Detta bildspel kräver JavaScript.

Är man i södra Frankrike så är förstås vingårdsbesök oundvikliga. Några är inplanerade och säkert blir det spontanbesök också. Tisdagen ägnades åt en dagsutflykt till Châteuneuf-du-Pape och Tavel.

Först ut var Château la Nerthe som är en egendom med anor tillbaka till 1500-talet och dokumenterad vinproduktion sedan århundradet efteråt. Nuvarande ägarna tog över 1985 och har vinnlagt sig om en traditionell och terroirdriven stil långt borta från de obegripligt populära frukttunga vinerna. Den 90 hektar stora egendomen har varit ekologiskt certifierad sedan 1998 men det är först nu som man börjar kommunicera detta.

Man odlar samtliga tretton tillåtna druvsorter* och efter två manuella sorteringar jäses i allmänhet de olika sorterna tillsammans med undantag för carignan. Lagringen av Château la Nerthe sker på ståltankar, stora ekfoder och barriquer (en tredjedel nya) och blandas slutligen. Toppvinet Cuvée des Cadettes lagras enbart på barriquer men även här är bara en tredjedel nya. Man vill inte dölja vinets egen karaktär med för mycket ek.

Gemensamt för vinerna var att de hade hög smakintensitet men samtidigt nyanserade och eleganta. Särskilt spännande var den vita 2007 Cos de Beauvenir samt egendomens fine. Tyvärr finns endast 2007 Château la Nerthe samt utmärkta côtes-du-rhônen Domaine de la Renjarde tillgängligt via Systembolaget.

2011 Château la Nerthe Blanc (31€). Ljust citrongul med dragning åt halm. Stor, gulfruktig doft med inslag av apelsin, kryddighet och vanilj. Torr, fyllig, lite fet och med fin ekstruktur, citrus, apelsinblom, apelsin, kryddig och med snyggt polerad och läskande syra. Lång, balanserad eftersmak med stramhet och kryddighet.

2007 Clos de Beauvenir (63€). Ljust gyllengul. Mycket stor, komplex, kryddig och intensiv doft med nytt läder, valnötter, mogen honungsmelon, citronpastiller och tydlig ekkrydda. Fyllig, smakintensiv och aromatisk med tydlig men silkig ekstruktur, nötter, mogen gul frukt. Mycket lång, komplex och intensiv eftersmak med ”sandig” mineralitet. Mmm…

2007 Domaine de la Renjarde – Côtes du Rhône Villages. Medeldjup röd färg, fortfarande med blå nyans. Stor, nyanserat örtig och kryddig doft av lakrits, charkuterier, kryddpeppar, kryddnejlika, ”garrigue”, lavendel, mörka syltiga bär och en liten rökighet. Medelfyllig, mycket frisk och fruktig, aromatisk, mogna bär, nyanserad med bra intensitet, lakrits och lite läder. Lång och elegant eftersmak med åtstramande ek.

2009  Domaine de Renjarde ”Reserve de Cassagne” – Côtes du Rhône Villages. GAnska djupt röd färg med blå nyans. Stor doft av mogna röda och mörka bär, örtig, kryddig, ”garrigue”, vispgrädde, peppar och aromatisk ny ek. Fyllig, fruktig och välstrukturerad, eldig och intensivt aromatisk med kryddighet och lakrits. Lång, nyanserad och rik eftersmak med tydlig ekkaraktär.

2010 Château la Nerthe (31€). Medeldjupt blåröd. Medelstor, nyanserad, aromatisk och kryddig doft med röda och syltiga bär, vitpeppar, blodapelsin och lite pepparkaka (grenache). Fyllig, smakrik och intensiv med karaktär av blod, sot, mogna mörka bär, massor med mjuka och mogna tanniner med bra stadga. Nyanserad eftersmak med bra längd.

