Häromdagen damp Cook’s Illustrated Cookbook ner. Med en rejäl duns. 900 sidor väger en del.

Efter att jag bekantat mig med tidningen Cook’s Illustrated var jag helt enkelt tvungen att beställa detta praktverk som mer eller mindre omfattar tjugo års samlad utgivning. Inte en enda färgbild eller foto men däremot massor med tydliga små illustrationer till de 2000 recepten. Det handlar mestadels om klassiska standardrecept som metodiskt prövats, omvärderats och blindprovats av redaktionens provkök. Varje recept föregås av en text om varför receptet fungerar och även vilka förbättringar som gjorts. Man kan nästan sträckläsa recepten för man lär sig något lite av varje. Bara att gå igenom sådana ”svenska” fredagsklassiker som tomatsalsa (den bästa gör du själv på ett par minuter), guacamole, quesadillas och nachos var väldigt lärorikt. Att man får med sig livsvisdom av typen ”a chip without cheese is not a nacho” är en bonus.

Om du är det minsta matlagningsintresserad så är det 250 väl investerade kronor.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Igår samlades jag och nio andra vinvänner för en källarrensning av den mer njutbara sorten. Vår värd hade grävt i sina samlingar och plockat ihop en riktigt spännande provning med bredd. ”En regnbågsprovning” var det någon som döpte den till. Nästan hela 1990-talet täcktes in med spridning över både gamla och nya världen.

En uppsluppen och lättsam blindprovning där jag ”presterade” rekordmånga dikeskörningar när det skulle gissas på ursprung och druvor. Men vad gör det när vinerna är njutbara och det bjuds på god mat från grillen och sällskapet är utsökt.

Eftersom jag känner mig lite sliten idag och mina anteckningar är sporadiska och svårtydda så det blir det inga tasting notes men en lång vinlista.

Kvällens bästa viner i min bok var ursprungstypiska 1990 Hermitage Guigal, burgundiskt (!) eleganta 1991 Vasse Felix Cabernet Sauvignon, klassiska 1995 Château Pontet-Canet, värstingen 1998 Côte-Rôtie ”La Turque” Guigal samt tjärpastillen 2006 Terra di Lavoro IGT Roccamonfina. Till det grillade funkade den marmelad-, kokos- och vaniljosande 1993 Ridge California Geyserville medan 1998 Turley Contra Costa County Zinfandel Duarte totalt kapsejsat och kammade hem kvällens bottennotering.

1992 Clos Windsbuhl Riesling Domaine Zind Humbrecht

1989 Clos Haüserer Riesling Vendange Tardive Domaine Zind Humbrecht

1991 Côte-Rôtie Guigal

1990 Hermitage Guigal

1991 Cornas Domaine Auguste Clape

1991 Vasse Felix Cabernet Sauvignon Margaret River

1990 Montus Cuvée Prestige Madiran

1997 Felsina Fontalloro Toscana IGT

1995 Château Bouscassé Vieilles Vignes Madiran

1993 Ridge California Geyserville 

2001 Vergelegen Stellenbosch

1995 Château Pontet-Canet Pauillac

1997 Vasse Felix Heytesbury Red

1998 Côte-Rôtie ”La Turque” Guigal

1998 Turley Contra Costa County Zinfandel Duarte

1995 Domaine de Trévallon VdP des Bouches du Rhône

1997 Domaine Tempier Bandol

1994 Clos Saint Urbain Pinot Gris Domaine Zind Humbrecht

2006 Terra di Lavoro IGT Roccamonfina

Detta bildspel kräver JavaScript.

Var återigen och åt den utmärkta lunchen på Saltimporten Canteen. Förutom nyheten att premiären för restaurang är framflyttad till augusti eller september så hittade jag Fool Magazine till försäljning där. Hundra spänn var det värt att för att stilla nyfikenheten kring denna omtalade publikation.

Fool är ett vågat, modigt och passionerat projekt av paret Lotta och Per-Anders Jörgensen med bas i Malmö. Varken namnet eller omslaget skvallrar om att detta är tänkt som det nya husorganet för foodies. Det är knappt man förstår det när man snabbt bläddrar igenom den heller. Inga recept eller traditionella mat- och vinbilder. Fotografierna som fokuserar på människor, miljöer, detaljer och stämningar är fantastiska (Per-Anders är en gudabenådad fotograf), många och dominerar  över de konstnärliga illustrationerna och texten som är på engelska. Det känns som ett magasin för soffbordet men innehållet är varken ytligt eller glättat. Det handlar mycket om porträtt av människorna, tankarna och idéerna bakom restauranger.

