Detta bildspel kräver JavaScript.

En och en halv dag i Yarra Valley inleddes på tisdagkvällen med ett avspänt ”vinparty” med unga, spännande vinmakare (bland annat Bobar, Arfion, Gembrook Hill, Mac Forbes, Thick as Thieves, Luke Lambert, Timo Mayer, Proud Primary Produce (Thousand Candles), Payten & Jones) som gör viner mer åt det ”naturliga” och lite ”funkiga” hållet. Inte helt min grej men härligt att få mingla med vinmakarna, prova massor av vin, mula in ost och skinka och ösa upp chili ur en stor gryta medan en DJ skötte musiken. Hade dessutom med två svenska viner (Klagshamns Vingårds ”Incognito” samt Skepparps Vingårds Grand Prix Mousserande) som smått chockade vinmakarna.

Onsdagmorgonen inleddes på vanligtvis stängda Mount Mary Vineyard  med en helt unik provning speciellt för vår grupp. Temat var ”Five Decades of Cabernet Sauvignon” och tanken var att visa hur Yarra Valleys moderna vinhistoria började med cabernet sauvignon på 1970-talet och hur utvecklingen sett ut till idag när det framförallt är pinot noir och chardonnay som dominerar.

Mycket spännande provning med några riktigt ovanliga och gamla viner direkt från producenternas källare. Av de äldsta vinerna som plockats fram fanns det i flera fall knappt tio flaskor kvar. Bland mina personliga favoriter fanns 1989 Coldstream Hills Cabernet Sauvignon, 1992 De Bortoli Melba Vineyard Barrel Select, 2008 Mac Forbes ”Hugh” samt 2015 Mayer Yarra Valley Cabernet.

The 1970’s: ”New Beginning”

1977 Mount Mary Vineyard Cabernet (61% cab sauvignon, 22% merlot, 17% cabernet franc). Djupt granatröd med bred tegelfärgad kant. Stor, mogen utvecklad doft av läder, svamp, lite volatila syror, varm mörk frukt, någon kryddighet och viss grön stjälkighet. Fyllig, mycket friska syror, avrundade men stabila tanniner, röda torkade bär, lite uttorkad frukt, kvardröjande svartvinbärskaraktär, läder, tobak, svamp. Lång men lite torr och spretig avslutning.

1977 Yarra Yerring Dry Red Wine No 1. Djupt granatröd med tegelfärgad kant. Stor portvinsliknande doft, tydliga flyktiga syror, syltiga bär, sviskon, läder. Medelfyllig, friska avrundade syror, röda syltiga och torkade bär, svarta vinbär, läder, avrundade men lite glesa tanniner. Lång eftersmak med karaktär av nästan karamelliserade bär

1977 Yeringberg Cabernet. Medeldjup granatröd med bred tegelfärgad kant. Ganska liten doft med torkad frukt, ceder, katrinplommon, russin kombinerat med friska röda bär. Medelfyllig, frisk, torkad frukt, russin, läder, silkig och lite fint sandig tanninstruktur. Mycket lång, frisk elegant eftersmak.

The 1980’s: ”Bigger Company Investment”

1989 Coldstream Hills Cabernet Sauvignon. Ljust tegelröd. Stor, mogen, utvecklad, komplex och nyanserad, torkad frukt, animaliskt ”kroppslig” doft, svamp, läder och vanilj. Fyllig, läskande och avrundade syror, sammetslen slank nästan ung röd bärighet, sammetslen, mycket lång vackert klingande eftersmak med bar ett uns uttorkad läderton i avslutningen.

1989 Yarra Yerring Dry Red No1. Mycket djupt granatröd med tydligt tegelröd kant. Stor doft med lite påträngande ton av gröna stjälkar och lite vissnade blombukett, läder och lite portvinston. Fyllig, frisk, fortfarande ganska fokuserad svartvinbärsfrukt som dock klingar av ganska snabbt och lämnar kvar en ganska torr och lite bittra tanniner i eftersmaken. Obalanserat vin som bitvis imponerar men sedan faller sönder i delar.

1989 Mount Mary Vineyard Cabernets (62% cabernet sauvignon, 17% cabernet franc, 17% merlot, 4,5% malbec, 1,5% petit verdot). Medeldjupt granatröd med ljust tegelröd kant. Liten doft som antingen inte släpper fram eller saknar bouquet förutom lite torkad frukt och fatkryddighet. Fyllig, frisk och välstrukturerad med frukt som fortfarande fyller ut, röda bär och svartvinbär, russin, kryddiga fattoner, mycket lång men något uttorkad eftersmak.