2009 Château la Nerthe (31€). Medeldjupt blåröd. MEdelstor, nyanserad fruktig och bärig doft med fin ekkrydda, läder, örter, lufttorkad skinka och tomat (!). Medelfyllig, mycket frisk, mjuka tanniner, röda bär och lakrits. Ett vin med lätt och elegant anslag, nyanserat med bra längd och stramt avslut.

2006 Château la Nerthe (33€). Medeldjupt rubinröd. Stor kryddigt nyanserad doft med mognad, syltiga röda bär, pepparkaka och aska. Fyllig, intensiv och smakrik, mycket kryddig med toner av peppar, tobak och läder. Lång, intensiv och balanserad eftersmak.

2009 Cuvée des Cadettes (67€). Djupt blåröd. Stor, ung, rik doft av mogna jordgubbar, mörka bär, peppar, örter läder, lavendel och diskret ekkrydda. Fyllig, fruktig, smakrik, kraftfull men elegant med rikliga och välstrukturerade tanniner fint balanserad av saftig bärighet. Lång och balanserad eftersmak. Stor potential.

1995 Fine de Châteuneuf-du-Pape (52€ – 50 cl). Ljust bärnstensfärgad. Stor, eldig men nyanserad, komplex och fatkryddig doft med russin, apelsinmarmelad, läder, tobak och lite flyktiga toner. Smakrik, fyllig, fruktig och rund smak, torkad frukt, russin, kanel, kryddor och kola. Mycket intensiv men balanserad och lång eftersmak med kryddigt avslut där eken tittar fram.

*Olika siffror surrar runt och beroende på hur man räknar så har siffror på upp till sjutton hörts.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Äntligen landat ordentligt, vilat ut, provianterat och utforskat både kök och omgivningar. Dags att börja laga mat i mitt sydfranska kök! Mjukstartar med ett enkelt recept som är givet med tanke på var jag befinner mig: ratatouille! Finns det något mer klassiskt sydfranskt?

Jag svängde ihop en en egen variant som är precis så lättlagad som den ska vara, långt enklare än både Julia Childs och Carl Butlers. Det är knappt ett recept, snarare en ingredienslista och två timmar på spisen. Det doftade helt fantastiskt i köket när den puttrade på spisen och smakade ljuvligt med grillade chipolata (korvar typ salsiccia).

Skär ungefär 500 g vardera av aubergine, zucchini, tomater och grön paprika i centimeterstora bitar. Skär även en gul lök samt 2 selleristjälkar grovt samt hacka ner stjälkarna av ett knippe persilja. Lägg ner allt i en stor gryta tillsammans med en halv färsk vitlök (eller två klyftor av vanlig ”torr”), 10-15 urkärnade oliver, strö över 1-2 tsk salt, dra rejäla tag med pepparkvarnen och slå över 1,5 dl vitt torrt vin och 1,5 dl olivolja. Låt sjuda under lock i 2 timmar, rör dåd och då. Strax innan servering vänder du ner persiljeknippet som du grovhackat samt det finrivna skalet av en en citron.

Detta bildspel kräver JavaScript.

ÄNTLIGEN! Efter en lång bilfärd med ett stopp i Worms och två nätter i Beaune är vi nu framme i huset vi hyrt Saint-Maurice-de-Cazevieille i Languedoc.

På vägen provianterade vi lite förnödenheter på en hysteriskt stor supermarket så vi ska klara oss över helgen. Ankomsten till Languedoc var kanske inte vad  vi väntat oss efter de varma dagarna på vägen ned. Vi möttes nämligen av hällande regn, blygrå himmel och cirka 15°. Men vad gjorde väl det när huset är en dröm där det ligger inklämt på en liten bygata. Tre terasser varav en med pool och en är helt insynsskyddad med utsikt över både takåsar och vingårdar. Massor med skrymslen och prång, hjälpligt fungerande wifi och en jätte-tv och hundratals dvd-filmer om vi skulle få tråkigt under de tre veckorna här.

