Jag har för tillfället helt snöat in på den fantastiskt feta och goda smetanan. Självklart var jag tvungen att testa den med bär och frukt.
Kiwin kostade 6:20 kilot (!) och i frysdisken hittade jag en ny bärblandning. Ica har under sitt eget varumärke lanserat en blandning av ”hälsobären” goji, havtorn, tranbär blandat med kändisarna röda vinbär, blåbär och björnbär. Faktum är att blåbäret är det allra nyttigaste men de andra är så färgranna att det inte gör något att de späder ut nyttan.
Jag sockrade bara de tinade bären något och toppade den naturella smetanan som låg på en bädd av skivad kiwi. Bären var ganska sura och några rent av beska, men den milda, feta smetanan med sin lite nötiga smak och nästan sega konsistens fungerade fantastiskt bra som komplement.
Kan inte vänta till sommarens alla färska, goda bär!
Hur man än försöker göra en ”äkta” ragú bolognese så är det alltid någon som med ett besserwisserpekfinger påpekar att ”så där gör man inte i Bologna” eller ”med råvarorna vi har blir det aldrig riktigt”. Lika bra då att komponera en pastasås som blir lika genuin från de skånska pilalléerna via de småländska stengärdsgårdarna upp till trädgränsen och österut till den ryska taigan.
Skala 2 isterband, skär ner dem i mindre bitar och fräs i smör. Hacka en gul lök inte allt för fint och häll ner i korvfräset. Löken ska inte ta färg eller mjukna. Häll av spadet från en burk hela konserverade tomater, hacka dem grovt och rör ner i fräset tillsammans med 6 cl akvavit. Koka upp. Rör ned 1 dl smetana (du hittar den i det laktosfria sortimentet), 1/2 tsk salt och rejält med svartpeppar. Låt puttra några minuter.
Strax innan servering river du ner pepparrot. Smaka av. En del pepparrot är ganska mild. Annan inte.
Snygga till såsen med hackad persilja innan du serverar den med pappardelle eller annan bandpasta.
Såsen blir matig, mustig och smakrik med en frisk syrlighet från smetana, tomaterna och isterbanden. Jag gillar den riktigt syrliga sorten från Lammhult. Akvaviten med sin dill- och kumminkaraktär kan säkert uteslutas, men det är så himla kul när man kan inkludera vår egen kulturdryck i matlagningen.
Denna rätt kan med fördel serveras till dem som inte tror att de gillar isterband.
Dricka till? Ja vad tror du? Öl och brännvin och inget vinfjönteri.
Åsikterna om hur en äkta sallad niçoise ska komponeras går starkt isär. Inte ens i Nice kan man enas och dessutom varierar ingredienserna över året beroende på tillgängliga primörer.
Salladssuget var så starkt idag att jag satte mig över det politiskt korrekta råvarudekretet att endast vitkål är godkänd salladsingrediens så här års. Dessutom fanns det fantastiskt fina tomater som smakade sommar.
Gör vinägrettsåsen genom att blanda 1 del vinäger med lite salt och peppar och därefter 3 delar olivolja och smaksätt, om du vill, med pressad vitlök. Skär salladen grovt och löken och paprikan (jag bytte bort den obligatoriska beska, gröna paprikan mot grillad, inlagd röd paprika) fint. Bottna en salladsskål med grönsalladen och därefter toppar du i tur och ordning med lök, paprika och haricots verts (bytte ut originalreceptets konservburkade mot djupfrysta). Klyfta ägg och tomater och lägg utmed kanten tillsammans med oliver och i mitten lägger du grovt smulad tonfisk (har man bonito el norte som jag kan man skatta sig lycklig). Sist toppar du med fina sardeller och ringlar över vinägretten.
Oj vad bra det här smakade! Riktig medelhavskänsla mitt i vintern. Ångrade bara att jag inte hade ett riktigt bra, väl kylt, rosa vin att njuta till. Men det gick bra att goffa sallad ändå.
Ett riktigt typisk butlerrecept. Här har vi lamm, hela, konserverade tomater, vitlök, gröna paprikor och inspiration från en liten grekisk taverna. Receptet förändrades över tid och blev sedan en av klassikerna på Svensson & Butler. Det säger en hel del om hur krogsverige såg ut för 35 år sedan när man kunde servera en enkel grönsaks- och färslåda på á la carten i centrala Stockholm.
(6 personer) 1 stor aubergine (äggplanta) eller två små 10 potatisar 2 gröna paprikor 1 gul lök 1 burk hela tomater 600 gram lammfärs 1/2 dl ris 3 msk ströbröd olivolja (orginalreceptet föreskriver margarin) 1 tsk timjan 2 klyftor vitlök 3 tsk salt 1/2 tsk peppar 1 dl vitt vin
Koka riset i 1 dl vatten och blanda med färsen och ströbrödet. Skiva alla grönsaker ganska grovt. Gör en kryddblandning av salt, timjan, peppar och pressad vitlök. Ringla lite olivolja i en ugnsform och sprid ut hälften av grönsakerna. Sprid ut färsen ovanpå, klicka ut kryddblandningen och avsluta med ett lager av resten av grönsakerna. Slå på vinet, ringla över lite olivolja och skjutsa in i ugnen på 225°. Efter ungefär en halvtimme tar du ut formen och plattar till det hela med en slev eller stekspade. Vätskan som bildas ska komma åt alla grönsaker. Grädda i ytterligare 35-40 minuter eller tills potatisen är mjuk.