The 1990´s: ”Tinkering with the Style”

1998 Wantirina Estate ”Amelia” Cabernet Sauvignon/Merlot. Medeldjupt granatröd med tegelröd kant. Stor, utvecklad doft med tydlig ton av rostade fat, kaffe, svamp, marmelad, svarta vinbär, ceder, lite eldig. Fyllig, smakrik, mörkfruktigt koncentrerad, svarta vinbär, välstrukturerad med tuffa tanniner, intensiv, mycket lång eftersmak. Smakmässigt fortfarande utvecklingspotential. Strukturmässigt en nästan övertydlig cabernet sauvignon.

1994 St Huberts Cabernet Sauvignon. Djupt granatröd med tegelröd kant. Medelstor men något diskret doft, röda lite syltiga bär, svartvinbär, ceder. Fyllig, kraftfull, mycket frisk med ganska tuffa tanniner. Frukten lite torr och tillbakadragen men vinet är trots det välbalanserat. Lång eftersmak med mörk svartvinbärsfrukt och rostade fat.

1992 De Bortoli Melba Vineyard Barrel Select. Djupt granatröd med bred tegelröd kant. Medelstor utvecklad doft av läder, svamp, lite jordig, fatkryddighet, marmelad. Fyllig, friska läskande syror, stadiga men mjukt avrundade tanniner, slank mörkbärig frukt som fyller ut kroppen, läder, tobak, liten vaniljton, välbalanserat, elegant och med en väl sammanhållen mycket låg eftersmak.

The 2000’s: ”Return to Balance”

2008 Mac Forbes ”Hugh” (Cabernet blend). Djupt granatröd. Stor, fruktig doft, svarta vinbär, vispgrädde, ton av vanilj. LIte ”Napa Valley Blueberry Pie”, liten mognadston med läderinslag. Fyllig, smakrik, slankt fokuserad mörkbärig frukt, eleganta friska syror och mogna välintegrerade tanniner, lång och strömlinjeformad eftersmak.  Fullt ut sinnligt njutbar.

2001 Wantirina Estate ”Amelia” Cabernet Sauvignon Merlot. Mycket djupt rubinröd med granatröd kant. Medelstor med mörk frukt, litet animaliskt inslag, läcer, nyanserad och lite fatkryddig. Fyllig, välstrukturerad med avrundad smak med rik, mörk frukt, tydligt närvarande men balanserade fat, svarta vinbär, lång, frisk, fräsch och fruktig eftersmak som bär fram tanninerna hela vägen.

2005 Yeringberg Yeringberg. Djupt rubinröd. Djup, ganska stor mörkfruktig doft med lite aromatisk ny ek. Fyllig, nästan sötbärig mörk frukt, mogna, avrundade tanniner, friska syror, balanserad men kanske något kort eftersmak. Absolut utvecklingspotential.

The 2010’s: ”The Present and Future”

2015 Mount Mary Vineyard Quintet. Djup purpur.  Stor, något outvecklad, svarta vinbär, mörk frukt, diskret fatkryddighet och antydan till vanilj. Fyllig, kraftfull, smakrik, mycket frisk, koncentrerad och fokuserad svartvinbärsfrukt. Kraftfulla men välintegrerade tanniner. Lång eftersmak med ren mörk frukt och liten fatkrydda.

2015 Yarra Yerring Dry Red Wine No 1. Mycket djup purpur. Stor, ung, nyanserad och läckert parfymerad med mörkfruktig svartvinbärsfrukt, viol och bara en svag antaydan av eukalyptus. Fyllig, djup mörk men samtidigt slank frukt med svarta vinbär och röda friska bär, snyggt balaserad tanninstruktur mot frukten. Mycket lång och något fatkryddig eftersmak. Imponerande.

2015 Dominique Portet Yarra Valley Cabernet Sauvignon. Djupt purpur. Stor, mycket fruktig doft av svarta vinbär, mörka plommon och diskreta fat. Fyllig, frisk, nästan övermogen mörk fruktighet, lite undersätsig (om man jämför med de andra). Lång frisk eftersmak med nästa lite sötfruktig karaktär med eukalyptus.

