Det har varit lite oinspirerat på matfronten den senaste veckan. Igår blev det till exempel lite utrensning i kyl och frys. Fast himla bra blev det faktiskt ändå.

För 2 personer: Vispa ihop 6 ägg med 0,5 tsk salt, svartpeppar efter smak och några matskedar grädde. Häll i smörad, rund form grädda på 175° . Koka under tiden 12-15 stänglar fryst grön sparris enligt anvisningar, skölj med kallt vatten och låt rinna av. Klipp ner ett paket bacon i torr, het panna och stek riktigt knaprigt. Häll upp på hushållspapper och låt fettet rinna av. När omeletten börjat stelna men fortfarande är krämig/rinnig i mitten tar du ut den, sprider ut sparrisen, toppar med cirka 2 dl riven ost och strör sist över baconet. Grädda tills osten får fin färg.

Här hemma äter vi ofta kikärtsröror till grillat, kryddiga korvar, stekt kött och…ja till vad som helst egentligen. Lättlagat, snabbt och nyttigt alternativ till potatis, ris och pasta.

Per person: Bottna en kastrull med olivolja och värm upp. Slå på en 1 burk kikärtor, avrunna och avsköljda  och värm upp. Häll i några matskedar grädde eller mjölk, 0,5 msk spiskummin (eller mer efter smak), knappt 0,5 tsk salt, nymald svartpeppar samt pressa i en liten vitlöksklyfta. Låt puttra några minuter. Kör till ett mos med mixerstav eller stamp men låt gärna en del kikärtor förbli hela. Vänd ner tärnad fetaost och servera.

När jag senast var i Bourgogne reste jag med en grupp av blandade nationaliteter. Bland annat en mycket trevlig, rolig och vinkunnig man från Singapore.

Efter en av middagarna lutade han sig över bordet mot mig, höll fram en tandpetare och frågade ”Do you know what this is?”. Jag svarade förstås att det var en tandpetare. ”No” replikerade han. ”It’s chinese dessert” sa han, flinade brett, lutade sig tillbaka och började njutningsfullt peta tänderna.

*I det kinesiska köket serveras nästan aldrig någon söt, avslutande rätt så som vi är vana. ”Kinesisk dessert” finns därför egentligen inte. Friterad banan och glass som serveras på kinakrogar är ett hittepå för att västerländska gäster ska bli nöjda.

Snabb vardagsmat kan bli både god och snygg.

Idag blev det torra, ostfyllda tortellini som skramlade runt i skafferiet och till det snabbt och grovt mortlad pesto. Jag brukar vanligtvis grovhacka och riva ihop min caprese men idag krånglade jag till det lite. En jättestor solmogen tomat och en mozarellaost per person skivades i lika många skivor och travades ihop igen tillsammans med stora basilikablad (växer som ogräs på altanen). Tornet hölls ihop med en grillpinne. Pastan serverades ur små skålar.

Onödigt men kul och både sås och capresen fixades ihop på de 18 minuter som pastan kokade färdigt.

Ibland kommer recept på märkliga vägar. Som detta.

Grannen ovanpå kom med en påse underbara kakor igår kväll. Recept avkrävdes idag och det visade sig att grannens föräldrar varit i Sydafrika och fått receptet av vänner där. Receptet levererades av dem via telefon och nedskrevs hastigt på en bit papper med en blandning av engelska och svenska mått samt pilar för att illustrera tillagningen. Denna lapp skickades sedan genom balkongräcket ner till vår altan. Jag har sedan tolkat kråkfötterna, omvandlat mått och gissat mig till ett och annat.

Kakan tror jag inte är sydafrikansk på något sätt. Den finns säkert också i massor av varianter och har nog också ett svenskt namn. Någon som känner igen receptet?

Blanda samman 2,5 dl havregryn, 2,5 dl vetemjöl, 2,5 dl strösocker och knappt 2 dl kokosflingor (du kan också blanda i någon dl nötter, mandel eller russin efter smak). Smält 2 msk (40 g) sirap och 125 g smör i en kastrull. Häll ungefär 1 tsk kokande vatten över o,5 tsk bakpulver i en kopp (det fräser ordentligt) och blanda detta med smöret och sirapen och rör sedan samman med de torra ingredienserna. Bred ut smeten (använd gärna kavel) ganska tunt på ett bakplåtspapper och grädda på plåt i ugnen på 150° i 25-30 minuter eller tills den tar lite färg. Låt svalna något och skär i små portionsbitar.

Det här blir små sega, halvknapriga kakor eller godisbitar. Är säkert jättegoda att hacka ner över lite glass eller blanda med färska bär och turkisk yoghurt. Är dock lite frågande inför bakpulvret. Borde inte det kunna uteslutas?

Idag fick det bli en improviserad snabblunch. En väldigt lyckad sådan baserad på resterna av och med inspiration från Carl Butlers piroger. Superenkelt att laga, billigt och himla krispigt, fräscht och nyttigt. Kanon som tillbehör för den som håller på med LCHF eller liknande diet. Jag serverade den dilldoftande kålen till stekt falukorv men tror att den skulle vara en dröm till fisk av olika slag.

Tll 2 personer: Strimla ett halvt litet vitkålshuvud fint (så här års är den mjäll och fin) och fräs i smör i en tjockbottnad gryta några minuter. Lägg på locket, sänk temperaturen så att vitkålen bara mjuknar. Det tar cirka 10 minuter. Rör om då och då. Häll över 0,5 dl vispgrädde, 0,5 tsk salt, rejält med nymalen svartpeppar och 1 msk dijonsenap. Rör om och låt puttra någon minut. Sist blandar du ner 2 msk finhackad dill.

