En gång om året bedömer vi på Gustibus Wine & Spirit Academy viner på uppdrag av Svenska Vinodlarföreningen. Förra lördagen provades vinerna och idag presenterade jag resultatet på föreningens årsmöte och delade ut diplom.

Vinerna anmäls, skickas in och provas blint av en jury bestående av fem erfarna personer från olika delar av vinbranschen. Vinerna bedöms enligt en 20-poängsskala där 8 poäng är Godkänt, 11 poäng ger Brons, 13 poäng Silver och Guld när man uppnår 15 poäng. Trots att 2012 var ett synnerligen dåligt år så hade 45 olika viner skickats in till bedömning.

På grund av de svåra förutsättningarna var snittnivån mycket lägre i år än tidigare. Förra året hamnade snittpoängen för första gången någonsin totalt över nivån för godkänt (8,32) i år störtdök resultatet till 6,76, det vill säga en bra bit under godkänt som är 8 poäng. Även om årgången var skral så var den tekniska kvaliteten riktigt bra. Tyvärr var många av vinerna översvavlade vilket drog ner omdömena. Förklaringen till kan vara okunskap, små volymer samt att man på grund av den lilla skörden frestats att ta med druvor som annars skulle ratats.

Förra året bedömdes endast 22 viner varav sju fick ”godkänt” och fyra belönades med bronsmedalj (11 poäng). I år blev det nio godkända men endast två bronsmedaljer. Här nedan några jutynoteringar av medaljörerna.

2012 Solaris / Domaine Bellevue. Gyllene, fruktig, mogen citrus, honung,  frisk, torr, viss smörighet, viss längd, medelfyllig, viss eldighet…Lätt spritsigt, honung, aprikos, viss restsötma, doften klart bättre än smaken…Fruktbomb!. Massor av tropisk frukt, mango, kiwi, melon och kryddor. Lång, fin smak med liten restsötma och eldighet. Crowd pleaser. Botrytis?…Angenäm doft, integrerad syra, fin frukt…Fruktigt med viss stramhet. Inbjudande doft och god gul frukt med fint avslut.

2011 Gutevin Ädel / Gute Vingård. Djupt gyllene, något oxiderad, bränt, viss sirap, socker, honung & tonad frukt, söt oxade toner, viss beska med bra… Mycket fyllig bärnstensfärgad färg, koncentrerad doft av honung, aprikos, mandel med lätt oxidton, bohytis! För mycket ek, fyllig intensiv söt smak med tydlig bitterhet från ekfaten, bra mogen frukt… Snygg färg. Komplex doft med botrytis. Söt, simmig smak… Klar stor doft av mandelmassa, aprikos. Doft går igenom i smaken. Välgjort! … Ganska stor doft med komplexitet, honung och torkade fikon, botrytis. Ganska sött med szamorodni-prägel.

Nu slipper du få vinfläckar på det fina vita omslaget för nu finns VIN som e-bok!

När jag skulle översätta boken var en av mina första tankar att formatet var perfekt för en en ipad eller läsplatta. Nu är den alltså här och kan laddas ner så att du alltid kan ha den med dig nära till hands hands och dessutom njuta av de sköna bilderna.

Kan du däremot inte leva utan hundöron, anteckningar i marginalen, fläckar och att kunna låna ut den för att aldrig se boken igen så kan du köpa ett analogt exemplar här.

För lite drygt ett år sedan skrev jag om det spännande projektet med flaskjäst cider från Kiviks Musteri. Den då nästan åttaåriga cidern levererades helt bentorr och var kanske inte i allas smak i sin väldigt strama stil.

Sändningen som nu levereras är ett år äldre men har efter degorgering (avlägsnade av jästen i flaskan) fått en tillsats av söt äppelmust. Detta har verkligen gjort underverk. Doften har kvar sin mogna doft av bokna äpplen men nu kompletterad av solvarma sommaräpplen och en liten kanelkrydda. Smaken är fortfarande mycket torr men frukten är rikare och den lilla och väl dolda sötman har skapat en mycket snygg balans. Avslutet är långt med fin äppelton och en härlig och aptitretande stramhet. Riktigt bra!

Försök att få tag på en flaska på Systembolaget för blygsamma 109 kronor.

Nu var det riktigt längesedan det dök upp ett recept av Carl Butler på bloggen. Hög tid alltså.

Det här är hämtat ur ”Carl Butlers Bästa för IKEA” och är ett riktigt rustikt husmansrecept som passar bra nu när de svenska äpplen börjar skördas. Faktum är att Calle själv hittade det här receptet i en fransk tidning där det presenterades som ett klassiskt svenskt recept. Riktigt god och enkel ”comfort food” som serveras med skalpotatis.

500 g rimmat och skivat fläsk skärs i något mindre bitar och steks gyllene på strax över medeltemperatur i torr stekpanna. Ta upp fläsket efter hand som det blir klart. I stekfettet bryner du helt lätt 2 gula lökar som du skivat ner grovt. Blanda tillbaka ner i stekpannan fläsket samt 2 svenska, fasta och syrliga äpplen som du kärnat ur och skivat ned (du behöver inte skala om det är svenska äpplen). Blanda även ned 0,5 tsk hela nejlikor och 0,5 tsk kryddpepparkorn som du mortlat lätt. Vänd runt så att det blandas väl. Sätt in i ugn på 200° i 20 minuter.