2015 Mac Forbes EB17 Love Child Cabernets. Djup rubinröd med blå toner i kanten. Medelstor, lite knuten, röda och svarta vinbär med något syltig karaktär, någon eldighet, söta fatkryddor. Fyllig, nästan stram smak med luftiga men samtidigt imponerande tanniner, mycket frisk, slank, fokuserad slank mörk frukt. Lång men ännu lite outvecklad eftersmak.

2015 Mayer Yarra Valley Cabernet. Nästan opakt purpur. Stor, mörk, generöst intensiv svartvinbärskaraktär. Något ”funky” men härligt parfymerad doft. Fyllig, smakrik, luftig struktur med fint sandiga men stadiga tanniner balanserade mot saftig, generös och frisk svartvinbärsfrukt. Härlig, lång eftersmak. Sticker mycket positivt ut som en modern cabernet.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Har du hört talas om Beechworth? Förmodligen inte. Det är ett av Australiens minsta GI (ursprungsområden) och också ett av de yngsta.  Här finns endast ett trettiotal producenter som nästan alla är väldigt små och fokuserade på hantverksmässiga, ekologiskt odlade viner. Snudd på ingen export. Trots det är detta ett område att hålla ögonen på.

Beechworth som vinregion hade med all säkerhet inte ens existerat om det inte vore för att Rick Kinzbrunner på 1980-talet startade Giaconda Winery. Hans kraftfulla chardonnay blev stilbildande och fick snabbt kultstatus. Detta lockade många att köpa billig mark i närheten och starta upp vinprojekt. Nu skulle man kunna tro att alla skulle försöka göra chardonnayviner i samma stil men så blev det lyckligtvis inte.

Regionen har fått namn efter staden Beechworth är en pittoresk guldgrävarstad som ligger i centrum av det mycket lilla området. Landskapet runtomkring är bitvis mycket dramatiskt med en topografi som går från 320 till dryga 1000 meter över havet! Denna höjdskillnad samt de olika skyddande dalarna i det kontinentala inlandsläget gör att det här inryms en nästan ofattbar variation i klimat. Vinmakarna vi mötte jämförde sina olika vingårdar med Bordeaux, Ribera del Duero, Rioja, Champagne och så vidare. På de högre höjderna runt orten Stanley har man ett riktigt svalt klimat där man med ansträngning får chardonnay, pinot noir (perfekt till mousserande viner) och riesling att mogna. Kring Beechworth är det mer tempererat och här hittar vi mycket shiraz medan de lägre altituderna ger ett varmt klimat som passar druvsorter med ursprung från Medelhavet. Till skillnad från de flesta andra Australiensiska vinregioner har man här fyra distinkta årstider.

Lägg till detta en mycket varierad geologi och vi får ett nästan oöverskådligt lapptäcke av olika terroir som ännu är oupptäckta. ”Det växer fortfarande gran på de bästa vinmarkerna” som en vinodlare uttryckte det.

Denna geologiska, topografiska och klimatmässiga variation ger förutsättningar för många olika druvsorter att trivas. Förutom de allerstädes närvarande shiraz och chardonnay hittar vi cabernet sauvignon, petit verdot, pinot noir, riesling, nebbiolo, viognier, sangiovese, gamay, tempranillo, barbera, marsanne, schioppetino, friulano, roussanne pinot grigio med flera. Från denna brokiga skara stiger sangiovese fram som den druva som kanske har den största potentialen i området. Men det lär inte ändra förhållandet med druvmångfald, eller som Julian Castagna uttryckte det; No other region grows so many varities so successfully.

Beechworth är trots sin lilla promilleandel av Australiens vinproduktion klart överrepresenterad när James Halliday bedömer Australiens viner samt i Langton’s vinklassificering. Efter att ha provat ett stort urval på plats kan jag bara hålla med och rekommendera dig att hugga när du ser ett vin från Beechworth. Själv återvänder jag gärna för att hänga med vinmakarna i baren på det gamla guldgrävarhotellet. 

Här är en riktigt bra och snygg vinkarta över Australien.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Resan går vidare. Från det subtropiska Hunter Valley till det svalare Canberra.

Hit kom irländaren John Kirk 1971, insåg att här kunde göras bra vin och startade Clonakilla. De flesta andra i Australien fokuserade på den tiden mest på de varmare områdena och såg inte potentialen i Canberra och möjligheten att göra friskare eleganta viner i Europeisk still. Bourgogne och framförallt norra Rhône var en av de stora inspirationskällorna. Shiraz var den viktiga druvan som för så många andra, men man lät den stå för sig själv till skillnad från traditionen att blanda med cabernet sauvignon.

