Det kan inte ha undgått någon att jag gillar rustik mat och långkok och senaste trenden att på krogen tillreda hela djuret är rakt i mitt knä. Bastard i Malmö är redan en favorit. När jag nu hade ärenden till Stockholm var jag tvungen att besöka Djuret. Temadjuret vid besöket var linderödsgris (inte linderödsvin) och fläskaficionadon i mig gladdes.

Djuret är restaurang Lejontornets bakficka och inredd på tema jaktstuga/slakteri/engelsk herrklubb. Ombonat, trångt och lite krystat humoristiskt med lampetter av köttkvarnar, styckscheman som dukar bland annat (”Jackan hänger du på köttkroken. Höhö!”). Servicen var grabbigt, kissnödigt, stockholmskt nonchalant. Kanske förväntat. Musiken som försökte hålla sig i bakgrunden var bland annat Harry Brandelius (!) och Zarah Leander. Coolt ironiskt?

Som framgår var varken jag eller sällskapet imponerad av inramningen. Hur var då maten och vinet? Vinlistan var inte särskilt upphetsande med överprisade viner. Vårt val var en 2007 Chorey les Beaune som visade sig vara riktigt trist och snipigt men ändå noterade en prislapp på 865 kr. Ett rån. Stora vinlistan som Djuret delar med Leijontornet var prismässigt ett skämt.

Som en liten amuse fick vi en skvätt översaltad men rik consommé och en sötlimpa i miniatyr. Vi valde två olika förrätter; terrin på huvudet, örat och levern samt en korv på hjärta, tunga, lever och mjälte. Låter inte så aptitligt för en del kanske, men rätterna var väl tillagade och smakliga. Inte mer. Huvudrätterna var en otroligt fotogenique fläskstek samt en tryffelfärserad sida med potatispuré, kålconsommé och rostad blomkål. Återigen kompetent tillagat men bara något snäpp bättre än lunchmaten jag får ibland på Green Lion Inn.

Lämnade snabbt Djuret för att hitta ett trevligt ställe för en kaffe eller ännu ett glas. Hamnade på 19 Glas som hade lite improvisationsöppet under renovering. Vilket lyckokast! Ett personligt, stort urval av viner som ALLA gick att få på glas. Ägaren var en fantastiskt sympatisk person som jag genast fick förtroende för och i ren lycka drack jag lite för många glas vin, dock inte 19. Har bokat bord redan till nästa tisdag. Hoppas få återkomma med en glad rapport om en vecka.

Jag har för tillfället helt snöat in på den fantastiskt feta och goda smetanan. Självklart var jag tvungen att testa den med bär och frukt.

Kiwin kostade 6:20 kilot (!) och i frysdisken hittade jag en ny bärblandning. Ica har under sitt eget varumärke lanserat en blandning av ”hälsobären” goji, havtorn, tranbär blandat med kändisarna röda vinbär, blåbär och björnbär. Faktum är att blåbäret är det allra nyttigaste men de andra är så färgranna att det inte gör något att de späder ut nyttan.

Jag sockrade bara de tinade bären något och toppade den naturella smetanan som låg på en bädd av skivad kiwi. Bären var ganska sura och några rent av beska, men den milda, feta smetanan med sin lite nötiga smak och nästan sega konsistens fungerade fantastiskt bra som komplement.

Kan inte vänta till sommarens alla färska, goda bär!

Vilken chock!

Helt plötsligt när jag satt och tittade på utmärkta Veteran-TV från Utbildningsradion så var han där! Min hjälte Carl Butler! Gammal och grå men sig lik ändå från bilderna. Fantastiskt att få se och höra honom!

Inslaget börjar 10.45 och är filmat för två år sedan: Carl Butler i VeteranTV

Här hittar du receptregistret ur Carl Butlers Kokbok samt länkar till de recept jag lagat.

Hur man än försöker göra en ”äkta” ragú bolognese så är det alltid någon som med ett besserwisserpekfinger påpekar att ”så där gör man inte i Bologna” eller ”med råvarorna vi har blir det aldrig riktigt”. Lika bra då att komponera en pastasås som blir lika genuin från de skånska pilalléerna via de småländska stengärdsgårdarna upp till trädgränsen och österut till den ryska taigan.