De här receptet är helt klart inspirerat av ryska recept. Däremot är det väl lite oortodoxt att använda pajdeg när man ska göra piroger, vilket också Carl Butler medger. Men det är något skumt med Calles ryska recept. Båda två (här är det andra) han har med i boken innehåller nämligen fiskpinnar! Mycket märkligt.

Börja med att göra en sats pajdeg och vispa upp ett ägg. Kavla ut degen tunt och skär ut rundlar med hjälp av ett kaffefat. Degen bör räcka till 9-10 piroger. Lägg fyllningen på ena halva, pensla lite ägg utmed kanten, vik över andra halvan och tryck till ordentligt så degen håller ihop. Pensla pirogerna med ägg och grädda i ugnen i 200° cirka 30 minuter.

Pirog på fiskpinnar
Ett paket fiskpinnar
4 kokta potatisar
4 inlagda rödbetor
1 dryg msk kapris
i burk raka sardeller
2 dl gräddfil
salt och peppar

Stek fiskpinnarna och skär potatis och rödbetor i små tärningar. Blanda potatis, rödbetor och kapris med gräddfil och smaksätt med salt och peppar. Fyll varje pirog med ett par matskedar av röran, en fiskpinne och en sardell.

Kålpirog med ägg och dill
1/2 litet kålhuvud
4 hårdkokta ägg
1 knippa dill
smör
salt och peppar

Avlägsna de yttersta kålbladen, skär bort stocken och strimla kålen fint. Fräs kålen lätt i lite smör i en tjockbottnad kastrull, sänk värmen, lägg på locket och sjud sakta tills kålen mjuknar. Hacka dill och ägg, blanda med kålen och salta och peppra.

Jag gjorde båda fyllningarna, en halv sats av varje, till en sats pajdeg. Fyllningarna var mycket smakliga bägge två. Fiskfyllningen var ganska pikant med sardellen, men kålfyllningen blev min favorit. Tyvärr tycker jag inte att pajdegen funkade till pirog. Det blev både smuligt och stabbigt på en och samma gång.

Här hittar du receptregistret ur Carl Butlers Kokbok samt länkar till de recept jag lagat.

Nu när tomaterna är solmogna, smakstinna och billiga får man passa på och äta spansk frukost.

När jag nyligen var i Andalusien fick jag smak för tostado, det vita rostade brödet som bland annat njuts med olivolja och färska, hackade tomater. Jag hittade ett stort, fint och fluffigt olivbröd som blev härligt frasigt när jag rostade några skivor i ugnen. Skållade en stor köttig tomat och hackade grovt. Ringlade rikligt med olivolja över det varma brödet, slevade ut tomaten och avslutade med några saltflingor.

Bästa frukosten i morgonsolen med en kopp starkt kaffe. Prova!

För att bli lite gladare efter gårdagens deprimerande tråkiga mat svängde jag ihop en variant på Eton mess. Inslaget med turkisk yoghurt gav en lätt och frisk karaktär till desserten.

Rosta o,5 dl mandelspån i en torr stekpanna. Grovhacka det mesta av en ask hallon (cirka 170 g) men spara några för dekoration. Vispa 2 dl vispgrädde med 1 tsk mald vaniljstång eller vaniljsocker. Rör ut 2 msk cane syrup eller sirap i 2 dl turkisk yoghurt och blanda sedan ner hallonen, det mesta av mandeln samt riv ned lite mörk choklad. Vänd slutligen samman vispgrädde, youghurtröra och 1 dl minimaränger eller krossad maräng. Toppa med hallon och mandel.

Det här receptet har jag dröjt med av tre anledningar. För det första kräver det en veckas framförhållning. För det andra är bilden i boken inte särskilt lockande. Slutligen så finns det något med ”falsk” i namnet som inte känns särskilt övertygande. Inte ens Carl Butlers löfte om att marineringen skulle ge en ”lite vild smak” fick mig att tro att fläsksteken skulle smaka vildsvin.

(6-7 personer)
1 1/2 – 2 kg fläskstek
smör
mjöl
Till marinaden:
1/2 flaska rött vin
5 msk vinäger
1 morot
1 gul lök
2 vitlöksklyftor
2 lagerblad
1 tsk mejram
5 svertpepparkorn
10 enbär

Morot och lök skalas och skärs grovt, vitlöken pressas och läggs tillsammans med alla ingredienser till marinaden i en gryta. Låt koka upp och sjuda i 6 minuter och låt sedan kallan. Skär bort eventuell svål på fläsksteken. Lägg köttet i dubbla plastpåsar och slå marinaden över, knyt ihop och låt vila i kylen i 5-7 dagar. Vänd då och då. När steken ska tillagas sätter du ugnen på 175°. Ta upp köttet och torka av kryddor och gönsaker med hushållspapper och klappa in salt runt om. Spara marinaden. Lägg köttet i en form, stick in en termometer i den tjockaste delen och ställ in i ugnen. När köttet blivit lite brynt öser du över marinaden. Låt stå i ugnen tills innertemperaturen visar 85°. Ta ut köttet och håll varmt. Sila ner marinaden i en gryta, koka upp och vispa ned en blandning av 1 msk smör och 1 msk vetemjöl och låt sjuda stilla några minuter.

Jag hade verkligen inga förväntningar på denna rätt men från ugnen kom underbara dofter. Så besviken jag blev när detta visade sig vara en av de absolut tristaste maträtterna på mycket länge. Ett bottennapp i kokboken. Mesigt, lite syrligt och mycket, mycket långt ifrån någon ”vild” smak. Undrar hur många som genom åren tagit sig besväret att planera en trevlig söndagsmiddag en vecka i förväg och ödslat en halvbutelj vin på detta recept. Oavsett hur många så lär ingen av dem ha upprepat misstaget.

Här hittar du receptregistret ur Carl Butlers Kokbok samt länkar till de recept jag lagat.