Två dagar ska ägnas åt en masterclass med Gerard Basset OBE och en massa spännande starkviner.

Gerard inledde med portviner (en enkel introduktion här) och de som man kanske minst förväntar sig – de vita. Den första, enkla var mycket trevlig och Gerard rekommenderade den till rökt fisk förutom till det givna valet ost. Helt storartat var den snart femtioåriga vita porten som nästan hela sin mognad legat på stora ekfat. Imponerande och komplext! Inte lika bra som den från 1952 jag provade för ett par år sedan, men nästan.

Över till de röda med de unga vinerna av ruby-typ. Det första vinet var något så ovanligt som ett ekologiskt portvin. Riktigt bra och balanserat utan den påträngande spritigheten man oftast brukar hitta. Rekommenderas. Six Grapes är mer traditionell i stilen men kompakt och fin. Niepoorts LBV var riktigt bra med liten trevlig mognadston och fina nyanser kombinerat med rik, ung frukt.

NV Grahams Fine White Port / W.& J. Graham & Co (110 DKK). Gyllengul. Stor, fruktig, tropisa frukter, aprikos, banan, vingummi, citrus, mandelmassa, tuttifrutti, eldigt. Medelfyllig, söt, mycket frisk och eldig smak av gula frukter, vingummi. Bra längd.

1964 Porto Branco Colheita (buteljerad 2011) / Wiese & Krohn (849 SEK). Ljust, briljant bärnsten. Stor, intensiv, komplex, eldig och mogen doft med rika oxidationstoner av hasselnötter, torkad frukt, läder, marsipan, apelsinmarmelad och animaliska toner som lufttorkad skinka. Medelfyllig, intensiv, halvsöt, mycket frisk, apelsin, citrus, eldig, marsipan, kaffe och nötter, läder. Mycket, lång, intensiv och komplex eftersmak med stramt och torrt avslut.

NV Dalva Ruby Port Organic / C da Silva (75 SEK 375 ml). Ganska djupt rubinröd. Ganska stor doft av mörka blå och röda bär, skogshallon, mörka körsbär, örtiga toner av lavendel och mynta, eldig och med inslag av mörk choklad, kaffe och viss komplexitet. Fyllig, söt, mycket frisk och eldig med viss strävhet, smak av syltade körsbär, mörk choklad, cassis, örtighet, peppar, balanserad men något kort.

NV Six Grapes Reserve Port / Graham’s (119 SEK). Djupt rubinröd. Medelstor, något knuten och mörkfruktig doft av syltade mörka körsbär, plommon, choklad och nytt läder. Fyllig, mycket söt och frisk med tydlig eldighet, eukalyptus, syltade körsbär, apelsin och ganska sträv men välbalanserat. Viss längd med tydlig eldighet.

NV 2007 Late Bottled Vintage / Niepoort (179 SEK). Djupt rubinröd med en antydan till orange ton i kanten. Ganska stor, nyanserad doft med viss komplexitet av mörka bär, torkad frukt, dadlar, hallonbåtar, eucalyptus, liten stallighet, salmiak. Rik eftersmak med massor av mörk, mogen frukt och bra grepp i tanninerna. 

Fick ett sällsynt varuprov i form av en flaska 2009 Villa Marina på posten.

Det är inte så ofta jag skriver om italienska viner här på bloggen så det är väl på tiden. Sedan var det ett tag sedan jag provade något bra från Rosso Conero. Det här är inget märkvärdigt vin på något sätt, det får man inte för 79 kronor. Men det är ett ärligt, rättframt, saftigt och trevligt vin med en liten komplexitet och trevlig struktur. Väldigt typiskt italienskt på ett sätt som får mig att vilja dricka det ur ett slitet duralexglas i djupa klunkar. Väl värt att rekommendera till middagen mitt i veckan och till buffén med många gäster.

Ganska djup körsbärsröd färg. Medelstor, kryddig doft av mörk  och syltade körsbär, mörk choklad, någon pepprighet och en antydan till mognad och en liten flyktighet. Medelfyllig, ganska mjuk, mycket frisk och saftig fruktighet av röda och blå bär, sura körsbär, lakrits, mörkc choklad och en liten örtighet. Bra längd och lite tuggig struktur.

…om man drar ner på bloggtakten efter 3,5 år och 1700 bloggposter?

Jag har haft som föresats sedan jag startade blogga att uppdatera minst en gång om dagen. Det har gått som en dans. Men nu är det lite mycket. Hinner inte riktigt med jobbet, livet och bloggen. Måste sänka mina ambitioner något. Åtminstone ska jag försöka att att släppa mitt eget påhittade krav att posta varje dag.

Säkert kommer jag att hålla god takt i alla fall. Skulle det nu bli små luckor så må det väl vara förlåtet?

Besökte härliga Torvehallarna häromdagen och köpte bland annat en fin, fransk kyckling. Hade ingen aning vad jag skulle göra med den, förutom att den skulle vara helstekt, så jag skickade ut ett nödrop via de sociala medierna och fick tips om detta recept av Jamie Oliver.

Passade mig utmärkt då Jamie är en favorit samt att jag hade alla ingredienser hemma. Det blev riktigt, riktigt bra med potatisarna som gottade sig i kycklingfettet, citronsaften och kryddigheten från korven. Kära Hustrun himlade med ögonen över de små chorizoskivorna som blivit härligt frasiga i ugnen.

Till 3-4 personer: Skölj och klyfta knappt ett kilo små fina delikatesspotatisar. Koka 5 minuter tillsammans med 2 små citroner. Häll av vattnet, ta upp citronerna och stick  små jack i dem med en kniv. Skär stjälkarna av ett ett knippe bladpersilja och tyck in dem tillsammans med citronerna i en kyckling på cirka 1200 g. Citronsmaken blir rikare och värmen från dem hjälper till att tillaga kycklingen inifrån. Gnid in kycklingen med lite salt och nymalen svartpeppar. Blöt, kynckla ihop och skaka av ett ark bakplåtspapper och täck en ugnsform lite större än fågeln. Häll potatisen i formen, salta och peppra. Lägg kycklingen ovanpå potatisen och fördela 200 g skivad och starkt kryddad chorizo av den torra sorten över fågeln och stick in korvbitar under den. Ringla över olivolja och skjuts in i ugnen på 220° i cirka 80 minuter.

Under tiden gör du en gremolata. Hacka persiljebladen och 2 vitlöksklyftor fint och blanda med det finrivna skalet av 2 citroner samt en nypa salt och lite svartpeppar. Ta ut kycklingen ur ugnen. Sätt på grillelementet i ugnen, blanda runt potatisen (lägg med alla korv som du plockat från kycklingen) med fettet i formen och rosta i ugen cirka tio minuter, blanda runt då och då. Skär upp kycklingen, fördela delarna över potatisen och klicka gremolatan över den varma maten. Njut med ett glas beaujolais.