Bäst av allt är dock köket! Ett riktigt fransk lantkök med ett stort arbetsbord i mitten, kopparkittlar som hänger från taket, dubbel gaspis (signerad Paul Bocuse!) med grillplattor och en stor diskbänk i porslin. Lite märkligt utrustat är det så det kommer att bli en utmaning att laga mat. Här kommer jag att ha semester, laga franska rätter med lokala råvaror och dricka massor med vin och pastis. Sen ska jag skölja av köksoset i poolen.

Idag styr jag och Kära Hustrun bilen mot Languedoc och byn Saint-Maurice-de-Cazevieille där vi hyrt ett hus i tre veckor.

Vi siktar på att övernatta någonstans runt Frankfurt innan vi tar oss till Beaune för ett kortare besök. På lördag ska vi vara framme i den lilla byn som har ett bageri, en slaktare, en liten servicebutik och en restaurang. Huset har förutom en liten pool även ett välutrustat kök och jag har packat ner lite franska kokböcker. Det blir utflykter till vingårdar, botaniserande på marknader, räder på supermarkets och givetvis en massa matlagande.

Wifi är utlovat så det lär bli rosévinsinspirerade uppdateringar från poolkanten här på bloggen.

Galet enkelt och riktigt bra recept på rabarberpaj som jag hittade i Icas kundtidning Buffé. Härlig balans mellan sötma, syra, saftig och knaprigt.

Skiva 400 g rabarber och blanda tillsammans med 1 msk potatismjöl i en ugnsfast form. Strö över 1 dl socker, 1 dl vetemjöl och 1 dl havregryn i denna ordning. Riv 50 g vit choklad över det hela. Hyvla över 75 g kylskåpskallt smör med en osthyvel. Grädda på 200° i cirka 20 minuter. Servera med vispgrädde.

Här kommer det inledande kapitlet om vin och mat från översättningsprojektet av boken VIN (i original WINE) som ligger på diskarna i mitten av juni.  Förlaget Bokfabriken kan du följa på Facebook. Håll tillgodo.

Syftet med att kombinera vin och mat är att skapa en känsla av harmoni: varken mat eller vin bör dominera upplevelsen. Särskilt bör länkarna mellan aromatiskt spektrum, struktur och munkänslan i maten och vinet undersökas och utnyttjas. Det är också värt att överväga hur de olika smakkomponenterna i vin och mat reagerar med varandra. Syran i ett vin upplevs till exempel lägre när den kombineras med syrliga livsmedel. När maten har mycket syra bör man välja ett vin med hög, frisk syra. Kryddhetta kan balanseras och dämpas genom sötma. Ett vin med viss sötma gör att en kryddig maträtt framstår som mindre het. En liknade dämpande effekt har även syra. Mat med bittra och beska komponenter, som kronärtskockor eller sparris, bör inte kombineras med viner som har hög syra, eftersom detta kan ge en metallisk eftersmak. För desserter är det värt att komma ihåg att vinet bör vara något sötare än rätten för att inte upplevas som surt. Ju kallare en dessert är desto högre alkohol ska vinet ha.

Stekning och grillning skapar smaker som fungerar väl med viner som fått jäsa eller mogna i nya ekfat då de har många aromatiska föreningar gemensamt. Till rätter utan aromer från stekytor bör tungt ekade viner undvikas eftersom deras arom kommer att dominera. Proteiner som inte blivit tillagade, som i en tartar av rått kött eller fisk, reagerar med tanniner genom att lämna en obehaglig, metallisk känsla i munnen.

Om dessa grundläggande regler följs så finns inga hinder. Den gamla maximen ”vitt vin med fisk och rött vin till kött” är verkligen föråldrad.

Den som fortfarande lever i villfarelsen att den ena champagnen är den andra lik bör prova dessa två som jag fick från den lilla vinimportören Cavisten.