Fool är långt ifrån en traditionell mattidning. Den hämtar istället sin inspiration från mode-, design- och kultursfären. Tyvärr tycker jag inte det håller hela vägen. Layouten och typografin spretar och på sina håll är det rent av svårläst som i ”The Proust Questionaire” exempelvis. I delen om ”naturviner” skriver Alice Feiring och Linda Violago sina favoriter. Vinerna presenteras med en konstnärlig tolkning på en helsida, en faktaruta och en mycket kort personlig text som fokuserar på människorna bakom. Annorlunda och kul idé som tyvärr missar målet. Illustrationerna tillför inget om man inte känner vinet eller producenten. Faktarutan redovisar produktionen i antal buteljer, druvsorterna, ålder på vinstockarna och jordmånen men missar vad man gör för vin och var man befinner sig geografiskt. Det sistnämnda kan man i vissa fall lista ut om man läser texten. Vinernas karaktär hamnar i bakgrunden för vinodlarens personlighet. Tjugotvå bortkastade sidor i min mening. Texterna om matpersonligheterna är däremot djup- och ingående med hudnära porträtt. Kanske får vi se det på vinsidan framöver?

Efter den första genomläsningen inser jag att jag inte tillhör målgruppen. Däremot tror och hoppas jag att  satsningen lyckas, för Fool har intagit en alldeles egen nisch och visar med sitt premiärnummer på mod och nytänkande.

Idag höll  jag i en jättetrevlig champagneprovning där de flesta av vinerna kom från Pol Roger och det hela avslutades med 1999 Cuvée Sir Winston Churchill. Den sistnämnda prestigechampagnen var otroligt elegant och kraftfull med mycket fin längd men det var ett annat vin som i sammanhanget imponerade mer. 2000 Tirage var inte bäst i klassen men med tanke på ursprung, historia och pris så är det det mycket intressant.

Råvaran till vinet är druvor (chardonnay och pinot noir) från Limoux i södra Frankrike som pressades och i juiceform transporterades till Kiviks Musteri. Där jästes musten till ett torrt vitt vin som fylldes på flaskor tillsammans med lite jäst och socker och förslöts med en kapsyl och buteljerna lades på sidan att vila i iskällaren på Kronovalls Slott. Jästen omvandlade sockret till mer alkohol och kolsyra som löstes ut i vinet. När sockret var slut dog jästen och sjönk ner och bildade ett sediment som sakta började brytas ned. Denna process kallas autolys och ger komplexitet, fyllighet och bidrar med aromer till vinet. Ju längre vinet ligger på denna fällning desto större blir effekten. En årgångschampagne måste exempelvis ligga i minst tre år. Denna hybrid mellan Österlen och Sydfrankrike har legat över tio år!

Trots sitt oklara ursprung (är vinet franskt eller svenskt?) så har processen skapat ett vin med massor av karaktär. En stor doft av rostade nötter, rökighet, gula frukter och tydlig citruston. Smaken är torr, frisk, fyllig och nästan fet med mycket gula äpplen, brödighet, mycket fina bubblor och lång, ren eftersmak. Riktigt bra vin som för 169 kronor dessutom bjuder en bra historia.

Jodå. Jag hade hört talas om Cook’s Illustrated tidigare men hade ingen aning om vilken fantastisk tidskrift det är. Nu är det prenumeration som gäller.

Varannan månad kommer denna 32-sidiga publikation helt utan annonser. Som namnet antyder är den illustrerad. Fram- och baksidan konstnärligt i färg och inuti i små grafiska, illustrativa teckningar (och foton). Matnyttigt (excuse the pun) innehåll med tester, praktiska tips, pedagogisk genomgång av metoder samt recept.

Nästan svårt att glädja mig över den nya bekantskapen för jag tänker på alla nummer jag missat. DDet här är mattidningarnas motsvarighet till vinmagasinet TONG.

Nu är kokboken beställd också.Kan knappt bärga mig.

Blev så himla sugen på den yoghurtmarinerade kycklingen när jag tipsade om bra bufférecept häromdagen. Körde därför en uppdaterad variant och med några nya tillbehör som uppskattades av den för tillfället kolhydratfobiska Kära Hustrun.

