Efter gårdagens bloggpost om trevliga men lite udda starkviner är det nu dags för portvin. Jag tycker det är trist att konsumenter i allmänhet inte vet skillnaden mellan sherry och portvin. Annat var det förr. Dags att ändra på det kanske?
Portvin kommer från Douro i norra Portugal och är ett starkvin, eller förstärkt vin, och det betyder att vinsprit tillsatts någon gång under tillverkningen. När det gäller portvin sker detta när druvmusten bara jäst några dagar och alkoholhalten ligger runt 4-5%. Genom att sprit med en styrka på 77% tillsätts till en nivå på cirka 19-20% så avstannar jäsningen och mustens naturliga sötma bevaras. Portviner har vanligtvis en sockerhalt på mellan 100-120 gr/l.
Om vi bortser från det senaste tillskottet rosa port så kan portvin delas in i tre huvudgrupper beroende på deras färg.
WHITE. Portvin är nästan alltid rött men det produceras även en del vitt. White port är i allmänhet ett ganska enkelt, ungt sött och eldigt vin som oftast inte har någon fatlagring. Colheita (som betyder ”skörd”) däremot är ett ganska ovanligt årgångsbetecknat vin som kan lagras mycket länge och kan ge mycket karaktärsfulla viner.
RUBY. Som namnet antyder är detta rubinröda eller snarare purpurfärgade röda viner och nyansen kommer sig av den kortare fatlagringen. Vanlig, enkel ruby port lagras på ståltankar eller ekfat 2-3 år och är rättframma, söta och har en tydlig fruktighet och karaktär av körsbär och ofta en tydlig karaktär av alkoholen. Vintage port görs endast särskilt bra år, lagras på fat 2-3 år och blir koncentrerade, mörka, kraftulla och sträva bakom sötman. De kräver ofta decennier för att mogna och komma helt till sin rätt. Eftersom de flesta idag inte lagrar sina viner så finns late bottled vintage (LBV) som är en årgångsport som lagrats lägre tid på fat, 4-6 år, och därför är drickfärdig vid buteljering.
TAWNY. Namnet betyder ”gulbrun” och är som de övriga en beskrivning på vinerna utseende. Den ljusa och brunare tonen kommer från förläng tid i fat. En enkel tawny utan ålderangivelse ska spendera minst två år på fat och har en lätt oxiderad ton med karaktär av torkad frukt. Tawny med ålderangivelse (10, 20, 30 och 40 år) har lagrats på fat minst ett genomsnitt av vad som anges och kan vara mycket komplexa, bärnstensfärgade och med tydlig oxidation. Colheitas är viner med årgågnsangivelse som lagrats lång tid på ekfat, ofta upp till 20 år.
Öhmans Mat & Vin 
Hej
Du har förstås varit på Port och Dourovininstitutet i Lissabon. Ett bra tips för alla som är nyfikna och smaka på olika typer utan att behöva handla hem hela batteriet. Hade hört om stället från någon och letade oss dit vid ett Lissabonbesök. Det visade sig vara en riktig höjdare. Vi bad om en guidning och fick smaka alla olika typer och några olika gamla Tawny’s som blev min favorit. Man öppnar dessutom en riktigt fin Vintage Port efter konstens alla regler varje dag och det var häftigt att få chansen att prova den också.
Utöver vinet serverades en krämig inhemsk specialitet som kallades ”Äggost” tillsammans med lite bröd eller kex.
Läckra lokaler som ni kan se lite bilder på här:
http://www.ivdp.pt/pagina.asp?codPag=169&codSeccao=5&idioma=1
Mvh , Ola
Har inte besökt intstitutet. Däremot har jag varit i Douro två gånger och det är nog både det vackraste och mest dramatiska vindistrikt jag upplevt.
Precis som du så uppskattar jag gammal tawny mest. Beror kanske på likheterna med min passion sherry.
Sen jag flyttade till London har min portvinskonsumption verkligen stigit i taket. Här är både port och sherry poppis bland yngre, och det är riktigt kul tycker jag. När jag är hemma i Sverige dricker jag mest portvin med mamma. 🙂
Jag var på en provning med Taylors och blev mäkta imponerad framförallt av deras 20 åriga tawny men även av deras special utgåva daterad 1855.
Detta borde fler upptäcka:)
//Fredrik schelin
Tawny är häftigt. Testade en 1991 Colheita från Poças förra veckan. Fantastisk!
Jag är newbie på Portviner. Men oj, vad jag tycker det är gott! Till dessert eller till ost.
Tack för den här lilla lektionen!
Kul att den uppskattades.
Ett av mitt livs oförglömliga mat- och vinminnen är när jag för nästan 15 år sedan drack en Krohns Colheita för första gången tillsammans med getost, som avslutning på en fin middag på en av Paris då tvåstjärniga restauranger. Champagnen före, maten och vinet till den har bleknat bort i minnet för länge sedan, men den smakexplosion, som jag upplevde av portvinet kommer jag att minnas resten av mitt liv.
Och nu när du fått upp farten så kan vi väl också hoppas på en Madeira-post 😉