Idag består min blogg av bidrag från andra.
I mailboxen damp ovanstående skämtteckning ner. Med minst femton år på nacken är den ännu i allra högsta grad relevant.
Världens bäste Andreas Larsson har som vanligt skrivit en läsvärd krönika i lokaltelefonkatalogen Livets Goda. Som en av få, mycket få, som skriver om drycker i detta land tar han ståndpunkt och hymlar inte med sina åsikter. Mer sån’t!
Denna gång gör han processen kort med ”de himla champagneintresserade” bland annat. Han hinner också med att skåpa ut biodynamiker och ”naturliga viner”. Jag kan inte undanhålla mig från att återge ett citat som räddade min dag.
”Apropå hippies med små vingårdar som gör lustiga viner så ska jag be att få retirera från det som idag kalla naturliga viner. Vins nature som frassarna säger har länge varit poppis på Paris vinbarer där jag nyligen intog ett antal glas med några kollegor. Vinerna föreföll vara väldigt naturliga, alla var oxiderade och smakade likadant – vildjäst och mögel med inslag av oxiderad frukt och gamla kalsonger – det gick ju att skilja på vitt och rött även för en världsmästare, men druv, ursprungs och årgångskaraktärer var helt utsuddade.
Tänk om ICA skulle börja med samma tänk – naturliga livsmedel, inga stabiliseringsmedel, inga konserveringsmedel, inga kylar, ingen elekricitet. Då skulle folk äntligen förstå djupet i en rutten persika eller komplexiteten i ett skämt ägg…”
Öhmans Mat & Vin 
Det gick inte att hitta Andreas Larssons krönika via länken till Livets Goda. Och jag köper hellre vin än tidningar om vin.
Tyvärr går det inte att hitta krönikan på nätet.
Jag tycker så innerligt illa om när man skåpar ut en väldig massa vin och producenter med den typen av svepande formuleringar. Det vore bättre om Andreas Larsson stod för sin åsikt och talade om vilka viner det var han ogillade. Då kan man ju ta en diskussion. Precis som jag föredrar ärliga viner läser jag helst ärliga skribenter. Matanalogin är ju bara fånig. Jag vore väldigt glad om ICA hade tillhandahållit livsmedel med mindre tillsatser. Mindre tillsatser kräver oftast färskare varor o ställer större krav på handlare o distributörer.
Jag förstår faktiskt inte alls vad du vill ha sagt med detta inlägg eller vad det är du tycker är så bra med Andreas Larssons krönika.
Till sist, jag har träffat en mängd producenter som arbetar ekologiskt och/eller biodynamiskt. Jag har inte uppfattat någon som särskilt världsfrånvänd och definitivt inte som hippieaktig. Snarare som hårt arbetande småbönder.
Visst är det oseriöst med svepande, generaliserande omdömen. Fast ganska kul. Och man behöver ju inte vara så seriös jämt.
Själv skåpar jag gärna ut BIB, amarone, pensionärer, lattemammor, fotgängare, BMW-förare och kalifornisk pinot. Men gud nåde den som ifrågasätter Bourgognes storhet.
Anders ! Håller med dig om att man inte behöver vara seriös jämt men jag tycker fortfarande att det hade varit bra om du hade svarat på min kommentar.
Jag uppfattade ingen fråga.
Jag undrade vad det var du tyckte var bra med Andreas Larssons krönika och vad du ville ha sagt med ditt inlägg ?
Jag uppskattar Andras krönika för att han ”ståndpunkt och hymlar inte med sina åsikter”. Sedan betyder inte det att jag håller med om allt.
Citatet gillar jag för att han kompromisslöst skåpar ut företeelsen ”naturliga viner”. Själv tassar jag bara kring ämnet.
”Kompromisslöst skåpar ut ”? Med några svepande och allmänt hållna formuleringar ? Den typen av uttalande som Andreas Larsson gör i sin krönika säger enbart något om honom och inte ett smack om naturliga viner.
Är det att han är svepande i allmänhet eller svepande gentemot ”naturliga viner” i synnerhet som irriterar dig?
Båda delarna. Den sorterns retorik hör hemma hos Sverigedemokraterna. Men låt oss skippa Andreas Larsson och tala om din ståndpunkt. Vad är det som du tycker är bra med att han ”kompromisslöst skåpar ut företeelsen naturliga viner” ?
Framförallt gillar jag skarpa formuleringar. De är roligare än balanserade och försiktiga analyser och sådan humor har jag.
