Så var det dags för den årligt återkommande Champagnedagen på Savoy i Malmö. Ett tillfälle att heja, kramas, pussa kind och förstås prova en massa olka champagner. Även om vi är där för att informera om skolan så har jag passat på att prova både nya och gamla bekantskaper.

Kul att testa igenom hela sortimentet från Taittinger då det var några år sedan sist. Generellt rena och snygga viner och bättre än senast. Intressant att prova deras ”nattklubbschampagne” Nocturne. Här var 17 gram socker oväntat snyggt dolt bakom friska syror och gjorde att vinet bara kändes fruktigt och förförsikt lättdrucket. Dagens besvikelse var Diebolt-Valois. Hyllat av många men gravt överskattade levererades viner med mycket skalbeska och generell obalans. Beska och bitterhet var något som också gick igen i förvånansvärt många av champagnerna jag provade.

Bäst rakt över var gamla favoriten Ayala. Deras Brut Nature är helt knastertorr utan någon tillsatt dosage (sötma tillsatt efter andra jäsningen) och är snyggt balanserad med bra frukt, höga fina syror och en tydlig karaktär av gröna sommaräpplen och lime. Inte många champagner som klarar sig så snyggt utan den förlåtande sötman. 2004 Blanc de Blancs har en stor generös och härlig doft av nougat, rostade nöter och frisk citrus. Den rika doften gör att den intensivt friska, torra och eleganta smaken nästa kommer som en chock…men en trevlig sådan. Ur glaset med 2002 Perle d’Ayala stod en arom av massor av solmogna hallon och jordgubbar serverade ur musselskal och smaken var samtidigt, bred, fruktig, fyllig och elegant frisk.

Jag älskar saluhallsspotting, det vill säga att besöka saluhallar och matmarknader när jag är ute och reser. Men man behöver inte åka till Spanien, Frankrike eller andra länder för att matdiskarna ska bli exotiska.

Vi tror kanske att vårt svenska matutbud är så utslätat och enhetligt men efter ett par timmar i bil kan faktiskt ett besök i en vanlig Ica-butik bli riktigt intressant. När jag besökte Storasyster i Vänersborg var höjdpunkten att strosa runt och botanisera på Ica Kvantum. Nu förstår ni kanske hur konstig jag är.

Jag hittade ostar från Gäsene Mejeri som verkade intressanta. Har aldrig tidigare hört talas om detta mejeri, Sveriges minsta och fristående mejerförening, trots att det ligger i mina gamla hemtrakter. Ostarna jag valde att plocka med hem var Bondmoran Lagrad och Minimunk. Bondmoran är härligt gräddigt, krämig och med en liten syrligt och bra smakrikedom. Påminner om en lagrad hushållsost. Den svartvaxade Minimunken är lagrad 22 månader med bra sälta, nötighet och ganska hög smakintensitet och inte helt olik en cheddar men med en finare krämighet. Två mycket trevliga ostar. Nu gäller det bara att lyckas få min lokala butik att ta in dem.

Man ska absolut applådera de de stora bryggerierna när de gör ansträngningar att lämna”internationellagerträsket” och försöker sig på något nytt. Därför tyckte jag det var kul och spännande att hitta Falcon Raw, en ofiltrerad ljus lager med jästfällning där man dessutom jobbat med humlen för att ge en annorlunda aromatisk profil. Givetvis är det ett sätt att möta alla de nya, innovativa och duktiga mikrobryggerierna som dykt upp. Fantastiskt att se den direkta effekten av konkurrens.

Medelljust gul färg. Medelstor humlearomatisk och örtig och lätt parfymerad och j ästig doft.Spretig och gles kolsyra och skum, självklart jästig ton av fällningen men avsaknad av kopp, fyllighet och frukt. Ingen direkt beska men en humlearomatisk profil som inte vet vad eller vart den den vill. Gissar att namnet ”Raw” ska associera till en oputsad, tuff och karaktärsfull öl. Dessvärre stämmer namnet in på en öl som känns just rå och obalanserad.

Tyvärr en riktigt trist öl utan ambition, mål eller mening. Tio poäng för ambitionen men tyvärr underkänt för resultatet. Gör om, gör rätt.

