Här kommer tips på två riktigt bra viner att ha på lut därhemma. Båda är kanon som bufféviner.

Den vita är en riktigt bra, frisk och fruktig bourgogne som kan ackompanjera färska skaldjur, torsdagens fiskgratäng, eller fredagsmysets grillade kyckling. Det är inte varje dag man kan rekommendera en passabel vit bourgogne för bara 73 kronor!

Det röda är ett rhônevin med bra frukt, mycket karaktär och med mjuka tanniner. Lättmatchat med en bouef bourgignon, stekta kotletter och en potatisgratäng eller en liten trevlig osttallrik. Hundra spänn för ett karaktärsfullt vin som inte bråkar med någon eller något.

2008 Mâcon-Villages. Medeldjup gyllengul färg. Generös, frisk doft med fina citrustoner och tydliga inslag av tropisk frukt som ananas och en liten mineralton. Smaken är medelfyllig, lite fet och nästan oljig med en frisk syra och toner av citrus och ananas som kommer tillbaka med stora lass av gula päron. Bra balans och lång fin eftersmak med en liten matvänlig beska i avslutet.

2007 Lirac ”Les Chesnais”. Medeldjup röd fär med litet blått inslag. Medelstor, lätt eldig doft dominerad av röda, syltiga bär, färska örter och en liten knäckig vaniljton. Medelfyllig, frisk och bärig smak där björnbär dominerar och en fruktig plommonkaraktär kommer in. Eldig, lite bränd och syradominerad smak med snälla garvsyror och ganska lång eftersmak.

Ännu ett ingrediensfattigt recept i Carl Butler-projektet. Det här lät något intressantare än de tidigare recepten. Lite huvudbry hade jag med kycklingen. Skulle skinnet med grilkryddor och allt vara kvar? Eftersom det framgick av bilden att det vara kvar gjorde jag också så.

(4 personer)
2 grillade kycklingar
1 burk hela tomater
3 apelsiner
4-5 vitlöksklyftor
margarin
salt och peppar

Dela kycklingarna, lägg dem i en ugnsform, klicka lite smör (inte margarin!) ovanpå, täck med folie och sätt in i ugnen på cirka 125°. De ska bara blir riktigt varma. Della tomaterna i ganska stora bitar och lägg dem i kastrull med tomatspadet, hela vitlöksklyftor, 1/4 tsk salt (ta gärna lite extra säger jag) och några rejäla tag med pepparkvarnen. Låt sjuda sakta under lock. Skala apelsinerna med kniv så att allt det bittra, vita avlägsnas och skär i tunna skivor. Lägg ner apelsinerna i tomatröran när denna sjudit i 10 minuter. Du ska inte låta apelsinerna sjuda med mer än 12 minuter då de då kan avge mycket beska. Häll därefter såsen över kycklingen och servera med kokt ris och sallad.

Det här var inte så lyckat. Skinnet hade gärna kunnat åka av. Kanske skulle man ugnssteka lite färska kycklinglår i formen istället men då blir det inte lika snabblagat vilket kanske var finessen. Såsen hade definitivt potential, gulröd och grann, men apelsinerna gav för mycket beska. Kan säkert variera med vilka apelsiner man använder. Skulle nog ta och ha mindre färska apelsiner och kanske ersätta med juice istället. Nja…intressant…inte mer.

Här hittar du receptregistret ur Carl Butlers Kokbok samt länkar till de recept jag lagat.

Vissa saker är obegripliga.

• Varför är det så svårt att hitta koktiden på italienska pastaförpackningar?
• Varför finns inte mjölk på bag-in-box?
• Varför säljs orangea tomater?
• Varför inget datum på äggen när de ändå stämplas?
• Varför finns det minst tre identiska produkter i olika förpackningar av varje sort i mejerikylen?
• Varför vill man ha chili i chokladen?
• Varför vill man bära hem buteljerat, stilla vatten?
• Varför är inte konservburkar av glas alltid fyrkantiga?
• Varför finns det svensk färskpotatis i januari?
• Varför finns det inte riktig plastfolie i livsmedelsbutikerna (så’n som kockar har)?

Jag bara undrar.

Dags för första desserten i Carl Butler-projektet; Chokladmoussen. Jag har förstått att detta ska vara en av klassikerna som många ständigt återkommer till. När man kollar ingredienserna ska man komma ihåg att boken kom ut när Marabou mjölkchoklad och belgiska ”sjöfrukter” ansågs vara höjden av kvalitet när det gällde choklad. Det väntade ännu ett fridfullt kvartssekel innan vi skulle drabbas kakao- och procentfascismen.

”Blockchoklad” benämns idag enbart ”block” eftersom den mycket låga kakaohalten diskvalificerar den att kallas choklad. Även om du är en kakaosnobb ska du inte byta ut ”block” mot en lyxig 70-procentig manjarikaka från Valrhona eller Amadei. I receptet ingår nämligen inget socker och choklad med hög kakaohalt tillför för lite sötma och alldeles för mycket bitterhet. Carl Butler skriver själva att ”…många recept verkar också ge en alldeles för stark chokladsmak. Min mousse ska vara mild.”