På åttiotalet planterade man viognier för att ha en lite ovanligare sort att göra vitt vin av. Sticklingarna kom på olika vägar från Château Grillet i norra Rhône. Druvan är notoriskt svårodlad och med de små kvantiteterna man fick fram i början kom man på idén att blanda in vitt vin av viognier i det röda vinet av shiraz, på samma sätt som man traditionellt gör i norra Rhône. Det stabiliserar färgen i vinet, gör det mer aromatiskt och friskare. Detta tilltag startade trenden i Canberra med ”Shiraz-Viognier” som spred sig över hela Australien och senare till exempelvis Sydafrika. Idag Håller Clonakilla fast vid blandningen medan fler och fler i Canberra istället blandar riesling med sin shiraz. Idag räknas Clonakilla Shiraz-Viognier in bland Australiens ikoniska viner tillsammans med exempelvis Penfolds Grange.

Vi fick en mycket intressant rundvisning av Tim Kirk (en av Johns sex söner som idag driver verksamheten) med bland annat fatprovning av han favoritprojekt med pinot noir. Därefter en makalös provning med fyra vertikaler (samma vin olika årgångar) som avslutades med sju årgångar av Clonakilla Shiraz-Viognier! Även de mer ärrade provarna bland oss var snudd på mållösa. Provningsanteckningar nedan.

Besöket avslutades med en lunch på verandan med fantastisk mat på lokalproducerade råvaror. Bakom måltiden stod Clonakillas vinmakare Bryan Martin som förutom att vara kock, bakar bröd, odlar grönsaker och skriver kokböcker när han inte sysselsätter sig som jazzpianist. Sa jag att han var väldigt ödmjuk och trevlig också? Till maten serverades ytterligare tio olika viner varav ytterligare två årgångar av Clonakilla Shiraz-Viognier (2002 och 2010).

2017 Clonakilla Riesling. Ljust gul med grön ton. Medelfyllig, torr, mycket frisk syra som balanserar fokuserad citrusfruktighet. Stram, nästan sandig struktur, karaktär av citrus, lime och citrongräs. Bra längd men ännu ung ovh outvecklad.

2006 Clonakilla Riesling. Ljust gyllengul. Stor nyanserad doft av petroleum, lime, mogen citron, honung och jasmin. Torr, medelfyllig, mycket frisk, läng och smakintensiv eftersmak. Fräsch!

2005 Clonakilla Riesling. Ljust gyllengul. Mycket stor, utvecklad doft av tydlig petroleum, grillad citron, Rose’s Lime  och honung. Medelfyllig, torr smak med pigg frisk syra, smak av citrus, lime och honung. Imponerand ungdomlig och balanserad.

2016 Clonakilla Viognier. Medeldjupt citrongul. Ung, nyanserad, parfymerad doft av apelsin, rosenvatten och gul frukt. Fyllig, torr, frisk syra, mycket fruktig men samtidigt elegant. Bra längd nyanserad mogen gul frukt.

2008 Clonakilla Viognier. Ljust gyllene. Stor, komplex doft med rökighet, krita, nötter och gul mogen frukt. Fyllig, torr och smakrik med avrundad syra som balansera den stora kroppen. Nyanserad och lång eftersmak med nötigt avslut.

2016 Clonakilla Hilltop Shiraz. Medeldjupt blåröd. Stor men nyanserat örtig, kryddig och aromatisk, mogna röda och blå bär. Medelfyllig, ung, frisk med luftig rödfruktighet, fina tanniner, elegant och lång eftersmak.

2006 Clonakilla Hilltop Shiraz. Ljust granatfärgad med tegelfärgad kant. Stor, utvecklad, komplex doft av läder, kött, charkuterier, peppar, kanel och något syltig röd bärighet. Lätt, fräsch, nyanserad elegant rödfruktig med avrundade syror och en lång eftersmak med tydliga mognadstoner och kryddighet.

2005 Clonakilla Hilltop Shiraz. Medeldjupt granatröd med något tegel i kanten. Stor, utvecklad, komplex intensiv doft av läder, ceder, charkuterier, kryddor, lite flyktiga syror. Fyllig, mycket fruktig med pirrande frisk syra. Smakrik, elegant och koncentrerad. Imponerande vin som fortfarande har många år kvar med positiv utveckling.