Helt off-topic kommer här en tio-i-topp-lista över saker jag för tillfället känner stor aversion/missnöje/hat/irritation över:

1. Idioter som hackar harmlösa hemsidor och internetforum.
2. Influensa/förkylning (alla sjukdomar förresten).
3. Att påsken känns så himla onödig och att den inte kan bestämma sig när den vill bli firad (eller sörjd eller vad det nu är).
4. Att jag är i den åldern att jag upplever sviterna av milkshake även dagen efter.
5. Artister och band som överskattar sin betydelse så till den milda grad att de känner sig tvingade att ”berika” världen med ett ”eget” vin.
6. Inställda helgplaner.
7. Människor som har publicering av text som yrke men som saknar känsla för språk.
8. Den ”nya” vin- och matsnobbismen (jo, jag återkommer till den).
9. Att vädret är så där retligt härligt när man inte riktigt kan njuta av det.
10. Hat-listor.
11. Edit: Att Kära Hustrun är så sjuk att hon inte ens vill dricka champagne under hot. Då är det illa.

Han en underbar helg alla sköna människor! 🙂

…på den nya vin- och matsnobbismen.

Men jag är inte bara trött utan också dunderförkyld (här är det passande med lite medlidsamma ljud från läsaren) så jag får utveckla mina tankar när jag har lite mer kraft.

I’ll be back!

Lååååång väntan på fantastiska burgare på Flippin’ Burgers.
Utförlig rapport imorgon.

Idag sken solen in genom köksfönstret och när jag öppnade altandörren så vällde värmen och vårluften in och jag fylldes av en förfärlig känsla; städlust.

Jag började röja i köksskåpen och gjorde en riktig genomgång av mina kryddor. Det ska med en gång erkännas att jag har väldigt dålig koll på kryddor i allmänhet och mina egna i synnerhet.

Pinsamt preskriberade utgångsdatum uppenbarade sig, groteska mängder stjärnanis och chili (som jag knappt använder) och spännande återupptäckter ur de kryddhistoriska avlagringarna.

Men det var en härlig känsla att få ordning på sortimentet, fylla på nydiskade burkar, inventera de torkade svamparna och upptäcka att man inte bör stoppa näsan för djupt i en burk med birdseyechili. Så nöjd med resultatet blev jag att jag blottar mig själv här på bloggen och visar upp mitt kryddskåp och lager av oljor, vinägrar och såser.

Ja, jag vet. Det kanske ser lite påvert ut för en matbloggare och man ska inte ha kryddorna ovanför spisen även om man har en ljusskyddande dörr som jag. Men nu är det som det är.

Här är mitt kryddskåp!

Kära Hustrun har en last – ostbågar! Allt blir lättare, gladare och lyxigare om hon får ostbågar. Det kan vara den klassiska typen, den knaggliga, ostbollarna eller med chilismak. Tyvärr innehåller de ganska mycket kolhydrater, just det som hon försöker undvika för tillfället. Därför är ostbågekonsumtionen strikt ransonerad till en påse en gång i veckan.

Men nu har jag hittat ett riktigt bra substitut: Grok. Det låter som ett fånigt namn på en urtidsmänniska i en kitchig, billig hollywoodrulle men är ett rent ostsnack. Framställt endast av 75% italiensk ost (!?) och 25% grana padano och sedan ugnsbakat till små, inte helt frasiga små kex. Intensiv, nästan frän ostsmak, precis som den där lätt inbrända osten man pillar bort från plåten eller ugnsformen. Helt utan kolhydrater eller tillsatser och dessutom kanon till rött vin!

I Malmö hittade jag Grok på Lucu Food. Kontakta importören Mondana för återförsäljningsställen.

Basil Fawlty  är sannerligen den borne vinkonnässören och vinkyparen. En förebild för oss alla.

”Claret” är engelsmännens vardagliga benämning på röd bordeaux.

Jag har tidigare skrivit om The English Shop i Malmö men det är dags att göra det igen.

Kikade in där under lördagens shoppingrunda då jag fått meddelande om att de åter hade maltvinäger i lager. Köpte också en burk med gåsfett samt clotted cream från jerseykossor. Har bara ätit clotted cream en gång tidigare under mina späda tonår så smakminnet var rejält bleknat. Provade idag till frukost på nybakade scones och med hjortronsylt. Mycket gott. Det är som ett mellanting av smör, färskost och hårt vispad grädde.

Det blev också en burk haggis och inköpet gjorde mig så sugen att vi stegade iväg till Drumbar vid Lilla Torg och tog deras ljuvliga fårpölsa till shoppinglunch. Värt en omväg!

Ska absolut snart tillbaka till butiken för ännu har jag inte samlat mod att prova Spam och jag glömde att köpa med mig Butterfingers.