Vispa ihop 2 dl yoghurt, 1 msk spiskummin, 1 msk paprikapulver (gärna rökt), 1 msk chilipulver, 2 tsk harissa, 1 tsk salt, 2 msk olja, 2 msk flytande honung och 2-3 rivna vitlöksklyftor. Häll i en plastpåse, lägg ner cirka 1 kg kycklinglår med skinn och ben (räkna 2 bitar per person) och knyt ihop. Låt vila i ett par timmar. Ta upp kycklingbitarna och lägg på en braspanna täckt med folie. Lägg ner några klyfta citroner tillsammans med kycklinen (blir mycket goda att pressa över sedan). Ringla över ett par matskedar olja. In i ugnen på 225° i ungefär 40 minuter eller till klubborna fått en kraftig, knaprig stekyta. Vänd efter halva tiden.

Medan kycklingen marineras skivar du aubergine på längden i ganska tjocka skivor, saltar dem och låter dem rinna av i ett durkslag. Torka av dem, pensla med olivolja och stek på hög värme i en grillpanna.

Dela, gröp ur och skiva grovt 2 mogna avocado och lägg i en bunke. Rulla och pressa en lime med handflatan mot ett hårt underlag så den mjuknar något. Släng in limen i 20 sekunder i mikron, dela och pressa över avocadon (så här får du ut maximalt med saft). Riv eller pressa ner en vitlöksklyfta och blanda ner en knapp tesked salt. Vänd i 2 dl keso och precis innan servering några nävar blandad sallad (ruccola, bladspenat, lollo rosso etc).

Detta bildspel kräver JavaScript.

Igår bloggade jag om billiga viner med lite låg profil till säsongens buffér. Kontrasten till kvällens provning kunde inte varit större. Vinerna som provades var plockade ur respektive deltagares vinskåp och källare just för att deras speciella karaktär eller historia. Alltid intressant och spännande att få prova helt blint och tillsammans försöka lista ut vinets identitet à la 20 frågor. Det blev en lååång kväll med fantastiska viner, god mat, galna historier och gapflabb. Det är kul med vin om någon missat det.

Vi började med en 2000 Egérie de Pannier Champagne som jag inte har några anteckningar om. Men den var mycket fruktig med bra syror och mycket fin mousse och satt som fläskläpp i den varma försommarkvällen.

Första vinet ut i provningenvar 1964 Berberana Gran Reserva. Här diskuterades huruvida man kan placera ett så moget vin geografiskt. Jag kläckte ur mig att det lika gärna kunde vara en bordeaux, en bourgogne som en rioja…vilket det ju visade sig vara. När ursprunget var klart så spikade jag årgången, vilket inte var så svårt då ett så moget vin rimligtvis bör komma från en klassisk och legendarisk årgång som 1964.

Ganska ljus och nästan helt brun färg med mycket slöjor och fällning. Stor, mogen doft av jordgubbsmarmelad, läder, torkad frukt och liten kryddighet. En lite sumpig doft av dåligt franskt kaffe och akvarium som försvann efter en stund och ersattes av rena toner av farinsocker och röda bär. Medelfylligt vin med pigg syra, marmeladfruktighet, läder, russin, fikon och en liten förnimmelse av sötma. Ganska kort smak men vinet höll förvånansvärt länge i glaset.

Nästa vin hade ett nästan identiskt utseende och hade en markerat åldrad näsa. Efter lite ledtrådar letade sig de mer gerontologiskt bevandrade till att det var 1955 Cos d’Estournel från Saint-Estèphe i Bordeaux. Det har verkligen varit en bra bordeauxvecka!

Ganska ljus och nästan helt brun färg med grusig fällning. Markerat flyktig doft (etylacetat) av Karlssons Klister som försvann efter en stund i glaset och avslöjade mogna jordgubbstoner, läder och kaffe. Lätt kropp och mycket friska, läckra och läskande syror, massor av röda, torkade bär som tranbär och goji, avklingande tanniner. Lång, läcker och fortfarande balanserad smak. Höll sig vitalt i glaset nästan hela kvällen.

Nästa vin placerade vi nästan omgående i Italien. Sedan blev det svårare när det visade sig inte vara från Toscana. När vi lirkat fram att det var Umbrien spikade jag faktiskt både årgång och producent på 1997 Campoleone Lamborghini. Lite hjälpt var jag av att jag köpte in detta vin till Grand Hotell för ett desennium sedan. Vilket minne man har.