2016 Clonakilla Shiraz Viognier. Medeldjupt blåröd färg. Stor doft med toner av örter, lavendel, ”garrigue”, friska röda bär, kryddpeppar och lufttorkad skinka. Fyllig, mycket frisk och elegant med fokuserad mogen rödfruktighet, aromatiskt örtig och mjuka, mogna tanniner. Ännu mycket ung men med lång elegant eftersmak.

2015 Clonakilla Shiraz Viognier. Medeldjupt rubinröd med blå stick. Medelstor, ung, nyanserat kryddig och aromatisk doft med mogna röda bär och inslag av björnbär. Fyllig, rikt bärfruktig, smakintensiv, aromatisk och lång eftersmak där fina tanniner stannar kvar.

2013 Clonakilla Shiraz Viognier. Medeldjupt granatröd.Stor, djup och mörkfruktig doft med toner av friska röda bär, nyanserat kryddigt aromatisk doft som ännu är något outvecklad. Fyllig, rik, intensiv och koncentrerad smak. Fint strukturerade och luftiga tanniner. Mycket lång, elegant och nynaserat kryddig och fruktig eftersmak. Stort vin!

2009 Clonakilla Shiraz Viognier. Medeldjupt granatröd färg med lite tegel kanten. Stor, bred och nyanserad doft av mogna bär, komplexa aromatisk kryddig aromatik, blodapelsin. Fantastisk parfym! Fyllig med luftiga tanniner, nyanserad och smakintensiv, eukalyptus, kryddor, peppar och lagerblad. Lång rik eftersmak.

2008 Clonakilla Shiraz Viognier. Djupt granatröd. Rik, något eldig doft, viss syltighet och mörkare frukt, kryddighet och diskret parfym.. Fyllig med eleganta syror, fint sandiga tanniner och sammetslen frukt. Bra längd men något gles i avslutet.

2006 Clonakilla Shiraz Viognier. Medeldjupt granatröd med tegelfärgad kant. Stor, nyanserad, komplex och intensivt aromatisk doft med röda mogna bär, eukalyptus, peppar, läder och någon rökighet. Knappt fyllig, elegant, nyanserad med fokuserad röd frukt, friska syror, pudriga tanniner. Mycket lång, nyanserad och silkig eftermak med fin kryddighet.

2005 Clonakilla Shiraz Viognier. Djupt granatröd med lite tegel i kanten. Mycket stor, utvecklad, mogen, nyanserad och komplex doft av läder, kött, chark, animalisk, fint nyanserad kryddighet. Sensuell doft med snudd på erotiska(!) toner. Fyllig, eleganta syror, lång och nyanserad, mjuk smak som helt följer upp den komplexa doften. Ett magiskt bra vin!

Här är en riktigt bra och snygg vinkarta över Australien.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Första området som betades av på resan var Hunter Valley norr om Sydney. Det är Australiens äldsta vinodlingsområde och är kanske det mest säregna.  Området har exempelvis aldrig drabbats av vinlusen och vinet behöver därför inte ympas på resistenta rötter vilket är ganska ovanligt. Här finns också många vingårdar med vinstockar som är en bra bit över hundra år och som fortfarande ger bra skörd.

Klimatet är också ovanligt. Det räknas som subtropiskt, det vill säga mycket varmt och fuktigt, och kring skörden brukar kraftiga regn komma vilket ställer till stora problem. Man har som tur är också ett visst maritimt inflytande vilket ger dimmor som mildrar en del av det intensiva solljuset. Det är så varmt att man endast har sex veckors vintervila för vinstockarna, vilket är på gränsen av vad som behövs. Det är ett besvärligt klimat och Hunter Valley är den region som skördar tidigast, redan från mitten av januari till början av februari. I vissa fall sker skörden redan i december vilket innebär att man ibland kan ha två skördar på ett år.

Man framställer här ett av världens klassiska viner – Hunter Valley Semillon. Det är torra vita viner med en alkoholhalt runt 11%, tydlig, ren fruktkaraktär, mycket hög syra och domineras av aromer av citrusfrukter. Jag hittar ofta petroleum i doften som tillsammans med den höga syran kan förklara varför dessa viner kallades ”Hunter Valley Riesling” förr. Som unga är vinerna svårbegripliga för många då de kan uppfattas som enbart tunna och syrliga. De vinner på många års lagring på flaska och många producenter släpper dem inte förrän de uppnått en ålder på 4-5 år. Då kommer den rika fruktigheten fram, de upplevs fylligare men fortfarande mycket friska och mognadsaromer som  nötter, honung, bivax och rökighet får många att tro att de är fatlagrade. En Hunter Valley Semillon varken jäses eller lagras på ekfat.

