Nu kan du följa bloggen via Facebook också!

Klicka in och tryck på ”Gilla” så får du blogguppdateringar direkt i ditt facebookflöde. Där ska det hända lite andra grejer också. Kortare uppdateringar, tips, gamla bloggposter som är värda att läsa samt annat som inte passar på bloggen.

Idag är det precis tre år sedan jag postade mitt första inlägg (nej, datumet stämmer inte då det ursprungligen postades på en annan bloggportal). Hipphipphurra!

Måste klappa mig själv på axeln och säga att jag är mäkta stolt över att, med några undantag, postat minst ett inlägg om dagen (detta är inlägg 1460). Har kikat igenom en del av dem och de flesta är helt ok, några är riktigt bra och en del är rätt och slätt slentrianmässiga. Nästan imponerad blir jag när jag kollar på alla Carl Butler-recepten som nu är digitaliserade. Jag fnissar lite åt timpanogalenskapen och förundras över hur få kommentarer Julia Childs boeuf bourguignon får trots tiotusentals träffar.

Jag har definitivt inte tröttnat. Jag blir uppmuntrad av alla kommentarer och av att allt oftare i verkliga livet träffa främmande människor som kommer fram och berättar att de följer bloggen, använder recepten och provar vinerna jag rekommenderar. Sådant värmer mer än ni kan ana.

Jag har valt att fira det lilla jubiléet med att ge bloggen ett nytt och uppdaterat utseende. Det ser kanske inte helt hundra ut idag men jag jobbar på det (tack Fredrik för ovärderlig hjälp när jag närmade mig ett sammanbrott i går). Den har sett likadan ut sedan start så det var på tiden.

Jag har uppgraderat på flera andra sätt också. Bland annat är nu adressen till bloggen ohmansmatovin.com. Det klumpiga appendixet wordpress.com är därmed släppt. Jag skulle också registrera ohmansmatovin.se, men då visade det sig att någon annan varit där och hunnit före (Fleet Web Hosting Ltd. och Malin Lundgren är välkomna att höra av sig). Jag registrerade därför ohmansmatochvin.se, öhmansmatochvin.se och öhmansmatovin.se som snart kommer att peka hit.

Tack alla ni som läser, följer, kommenterar, tragglar recept och framförallt ni som pinar er igenom trista provningsanteckningar. Nu kör vi ett år till.

Lunchfyndet på Vendels Sture var inte ett undantag i Malmö. Lunchen på Atmosfär ligger i samma klass med råge.

Restaurang Atmosfär kan med rätta kallas en malmöklassiker. I snart sexton år har här levererats mat- och dryckesupplevelser av klass. Genom alla åren och de varsamma och genomtänkta förändringarna har Henrik Regnér, Sveriges kanske mest sympatiske krögare (sorry alla ni andra), stått vid rodret.

Jag fick prova små portioner av båda varmrätterna då jag inte kunde bestämma mig för vilken som lät godast. Kummel på krossad nypotatis, vitvinssås och primörmorötter samt sida av rapsgris med ugnsbakade tomater, lök och en frisk tomatsås. Bägge rätterna var omsorgsfullt tillagade och presenterade och visade rena, klara, tydliga och distinkta smaker som bara sjöng i munnen. Riktigt, riktigt bra för löjliga 95 kronor. Då får du också en liten soppa samt Atmosfärs klassiska focaccia som hängt med sen starten. Den sista utposten mot surdegsinvasionen?

Det kom ett brev med lite kryddprover från münchmedia. Mest spännande var en liten påse med långpeppar.

Jag har hört talas om denna pepparsort men aldrig tidigare stött på den. Tydligen kom den till Europa från Asien och Indien under medeltiden och var väldigt uppskattad och dyrbar. Den glömdes sedan bort till förmån för vanlig peppar. Används i indisk matlagning och i curryblandningar.

Jag har ett vagt minne av att den använts till att krydda brännvin och/eller gin. Verkar inte helt långsökt då den har en spännande aromatisk doft som påminner om anis och lakrits och har diskreta toner av läder, rök och spiskummin. Mycket intressant. Ska jag  krydda midsommarsnapsen med den eller har någon ett annat bra förslag på användning?

Häromdagen damp Cook’s Illustrated Cookbook ner. Med en rejäl duns. 900 sidor väger en del.

Efter att jag bekantat mig med tidningen Cook’s Illustrated var jag helt enkelt tvungen att beställa detta praktverk som mer eller mindre omfattar tjugo års samlad utgivning. Inte en enda färgbild eller foto men däremot massor med tydliga små illustrationer till de 2000 recepten. Det handlar mestadels om klassiska standardrecept som metodiskt prövats, omvärderats och blindprovats av redaktionens provkök. Varje recept föregås av en text om varför receptet fungerar och även vilka förbättringar som gjorts. Man kan nästan sträckläsa recepten för man lär sig något lite av varje. Bara att gå igenom sådana ”svenska” fredagsklassiker som tomatsalsa (den bästa gör du själv på ett par minuter), guacamole, quesadillas och nachos var väldigt lärorikt. Att man får med sig livsvisdom av typen ”a chip without cheese is not a nacho” är en bonus.