Sedan tycker jag att det krävs en motvikt, hur plump och generaliserande den än må vara, till allt okritiskt halleluja kring biodynamik och den nya hittepåkategorin ”naturliga viner”.
Heja Anders! Stå på dig mot tråkmånsar som I J! Det här med biodynamiskt och annat blaj är otroligt haussat utan egentlig anledning. Låt dom som vill, I J mfl odla sin egen mat, leva ett liv utan konserveringsmedel, gärna bo i hus utan isolering också för att det är naturligt och låt oss andra vara i fred! Helst ett liv utan läkemedel dessutom, ät en rutten persika, säkert lika bra som antibiotika!
Det här ämnet tycker jag är riktigt intressant, och även om det bara är en mycket liten del av alla vinkonsumenter som intresserar sig för den (eller ens känner till den), så är det fascinerande att se hur ämnet verkar uppröra så starka känslor. Jag har svårt att tänka mig samma tonläge i en diskussion om ost, apelsiner eller potatis. Enda livsmedelsdiskussionen som ligger i närheten är väl den om köttproduktion, men där handlar det ju om djurens väl och ve, och jag misstänker att det inte är vindruvornas eller vinrankornas utsatthet som triggar igång de som försvarar s.k. naturliga viner.
Jag har ännu inte läst hela Andreas Larssons krönika (tydligen fick brevbäraren ryggskott när han skulle bära ut senaste Livets Goda, och den har därför blivit fördröjd några dagar), men dristar mig ändå till att kommentera utdraget här ovan, samt komma med några kommentarer i allmänhet.
För det första tycker jag Andreas Larssons citerade kommentarer härovan är riktigt roliga och slagfärdiga – precis den sortens texter om vin som behövs i en ocean av dödens tråkigt redovisande och devota. Att han sedan blir en smula svepande är väl en förutsättning för att vara slagfärdig. Utan hänsyn till de politiska preferenserna tror jag de flesta är överens om att Olof Palme var intressantare att lyssna på än Fredrik Reinfeldt (kul idé förresten om de hade varit vinrecensenter istället).
För det andra tycker jag Andreas har en viktig poäng i det att naturliga viner skall bedömas som andra viner, dvs man skall kunna förvänta sig att vinerna uppvisar karaktär av ursprung och druva som inte döljs av oxidation och andra fel. Det vore ju en märklig utveckling om naturliga viner blev lika utslätade och likriktade (om än på ett annat sätt) som de überkommersiella vinerna i andra änden av skalan. Om det är så generellt som Andreas skriver vet jag inte (det bör väl finnas ett och annat ok vin också), men samtidigt misstänker jag att Andreas är en av de som provar allra mest av alla sorters viner.
Analogin med mat i Andreas krönika tycker jag är fullt rimlig. Det finns inget 100% ”naturligt sätt” att producera något livsmedel. Det stadiet lämnade vi när vi slutade jaga och samla och satte spaden i jorden. Alla livsmedel produceras med hjälp av teknologi (hur primitiv den än må vara), och produktionen kommer alltid att påverka jordens och produktens ”naturliga” tillstånd. Det konsumenten måste göra är att som alltid hitat en kompromiss som förenar minsta möjliga påverkan på miljön och oss jälva med mesta möjliga karaktär och näringsämnen kvar i produkten. Därför tycker jag det verkar rimligt att man undviker naturliga viner därför att fördelen – naturligheten – är mindre än nackdelen – att det inte smakar av druva och ursprung utan av oxidation. På samma sätt som det är rimligt att välja bort den vanliga ananasen i butikerna (fördel – härlig smak. nackdel – en uppsjö kemikalier och vidriga förhållanden för skördearbetarna). Och på samma sätt som det är rimligt att välja endast svenska äpplen (fördel – smak och mkt lite kemikalier i odlingen. nackdel – dyrare, finns inte hela året och är lite sega framåt våren).
Att tro att ett sätt att göra vin på nödvändigtvis och uteslutande resulterar i viner som står över all kritik tror jag dessvärre är lika dumt som att tro att kejsaren faktiskt har kläder på sig. Sedan är säkert en hel del av dessa vinmakare både välklippta, hårt arbetande och innehar vingårdar på tiotals hektar.
Jag åkte till Paris i helgen, jag och några vänner gick runt på stan och drack lite vin på olika vin barer, mycket trevligt förutom att allt vin vi fick var obalanserat över-ekat, onaturligt sött, hade en konstig citron lik syra och både luktade och smakade svavel…….