Mycket djupt röd färg, nästan opak, med en lite brunröd kant. Ganska knuten doft med en liten antydan till korkanstrykning, kompakt mörk och mogen frukt och björnbär. Fyllig, massor av rik mogen och mörk fruktighet, tätknutna fina tanniner och snyggt innbäddad fatsttruktur, liten kryddighet och tydlig lakritston. Balanserad, lång eftersmak och lite mineralstramt avslut. Fortfarande ungt vin. Snyggt.

Kvällens överraskning stod 2006 Benegas Lynch Cabernet Franc från Mendoza i Argentina för. Gissningarna gick åt alla möjliga och omöjliga håll. Förvåningen var stor när ursprunget avslöjades på detta vin som kanske var kvällens bästa. Provade det faktiskt för ett par år sedan och var imponerad av det redan då.

Mycket djup röd färg med ungdomlig blå ton. Stor, generös men ännu outvecklad doft med massor av blåbär och fruktighet, vispad grädde, liten flyktighet och förnimmelse av nytt läder och piptobak. Fylligt, mycket fruktigt och nästan krämigt vin, massor av fina avrundade tanniner, läckra syror, kryddiga fat, tjära, rökighet och en lång, balanserad eftersmak. Oj så bra!

Väldigt bordeauxlik var Fontodis 2006 Flaccianello del Pieve som kom i magnumbutelj, men ursprunget var Toscana och druvan sangiovese.

Mycket djup blåröd färg. Kompakt, fruktig doft av cassis, solmogna jordgubbar och tobak. Fyllig, mycket frisk, välstrukturerad och stram med stunsiga frukt- och fattanniner och förvånansvärt slank fruktighet dominerad av röda vinbär. Mycket lång, elegant smak med mycket mineralitet.

Ännu mer Toscana blev det 2007 Testamatta. Ett kultvin som jag öppet dissat och därför togs nu chansen att lura mig när vinet serverades blint. Visst var vinet bra men även blint visade det sig vara det vin jag kände mig mest tveksam till under kvällen. Jag kan tydligen lita på mina egna omdömen. Skönt.

Djup, körsbärsröd färg. Stor, varm doft av mogen, mörk frukt, mörka körsbär, liten flyktighet och drag av nytt läder. Fyllig, mjuk smak med mycket mogen frukt, välstrukturerad och balanserad med en tydlig eldighet och en eftersmak som förde tankarna till tomattjuice. Bra längd.

Nästa vin var den sista flaskan av ett vin jag köpte på plats i Douro i Portugal för några år sedan. Det skar lite i hjärtat när jag provade 2005 Pintas från Wine & Soul för bättre än så har var den inte ens när jag prövade det första gången och fick ståpäls.

Djup, intensivt blåröd färg. Stor, generös och fruktig doft med massor av röda och blå bär och en tydlig aromatisk ton av apelsin och pomerans samt en rökig mineralton. Fyllig, rik och mycket fruktig med fint polerade tanniner och friska, slanka syror som lyfter vinet upp till elegans. Massor med frisk, saftig bärighet, tydlig mineralitet och mycket lång smak med fokus och balans. 

På det sista röda vinet var de flesta av oss inne på druvan syrah och en sydfransk stil men troligtvis ”nya världen”. Hur fel kan man inte ha? Det var 2002 Château Le Moulin från Pomerol i Bordeaux. Ett okänt slott för oss alla men en trevlig överraskning trots noll rätt.

Djupt klarröd färg. Stor, mörkbärig och aromatisk doft av lavendel, peppar och garrigue. Fyllig, rik, mycket fruktig och mjuk smak med mjuka fina tanniner, slanka syror, saftig bärighet. Lång och läcker smak med massor av mineralitet. Gott!

Sista vinet var mitt och det som orsakade mest huvudbry. Jag fick i princip peka på kartan för att det skulle framgå att 2009 Malizia var ett icewine från Rioja. Strålande bra var det hur som helst och man kan läsa mer om det här.

Jimmy är en baddare på långkok, överjordiska mackor och fläsk. Hans senaste äventyr med långbakat sidfläsk var jag bara tvungen att prova.   Magiskt gott i sin sönderfallande mörhet. Perfekt på mackor och på sallader.