Om du är det minsta matlagningsintresserad så är det 250 väl investerade kronor.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Igår samlades jag och nio andra vinvänner för en källarrensning av den mer njutbara sorten. Vår värd hade grävt i sina samlingar och plockat ihop en riktigt spännande provning med bredd. ”En regnbågsprovning” var det någon som döpte den till. Nästan hela 1990-talet täcktes in med spridning över både gamla och nya världen.

En uppsluppen och lättsam blindprovning där jag ”presterade” rekordmånga dikeskörningar när det skulle gissas på ursprung och druvor. Men vad gör det när vinerna är njutbara och det bjuds på god mat från grillen och sällskapet är utsökt.

Eftersom jag känner mig lite sliten idag och mina anteckningar är sporadiska och svårtydda så det blir det inga tasting notes men en lång vinlista.

Kvällens bästa viner i min bok var ursprungstypiska 1990 Hermitage Guigal, burgundiskt (!) eleganta 1991 Vasse Felix Cabernet Sauvignon, klassiska 1995 Château Pontet-Canet, värstingen 1998 Côte-Rôtie ”La Turque” Guigal samt tjärpastillen 2006 Terra di Lavoro IGT Roccamonfina. Till det grillade funkade den marmelad-, kokos- och vaniljosande 1993 Ridge California Geyserville medan 1998 Turley Contra Costa County Zinfandel Duarte totalt kapsejsat och kammade hem kvällens bottennotering.

1992 Clos Windsbuhl Riesling Domaine Zind Humbrecht

1989 Clos Haüserer Riesling Vendange Tardive Domaine Zind Humbrecht

1991 Côte-Rôtie Guigal

1990 Hermitage Guigal

1991 Cornas Domaine Auguste Clape

1991 Vasse Felix Cabernet Sauvignon Margaret River

1990 Montus Cuvée Prestige Madiran

1997 Felsina Fontalloro Toscana IGT

1995 Château Bouscassé Vieilles Vignes Madiran

1993 Ridge California Geyserville 

2001 Vergelegen Stellenbosch

1995 Château Pontet-Canet Pauillac

1997 Vasse Felix Heytesbury Red

1998 Côte-Rôtie ”La Turque” Guigal

1998 Turley Contra Costa County Zinfandel Duarte

1995 Domaine de Trévallon VdP des Bouches du Rhône

1997 Domaine Tempier Bandol

1994 Clos Saint Urbain Pinot Gris Domaine Zind Humbrecht

2006 Terra di Lavoro IGT Roccamonfina

Detta bildspel kräver JavaScript.

Var återigen och åt den utmärkta lunchen på Saltimporten Canteen. Förutom nyheten att premiären för restaurang är framflyttad till augusti eller september så hittade jag Fool Magazine till försäljning där. Hundra spänn var det värt att för att stilla nyfikenheten kring denna omtalade publikation.

Fool är ett vågat, modigt och passionerat projekt av paret Lotta och Per-Anders Jörgensen med bas i Malmö. Varken namnet eller omslaget skvallrar om att detta är tänkt som det nya husorganet för foodies. Det är knappt man förstår det när man snabbt bläddrar igenom den heller. Inga recept eller traditionella mat- och vinbilder. Fotografierna som fokuserar på människor, miljöer, detaljer och stämningar är fantastiska (Per-Anders är en gudabenådad fotograf), många och dominerar  över de konstnärliga illustrationerna och texten som är på engelska. Det känns som ett magasin för soffbordet men innehållet är varken ytligt eller glättat. Det handlar mycket om porträtt av människorna, tankarna och idéerna bakom restauranger.

Fool är långt ifrån en traditionell mattidning. Den hämtar istället sin inspiration från mode-, design- och kultursfären. Tyvärr tycker jag inte det håller hela vägen. Layouten och typografin spretar och på sina håll är det rent av svårläst som i ”The Proust Questionaire” exempelvis. I delen om ”naturviner” skriver Alice Feiring och Linda Violago sina favoriter. Vinerna presenteras med en konstnärlig tolkning på en helsida, en faktaruta och en mycket kort personlig text som fokuserar på människorna bakom. Annorlunda och kul idé som tyvärr missar målet. Illustrationerna tillför inget om man inte känner vinet eller producenten. Faktarutan redovisar produktionen i antal buteljer, druvsorterna, ålder på vinstockarna och jordmånen men missar vad man gör för vin och var man befinner sig geografiskt. Det sistnämnda kan man i vissa fall lista ut om man läser texten. Vinernas karaktär hamnar i bakgrunden för vinodlarens personlighet. Tjugotvå bortkastade sidor i min mening. Texterna om matpersonligheterna är däremot djup- och ingående med hudnära porträtt. Kanske får vi se det på vinsidan framöver?