Skala 2 isterband, skär ner dem i mindre bitar och fräs i smör. Hacka en gul lök inte allt för fint och häll ner i korvfräset. Löken ska inte ta färg eller mjukna. Häll av spadet från en burk hela konserverade tomater, hacka dem grovt och rör ner i fräset tillsammans med 6 cl akvavit. Koka upp. Rör ned 1 dl smetana (du hittar den i det laktosfria sortimentet), 1/2 tsk salt och rejält med svartpeppar. Låt puttra några minuter.
Strax innan servering river du ner pepparrot. Smaka av. En del pepparrot är ganska mild. Annan inte.
Snygga till såsen med hackad persilja innan du serverar den med pappardelle eller annan bandpasta.

Såsen blir matig, mustig och smakrik med en frisk syrlighet från smetana, tomaterna och isterbanden. Jag gillar den riktigt syrliga sorten från Lammhult. Akvaviten med sin dill- och kumminkaraktär kan säkert uteslutas, men det är så himla kul när man kan inkludera vår egen kulturdryck i matlagningen.

Denna rätt kan med fördel serveras till dem som inte tror att de gillar isterband.

Dricka till? Ja vad tror du? Öl och brännvin och inget vinfjönteri.

Idag kunde jag njuta av en rejäl brunch på altanen. Aldrig har bacon, ägg och vita bönor smakat bättre. Som avslutning en stor balja kaffe, vände ansiktet mot den värmande stolen, lyssnade på hundarna som busade runt på gräset och bara njöt av ögonblicket.

Ja jag vet. Utslag ”10” på kirchsteigerskalan.

Åsikterna om hur en äkta sallad niçoise ska komponeras går starkt isär. Inte ens i Nice kan man enas och dessutom varierar ingredienserna över året beroende på tillgängliga primörer.

Salladssuget var så starkt idag att jag satte mig över det politiskt korrekta råvarudekretet att endast vitkål är godkänd salladsingrediens så här års. Dessutom fanns det fantastiskt fina tomater som smakade sommar.

(4 personer)
1 burk tonfisk
svarta oliver
sardeller
2 hårdkokta ägg
2 tomater
1 litet salladshuvud
1 gul lök
1 paprika
haricots verts
1 klyftor vitlök
3 tsk salt
3/4 dl vinägrettsås

Gör vinägrettsåsen genom att blanda 1 del vinäger med lite salt och peppar och därefter 3 delar olivolja och smaksätt, om du vill, med pressad vitlök. Skär salladen grovt och löken och paprikan (jag bytte bort den obligatoriska beska, gröna paprikan mot grillad, inlagd röd paprika) fint. Bottna en salladsskål med grönsalladen och därefter toppar du i tur och ordning med lök, paprika och haricots verts (bytte ut originalreceptets konservburkade mot djupfrysta). Klyfta ägg och tomater och lägg utmed kanten tillsammans med oliver och i mitten lägger du grovt smulad tonfisk (har man bonito el norte som jag kan man skatta sig lycklig). Sist toppar du med fina sardeller och ringlar över vinägretten.

Oj vad bra det här smakade! Riktig medelhavskänsla mitt i vintern. Ångrade bara att jag inte hade ett riktigt bra, väl kylt, rosa vin att njuta till. Men det gick bra att goffa sallad ändå.

Här hittar du receptregistret ur Carl Butlers Kokbok samt länkar till de recept jag lagat.

Ett riktigt typisk butlerrecept. Här har vi lamm, hela, konserverade tomater, vitlök, gröna paprikor och inspiration från en liten grekisk taverna. Receptet förändrades över tid och blev sedan en av klassikerna på Svensson & Butler. Det säger en hel del om hur krogsverige såg ut för 35 år sedan när man kunde servera en enkel grönsaks- och färslåda på á la carten i centrala Stockholm.

(6 personer)
1 stor aubergine (äggplanta) eller två små
10 potatisar
2 gröna paprikor
1 gul lök
1 burk hela tomater
600 gram lammfärs
1/2 dl ris
3 msk ströbröd
olivolja (orginalreceptet föreskriver margarin)
1 tsk timjan
2 klyftor vitlök
3 tsk salt
1/2 tsk peppar
1 dl vitt vin

Koka riset i 1 dl vatten och blanda med färsen och ströbrödet. Skiva alla grönsaker ganska grovt. Gör en kryddblandning av salt, timjan, peppar och pressad vitlök. Ringla lite olivolja i en ugnsform och sprid ut hälften av grönsakerna. Sprid ut färsen ovanpå, klicka ut kryddblandningen och avsluta med ett lager av resten av grönsakerna. Slå på vinet, ringla över lite olivolja och skjutsa in i ugnen på 225°. Efter ungefär en halvtimme tar du ut formen och plattar till det hela med en slev eller stekspade. Vätskan som bildas ska komma åt alla grönsaker. Grädda i ytterligare 35-40 minuter eller tills potatisen är mjuk.