(5-6 personer)
3 ägg
100 g blockchoklad
3 dl vispgrädde

Separera gulorna från vitorna. Vispa hälften av vitorna hårt (du ska kunna vända på skålen utan att de rinner ut), därefter vispas grädden hårt och sist gulorna luftigt. Vispar du i denna ordning behöver du inte skölja eller diska visparna. Smält ”chokladen” på låg värme eler i mikron. Vill du kan du givetvis slabba med vattenbad, men jag tycker det är helt onödigt.  Rör ned ”chokladen” i äggulan, därefter chokladsmeten i vispgrädden och siste vänder du ned äggvitan. Var försiktig så inte de fina luftbubblorna vispas bort. Sleva upp i portionsskålar och ställ kallt minst en timme.

Resultatet blev en mycket mild mousse med jättefin, luftig konsistens.

Här hittar du receptregistret ur Carl Butlers Kokbok samt länkar till de recept jag lagat.

Det andra receptet i Carl Butler-projekt ger mig åter tvivel. Det verkar bara för enkelt. Fyra ingredienser och en stund på spisen. Kan det bli något?

(4 personer)
1/2 kg rimmat fläsk i ganska tjocka skivor
1 vitkålshuvud
1 tsk mejram
1 tsk salt

Börja med att klyva kålhuvudet i fyra delar (välj ett ganska litet), skär bort den träiga stocken och klyfta därefter ytterligare en gång. Placera kålen i en gryta och strö över salt och mejaram samt vatten så det når upp till en tredjedel av kålen. Lägg fläskskivorna ovanpå kålen. Med locket som mall klipper du en cirkel av smörpapper och täcker kål och fläsk. Sjud under lock i cirka 40 minuter.

Resultatet blev förvånansvärt smaklig. En mild, fin rätt där råvarorna verkligen framträdde (inte så konstigt kanske). Billig och nyttig mat dessutom. Eftersom jag hade mina tvivel vispade jag ihop en kall sås av 2 dl filmjölk, en nypa salt och en matsked vardera av dijon- och skånsk senap. Det blev verkligen pricken över i!

Här hittar du receptregistret ur Carl Butlers Kokbok samt länkar till de recept jag lagat.

Så var det dags för det första receptet i Carl Butler-projektet; Makaroner med fläsk. Namnet låter minst sagt inte särskilt lockande och en titt på ingredienserna hjälpte inte till.

(5 personer)
1 pkt pasta eller makaroner
250 gram rimmat fläsk
3 msk riven ost
1 msk margarin
1 1/1 msk smör
salt och peppar

Koka pastan (”Försök få tag i pasta, penne, elefanti eller liknande” skriver Calle) och spola den i kallt vatten. Avlägsna svålen från fläsket och skär det i grova strimlor och fräs lätt i smör (inte margarin som anges i ingredienserna, det är faktiskt 2010!) i en rymlig panna utan att det tar färg. Stäng av värmen och blanda ner pastan, en rejäl klutt med smör och den rivna osten. Enligt receptet kan man ta mer ost om man önskar. Jag drog ner 3 deciliter av gouda och parmesan. Dra några rejäla tag med pepparkvarnen. Häll över i en ugnsform och gratinera i 225° i en kvart. Easy Peasy Lemon Squeezy!

Det svåraste med denna rätt var att hålla sig från att addera något. Även om jag älskar enkla recept med få ingredienser fick jag uppbåda all själslig styrka för att inte skiva ner en vitlök, krydda lite extra eller skvätta i lite grädde. Mycket skeptisk till att det ska smaka något. Men Carl uppmanar dessutom myndigt, och helt riktigt, att ”du äter den utan ketchup. Har du någonsin sett en ketchupflaska på en italiensk restaurang?” Så i förebyggande syfte kokade jag upp en burk krossade tomater med en nypa socker och salt om det skulle bli för trist.

Det smakade faktiskt riktigt bra. Enkelt, rent och tydligt. Fläsket dominerar och svartpepparn ska man inte snåla på. VIlken typ av ost man använder och hur mycket är också avgörande. Tillsammans med en blandad sallad med vinägrett är det en god, enkel och billig vardagsrätt.

Jag valde bildtemat som Annica föreslog. Tack för idén!

Här hittar du receptregistret ur Carl Butlers Kokbok samt länkar till de recept jag lagat.

Utan att ha gjort en alltför omfattande (läs obefintlig) research skulle jag sätta Carl Butler högt på en tio-i-topp-lista över de mest inflytelserika svenska matpersonligheterna. Cajsa Wargh, C-E Hagdahl, Tore Wretman, Hiram (Märit Huldt) och Tina Nordström i all ära, men den svensk som inte ätit något av Calles recept eller bläddrat i hans kokbok är förmodligen inte av kvinna född.

