Det blev faktiskt en smärre uppståndelse när det avslöjades att det röda vinet som serverades på årets nobelbankett var en cabernet sauvignon från Sonoma i Kalifornien. Man kan undra varför. Visst har den franska dominansen (Bordeaux och Bourgogne) varit total men både Sydafrika och Australien har levererat viner tidigare år och redan 1946 var faktiskt det röda vinet från Mendoza i Argentina!
Med tanke på kvaliteten tidigare år (Château Palmer år 2001 till exempel) tänkte jag att det kunde vara värt att testa West Cabernet Sauvignon Reserve 2005. Väljer man ut en amerikanare framför en fransos till en så traditionell tillställning så måste den väl vara ganska exceptionell? Jag var också i skriande behov av ett nyavärldenalibi i min franskdominerade vinkyl. Via Winefinder gick det att beställa och ett par dagar senare hade jag sex buteljer hemma som en för tidig julklapp. Full av förväntan öppnade jag en butelj…
Ganska kompakt doft av mörka bär, svarta vinbär, björnbärssylt, svartpeppar och litet mintigt inslag. Medelfyllig, fruktig, ganska frisk med många, mjuka, mogna tanniner och viss längd med tydlig ton av mint.
Välgjort, fruktigt och lättdrucket…men ointressant, onyanserat och totalt charmlöst. Absolut inte värt pengen det kostade. Ärligt talat så får jag mer ut av ett vin som Gallo Sonoma Cabernet Sauvignon. Samma druva, samma ursprung till en tredjedel priset. Ångrar bittert att jag inte istället köpte ett halvdussin av Château Rollan de By istället.
Jag kan offra mig och smaka ”Nobelvinet” när jag kommer till Trettonhelge. Lite får man väl offra sig….
Jag lovar att spara en till dig. Men du får skylla dig själv. 😉