Det här receptet trodde jag inte på och det blev inte bättre när jag såg utvecklingen i ugnen. Men resultatet blev riktigt trevligt. De evinnerliga gröna paprikorna funkade fint med sin beska mot det feta och mustiga. Färsen smakade inte särskilt ”lammigt” till kära hustruns förtjusning. Det enda avsteget från receptet var att jag dubblade tomaterna och ersatte margarinet med olivolja. Lammlådan kommer bli perfekt nästa gång då jag ska strö lite svarta oliver och fetaost över det hela den sista halvtimmen.

Här hittar du receptregistret ur Carl Butlers Kokbok samt länkar till de recept jag lagat.

Jag måste bara hissa favoritlunchstället Green Lion i Malmö!

Idag serverades fläskbog med potatispuré och en aprikossås. Fläsket var långbakt på lågtemperatur och var ljuvligt saftigt och föll fullständigt sönder när jag närmade mig med besticken. Svålen var obegripligt krispig och spröd på ytan och farligt seg under. Purén en dröm och den milda såsen (aprikos? Inte mycket) spelade helt riktigt andrafiolen här. Hade jag bara fått en tallrik med svål hade jag varit lika nöjd.

Green Lion serverar alltid vällagade luncher som ibland når riktigt höga höjder med lunchmått mätt. För 90 kr får du dessutom sallad, bröd, läsk eller lättöl och riktigt gott kaffe. Enda minuset är att man blir irriterande sugen på någon av de 40 sorterna öl som finns i kranarna och att maten serveras ur sopptallrikar.

Redan när jag gjorde Carl Butlers mystiska, men goda, ryska fiskrätt med fiskpinnar (!) och filmjölk hade jag funderingar på hur ursprungsreceptet hade sett ut. När nu smetana dykt upp i mejeridiskarna kändes det som det var dags att uppdatera fiskpinnerätten.

Smetana är syrad grädde på 42% härlig fetthalt. Smaken är avrundat frisk med krämig konsistens och en fin nötig eftersmak. Galet gott! Jag var helt ärligt på väg att börja äta smetanan med sked. Till rätten rörde jag i svartpeppar och lite salt. Det blev den godaste kalla sås jag någonsin gjort. Jag är härmed en smetanajunkie! Den här gräddprodukten måste vara Guds finaste gåva till matlagningen!

Åter till den ryska fiskrätten: Hårdkoka två ägg och skiva dem. Skiva 3 hekto champinjoner och stek dem i torr stekpanna så de tappar det mesta av vätskan och får en kraftigt brynt yta. Klicka därefter i smör och bryn till perfektion. Dela 400 g torsk eller annan fast vit fisk i portionsbitar. Vänd i saltat vetemjöl och därefter i uppvispat ägg och sist i skorpmjöl eller allra helst panko (japansk ströbröd) som ger överlägsen panering. Stek  i 50/50 olja och smör tills de får fin stekyta, fisken ska inte bli genomstekt. Lägg fisken i en form och toppa med äggskivor och svamp. Rör ut lite drygt en halv tesked salt och rejält med svartpeppar i 300 g smetana (1,5 burk) och klicka ut över fisken. Strö över riven, smakrik ost (jag hade manchego hemma) och grädda i ugnen tills osten får fin färg. Servera med kokt, mjölig potatis, gärna pressad.

Den här rätten kändes helt genuin, matig och smakrik med fina konsistenser. Fin smakbrytning mellan den brynta svampen och den feta, lätt syrliga såsen. Jag har fått en tvingande order av kära hustrun att denna rätt ska ätas ofta här hemma. Jag har lovat att lyda med lätt hjärta.

Ibland är jag mer än lovligt fånig. Läs min senaste post på bloggfilialen Gubbröra på Taffel.

Endast för dem med underutvecklad humor. *fniss*