Det var lika bra att ge sig i kast med denna märkliga rätt. Jag har satt mig före att göra alla recept i boken, men detta kunde ju inte bli bra. Jag skulle hur som helst ALDRIG lagat det om jag inte gett mig in i det här projektet. Ett recept med fiskpinnar finns liksom inte på kartan. Har inte köpt fiskpinnar sedan grabben flyttade hemifrån, han krävde nämligen denna produkt till de fruktade fiskpinnemackorna.
Enligt boken är anrättningen inspirerad av en rätt på rysk restaurang i Paris. Undrar vilken restaurang det var som serverade fiskpinnar under filmjölkssås?
(4 personer)
1 pkt fiskpinnar
1 hg champinjoner
2 hårdkokta ägg
1 litet paket riven ost
1/2 msk margarin
1/2 msk vetemjöl
3 dl filmjölk
salt och peppar
Såsen gör du genom att fräsa mjölet i smör (inte margarin!) och sedan hälla på filmjölken. Låt sjuda cirka 10 minuter. Receptet säger inget om salt men jag tillsatte några nypor för att balansera syran.
Skiva champinjonerna (jag tog nästan 2 hg), stek i torr panna tills de tappat vatten och fräs med lite smör till de tagit lite färg. Salta och peppra.
Stek fiskpinnarna (”1 pkt” översatte jag till 12 st) så de får lite färg och nästan blivit färdiga och lägg dem i en ugnsform. Täck med de skivade äggen, champinjonerna och häll över såsen. Sist strör du över osten. ”1 litet paket riven ost” lät misstänkt som parmesanpulver eller, gudförbjude, ”rivosto” så jag rev lite blandade bitar jag hade i kylen. Gratinerade på cirka 175° tills osten fick lite färg. Servera med kokt potatis.
Jag närmade mig rätten med stor tvekan medan kära hustrun anföll den med ett glatt ”det luktar jättegott”. Det smakade faktiskt bra. Filmjölkssåsen gav syra och paneringen från pinnarna band den lösa konsistensen. Lite frisk, mild och trevlig. Garanterat en succé hos barnfamiljer. Gissningsvis kan filmjölkssåsen ersättas med matlagningsyoghurt (som inte fanns i diskarna 1974). För en lyxigare variant skulle man kunna byta ut svampen mot räkor. ”Det här ska jag ha fler gånger” slog kära hustrun fast.
Edit: Nu har jag gjort en uppdaterad version av rätten utan fiskpinnar men med smetana.
Här hittar du receptregistret ur Carl Butlers Kokbok samt länkar till de recept jag lagat.
Öhmans Mat & Vin 
Knasigt, men väldigt intressant recept. Hemma brukade fiskpinnar degraderas till rosta-i-brödrosten-snabbmat.
Det var också knasigt, men ganska gott om jag minns rätt.
Å andra sidan var jag inte riktigt lika initierad i mitt matlagande när jag var 12 och smaklökarna har utvecklats sedan dess.
Mums såg supergott ut!! I helgen ska jag nog laga mitt livs lyxigaste middag någonsin. Det värsta är att jag inte ens vet om det blir gott! Vi ska nämligen kocka ihop en 9 rätters smakmeny med bla ostron, (aldrig ätit) blåmusslor (aldrig ätit) gåslever (aldrig ätit) ja du fattar, hihi…men kul blir det. Bara jag inte förgiftar någon med de blommor som jag ska ha i desserten, hur det går med allt lovar jag att blogga om=)
trevlig helg! Kram Erica
Oj, vilken överaskning! Den rätten slapp jag i alla fall som barn. Inser att mamma gjorde ett urval av rätter när hon lagade med Butler… Fiskpinnar säger jag NEJ till. Alltför enkelt att panera egen fisk!
Hälsar fröken Dill
Det finns nog en stad i Sibirien som heter Paris. 🙂
Kan inte làt bli och tycka urk.
Det enda filmjölksliknande man kan hitta i detta landet är arabisk ”lait fermenté” och ”lait ribot” fràn Bretagne
hihi, det här låter ju så knäppt att jag MÅSTE prova. Får bli någon av de där dagarna då jag verkligen inte vet vad vi ska äta!
Erica: 9-rätters med mat man aldrig ätit låter ambitiöst och en väldigt kul idé. Tror jag snor den nån dag framöver. Lycka till!
Senaste (och sista) gången som jag åt fiskpinnar var på 70-talet. Det var en sunkig restaurang på Sveavägen som serverade sådana som fortfarande var frysta i mitten. På menyn stod ”Panerad torsk med remouladsås”.
Du får ursäkta men jag lockas inte inte dugg av det här receptet.
Ditt projekt att laga alla recepten i Butlers kokbok är roligt. Men vad finns det annars för skäl för någon matintresserad människa att laga någonting med fiskpinnar?
Det enda som går att göra med fiskpinnar är väl att kasta dem?
Som sagt lockades inte jag heller av detta recept. Tvärtom.
Men. Det smakade faktiskt inte dumt.
Det kanske är det som var lockelsen med projekt; att tvingas göra sådant man normalt inte gör…och upptäcka nya saker.
-Har sedan decennier lagat denna rätt – med en liten variation – som rönt stor uppskattning: ”bygg” den som en fiskgratäng – med hemlagat potatismos till ”sarg” – och toppa helst med en syrlig aromatisk ost av typen ”red leicester”, alternativt cheddar; slutgratinera i ugn tills rätten får vacker färg… -Bon appétit!
Mamma brukade alltid göra den här rätten när vi var små!! Den är jätte god!!
Haha!! En klassiker! Glöm dock inte att dubblera mängden fil, då det lätt blir torrt annars… Tycker dock tyvärr att CButler känns lite gammaldags jämfört med andra modernare kokböcker. Fast han hade verkligen sina klassiker, Biff Butler en annan favorit. Någon som testat den?