Skåra svålen på en stor bit rimmat sidfläsk. Klappa in hela bitten med en blandning av lika delar milt paprikapulver (jag använde rökt) och chilipulver, det går åt minst en matsked av varje. Lägg fläsket i en form och slå på o,5 dl vitt vin. Jag använde själv finosherry och adderade 1 msk vitvinsvinäger. In i ugnen på 100° i 6-7 timmar. Ös då och då med fettet. Höj temperaturen till 150° och kör ytterligare 30 minuter och till sist 15 minuter till på 175°. Lägg svålsidan nedåt när du skär upp fläsket annars blir det bara mos.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Vissa jobb är roligare än andra. När man får chansen att leda en provning på temat ”Bordeaux” där en 1961 Château La Mission Haut Brion ingår så är det guldkant i saltgruvan. Förutom denna pärla fick jag en lista med olika slott och årgångar av den vinkunnigen värden att välja viner från. Provningen fick jag sedan lägga upp som jag ville. Det blev en historisk genomgån av fyra decennier från 1961 till 2001.

Lunchprovningen var upptakten till ett födelsedagsfirande och det blev därför ett glas champagne att värma upp med. Inte vilken champagne som helst; 1989 Krug!

Fantastisk rik champagne med en djup, mässigngsgul färg, mycket fina bubblor och en imponerande doftkaskad av gul frukt, rostade hasselnötter, choklad, rök och lätt bokna äpplen. Fyllig, sammetslen mousse, torr smak men med en koncentrerad och mogen frukt som framgångsrikt imiterade sötma, mer rostade toner, nötter, nougat, brioche,  fina fattoner, tydlig mineralitet och en mycket lång smak. Balansera, rik, elegant och komplex.

Så var det dags för provningen. Först ut var 1961 La Mission Haut Brion (Graves, Grand Cru Classé)! Årgången är verkligen historisk och kan räknas som en av de sista riktigt stora klassiska årgångarna. Den är så legendarisk att till och med de med liten kunskap om vin känner till den. Skörden var exceptionellt liten men kvaliteten mycket och gav koncentrerade, långlivade och samtidigt eleganta viner. Viner av denna årgång är idag sällsynta och när de dyker upp till försäljning blir de mycket dyra. La Mission Haut Brion räknas dessutom som ett av de bästa exemplen från årgången. Denna flaska har legat orörd sedan 1975 under goda lagringsbetingelser.

Klar, ganska ljus brunröd färg med orange kant. Stor, mogen och utvecklad doft med karaktär av jordgubbsmarmelad, rök, sot, läder, kryddighet och ett blommigt parfymerat inslag minnande om hyacint. Fyllig, mogen, mjuk smak med helt nedslipade frukttannier, avrundad fatstruktur, pigga syror, sötaktig och slank rödfruktighet med tydligt inslag av övermogna jordgubbar. Elegant och ”burgundisk” i stilen, mycket lång och med en liten beska i avslutningen. Mycket bra och mogen bordeaux som dock befinner sig på ett sluttande plan. Den hyacintlika doften och att vinet inte utvecklas i glaset tyder på att den bästa tiden ligger bakom vinet. 

Det ganska olycksamma 1970-talet hopades över till förmån för 1980-talet. Nu tar Bordeaux fart igen och 1982 räknas som den första stora årgången på 20 år och dessutom som den som inleder den moderna eran. 1986 Léoville-Barton (St Julien, 2ième Cru) kommer från en annan stor 80-tals årgång. Stor var den både till kvalitet och kvanitet samt i nivån av tanniner som gjort den väldigt långlivad. Just detta vin finns också med på Decanters  lista över  ”100 wines to taste before you die”.

Djup brunrödfärg. Stor, utvecklad doft, syltig och eldig (12% på etiketten), ceder, jordgubbsmarmelad, kanderad frukt, lätt flyktighet, eucalyptus, multnande löv, stallbacke och mörka bär.  Fyllig, mycket frisk med strama taniner och stor men tillbakahållen fruktighet, röda bär, fatkryddighet och tydlig mineralitet. Lång, balanserad och elegant eftersmak med läskande syra. Spänstigt vin med alla bitarna på plats. Tanninerna dominerar lite fortfarande.