Det är druvan semillons förmåga att utveckla aromer innan sockermognaden klar som ger den låga alkoholen och INTE förekomsten av dimmor och regn som det står i de flesta vinböcker. Snarare handlar det om att klimat ger en tidig lövsprickning vilket tidigarelägger skörden under högsommar snarare en under tidig höst.

Att Hunter Valley Semillon verkligen är stora viner råder inget tvivel om. Det innebär inte att man får glömma de röda vinerna av shiraz. I många fall härstammar vinstockarna direkt från sticklingar som hämtades hem av James Busby från berget Hermitage i Rhône. Vinerna motsvarar inte den gängse bilden av australiensisk shiraz. Här blir vinerna elegantare, ljusare, lättare med fin och nyanserad aromatik och slank rödfruktighet. Mer franska i stilen.

Under vårt besök på Tyrrell’s ledsagades vi av legendaren Bruce Tyrrell som är den som idag leder detta familjeföretag som grundades redan 1858. Man är den absolut ledande producenten i området och har satt ribban för hur en Hunter Valley Semillon ska vara. Man är också mycket traditionella även om man har varit trendsättande på flera områden. Bland annat var man de första att sälja en så kallad ”varietal” av chardonnay i Australien. Druvorna kom från världens äldsta vingård med chardonnay, idag 110 år gammal, och startade den massiva flodvåg av ekfatslagrad australiensisk chardonnay som drabbade oss på 1980-talet. Vi fick prova tre årgångar av denna Vat 47 (se nedan)

Tyrrell’s samtliga viner buteljeras sedan 2004 under skruvkork. Med Australiensiska mått är det ganska sent. Man gjorde ett stort test med årgång 1983 då 6000 buteljer semillon försågs med naturkork och lika många förslöts med skruvkapsyl. 10 år senare provades vinerna igen. Bland de med naturkork fanns många fantastiska flaskor medan huvuddelen befann sig i olika stadier av oxidatioon och korkdefekt. Skruvkorksvinerna var alla i perfekt skick med fin buteljmognad. resultatet sammanfattades som ”Corks make great bottles, screw caps make great wines”. Trots detta lyckade experiment dröjde det ytterligare ett decennium innan man gick över till skruvkork. ”Vi är lite traditionella på det viset” som Bruce Tyrrell sa.

Vi fick en mycket pedagogisk provning av deras snudd på ikoniska Vat 1 i en vertikalprovning (sama vin olika årgångar) samt en horisontalprovning (olika vin, samma årgång) av semillon från olika vingårdar. Tydlig uppvisning av hur lagringsbar semmilon är, hur viktig jordmånen är och balansen mellan syran och frukten. Eller som Bruce sammanfattade det ”We’re all about acid, fruit, dirt and ageability!”

2017 Vat 1 Semillon. Ljust citrongul. Ganska lite citrusdominerad, liten rökighet, gula plommon, mineralitet. Lätt till medelfyllig, torr, mycket frisk, ung, stram citruskaraktär, mycket bra längd. Torrt avslut.

2012 Vat 1 Semillon. Ljust citrongul. Stor, utvecklad doft av krut, rökighet, rostade hasselnötter, toast, aningen petroleum, grillad citron, limezest. Medelfyllig, bentorr, mycket hög frisk syra, mogen citron, mineralrökighet, lång smakrik och elegant.

2009 Vat 1 Semillon. Ljust citrongul.  Medelstor, citronzest, rökighet, krut, petroleum, toast, rökighet. Medelfyllig, bentorr, mycket hög frisk med silkig syra,lime, citron, gröna äpplen, lång eftermak med stramt torrt avslut. Kraft och elegans.

2005 Vat 1 Semillon. Medeljup citrongul. Medelstor utvecklad doft av lemoncurd, rökighet, limezest, liten ton av petroleum. Medelfyllig till fyllig, bentorr, hög frisk elegant syra, rik mogen citrusfrukt, nötig, smakrik och mycket lång eftersmak. Imponerande!

2013 Stevens Semillon. Ljust citrongul. Medelstor, lätt rökig, citronzest, krut, lite knuten doft med en ton av petroleum. Medelfyllig, bentorr, mycket hög frisk syra, stram lång eftersmak med läskande citronjuice-karaktär. Stram mineralitet.

