Lördagen tillbringade jag på Great Swedish Beer Festival. Ett fantastiskt och unikt arrangemang där 5000 besökare fick smaka svensk hantverksöl från 100 deltagande mikrobryggerier. Om du inte var där så missa för allt i världen inte nästa tillfälle (för jag förutsätter att festivalen kommer tillbaka nästa år).

Själv smakade jag inte en enda droppe öl. Det är helt sant. Jag jobbade på festivalen och skulle köra hem på kvällen och spottkoppar är ett okänt begrepp på ölmässor. Jag var där tillsammans med kollegan Malin för att informera om Gustibus kurser och då framförallt den nya ölsommelierutbildningen,

Jag reparerade skadan idag med några lättöl i bastun. Strupen läskades med Charlis LÄTT från Charlis Brygghus utanför Kristianstad, ett av de deltagande bryggerierna på festivalen för övrigt. Det här är så långt man komma ifrån de svagt malthaltiga ursäkterna för öl man kan serveras på lunchrestauranger. här pratar vi rik maltighet, stor kropp, bra stuns i den välbalanserade humlebeskan och fin blommig arom. Man saknar verkligen inte alkoholen. Den kostar lite mer men ska det smaka så får man inte snåla med de dyra råvarorna. Vill du smaka så får du söka dig söderut. Helt säkert hittar du den på mitt och Kära Hustruns kafé i Blå Huset.

Ytterligare ett förvanskat/förbättrat recept från Jamie Oliver. Busenkelt och riktigt gott!

Börja med att dela en kyckling utmed ryggbenet och skär några djupa skåror i låren. I en stor ugnsform bryter/skär du ner 3 paprikor i olika färger, skala och klyfta 2-3 rödlökar och klyfta ner 8-10 små fina potatisar med skalen på. Klicka över 4 tsk harissa, ringla över några matskedar vardera av olivolja och rödvinsvinäger och strö över några rejäla nypor salt. Blanda runt ordentligt med händerna och fortsätt att massera in kycklingen med harissablandningen. Lägg kycklingen över grönsakerna med bröstet uppåt och skjutsa in i ugnen på 180° i ungefär en timme. Klart.

Gott med bröd, tomatsallad och en kall sås på grekisk yoghurt med mosad fetaost och lite citronsaft. En sval rosé eller ett lätt, mjukt rött vin och vi har perfektion,

Om du fortfarande inte upptäckt det nya spännande Australien bortom ekfatad chardonnay och syltig shiraz så är det på tiden.

Det händer så otroligt mycket i vinvärlden på denna kontinent. Vid mitt senaste besök provade jag en fantastisk mångfald av viner, ofta på druvor som man inte förväntade sig. Det som kommer starkt är druvor med ursprung i Italien och Spanien. Jag provade säkert ett dussin olika viner av fiano. Spännande var också trenden med grüner veltliner i Adelaide Hills.

Sent om sider börjar det nu märkas så smått även i Systembolagets utbud. I nyheten 2018 Sam Miranda samsas de italienska druvorna sangiovese och barbera. Den första mest känd från Toscana och Chianti medan den sistnämnda levererar mjukare viner i Piemonte. Ett saftigt, bärigt vin där den lite jordiga och örtiga karaktären från sangiovese framträder och balanseras av den lite mer mjuka fruktiga barbera. Diskreta fat, snälla tanniner och en liten mineralitet eftersmaken gör det till ett charmigt vin som hade funkat att skölja ner en rustik pastarätt på en trattoria lätt kylt i robusta glas.

2017 Q Malbec har funnits närmare ett år i sortimentet men gått mig förbi. Kul att prova en malbec som inte har sitt ursprung i franska Cahors eller Argentina. Min invändning mot druvan är att den tenderar att vara lite stum och otillgänglig i all sin kompakta fruktighet, speciellt om den inte är blandad med någon annan druva. Här har vi ett vin som går på tvärs mot mina fördomar. Visst är doften mörksyltig med toner av lakrits, viol, tobak och kött, men smaken är överraskande saftig och ”luftig” med mjukt avrundade tanniner en torr fräschör i eftersmaken. Ett riktigt fynd för 89 kronor och bra mycket roligare än de flesta argentinska motsvarigheter i samma prisklass.

Här är en riktigt snygg och bra vinkarta över Australien.