Alla recept av Carl Butler hittar du här.

Att köpa ett vin från någon av de trettiotre vingårdar i Bourgogne som är klassade som grand cru är aldrig billigt.  Även från Corton, som är den allra största (om man räknar bort Chablis grand cru) och rimligast prissatt, brukar priset börja på 500-600 kr per butelj. Därför var det med viss förvåning som jag upptäckte att 2006 Corton Grand Cru från Louis Latour såldes på Systembolaget för blygsamma 298 kronor.

Nu fanns det ju vissa varningssignaler; det fanns många flaskor på hyllan, en ganska svag årgång (även om det kan betyda att de är drickfärdiga tidigare) och en stor firma som inte hör till toppskiktet. Men ändå. En grand cru är ju alltid en grand cru och för trehundra måste den ju ändå ge valuta för pengarna. Det är just sådana resonemang man för när snålheten bedrar visheten.

Det här var verkligen inte roligt. Den lite stumma, dova doften med drag av tobak och mörka bär saknade den förväntade nyanserat, parfymerade och kryddiga tonen. Smaken var dock den största besvikelsen; ganska fyllig men med kärva och spretiga tanniner, obalanserat och med omogna, gröna drag bakom den mörka bärigheten. Osedvanligt kort, ofokuserad och lite grov. För runt hundralappen hade det kunnat vara ett okej köp. Dyrköpt erfarenhet trots ett billigt pris.

Jag har flera gånger skrivit om hur det jäser i äppelsverige. Sortren must har har slagit igenom stort, hantverksmässig ciderproduktion ligger i startgroparna och det tillverkas redan äppelbrandy på flera håll. Äppelvin är det dock sämre med. Det finns ett halvtorrt från Kiviks Musteri på Systembolaget men det är också allt.

Därför var det kul att få prova 2011 COX från Gullyckevin som också är en av de många skånska vinodlarna. Helt utjäst och torrt håller det 11% (bör vara tillsatt socker också) och är varken filtrerat eller klarnat.

Helt briljant ljusgul färg och en mycket stor och aromatisk doft av äpplen och liten jästighet. Man får upplevelsen av de stora träbingarna sär äppelskorden samlas. Smaken är helt torr men mycket fruktig och en bra fyllighet och nästan lite fet munkänsla och någon skalkärvhet. Det enda som sticker ut är den lite tuffa äppelsyran men det det får man leva med om det ska vara helt torrt. Mycket bra längd, rent avslut och ett bevis på den potential våra svenska äpplen har för cider- och vinproduktion.

När det någon gång gång dyker upp en ny sherry i det ytterst magra utbudet på Systembolaget så är de snudd på att jag studsar upp och ner och klappar händerna av ren förtjusning. Så och idag. Glädjen blev dock kort då det visade sig att det var flaskor som egentligen hörde hemma på beställningssortimentet och att importören har tillfälligt slut på lagret*. Det är inte lätt att vara sherryälskare i Sverige.

Mer glädjande var då att vinet var riktigt trevlig. En gammal amontillado vars grundvin jästs på ekfat (ganska ovanlig idag) och spenderat minst åtta år under florlagret i en solera för att sedan spendera lika många år till utsatt för oxidation. Läs mer om sherrytillverkning här. Mycket karaktär och perfekt till charkuterier, lufttorkad skinka och lagrade ostar.

NV Del Principe Amontillado Muy Viejo / Marques del Real Tesoro. Medeldjup bärnsten. Stor, utvecklad doft av bokna äpplen, nötter, russin, getragg (!), läder, kola och salmiak. Eldigoch med lite  flyktiga toner samt svamp och apelsin. Medelfyllig, torr, mycket frisk och åtstramande med rik smak av torkad frukt, läder, salmiak, sälta, citrus, nötter och kola. Mycket lång och rik eftersmak med sälta, svamp och läder. Stramt men ändå läskande avslut.

*Enligt importören så har vinet kvalificerat sig in på hyllorna via beställningssortimentet och ska finnas tillgängligt i ett antal butiker från den 1:e september.

Surströmming! Denna älskade och orättvist skydda delikatess! Den genuint matintresserade som inte åtminstone en gång provat denna specialitet saknar allmänbildning.

Jag har tidigare tipsat om hur man kan äta surströmming och provat olika öl till. Nu ville jag testa en dryck som jag misstänkt skulle passa fantastiskt till den jästa fisken: finosherry! Rent teoretiskt borde det knastertorra, uppfriskande vinet med sina jäsningsaromer, högre alkohol och väl kända affinitet till umamistinn mat sitta som en smäck. Men teorier kan falla platt som med veteölet i det förra testet. Oron var dock obefogad för detta var verkligen en kombination som fick det att sjunga i gommen! Jag avstod till och med de öl jag hade som reserv uti fall att.