Efter den första genomläsningen inser jag att jag inte tillhör målgruppen. Däremot tror och hoppas jag att  satsningen lyckas, för Fool har intagit en alldeles egen nisch och visar med sitt premiärnummer på mod och nytänkande.

Idag höll  jag i en jättetrevlig champagneprovning där de flesta av vinerna kom från Pol Roger och det hela avslutades med 1999 Cuvée Sir Winston Churchill. Den sistnämnda prestigechampagnen var otroligt elegant och kraftfull med mycket fin längd men det var ett annat vin som i sammanhanget imponerade mer. 2000 Tirage var inte bäst i klassen men med tanke på ursprung, historia och pris så är det det mycket intressant.

Råvaran till vinet är druvor (chardonnay och pinot noir) från Limoux i södra Frankrike som pressades och i juiceform transporterades till Kiviks Musteri. Där jästes musten till ett torrt vitt vin som fylldes på flaskor tillsammans med lite jäst och socker och förslöts med en kapsyl och buteljerna lades på sidan att vila i iskällaren på Kronovalls Slott. Jästen omvandlade sockret till mer alkohol och kolsyra som löstes ut i vinet. När sockret var slut dog jästen och sjönk ner och bildade ett sediment som sakta började brytas ned. Denna process kallas autolys och ger komplexitet, fyllighet och bidrar med aromer till vinet. Ju längre vinet ligger på denna fällning desto större blir effekten. En årgångschampagne måste exempelvis ligga i minst tre år. Denna hybrid mellan Österlen och Sydfrankrike har legat över tio år!

Trots sitt oklara ursprung (är vinet franskt eller svenskt?) så har processen skapat ett vin med massor av karaktär. En stor doft av rostade nötter, rökighet, gula frukter och tydlig citruston. Smaken är torr, frisk, fyllig och nästan fet med mycket gula äpplen, brödighet, mycket fina bubblor och lång, ren eftersmak. Riktigt bra vin som för 169 kronor dessutom bjuder en bra historia.

Jodå. Jag hade hört talas om Cook’s Illustrated tidigare men hade ingen aning om vilken fantastisk tidskrift det är. Nu är det prenumeration som gäller.

Varannan månad kommer denna 32-sidiga publikation helt utan annonser. Som namnet antyder är den illustrerad. Fram- och baksidan konstnärligt i färg och inuti i små grafiska, illustrativa teckningar (och foton). Matnyttigt (excuse the pun) innehåll med tester, praktiska tips, pedagogisk genomgång av metoder samt recept.

Nästan svårt att glädja mig över den nya bekantskapen för jag tänker på alla nummer jag missat. DDet här är mattidningarnas motsvarighet till vinmagasinet TONG.

Nu är kokboken beställd också.Kan knappt bärga mig.

Blev så himla sugen på den yoghurtmarinerade kycklingen när jag tipsade om bra bufférecept häromdagen. Körde därför en uppdaterad variant och med några nya tillbehör som uppskattades av den för tillfället kolhydratfobiska Kära Hustrun.

Vispa ihop 2 dl yoghurt, 1 msk spiskummin, 1 msk paprikapulver (gärna rökt), 1 msk chilipulver, 2 tsk harissa, 1 tsk salt, 2 msk olja, 2 msk flytande honung och 2-3 rivna vitlöksklyftor. Häll i en plastpåse, lägg ner cirka 1 kg kycklinglår med skinn och ben (räkna 2 bitar per person) och knyt ihop. Låt vila i ett par timmar. Ta upp kycklingbitarna och lägg på en braspanna täckt med folie. Lägg ner några klyfta citroner tillsammans med kycklinen (blir mycket goda att pressa över sedan). Ringla över ett par matskedar olja. In i ugnen på 225° i ungefär 40 minuter eller till klubborna fått en kraftig, knaprig stekyta. Vänd efter halva tiden.

Medan kycklingen marineras skivar du aubergine på längden i ganska tjocka skivor, saltar dem och låter dem rinna av i ett durkslag. Torka av dem, pensla med olivolja och stek på hög värme i en grillpanna.

Dela, gröp ur och skiva grovt 2 mogna avocado och lägg i en bunke. Rulla och pressa en lime med handflatan mot ett hårt underlag så den mjuknar något. Släng in limen i 20 sekunder i mikron, dela och pressa över avocadon (så här får du ut maximalt med saft). Riv eller pressa ner en vitlöksklyfta och blanda ner en knapp tesked salt. Vänd i 2 dl keso och precis innan servering några nävar blandad sallad (ruccola, bladspenat, lollo rosso etc).