Bourgogne – vad är grejen?

På söndag reser jag till Bourgogne för att under en vecka fördjupa mig i området och, förhoppningsvis, bli officiell utbildare för BIVB. Det kommer att bli ett späckat program men jag hoppas att jag hinner blogga om vinerna, maten och upplevelserna. För att det ska bli lättare för dig som läsare att hänga med i alla svängar kommer här en liten, kort och skissartad introduktion till området:

Bourgogne är kanske det mest kända franska vindistriktet bredvid Bordeaux. Man har sedan medeltiden byggt sitt renommé i princip på två olika typer av viner; röda av druvan pinot noir och torra vita av druvan chardonnay. Det förekommer två mindre viktiga druvor också; den blå gamay och den gröna aligoté. Men i princip handlar det alltså om röda viner av pinot noir och vita av chardonnay. Det finns även en liten rännil av rosé och även en hel del mousserande vin (crémant) framställt enligt samma metod som champagne.

Grundat på ovanstående kan man med rätta fråga sig hur man kan spendera en vecka på att fördjupa sig i två viner. Det som ytligt sett verkar enkelt döljer nämligen ett mycket komplext område men många speciella förutsättningar. Häng med:

Området, eller appellationen, Bourgogne är långsträckt och täcker in Chablis som ligger 10 mil norrut som en liten ö för sig själv och där man endast gör vita viner som har en mycket frisk syra och sällan någon märkbar fatkaraktär. Själva huvudområdet ligger utspritt på tio mil mellan Dijon i norr och Mâcon i söder. I det bördiga Mâconnais och Côtes Chalonnaise i söder framställs större volymer av bra röda och vita viner med ganska fruktig karaktär. Området norröver kallas Côtes d’Or och består i längst upp av Côtes de Nuits där röda viner dominerar och därunder av Côtes de Beaune som är ett mer utpräglat vitvinsområde. Côte d’Or kan enkelt beskrivas som en förkastningsbrant som blivit som ett lapptäcke av små vingårdar med olika geologisk sammansättning, solexponering och topografi.

Framförallt i Côte d’Or anses varje vingård ha sina alldeles egna förutsättningar att prägla vinet, ett så kallat terroir*. Druvorna pinot noir och chardonnay brukar också beskrivas som ”transparenta”, det vill säga att de släpper igenom karaktären av växtplatsen. Vinerna kommer därför, i idealfallet, att präglas mer av sitt ursprung än av druvan.

Eftersom vingården eller växtplatsen är det som anses viktigast har appellationen Bourgogne delats upp i många mindre underområden/appellationer, varav de flesta bara täcker en enskild vingård (betecknas premier cru eller grand cru). I Bourgogne har vi därför mellan 500-600 appellationer beroende på hur man räknar 100 appellationer och mellan 570-680 (även de officiella uppgifterna går isär) klassificerade vingårdar inom systemet. Jämförelsevis så har det många gånger större Bordeaux endast 53 appellationer.

Gott och väl så. Men det blir värre. Genom otaliga arvsskiften har dessutom vingårdarna delats upp vilket innebär att de enskilda, klassificerade vingårdarna kan ha ett stort antal olika ägare. Den största vingården Clos de Vougeot är på 50 ha och har ett åttiotal ägare. Teoretiskt sett skulle vi därför varje år kunna hitta åttio olika vinifieringar och buteljeringar av Clos de Vougeot Grand Cru. Nu är det inte riktigt så illa. Det finns en balanserande faktor i röran som går under benämningen négociants. Det är helt enkelt vinfirmor som köper druvor och/eller vin från de enskilda odlarna och vinifierar, lagrar och säljer vin. De kan också äga egna vinodlingar.

Hur smakar då vinerna härifrån? Ja de vita kan gå från de lätta, bentorra, extremt friska vinerna med toner av citrus och gröna äpple från Chablis till de fylliga, feta, smöriga, nötiga och fatlagrade vinerna från Meursault. De går från ganska lätta, friska och mjukt silkiga viner med toner av röda bär som de man hittar i Volnay. Deras raka motsats finner vi i grannbyn Pommard vars viner kan vara otroligt kraftfulla och sträva med mer mörk fruktighet. Sedan har vi allt däremellan samt de fantastiska flaskmognade vinerna som kan bli lite…hmm…funky.

Som ni märker lär jag inte ha några problem att fylla dagarna.

*Terroir kommer jag att avhandla i en särskild post.

Kategorier: Vin

Kontakt & prenumeration

Det finns flera sätt att hålla sig uppdaterad om bloggen, se nedan. Vill du ha kontakt med mig direkt kan du mejla till anders@gustibus.se.

4 kommentarer på “Bourgogne – vad är grejen?”

  1. 22 juni 2010 den 19:44 #

    Nä, du har INTE problem med att ”fördjupa” dig på en vecka. Två månader, kunde kanske bli problem OM du väljer att inte överhuvudtaget bekanta dig med andra sevärdheter, typ Dijon, Macon, Tournos och ja hålan Lyon lär du knappast hinna se.

  2. Arvid Rosengren
    26 juni 2010 den 10:54 #

    Anders, ett tarvligt nybörjarfel har smugit sig in i din kunskapsbank. Det finns 100 appellationer i Bourgogne, inte fler, och inte alls beroende på hur man räknar. Det finns bara en appellation för Gevrey-Chambertin Premier Cru. Clos St Jacques och Lavaux-St-Jacques är sedan climats inom denna, men inte två separata appellationer.

    23 generiska, 44 villages, 33 Grand Crus. Mycket enklare än Bordeaux (där jag skulle säga att det finns 54, men jag har aldrig träffat någon som kan lista allihop, eller hittat en komplett sammanställning).

    Du får dock ett uppdrag av mig. Det finns ett par märkliga appellationer på regionalnivå som faktiskt avgränsas till specifika vingårdar. Côte-Saint-Jacques i Joigny, Chapelle Note Dame i Ladoix, le Chapitre i Chênove och Montrecul i Dijon. Jag har aldrig lyckats få en förklaring vad motivationen bakom dessa appellationer är. Hade varit trevligt om du kunde få tag på en bakgrundshistoria.

  3. 26 juni 2010 den 13:22 #

    Lite slarvigt av mig att klumpa ihop premier cruerna med de officiella appellationerna.

    Helt rätt med Bordeaux. 54 ska det vara efter sammanslagningarna häromåret..

  4. Arvid Rosengren
    27 juni 2010 den 15:25 #

    Ja, men försök sammanställa en lista. Stört omöjligt. Antingen blir det för få eller för många. Bourgogne är ju i alla fall lätt att förstå strukturmässigt.

    Glöm inte min fråga! Mysteriet Montrecul har gäckat mig så länge.

Lämna en kommentar