2007 Pinot Noir Terres de Famille från Domaine de la Vougeraie är en riktigt bra röd bourgogne som kostar precis under 200 kronor. Med tanke på att den ligger i beställningssortimentet så skulle förmodligen priset hamna ett par tior billigare om den listats av Systembolaget. Gå man ur huse och beställ så kanske vi ser den på hyllorna snart.

Egendomen är juvelen i kronan hos ägaren den stora bourgognefirman Boisset. Vinet är en cuvée av druvor från de egna ekologiska vingårdarna varav en tredjedel kommer från Côte de Beaune och resten från Côte de Nuits. Tidigare årgångar har varit strålande men även den svåra 2007 som nu levereras är mycket bra. Det är under svaga årgångarna som bra producenter visar sin styrka.

Stor, varm doft av solmogna röda bär, svarta vinbär och mörk fruktighet, stor kryddig ton och en rostad, nästan rökig, fatton. Jag hittar också lite av multnande höstlöv och den dova grönskan i en granskog. Smaken är ung, medelfyllig, mycket frisk och smakrik med en dominans av friska, röda bär, svarta vinbär, kryddig örtighet och en balanserad strävhet och fint integrerad fatkaraktär som minner om tobak. Lång och välbalanserad eftersmak med en liten aptitretande bitterhet.

En riktigt klassisk, välgjord röd bourgogne som kommer att utvecklas väl under flera år. Passar perfekt redan nu till klassiker som coq au vin, boeuf bourgignon eller till en liten osttallrik med lite mildare ostar.

Ibland kommer recept på märkliga vägar. Som detta.

Grannen ovanpå kom med en påse underbara kakor igår kväll. Recept avkrävdes idag och det visade sig att grannens föräldrar varit i Sydafrika och fått receptet av vänner där. Receptet levererades av dem via telefon och nedskrevs hastigt på en bit papper med en blandning av engelska och svenska mått samt pilar för att illustrera tillagningen. Denna lapp skickades sedan genom balkongräcket ner till vår altan. Jag har sedan tolkat kråkfötterna, omvandlat mått och gissat mig till ett och annat.

Kakan tror jag inte är sydafrikansk på något sätt. Den finns säkert också i massor av varianter och har nog också ett svenskt namn. Någon som känner igen receptet?

Blanda samman 2,5 dl havregryn, 2,5 dl vetemjöl, 2,5 dl strösocker och knappt 2 dl kokosflingor (du kan också blanda i någon dl nötter, mandel eller russin efter smak). Smält 2 msk (40 g) sirap och 125 g smör i en kastrull. Häll ungefär 1 tsk kokande vatten över o,5 tsk bakpulver i en kopp (det fräser ordentligt) och blanda detta med smöret och sirapen och rör sedan samman med de torra ingredienserna. Bred ut smeten (använd gärna kavel) ganska tunt på ett bakplåtspapper och grädda på plåt i ugnen på 150° i 25-30 minuter eller tills den tar lite färg. Låt svalna något och skär i små portionsbitar.

Det här blir små sega, halvknapriga kakor eller godisbitar. Är säkert jättegoda att hacka ner över lite glass eller blanda med färska bär och turkisk yoghurt. Är dock lite frågande inför bakpulvret. Borde inte det kunna uteslutas?

Det snackas och skrivs på korsen och tvärsen om rosévin till sommaren. Men det finns en riktig under-dog i de här sammanhangen som ofta får ta emot sparkar liggande; retsina. Inget annat vin (jo möjligen finosherry) är en sådan vattendelare mellan de som älskar och hatar. I fallet retsina är tyvärr fansen i minoritet om man inte befinner sig i Grekland.

Detta uråldriga, grekiska vin smaksatt med kåda har ett oförtjänt dåligt rykte i Sverige. Förmodligen beror det på vår (o)vana att dricka vin som sällskapsdryck. I det sammanhanget står sig retsina tämligen slätt. Det är väl kylt och med mat som det har sin funktion. Till grillat, välkryddat kött, tsatsiki och rostade rotsaker funkar till och med det sorgliga exemplet som är det enda tillgängliga på det svenska alkoholmonpolet. Det är nästan så man tror att inköpsavdelningen på Systembolaget har något emot grillspett, kvällssol och fetaost.

Inhandlade idag på loppis en bok till det facila priset av fem kronor; Erik Lallerstedt lagar fiskbullar. Boken är utgiven 1990 av Abba och presenterar en uppsjö av olika recept på konserverade fiskbullar signerade Erik Lallerstedt.

Jag har absolut ingenting emot konserverade fiskbullar, det kan vara jättetrevlig vardagsmat som både är billig och lättvarierad. Däremot ramlade jag nästan baklänges över vissa av recepten som försöker kamouflera den lilla bullen till gourmetmat. Värsta exemplet är ”Fattigmans pilgrimsmussla” som är panngrillade fiskbullar med rotfruktspuré och friterad purjolök. Jag kan inte undanhålla er receptingressen:

”Har du ätit pilgrimsmusslor? Förmodligen inte. De flesta av oss vanliga dödliga har aldrig sett skymten av dylika delikatesser, än mindre smakat. För Erik däremot är det ett av livets glädjeämnen, och det var han som upptäckte att den kära musslan faktiskt har vissa likheter med en fiskbulle.”

Undertonen av ”har du köpt denna bok är du förmodligen en loser som inte vet hur god mat smakar” kunde inte vara tydligare. Likheterna med musslan framgår väl för övrigt bara på håll och om man kisar med ögonen.