2013  HVD Semillon   (vingården planterad 1908). Medeljust citrongul. Medelstor lite outvecklad doft av citronzest, krut, omogen persika. Medelfyllig, bentorr, hög frisk syra, rik mogen citrusfrukighet, rökig mineralkaraktär. Lång och rik eftersmak med liten rökighet.

2013 Belford Semillon (vingården platerad 1933). Ljust citrongul. Medelstor doft av mogen citron, apelsinskal, mineralrökighet och koriander(!) och mimosablommor. Fyllig, torr, hög frisk syra, rik citrusfruktighet, vit persika, limezest,

2013 Vat 1 Semillon. Ljust citrongul. Ganska stor doft av mogen citron, lime, liten rökighet, ton av petroleum. Medelfyllig, torr, frisk väl avvägd syra citrusfruktig, bra längd och aningen rökig avslutning med någon skalbitterhet.

 

2017 Vat 47 Chardonnay. Medeldjupt citrusgul. Stor doft av omogen gul melon, vita blommor, en liten anstrykning av vanilj, limezest. Nästan fyllig, frisk syra, stor fruktighet av omogen gul melon, vit persika, lång smak med någon bitterhet och limezest.

2013 Vat 47 Chardonnay. Medeldjupt citrusgul. Stor något utvecklad doft av honungsmelon, rostad ton, diskret vanilj, apelsinblom, någon nötighet. Fyllig, lite stram, mycket frisk, apelsin, citrus, rostad karaktär, smakrik och mycket lång eftersmak med aromatisk citruskaraktär.

2015 Vat 47 Chardonnay. Medeldjupt gyllengul med grönt inslag. Stor utvecklad doft med honung, mogen citron, persika, liten rostad ton och en liten antydan till färsk svamp. Fyllig, rik, torr, mycket frisk citrusaromatisk med en nästad sotig rostad karaktär och liten beska i den långa avslutningen.

 

2014 Vat 8 Shiraz Cabernet. Djupt blåröd, nästan purpur. Stor, rik, något eldig doft av mogna blå och röda bär, lätt vaniljkaraktär, liten kryddighet. Fyllig, mycket frisk, mogna mörka bär, soltorkade tomater, tydlig kryddighet, avrundade, mogna tanniner, bra längd med mörk fruktighet och någon liten beska.

2011 Vat 8 Shiraz Cabernet. Djupt blåröd. Stor, något utvecklad doft av mogna bär, läder, något animalisk, kryddig, örtig och lite vanilj. Fyllig, koncentrerad med en frisk syra som skänker elegans och balans, avrundade tanniner. Mogna mörka bär, kryddig och med en liten svampig, läderton i avslutningen.

2009  Vat 8 Shiraz Cabernet. Djupt blåröd. Stor utvecklad, rik doft av läder, svamp, lufttorkad skinka, syltiga mörka bär. Fyllig, smakrik med fint strukturerade tanniner, något torr frukt, röda och mörka bär, svarta vinbär, svamp, kryddor och en mycket lång eftersmak med liten läder ton.

Här är en riktigt bra och snygg vinkarta över Australien.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Ibland är man särskilt välsignad. Under två veckor kommer jag med buss och flyg kuska runt mellan Australiens vindistrikt. Från Hunter Valley, via Tasmanien till Margaret River. Bland annat. Vi beräknas möta över ett hundratal vinmakare och prova närmare 600 viner. Det kommer också bli en hel del öl. Det blir det gärna Down Under.

Det är andra gången på den stora kontinenten för mig och även andra gången med James Busby Travels. Det är en gruppresa för folk från olika delar av världen och vinbranschen som årligen bjuds in till denna unika resa. Denna gång är det en fördjupningsresa med fokus på småproducenter och nya trender. Hälften av de tolv deltagarna har varit på den ”vanliga” resan tidigare och nu blivit utvalda till denna testresa.

Det ska sägas att dessa resor är något utöver det vanliga. Planerade med själ, hjärta, intelligens och passion av Tim Wildman MW (denna gång i samarbete med Wine Australia). Vi pratar om ett arrangemang där samtliga viner på resan presenteras i förväg i ett exceldokument, gruppens kaffepreferenser sms:as till vinproducenterna, lättsamma aktiviter som skateboard, ”cricket on the beach” och gryningssurfning blandas med djuplodande masterclasses och omfattande provningar. Ett minutiöst sammansatt schema ämnat att få samtliga deltagare att fungera, må bra och kunna tillgodogöra sig detta monster till vinupplevelse. Läs mer om resan här.

