Den som följt denna blogg ett tag känner väl till min passion för sherry. Jag har sedan många år kämpat för att fler ska få upp ögonen för detta fantastiska vin. Arbetet har burit frukt för jag är just nu mitt uppe i en ”sherryturné”. I samarbete med Gonzalez-Byass och importören Nigab kommer jag under året att besöka 50 (!) sektioner av Munskänkarna runt om i landet, från Ystad till Åre. Mycket fokus på hur väl sherry går till i princip alla typer av mat (stryk ”i princip” förresten). Fjorton orter avklarade hittills.

Av naturliga skäl är det fokus på Gonzalez-Byass sortiment på dessa provningar även om det då och då smygs in andra viner. Även om jag får min beskärda del av sherry (och tapas i alla former) under dessa provningar så räcker inte det. Måste ju prova och dricka andra sorter när jag är ”ledig”.

Senaste fyndet är Bodegas Poniente Fino. Det här är inte den vanliga finon som man kanske väntar sig. Den kommer från en ganska nystartad bodega som bygger sin sherry på gamla etablerade solerasystem (läs mer om detta och annat kring sherry i texten nedan) som de köpt in från andra bodegor. De kandärför, trots att de är nystartade, erbjuda sherry med imponerande ålder. Fino är en typ som vanligtvis brukar ha en snittålder på 3-5 år och ha en mycket ljus gul färg. Denna har en ålder på runt 8 år. Det betyder att det skyddande jästtäcket som ger fino sin karaktär och förhindrar oxidation så sakteliga börjat dö. Det innebär att vi i glaset möter en fino som börjat oxidera och anta en ljus kopparton. Jag hade klassificerat detta vin som en fino amontillado, men jag bråkar inte om det.

Ljust kopparfärgad. Stor, komplex doft med en nästan lite parfymerad blommig doft med inslag av apelsinblom och citrus, kryddiga och lite animaliska inslag, mandlar, färsk persika och torkade aprikoser. Här finns också de lite jästiga, svampiga och lite skarpa toner som är typiska för en fino. Torr, medelfyllig, smakrik, komplex med nötiga, kryddiga toner, mild syra och en mycket lång eftersmak. Strålande!

En annorlunda fino som framställs i mycket små volymer. Priset är därefter, men det är ett vin som levererar en stor smakupplevelse så det är värt varenda. Drick vid 6-8° och njut till lufttorkad skinka, marconamandlar och lagrad ost. Kan också tänka mig en helstekt spätta med brynt smör och rostade hyvlade mandlar.

Vinet finns i mycket begränsad volym och endast i butiker i Malmö, Stockholm och göteborg.

Det var längesedan det postades något nytt. Men ryktet om min och bloggens död är starkt överdriven. Har haft lite annat och tänka på och när man kommer ur rutinen är det ibland svårt att hitta tillbaka.

Idag hade jag en hel kyckling som skulle tillagas och jag hade inte mycket att tillgå i råvaror utöver den. Konsulterade bloggarkivet och hittade detta recept som passade vad jag hade hemma. Jag kanaliserade min inre Carl Butler och fick till en uppdaterad variant som andades det franska köket. Bilden blev hemsk men resultatet himmelskt. Barnsligt enkelt också.

Skär ner 2 gula lökar ett par hekto champinjoner och 4-6 krossade vitlöksklyftor grovt och lägg ner i en gjutjärnsgryta. Smeta in en hel kyckling med massor av rumsvarmt smör och lägg ovanpå löken och svampen. Slå över 2 dl vitt vin, strö över 2 tsk salt och 1 msk herbes de provence och dra generösa tag med med pepparkvarnen. På med locket och in i ugnen på 175° i två timmar. Ta upp kycklingen och stycka upp den. På godsakerna i grytan slår du på 1 dl grädde och 1 msk grov fransk senap och låt få ett uppkok. Smaka av med salt och peppar och red av om du vill. Servera med kokta gröna linser, sallad och gröna oliver.