1990-talet bjöd på ett pärlband av bra årgångar. 1990 Les Ormes de Pez (St Estephe, Cru Bourgeois) kommer från decenniets första årgång som bjöd på mycket varmt och torrt väder under skörd och vinerna har därför ofta fina tanniner, ganska låg syra och ofta en lite rostad karaktär.

Djupt röd färg med anstrykning av brunt. Stor, utvecklad och kryddig doft med ton av russin, viss eldighet, syltade körsbär, mörk choklad, läder, rostat kaffe och inledande komplexitet. Fyllig smak med mogen, rik frukt, välstrukturerad och kryddig med mörka bär, lakrits, rostat inslag. Lång och ganska rik eftersmak. Provningens enklaste vin imponerade inledningsvis med massor av frukt och mycket direkt arombild. Njutbart och med en ”nya-världen-touch”. Tappade dock komplexitet och struktur efter en stund i  glaset.

Det nya millenniet inleddes med en sensationell årgång som kastade en skugga över den följande som bjöd på viner av lite mer klassisk och långsammognande stil. Viner som  2001 Léoville Poyferré (St Julien, 2ième Cru) är därför snällare prissatta men ger mycket valuta för pengarna.

Djup, koncentrerad färg med en liten antydan till brunorange kant. Stor doft med typisk bordeauxnäsa av medeltida slagfält (jord, blod, stål, rost, sot, rök och svettig häst), ceder, fatkryddighet och mörka bär. Fyllig, fokuserad och välstrukturerad med fina frukttanniner, integrerade rostade fat, sot, mycket bra mörk frukt, frisk syror. Lång, balanserad och nyanserad eftersmak. Provningens bästa vin.

Foto: David Cenzer

Missa inte möjligheten att bekanta er med trenden ”naturvin” ute i natursköna Österlen. Den 8:e juni mellan 14.00 och 19.00 kan du träffa ett trettiotal vinbönder från Frankrike, Spanien och Italien och prova deras viner på Daniel Berlin Krog i Skåne Tranås. I det gröna provas vin och äts god mat från grillen till tonerna från Maja Gullstrand och hennes orkester.

Skiner solen kan det här bli en dag att minnas länge. Regnar det blir det nog kul ändå.

Inträde och vinprovning kostar 250 kronor och mat från grillen 120 kronor. Kostnadsfri buss avgår från Malmö kl 13.00 och tillbaka vid 19.00. Anmäl ert intresse samt om ni vill hänga med Malmöbussen via Daniel Berlin Krogs onlinebokning eller på info@danielberlin.se. Kolla också Facebook

Festivalen arrangeras av Daniel Berlin Krog, Rosforth & Rosforth & Vin & Natur. För frågor om vinfestivalen kontakta Emil Broomé, emil@vinnatur.se

Deltagande producenter:

Château de Passavant (Francois David)

Domaine Olivier Cousin

Domaine Toby Bainbridge

Domaine de Mirebeau (Bruno Rochard)

Domaine Richard Leroy (Sophie & Richard Leroy)

Château Tour Grise (Françoise & Philippe Gourdon)

Manoir de la Tête Rouge (Guillaume Reynouard),

Domaine Noella Morantin (Noella Morantin)

Domaine Philippe Tessier (Gisèle D’Orléans)

Domaine des Maisons Brûlées (Béatrice & Michel Augé)

Domaine Sébastien Riffault (Sébastien Riffault)

Domaine Marc Tempé (Marc Tempé)

Domaine Alice & Olivier De Moor

Château de Béru

Domaine Montanet-Thoden (Jean Montanet)

Domaine de la Cadette (Jean Montanet)

Domaine Emmanuel Giboulot (Emmanuel Giboulot)

Domaine Renaud Boyer (Renaud Boyer)

Mas Zenitude (Erik Gabrielson)

Domaine des Côtes de la Molière (Isabelle & Bruno Perraud)

Domaine du Perron (François Grinand)

Domaine Jean David (Jean David)

Château de Roquefort (Raimond de Villeneuve)

Domaine Henri Milan (Théophile Milan)

Le temp des cerises (Axel Prüfer)

Domaine Remi Poujol (Remi Poujol)

La Sorga (Anthony Tortul)

Escoda-Sanahuja (Joan Ramón)

Mendall (Laureano Serres Montagut)

Bera Vittorio e Figli (Alessandra Bera)

Cascina degli Ulivi (Sonia Toretta)

Pàcina (Giovanna & Stèfano Tiezzi Borsa)