Från firman H Billiot Fils kom en grand cru-champagne i den fatlagrade, breda och mogna stilen. Lite för kraftfull i ekhanteringen för min smak och definitivt ett vin som kräver lite mat att brottas med, kanske kalvkotletter med en krämig svampsås.

NV H Billiot Fils Cuvée Julie Grand Cru Brut. Ganska djup gul färg och små, slöa bubblor. Stor stoft av mogen citrus, rostade hasselnötter, kaffe, nybakat vetebröd och lite vailj. Torr, fyllig, smakrik med fin mousse och fet munkänsla, frisk syra och rik fruktighet, mogen citrus och aprikos, nötter och nougat. Tydlig och lite stram fatkaraktär och lång eftersmak med en liten ekbeska.

Jag brukar vanligtvis bli besviken på rosa champagner. Antingen är de för strama, kärva och bittra eller alldeles för dyra. För det mesta både och. Denna variant från Bernard Hatté var varken eller. Riktigt läcker, fruktig, frisk och ren men ändå med en fint åtstramande mineralitet. Riktigt bra!

NV Bernard Hatté Brut Rosé. Ljust hallonröd färg som drar mot orange. Medelstor, frisk och citrusdominerad doft med jästighet, bröd och röda bär som smultron och viss mineralitet. Medelfyllig, torr, mycket frisk lite krämig och samtidigt lite stram smak med tydlig mineralitet och karaktär av smultron, lingon och lime. Fint avslut med bra längd och helt i avsaknad av beska som ofta återfinns i rosa champagne.

Båda champagnern finns i Systembolaget beställningssortiment.

Här kommer ytterligare ett kapitel från översättningsprojektet av boken VIN (i original WINE) som ligger på diskarna i mitten av juni.  Förlaget Bokfabriken kan du följa på Facebook. Håll tillgodo.

Häromdagen kom nyheten att de seriösa (och lagliga) vinnäthandlarna bildat en branschorganisation. Ett mycket välkommet initiativ för att självreglera branschen och göra allmänheten medveten om detta utmärkta alternativ till Systembolagets sortiment.

Vårt monopol var inte sena med att reagera och gå ut med ett pressmeddelande. I vanliga fall hade jag mer eller mindre ignorerat det, men denna gång var innehållet så uppenbart tendentiöst, grovt insinuant och falskeligen självförhärligande att jag inte kunde låta det bero.

Systembolaget finns för folkhälsans skull sägs det. Medlen för att begränsa alkolens negativa verkningar har varit pris (höga skatter), begränsad tillgänglighet (få butiker och begränsade öppettider), avsaknad av vinstintresse och strikt ålderskontroll. På 60- och 70-talet drev också monopolet en framgångsrik kampanj som fick svensken att dra ner på spriten och istället börja dricka det alkoholsvagare vinet i samband med mat.

Systembolagets argument att näthandeln skulle vara ett hot mot folkhälsan faller på sin egen orimlighet.

Priset: De seriösa handlarna driva i allmänhet av ett vinintresse och en vilja att erbjuda kvalitetsviner som ofta kommer från mindre producenter som inte får plats i det ofta strömlinjeformade och storskaliga monopolsortimentet. Det handlar inte om lågprisviner och skatten är lika hög på dessa viner som det som säljs i de statliga butikerna. Systembolaget däremot arbetar aktivt för att pressa priserna in absurdum gentemot leverantörer och producenter och letar ständigt lågprisalternativ. Dessutom pressas priserna än mer i de storpack (bag-in-box) som Systembolaget aktivt arbetar med och som tangerar 60% av volymen. Vill man hitta billig fylla är monopolet rätt plats.