Erik Lallerstedt är ju verkligen en framgångsrik krögare. Om du undrar vad hans nästa steg i karriären var efter denna bok så var det två reklamkampanjer för McDonalds varav han i den ena yttrade den klassiska repliken ”Jag har tagit en McFeast och gjort den större.”

Jag har skrivit om vietnamesiska Restaurang Asien förut och det är definitivt en favorit. Riktigt bra smaker, varsam matlagning, personlig service och en gastronomisk oas mitt i stimmiga, livliga Möllan.

Tyvärr blir det inte så ofta jag går dit men jag har desto fler gånger suktat efter smakerna. Igår slog det mig hur makalöst korkad jag varit (det är helt ok att instämma i kommentarsfältet, det bjuder jag på). Det är klart att även Asien har take-away som vilken kinakrog som helst.

Det blev stekt fläsk med jordnötter, vårrulle och citronsås och en ganska het kycklinggryta. Fräscht, finstämt, smakrikt och trycka-in-i-ansiktet-och-bara-stöna-gott.

Jag rekommenderar varmt Asien som Malmös bästa take-away!

Papperstidningen Allt om Vin köpte nyligen upp nättidningen WOW News som varit lite av vinbranschens Hänt i Veckan.

Nu har ett smakprov på den gemensamma hemsidan kommit upp och den ser riktigt lovande ut. Redan några matnyttiga artiklar och möjlighet för den intresserade att ladda hem vinrecensioner som PDF. Fortsätter man på den inslagna vägen så kan sidan bli riktigt intressant.

Visst är det lite märkligt att vi associerar roséviner med sommaren? Om rosa viner endast ska drickas maj till augusti när ska vi då dricka djupgula vita viner eller ljust röda viner? Jag kan visst förstå att ett immigt glas lätt och bärig rosé känns rätt en varm sommardag men det finns faktiskt tillfällen under resten av året då blekt rött ansatta viner kan passa. Så även om vi befinner oss i sommarsäsongens utförslöpa så vill jag puffa för ett vin som kan hålla en bra bit in på hösten om man inte är så petig med kulören.

2009 Clarendelle Rosé är ett lite ”seriösare” vin i sin stil och kommer från från Bordeaux och Clarence Dillon Wines. Firman äger Château Haut-Brion som grundaren Clarence Dillon köpte 1935 och man tvekar inte att göra en affär av detta på vinets etikett för att göra tricket ”quality-by association”. Det hade man inte behövt göra för det här är ett vin som står för sig själv.

Ett vin med två etiketter.

Färgen är läckert hallonröd utan att trilla över i det karamellfärgade. I doften kommer de väntade röda bären som hallon, smultron, lingon och även en antydan av hallonbåtar. Men här finns mer intressanta toner som färsk grön mossa, vita champinjoner, smörkola och en trevlig örtighet. Men det är i smaken som vinet övertygar med en bra fyllighet som nästan upplevs som en fetma, frisk syra och en fin fruktighet av röda bär, honungsmelon, gula plommon och ett drag av svarta vinbär. Framförallt är vinet väl strukturerat med mjuka tanniner, en liten bitterhet, bra mineralton och nästan en känsla av fatstruktur fast vinet inte varit i kontakt med ek. Smaken är mycket lång och nästan ”tuggig”.

Jag blir sugen på lufttorkad skinka, lagrade ostar, saussicon sec, friterade skaldjur och majonäs. Kanske en vitello tonnato eller en ugnsstekt majskyckling med bakade rotfrukter och ratatouille. Jag blir kort sagt hungrig av det här vinet.

Vissa saker är så där självklart barnsligt goda. Pannkakor, glass och sylt kan få vilken hårdhudad buse som helst att bli snäll och astridlindgrenmild. Idag gjorde jag en lite vuxnare variant som man blev minst lika snäll av.

Börja med att göra en pannkakssmet på 3 ägg (blir cirka 5 pannkakor) och tillsätt en nypa salt och 1 msk cane syrup eller mörk sirap. Stek pannkakorna i smör och låt svalna. Klicka ut vaniljglass mitt på pannkakorna, häll över 1 msk PX-sherry (eller en god brandy eller någon likör du har hemma) på varje portion och vik ihop till ett avlångt paket. Ät med en gång och bli snäll.

Hittade för första gången platta persikor när jag var på Möllevångstorget senast. Måste provas såklart.

De små ludna frukterna från Jordanien doftade precis som de skulle. Fruktköttet var fastare och vitare än på vanliga persikor. Smaken var inte lika stor, snarare en mild persikokaraktär parad med gult äpple och en ton av jordgubbar. Ganska likt plommon i karaktären. Mycket fin smak. En frukt som säkert passar i matlagning. Recept någon?

Finns det förresten något annat namn? Platta persikor låter lite trist tycker jag.

Idag fick det bli en improviserad snabblunch. En väldigt lyckad sådan baserad på resterna av och med inspiration från Carl Butlers piroger. Superenkelt att laga, billigt och himla krispigt, fräscht och nyttigt. Kanon som tillbehör för den som håller på med LCHF eller liknande diet. Jag serverade den dilldoftande kålen till stekt falukorv men tror att den skulle vara en dröm till fisk av olika slag.

Tll 2 personer: Strimla ett halvt litet vitkålshuvud fint (så här års är den mjäll och fin) och fräs i smör i en tjockbottnad gryta några minuter. Lägg på locket, sänk temperaturen så att vitkålen bara mjuknar. Det tar cirka 10 minuter. Rör om då och då. Häll över 0,5 dl vispgrädde, 0,5 tsk salt, rejält med nymalen svartpeppar och 1 msk dijonsenap. Rör om och låt puttra någon minut. Sist blandar du ner 2 msk finhackad dill.