Det här receptet trodde jag inte på och det blev inte bättre när jag såg utvecklingen i ugnen. Men resultatet blev riktigt trevligt. De evinnerliga gröna paprikorna funkade fint med sin beska mot det feta och mustiga. Färsen smakade inte särskilt ”lammigt” till kära hustruns förtjusning. Det enda avsteget från receptet var att jag dubblade tomaterna och ersatte margarinet med olivolja. Lammlådan kommer bli perfekt nästa gång då jag ska strö lite svarta oliver och fetaost över det hela den sista halvtimmen.
Jag älskar verkligen tortilla. Det mättande, milda komplementet till alla små smakrika tapas. När jag är i Spanien är tortillan oumbärlig när jag studsar runt mellan barerna och provar viner, öl och läckerheter. Jag har väl på en höft testat att själv göra denna spanska potatisomelett men insett att jag bara fått til en…potatisomelett. Jag har helt enkelt inte förstått hur mycket potatis som behövs.
(2 personer) 1 gul lök
8 potatisar
4 ägg
smör
peppar
salt
Skiva den skalade potatisen tunt och skölj den väl i ett durkslag. Hacka löken ganska fint. Stek potatisen i smör på medelhög värme och vänd med jämna mellanrum, det gör inget om den går sönder. När potatisen börjat mjukna slänger du i löken. Vispa äggen, salta, dra några ordentliga tag med pepparkvarnen och vänd ner löken och potatisen. Smält nytt smör i stekpannan och häll i tortillaröran. Rör om lätt med en gaffle tills smeten stannat något. Ta en stor tallrik och lägg som ett lock över pannan, vänd snabbt så tortillan hamnar på tallriken och låt den glida tillbaka i stekpannan och grädda tills den är fast och fin. Servera varm eller kall med smakrika tillbehör som chorizo, lufttorkad skinka, manchego, oliver eller något annat gott.
Den här tortillan blev helt perfekt! Lika bra eller bättre än de jag brukar sluka i Spanien. Som ensamrätt räcker den nästan till 3 personer. Som tapas till 6 personer.
Det ska direkt erkännas att jag aldrig lagat laxpudding även om jag är en husmanskostaficionado. När det bjuds laxpudding som lunchrätt är jag ofta ganska skeptisk eftersom de ofta smakar tranigt. Misstanken om den överblivna laxens sista viloplats vilar tung över rätten.
(4-5 personer) 300 gram rimmad eller gravad lax i skivor
8 medelstora potatisar
1 gul lök
1 knippa dill
2 1/2 dl mjölk eller grädde
2 ägg
smör
peppar
salt
Koka potatisen och skär den i ganska tjocka skivor. Skär löken tunt. Smöra en form och täck botten med potatis. Lägg ett lager lax över potatisen, därefter lök och dill ett par tag med pepparkvarnen. Fortsätt att varva på detta vis och avsluta med potatis. Vispa ut äggen med mjölk/grädde och lite salt och häll blandningen i formen. Hyvla över smör och grädda i 200° 45-50 minuter. Servera med smält smör och gröna ärtor.
Inte så dumt. Ren, fin laxsmak och ingen tranighet som befarat.
Kul att testa en klassisk, svensk variant på detta recept. Julia Childs var ju minst sagt tillkrånglat medan Calle sin vana trogen gör en dygd av enkelheten. Blir det någon skillnad?
Skär köttet i tärningar, strimla baconet och skär lök och morötter i ganska små bitar. Bryn köttet i olja på hög värme i omgångar så det blir ordentligt brynt. Lägg åt sidan. Slå på lite vin eller vatten i stekpannan och vispa ut samt häll vätskan över köttet. Fräs bacon i en tjockbottnad gryta tills fettet smält och häll då på morötter och lök och fräs utan att det tar färg. Lägg i köttet, pudra över mjölet och rör om så att det blandar sig väl. Tillsätt nu vin, tomatpurén, kryddorna (ordentligt med svartpeppar) och pressa i vitlöken. Koka upp och ställ sedan under lock i ugnen på 175°.
Bryn champinjonerna hela i smör. Lägg åt sidan. Skala lökarna (det jobbigaste med denna rätt är att skala löken. Tryck till dem med handflatan och rulla dem så lossnar skalet lätt) och bryn i smör, salta och peppra och sätt in i ugnen i 30 minuter. När grytan stått 2 timmar i ugnen lägger du i svamp och lök och ställer in allt i ugnen ytterligare 30 minuter. Servera med koktpotatis eller potatispuré.