Sen när jag kom hem behövde jag såklart äta något, så jag gick till ICA och hittade massor med importerade och vackra grönsaker, givetvis besprutade, manipulerade och smaklösa men det gör ju inget dom va ju så fina. Jag köpte en härlig köttbit med cancerframkallande ämnen, men den var ju så mör……
Så var det ju så klart inte, men det skulle kunna ha varit så.
Jag skulle också kunna ha gjort samma resa och middag där jag gjorde mina egna val, drack och åt viner och mat från både ”naturliga” och konventionella vinmakare och matproducenter som jobbar med själ och hjärta för att presentera en så bra produkt som möjligt…
Jag tycker det är löjligt att dissa något rakt av bara för att man har fått ett glas vin man inte gillar, vi ska hylla människor som brinner för det dom gör och vill leverera en så ärlig produkt som möjligt, som inte är formstöpt för att passa vissa kritikers smak.
Människor är olika och vi gilla olika…
PS. La Tâche som Andreas hyllar har varit eko i 25 år och är numera fullt ut biodynamisk…som så många av ”världens” största vin hus är framför allt i Bourgogne….DS
Jag håller absolut med dig Erik om att man inte ska avfärda något som man bara provat en gång. Jag är också med dig till 100% att ärliga viner och passionerade viner är härligt.
Vad jag vänder mig emot är, och detta har jag upprepat många gånger, är den kommersiella etiketten ”naturliga viner”. Den är till ingenting förpliktigande men bär inom sig en förmäten självgodhet som placerar alla övriga viner i facket ”onaturliga”.
Erik ! Tack för de orden. Det var ungefär det jag ville ha sagt.
Jag dricker inte enbart naturliga viner och jag handlar konserverad mat på ICA, som de flesta andra gör. Däremot så tycker jag att odlare, producenter och handlare som vågar sig på att prova andra, ofta svårare, vägar är värda all respekt. Att förlöjliga dem, klumpa ihop dem och dessutom tillskriva dem egenskaper som inte har något med verkligheten att göra är lågt.
Anders ! En lite rolig poäng i sammanhanget är att författaren till texten du citerar och tyckte räddade din dag ju faktiskt hävdar att det finns en tydlig naturvinskaraktär. Din egen text som du länkar till påstår med stort eftertryck motsatsen.
Att Andreas och jag uppfattar vinerna så olika visar väl också hur dumt det är att bunta ihop dem under ett bedrägligt samlingsnamn.
Nej, det visar bara att ni beskrivit olika upplevelser på olika sätt. Ingenting annat.
Okey. Bra att veta. 😉
Visst är det bra att de flesta riktigt bra viner framställs från mer eller mindre ekologiskt odlade druvor.
Tyvärr har jag dock lika dålig erfarenhet av naturliga viner (som inte är detsamma som ekologiska eller biodynamiska viner) som Andreas Larsson. Vid tre tillfällen har jag blivit övertalad av entusiastiska sommelierer på toppkrogar att beställa in naturliga viner till skyhöga priser. Alla tre var usla och oxiderade. (Ett av vinerna kostade 2800 kr).
Löjligt är också trenden att små producenter (dvs att de producerar ett litet antal flaskor vin) skulle vara bättre än stora, bara på grund av att de är små. Innehållet i flaskan är det enda som gäller.
Claes !Jag har lite svårt med att förstå poängen med påpekandet av självklarheter. Självklart är det inget självändamål att en producent ska vara liten. När det gäller dina dåliga erfarenheter av naturliga viner på krogen är det väl bara att skicka ut defekta flaskor. Tyvärr är det ibland så att flaskorna inte hanterats på r’tt sätt och då ska man självklart inte nöja sig med det
Vit flugsvamp har också växt naturligt.
Läste och skrattade med Andreas Larssons krönika. Jag tror att den är skriven med stor självironi. (man får läsa hela krönikan)
Om inte så har Andreas missat poängen med hela vinindustrin. Som i alla industrier finns det två viktiga grupper, kunderna (dvs de himla champagneintresserade) och producenterna (odlarna, husen etc). På dessa lever en hel grupp av människor, distributörer, butiker, resturanger och de som inte bidrar till något annat än tyckande, sommelierer, vinjournalister, vinkonsulter m.m var existens inte har något berättigande utan de två förstnämnda grupper, dvs de som betalar för varan och de som producerar densamma.
Som i alla industrier så tappar ibland mellansgementet bort sig och missförstår sin roll, tar på sig ett ansvar och en självbild om att de egentligen är de som är viktigast.
Så jag läser krönikan med en bild av att Andreas skriver med ironi och inte med en självbild om att solen går upp och kretsar kring honom.