Så mycket jag orkar kommer jag att blogga från denna fantastiska rundtur. Uppdateringar även på Instagram.

Men vem är då denne James Busby som gett namn åt reseverksamheten? James kan sägas vara urfadern till den australiensiska vinindustrin. Född i Skottland 1801 och bestämde sig drygt 20 år gammal att emigrera till Australien. Utan några tidigare erfarenheter av vitikultur fick han för sig att innan den långa resan bege sig till Frankrike för att under några månader i vingårdarna lära sig så mycket som möjligt om vinodling han bara kunde. Hans tanke var att anlända till den nya kontinenten med kunskaper som kunde ligga till grund för export till Europa. Tack vare sitt stora engagemang kring vin i sitt nya hemland fick han 30 år gammal i uppdrag av regeringen i New South Wales att resa tillbaka till Europa för att hämta hem sticklingar. Under hösten 1831 reste han runt mellan vingårdar i Spanien och Frankrike och samlade på sig 650 olika sorter. 362 av sticklingarna överlevde den långa resan och planterades i Sydneys botaniska trädgård. En kopia av odlingen skapades på James Busbys egen egendom i Hunter Valley. Därifrån spreds de över Australien och de sorter vi hittar idag kan i de flesta fall härledas till James Busbys arbete och hans egen odling.

Förutom rökt och gravad så gillar jag verkligen inte odlad lax. Därför blev jag lite förvånad när jag nästan dreglade när jag såg Jamie Oliver laga dessa laxbiffar på tv. Bara fem ingredienser, men jag slängde förstås in en sjätte och ”chilijam” fick ersättas med sweetchilisås. Kära Hustrun som varken gillar lax eller koriander himlade med ögonen och sa att det var det bästa på mycket länge. Är benägen att hålla med.

Skala och finhacka en bit ingefära stor som ett pekfinger och lite till. Banka en stjälk citrongräs och skär smått. Ta en bit lax på cirka 500 g utan skinn och ben. Hälften av laxen skär du i knappt centimeterstora tärningar och lägger åt sidan. Andra halvan skär du också ner och hackar sedan fint med en stor kniv tillsammans med ingefäran, citrongräs och en halv kruka färsk koriander. Hacka så att det blir som en färs, det går snabbt och enkelt. Riv över skalet från en halv lime och pressa över lite av saften, salta och dra några rejäla tag med pepparkvarnen. Blanda laxtärningarna med färsen. Hetta upp lite olivolja i en stekpanna på strax över medelvärme. Forma fyra biffar av färsen och lägg ner i pannan. Stek några minuter på var sida så de får fin färg. Klicka en matsked sweetchilisås på varje biff och smeta ut. Slå en skvätt vatten i panna och låt fräsa ytterligare någon miut.

Servera med ris eller i ett pitabröd med sallad. Jag kokade äggnudlar och slänge ner en fisnstrimlad tomat och vårlök den sista minuten, hällde av vattnet och blandade ner en skvätt ljus soja och sesamolja.

Jag älskar att laga chili con carne och är riktigt bra på det om jag får säga det själv. Men idag när jag skulle svänga ihop en enkel vegetarisk variant (precis som många andra försöker vi dra ner på köttkonsumtionen här hemma) lite snabbt insåg jag att köttet helt kan skippas framöver. Detta blev så jävla bra! Dessutom kan den som helt saknar matlagningsfärdigheter bemästra den. Kan du öppna förpackningar och skära en lök så fixar du det. Kan du inte skära lök så får du be en kompis om hjälp.

Detta är en löjligt enkel bas som går snabbt att laga. 15 minuter max. Smakerna sitter där direkt. Sedan kryddar du upp den efter egen smak förstås. Jag har alltid i massor med spiskummin, klickar i chipotlepasta samt rör i några matskedar kakaopulver.

Skala och skär en gul lök lite grovt (detta kräver lite koncentration). Fräs i matfett tills den mjuknar något. Slå på avsköljda linser från tetra/burk och låt fräsa med några minuter (linserna är ”köttersättningen”). Häll över en påse med tacokrydda (eller din egen blandning av chilikryddor om du är en sån där avancerad kock), smula ner en grönsaksbuljongtärning samt slå på en deciliter vatten och koka ihop. Slå på två burkar med tacosås (valfri styrka) och rör om. Slå på två tetror/burkar med avsköljda, valfria bönor samt en burk majs om du vill. Lått puttra tills det blir varmt. KLART!