Tillgänglighet: Ska man köpa vin via nätet får man ha god framförhållning och planera och beställa i god tid och ofta se till att vara på plats när leveransen kommer. Många av näthandlarna levererar också bara i storstadsregionerna. Systembolagets 421 butiker ligger centralt, ofta i köpcenter, och är öppna från förmiddag till kväll. Det är som gjort för spontaninköp. Systembolaget har dessutom 500 ombud och har också börjat med hemleverans för att möta ”hotet” från näthandeln.

Vinstintresset: Näthandlarna driver inte sina företag av idealitet även om de reella vinsterna ofta är långt borta. Systembolaget är inte heller en ideell och verksamheten genererar årligen en vinst till svenska staten på mellan 300 till 400 miljoner kronor (utöver skatten alltså). Den som arbetat på Systembolaget vet att man hela tiden jagar högre marginaler och att en hög lageromsättning är A och O.

Ålderskontroll: Vid leverans av varor från näthandel lämnas inga varor ut om inte mottagaren kan legitimera sig och visa att hen har åldern inne. Det är med andra ord som på Systembolaget.

Kvalitet framför kvantitet: Det som säljs via näthandeln är inga lågprisviner. Det handlar oftare om exklusiva viner, udda och annorlunda sorter från mindre producenter och ovanligare ursprung. Bag-in-box lyser här med sin frånvaro, så också söt ”cider”, alkoläsk och färdigblandade drinkar i storpack. Systembolaget har sorgeligen lämnat sina kvalitetsträvanden bakom sig och sortimentet domineras av enkla viner i plastpåse.

Man måste vara bra naiv eller lögnaktig för att påstå att Systembolaget idag lever upp till sitt uppdrag att befrämja måttlighet och folkhälsa och att nätvinshandeln skulle vara det stora hotet.

Jag har tidigare skrivit om hur det puttrar och jäser i äppelsverige och om de många spännande produkterna som är på väg.

Nu har jag fått prova skånsk äppelbrandy och pommeau från XO Wines & Spirits i Södra Sandby. Spriten är rent och snyggt destillerad och till varje liter har det gått åt 20 kilo skånska äpplen. Man har också experimenterat med olika lång lagring och flera typer av fat. Resultatet är som väntat litet skakigt, ungt och trevande och inte något man direkt längtar efter att få sitta och meditera över. Men det är lovande, karaktärsfullt och den mycket påvra och enkla presentation passar innehållet väl. Föredrar både innehåll och yta här framför Kullados som jag testade nyligen.  Båda har dock långt kvar till Roslags Avec från Norrteje Bränneri. Priset är dock detsamma ungefär, runt 500 kr för 50 cl och 250 kronor för pommeau. Dessvärre finns dessa inte tillgängliga för privatkonsument ännu.

XO Orginal (1 år på franska ekfat): Mycket ljust mässingsfärgad. Ganska stor, ren doft med uttalad doft av mogna gula äpplen, äppelmos, lite tropisk fruktighet, en godiston som påminner om påskgodis (?) och en liten vaniljkrydda. Ganska skarp, eldig, spretig och kort smak typisk för ett ungt destillat. För enkelt och ungt i dagsläget.

XO First Batch (2 år på nya franska och begagnade rödvinsfatekfat): Ljust bärnstensfärgat. Medelstor, nyanserad doft av bokna äpplen, potatis (!) och ett drag av ingefärakarameller och vanilj. Eldig, kryddig, karaktärsfullt kryddig smak med tydlig karaktär av råvaran. Lite stram smak som ännu är lite kort , ofokuserad och rå. 

XO Pommes Feliz (1 år på franska 32-liters ekfat): Ljust kopparfärgat. Medelstor, pepprig doft av bokna äpplen, vanilj och liten flyktig syra. Eldig, kryddig, karaktärsfullt kryddig smak med tydlig karaktär av råvaran. Lite stram smak som ännu är lite kort , ofokuserad och rå. Medelfyllig, frisk smak med liten sötma, liten äppelkaraktär men en uppfriskade känsla av eukalyptus. Lite tunn och ofokuserad och saknar karaktär.