Ibland måste man bara prova. Ofta är det en förpackning som lockar som i fallet Club-Mate som jag köpte på Välfärden i Malmö.

Har aldrig tidigare hört talas om denna dryck som är ett slags kolsyrat iste smaksatt med den sydamerikanska örten yerba maté. Den har funnits i Tyskland sedan 1924 och har ett koffeininnehåll som är nästan dubbelt så högt som i Coa-Cola. Drycken har nått ny popularitet genom datorspelskulturen och nu senast inom Berlins klubbliv. Ett hälsosammare alternativ till Red Bull kanske.

Ser ut som en lättöl med svagt skum när man häller upp den och doftar tydligt av dragon, örtte, tobak och lite farinsocker eller rom. Lustigt nog utvecklas den mycket i glaset. Smaken är att beteckna som halvtorr, med lite strävhet och med mycket örtiga toner där dragonen kommer tillbaka. Smakar som en blandning av blaskig, ljus öl, pommac och iste. Faktiskt ganska trevlig med bra längd och lite komplexitet.

Provade ett gäng portugiser idag varav några stycken kan rekommenderas.

Först ut är vita, ekologiska 2009 Quinta do Ameal av druvan louriero. Vinet kommer från Vinho Verde i norra Portugal men har inga likheter med de pärlande billiga viner som många tänker på när området kommer på tal. Här har vi ett vin av hög kvalitet och med uttalad karaktär. I glaset kombineras gula och gröna äpplen med mogen citrus, liten örtighet och en lätt rökig mineralitet. Men det är i munnen som man märker den extremt fint fokuserade, mogna frukten och den mycket fina, höga och slanka syrorna. Lång, välbalanserad eftersmak med tydligt mineralgrepp. Mycket läckert, som en riktigt bra chablis!

Jag trodde det var omöjligt att hitta ett bra och personligt vin under sjuttio kronor. Tji fick jag för här kommer 2009 Dão Casal Mor Reserva för bara 56 kronor! Det är en röd portugis i den lite äldre stilen med en kryddig, lätt utvecklad, rödfruktig och lite intressant doft. Smaken är långt ifrån den publikt fruktiga, moderna och saftiga stilen. Här är det istället lite torkad frukt, friska syror och lite avrundade tanniner. Enkelt, lite egensinnigt men med bondsk charm. Ett vin som gjort för stora fester där man ställer fram en mustig gryta, bröd att bryta och dricker vin i stora klunkar ur duralexglas.

Provade åter Periquita Reserva som jag testade och sågade för några år sedan. Då var det årgång 2005 men ett hopp till 2008 gjorde inte saken bättre. Spretig, gles, syltig frukt och en påklistrad vanilin-ek.Trist att en sådan storsäljare inte kan hålla en högre nivå. Men från samma område, samma årgång och till samma pris får man istället 2008 Meia Pipa. Mer stuns i frukten, lite kryddighet, bra friskhet och strävhet. På det hela taget mer fokus och ett mycket bättre köp!

Basil Fawlty  är sannerligen den borne vinkonnässören och vinkyparen. En förebild för oss alla.

”Claret” är engelsmännens vardagliga benämning på röd bordeaux.

Jag har tidigare skrivit om The English Shop i Malmö men det är dags att göra det igen.

Kikade in där under lördagens shoppingrunda då jag fått meddelande om att de åter hade maltvinäger i lager. Köpte också en burk med gåsfett samt clotted cream från jerseykossor. Har bara ätit clotted cream en gång tidigare under mina späda tonår så smakminnet var rejält bleknat. Provade idag till frukost på nybakade scones och med hjortronsylt. Mycket gott. Det är som ett mellanting av smör, färskost och hårt vispad grädde.

Det blev också en burk haggis och inköpet gjorde mig så sugen att vi stegade iväg till Drumbar vid Lilla Torg och tog deras ljuvliga fårpölsa till shoppinglunch. Värt en omväg!

Ska absolut snart tillbaka till butiken för ännu har jag inte samlat mod att prova Spam och jag glömde att köpa med mig Butterfingers.

Har Malmö blivit en storstad? Som andra stad i Sverige, efter Göteborg, har nu Starbucks lagt till Malmö bland sina närmare 17 000 enheter. Den multinationella kaffejätten har intagit A-läget i den gamla järnvägsrestaurangen på Centralstationen.

Men varför är entusiasmen så stor över att kafékulturens motsvarighet till McDonalds kommer till Sverige? Behöver vi verkligen ytterligare en franchisekedja som säljer överprisat och mediokert kaffe? Räcker det inte med Espresso House? I Malmö har vi ju fantastiska kaffebarer som Solde, Lilla Kafferosteriet, Kaffebaren på Möllan och massor av andra lokala ställen med bra kaffe och personlighet.

Starbucks handlar nog mer om att identifiera sig med en urban livsstil. Jag läste någonstans att Starbucks affärsidé inte längre handlar om kaffe. De säljer tid. De erbjuder 15 minuter i ett vardagsrum mitt i city mot att du dricker och äter något. Med tanke på kaffepriserna så är hyran hög även med citymått mätt.

Jag skrev om Starbucks höga priser  redan för några år sedan.

Fick inte nog av det asiatiska och szechuanpeppar igår, så idag blev det en tur till Möllevången och lite botaniserande i de asiatiska butikerna. Fortfarande blir jag svårt hämmad av min okunskap men det börjar bli bättre. Förutom sötpotatisnudlar så hittade jag en vågformad kniv (se morötterna som dekorera soppan) som var så onödig att jag var tvungen att ha den. Soppan blev matig och fräsch och räcker till tre personer.

Skiva en gul lök och tre vitlöksklyftor tunt. Fräs i neutral matolja tillsammans med 3 tsk lätt stött szechuanpeppar tills löken mjuknat. Slå på 7,5 dl vatten och lägg i 2 buljongtärningar/poddar (grönsak eller höns) och koka upp. Bryt ned en näve sötpotatisnudlar (eller annan sort efter smak och tillgång) och låt koka tills nästan klara. I med en fint strimlad morot och två skivade kycklingbröst och låt sjuda tills köttet är genomkokt. Riv en stor bit ingefära och pressa ur saften i soppan. Lägg ner en näve böngroddar och rejält med skuren, späd knipplök och låt sjuda någon minut. Vid servering vänder du ner ordentligt med grovskuren bladpersilja och koriander och pressar över en halv lime.