Det här blev makalöst bra! Kanske inte samma djup som Julias, men med tanke på den minimala arbetsinsatsen så vinner Calle på poäng. Mustig, rik och harmoniskt välsmakande. En fullpoängare trots det simpla vinet.
Till grytan dricker man givetvis en röd bourgogne.
Carl Butlers vän, kocken Cesar, har bidragit med flera recept i boken. Denna rätt ska han enligt uppgift lärt sig av sin mor hemma i Spanien. Undrar var Cesar är idag.
Tina fisken. Jag använde torskfiilé. Skär i portionsbitar, vänd i vetemjöl och därefter i det uppvispade ägget. Stek i smör på ganska hög värme. Ägget ska få fin färg men fisken ska inte bli färdiglagad. Lägg i en form.
Skiva löken och fräs i smör eller olivolja tills den börjar bli genomskinlig. Häll över tomaterna och piementos (grillade, inlagda paprikor pratar vi om) som du delat i mindre bitar. Salta, peppra, tillsätt vinet och pressa ner vitlökskyftan. Låt puttra i en kvart, häll därefter röran över fisken och gratinera 30 minuter på 225°. Strö över persiljan precis innan servering.
Men det här var ju riktigt gott! Äggpaneringen gav fisken en stunsig yta och fin konsistens. Såsen blev frisk och nästan fruktig med den fina paprikan. Fick eftersalta som vanligt. Serverade med mjöliga, smakrika mandelpotatisar.
Att baka tomater är ett jättebra sätt att få vinterns bleksiktiga import att bli smakbomber. Jag brukar baka körsbärstomater som jag halverar, men idag testade jag att baka tjocka skivor av normalstora tomater. Jättegoda som tillbehör till kött och fisk, ljumma i sallader eller på mackor.
Det allra bästa är att det doftar så underbart. Det påminner om sommarens saft- och syltkok med en tydliga doft av hallon och röda vinbär. Detta kommer också igen i smaken som blir syrlig, rik och umamistinn.
Skiva eller dela tomaterna. Sprid ut dem på ett bakplåtspapper. Salta eller använd örtsalt (jag använder utmärkta Salamoia Bolognese), strö över lite socker och ringla över olivolja. Baka på knappt 100° i flera timmar.
Som jag tidigare erkänt så har jag aldrig lyckats något vidare med majonäs. Jag har inte heller någon särskild motivation att vispa ihop denna emulsion eftersom jag faktiskt gillar köpemajonäs. Jo det är sant, jag är smakfördärvad när det gäller majonäs.
På grund av, eller tack vare, butlerprojektet stod majonäs och aïoli på listan. Idag skulle jag dessutom göra en coleslaw där aïoli ingick. Ingen återvändo alltså.
Majonäs
3 äggulor 4 dl olja 1 msk vinäger eller citronsaft
1/2 tsk salt 1/2 tsk dijonsenap
2 msk hett vatten
Ingredienserna måste hålla samma temperatur för att majonäsen inte ska skära sig. Ta därför fram dem i god tid.
Vispa äggulorna i en rundbottnad skål. Blanda i vinäger, senap och salt. Vispa ordentligt medan du droppvis häller i oljan. Ställ skålen på en fuktig disktrasa så åker den inte runt. När hälften av oljan är iblandad kan du hälla i resten lite snabbare. Slutligen vispar du ned 2 msk hett vatten.
Den här majonäsen blev faktiskt lyckad! Smakade av den innan jag blandade i vattnet. Konsistensen var då fastare och något bättre men med vattnet rundades smaken av. Majonäsen fick dock en liten bitter eftersmak på grund av att jag använde rapsolja som också gav den gula färgen. En neutralare olja är kanske att föredra.
Aïoli
1 rejäl vitlöksklyfta till
1 dl majonäs
Pressa eller riv ner vitlöken i majonäsen. Låt gärna såsen stå och mogna och rundas av i ett dygn. Klart! Jag blandade i lite persilja som framgår av bilden.
Gubbe som gillar ärlig mat och ärliga viner. Misstänker att det samma gäller mina åsikter om människor. Jag kan inte poängbedöma mina medmänniskor, lika lite anser jag att det finns möjlighet att sätta siffror på viner. Däremot har jag en ganska klar uppfattning om vem och vad jag gillar respektive ogillar. Som tur är har jag ganska lätt för att ändra mig.
Arbetar med dryck och smaker professionellt som utbildare. Strävar ständigt efter att lära mig mer. Hur mycket som fastnar är en annan sak.
Kontakta mig på anders @ gustibus.se
Vinet & Glaset – Verktyg för livets goda
Perfekt present -”Ring för champagne”
KLassiska kartor över Bourgogne!
Wine Tower – när dekantering blir en show!
AROMASTER – största samlingen av vin- & spritaromer
Öhmans Mat & Vin 
Senaste kommentarer