Carl Butlers Kokbok publicerades 1974 och kom helt rätt i en tid då vi börjat upptäcka världen och att det fanns annat att äta än kåldolmar och pannbiff. Boken bjöd på ett nytt tilltal, tidstypiskt rent typsnitt, rakt-på-bilder i färg, tydliga och pedagogiska instruktioner, enkla recept och nya, spännande rätter. Moussaka, vitello tonnato och grönsaker ”à la Grecque” passade som hand i handske med de nya avspända middagsvanorna och lantvinerna som lanserades på Systembolaget.

Enorma upplagor, ständiga nytryck och otaliga uppföljare (bland annat min favorit som gjordes för IKEA) förändrade för evigt de svenska köken. Har du inget exemplar själv så står säkert ett såsfläckigt, tummat och hundörat exemplar i grannens kök. Bläddrar man i den idag känns det som svensk husmanskost fastän de flesta rätterna har sina rötter i dåtidens chartermål. Det är väl så man kan avgöra det stora inflytandet.

Varför ältar jag då om Carl Butler? Jo, jag har bestämt mig att göra en ”Julie & Julia”! Jag ska med andra ord tillaga och blogga om alla recept i Carl Butlers Kokbok. Det är inte på långa vägar så omfattande som Julie Powells projekt och lär definitivt varken göra mig rik, berömd eller gestaltad av Mikael Persbrandt.

Vi pratar här om 90-95 recept (beroende på hur man räknar) och jag hade tänkt klara av dem innan årets slut. Jag kommer att vara så trogen recepten som möjligt men tänker ta mig små friheter och uppdatera dem ibland. Edit: Jag följer recepten slaviskt och anger ingredienser ordagrant som de anges i boken. Dock kommer jag att tolka ”paket” och ”förpackning” efter eget huvud. Jag kommer också konsekvent att ersätta margarin med smör. Frågan är bara om jag ska ta snygga närbilder i motljus eller efterlikna originalets rakt-på-obduktions-foton liksom kycklingfrikassén nedan. Vad tycker ni?

Stay tuned!

EDIT: Projektet är avlutat och komplett! Läs en liten utvärdering här.

Här hittar du receptregistret ur Carl Butlers Kokbok samt länkar till de recept jag lagat.

Ja jäklar! 50 000 träffar på bloggen sedan jag flyttade den hit i juli. Inte illa! De senaste veckorna har träffarna snittat på 4000 i veckan och statistiken ser ut som den ökända ”hockey stick graph”.

Det är fantastiskt roligt att så många läser bloggen och verkar uppskatta den. Jag bloggar för att det är kul och lärorikt men höga läsarsiffror triggar mig ännu mer. Jag lovar att det kommer massor med poster framöver tack vare ett litet kul projekt jag ska dra igång här.

Stay tuned!

Idag är jag verkligen vintörstig! Efter nästan en vecka av förkylning och diverse krämpor ser jag ljuset i tunneln. Nu kan jag kanske få njuta ett (förmodligen flera) glas vin i kväll. Alkoholintaget har under veckan inskränkt sig till en och annan whiskypinne och en varm toddy. Det hjälper inte mot förkylning men gör den lite mer uthärdlig.

Dags att väcka doft- och smaksinne igen. Imorgon är det nämligen dags för en riktig holmgång med vinprovning. Hoppas kunna återkomma med en fet bloggpost om det.

Öhman is back!

Jag gillar enkel och rustik mat. Men ibland kan det bli så enkelt att man snubblar. Jag blev jättesugen på att göra crash hot potatoes som Gitto bloggade om häromdagen. Det såg fånigt enkelt ut och farligt gott.

Koka potatis, krossa, bemäng med fett, krydda och baka i ugn. Vad kan gå fel? En hel del tydligen. Om du ska testa receptet (och det tycker jag) tänk då framförallt på två saker:

1. Intala inte dig själv att ”det gör inget om potatisen inte är riktigt färdigkokt, den ska ju ändå gå 25 minuter till i ugnen”. Det funkar inte! Potatisen blir svår att krossa snyggt och den blir inte färdig i ugnen.
2. Inbilla dig inte att ”oj så mycket härligt fett/smör, det räcker”. Tänk istället ”det kan ALDRIG bli för mycket fett”

Som säkert framgår av ovan så blev mina potatisar kraschade, torra och knappt färdiga. Men jag ska på dem igen för här finns potential till ett favorittillbehör.

Som tur var kunde jag kompensera den torra potatisen med en burk ”100% Natural Home Made” ajvar som jag köpte på Malmö Kötthandel vid Möllevångstorget. Jag kan tycka att vanlig ajvar (fulajvar?) kan ha en ganska framträdande beska och en lite metallisk smak. Denna variant, som enligt uppgift är rostad över eld, innehåller endast paprika, aubergine, solrosolja, salt och ättika och har en gräddig, mild och fyllig smak. Mycket fin paprikaton och härlig konsistens där man hittar både hela paprikakärnor och små svarta skalflagor. Riktigt, riktigt bra!