Svenska Smaker x 4 är en låda med fyra öl signerade kocken och krögaren Mathias Dahlgren  och bryggaren Jessica Heidrich på S:t Eriks Bryggeri. Idén är att skapa matvänliga öl smaksatta med svenska smaker.

Att smaksätta öl med annat än humle är en gammal tradition. Här i Sverige använde vi länge samma kryddor som till brödbak och brännvinet. Enbär och pors, som återfinns i dessa öl, var inte ovanligt. Just pors används fortfarande ganska ofta i dansk öl och ger en örtig karaktär som är helt unik. Havtorn och fjällkvanne är mer innovativa och mycket lyckade i detta sammanhang. Förutom ölen med enbär som var lite opersonlig så var ölen välgjorda, intressanta och definitivt värda att pröva till olika rätter. Mest glädjande är att det inte är några hipsterölhaverier övertyngda med humle.

#1 Enbär. Ljust gyllene lageröl. Medelstor doft med tydlig enbärskaraktär, eneträ, ceder, citrus och lite aprikos. Medelfyllig, ganska fruktik med antydan till sötma som känns lite obalanserad. Enbärskaraktären nästan obefintlig. Något kort smak. Saknar lite humlebeska.

#2 Pors. Ljust bärnstensfärgad och ofiltrerad ale. Uttalad, stor doft av pors, örter, apelsinskal och honung. Fyllig, fruktig och smakrik med fin beska som balanserar fruktigheten. Smaken är bred lång och rik och med viss komplexitet. Mycket trevlig!

#3 Fjällkvanne. Ljust gyllene, filtrerad steam beer. Mycket fin och intressant doft som drar åt det vinösa och ger associationer till en mogen rioja., apelsin, pomerans och citronzest. Torr, medelfyllig, mycket fruktig och med en fin ekfatsliknande stramhet. Lång och välbalanserad smak. Riktigt bra och intressant.

#4 Havtorn. Mycket ljust gyllene färg som drar mot mässing, ofiltrerad steam beer. Stor, omisskännlig doft av havtor, inslag av tropisk frukt, citrus, hjortron och honung. Ganska fyllig smak med viss sötma som balanseras väl mot frisk syra och fin humlebeska. Lång, balanserad och fruktig eftersmak. Tänkte instinktivt på asiatisk mat vilket bekräftades i produktinformationen.

Ett litet tema hittade jag i dessa viner. De kommer från områden eller druvor som är mest kända för sina röda viner.

Rhône är just ett område som främst uppmärksammas för sin röda viner. Det varma medelhavsklimatet är inte idealiskt för att producera friska, eleganta, istället blir de ofta alkolrika, slappa, tunga och ofta lite parfymerade.  Men när de vita vinerna är lyckade blir de ofta intressanta, smakrika, fylliga och i en stil man inte hittar på många andra ställen. Har en  svaghet för dessa viner, särskilt när de är så välgjorda som detta från Château Mont-Redon.

2012 Mont-Redon Reserve. Ganska ljust gul med grönt inslag. Medelstor och något eldig doft av tropisk frukt, aprikos, gråpäron, galiamelon och kryddighet. Torr, fyllig, fet smak med stor fruktighet och en liten pigg syra bakom den mogna frukten, aprikos, örter och en liten åtstramande beska. Lång, balanserad och rik eftersmak.

Det är nog en och annan som lyfter på ögonbrynen över att det finns vita viner från Priorat. Detta karga distrikt med sitt extrema klimat levererar kraftfulla, fylliga, koncentrerade och alkoholrika röda viner som imponerat mycket de senaste åren. När jag besökte området för några år sedan provade jag en hel del vita viner och personligen tyckte jag att de var mer intressanta och personliga än de röda som alla verkade plöja i samma stilfåra. Kul att det letat sig hit ett vitt prioratvin med karaktär som lyckas balansera en alkoholhalt på 15%. Blunda och smaka och det är inte helt olikt ett friskt rött vin.

2009 Grand Clos Blanco. Medeldjup gul färg med drag åt halm. Stor, uttrycksfull doft av ek, nötter, läder, mogen citrus och ett tydligt drag av oxidation. Torrt, fylligt, smakrikt, tydligt ekpräglat,välstrukturerat, mogen citrus, honung, kryddor, läder och nötter. Mycket lång, komplex och välbalanserad eftersmak.

Det sista vinet är lite udda. Det kommer från en producent i Veneto som bland annat gör amarone. En av de blå druvorna i amarone är rondinella och detta vin består till 60% av en grön naturlig mutation som producenten kultiverat. Att en vinstock som bär blå druvor plötsligt kan utveckla gröna druvor är inget ovanligt, det är faktiskt så alla gröna sorter en gång uppkommit. Lite ovanligare är att idag ta tillvara denna mutation. Resultatet i detta fall mer intressant än bra. För halva prislappen hade det varit helt ok.

2012 From Black to White. Ljust gröngul färg. Ganska liten, enkel, ung doft av tuttifrutti, päron, citrus. Medelfyllig, frisk, nästan spritsig, enkel fruktighet av citrus, tuttifrutti, något klen frukt. Kort, enkel eftermak.