Skåprensning låter trist. Särskilt i samband med mat. Men om man som jag är mer än lovligt matintresserad och dessutom köper konserver som souvenirer på mina resor så är det faktiskt guldkant på städningen.

Igår passade jag på när kompisar skulle komma förbi. Plockade fram smörigt mjälla konserverade sparrisar, fläskrillette, två olika sorters oliver, hel konserverad anklever, kristallpaprika (en särskilt fin, spansk kvalitet), lite korv och ostar som låg och väntade på bättre tider samt annat som inte fick plats på bilden. Sedan var det bara att köpa bröd, blanda ihop en sallad och brassa en tortilla. Tapasfesten ett faktum. Det blev även lite vinskåpsrensning.

Tro nu inte att skåpen är tomma. En hel del sparris, ank- och gåslever samt rillette och annat gott är kvar. Man vet ju aldrig om man blir insnöad.

Det snackas mycket om gårdsförsäljning när det handlar om svenska viner. Även om jag tycker utvecklingen är jätteintressant på vinsidan så tror jag att det är på öl-, cider- och spritsidan det kan bli riktigt kul. Tänk när vi kan bila runt och prova äppelvin, köpa en en ekologisk akvavit destillerad i enkelpanna eller slänga in en back svensk pilsner i bakluckan från en gård som odlar både kornet och humlen själv.

Jag har tidigare skrivit om mikrobryggeriet på Skånehill och deras fantastiska lättöl. Idag var det dags för en folköl från Gårdsbryggeriet på Stockeboda som jag hittade på Green Matmarknad.

Ofiltrerat och opastöriserat är utseendet grumligt men vackert, ljust bärnstensfärgat och med tätt, fint och stadig skumkrona. Doften är ganska stor, tydligt maltig, lätt rostad, lite nötig med en touch av apelsin. Smaken mycket fruktig och frisk men distinkt torr, bra fylllighet och med en distinkt beska som vägs upp av den fina maltfruktigheten. Lång, fin eftersmak med rostad ton och en liten apelsinbitterhet. Mycket uppfriskande och snyggt bryggd ale.

Ser fram emot starkölen som snart ska börja serveras i Greens ”vardagsrum”.

Det där med att få hem en matkasse hem till dörren för hela veckan har aldrig lockat mig. Det verkar funka för en del, men jag vill kunna vara lite mer spontan i min så kallade planering.

Däremot finns nu på Green Matmarknad en kasse för en middag för två. Kocken Paul Svensson komponerar recepten och den ekologiska råvarukassen som innehåller allt du behöver. Tre olika rätter finns det alltid att välja på och varje kasse kostar 99 kronor.

Vi testade en wok-rätt. I påsen fanns förutom receptet; nudlar, cashewnötter, sesamfrön, 250 g färdigstrimlad fransyska, morot, gul paprika, rödlök samt en färdigblandad soyasås med samtliga kryddor. Bara att skiva grönsakerna, slänga nudlarna i kokande vatten och fräsa grönsaker och kött i omgångar i en het panna. På med sås, nötter och nudlar. Snabbt och enkelt.

Resultatet blev väldigt bra och smakrikt och väl tilltagna portioner. Tittar man till kilopriset så blir det ganska dyrt jämfört med om man plockar ihop det själv. Men himla praktiskt någon gång ibland när man är stressad och helt renons på idéer.

Det är härligt att åka tåg. Jag gör det allt för sällan dock. När det ibland inte kostar mycket mer att res 1:a klass så är det inget annat än ett rent luxuöst sätt att resa.

Det moderna tåget susar fram genom landskapet, kupén är tyst, kaffet, frukten och kvällstidningarna gratis, sätet bekvämt, datorn inkopplad i näturtaget och tågets trådlösa nätverk fungerar felfritt. Nu satsas det dessutom på maten. Ingen mindre än Leif Mannerström har anlitats för att komponera maträtter och menyer. Beställer man en 1:a klassbiljett så går det att förbeställa en 3-rattersmeny inklusive dryck för 120 kronor. Det var jag ju tvungen att testa.

Biljetten kollas direkt när tåget lämnar stationen och konduktören frågar när jag vill ha min lunch serverad och om jag vill beställa något ytterligare som en öl eller ett glas vin. Maten kom sedan på slaget då det var avtalat. Som väntat serverades den som en elegantare flygplansmåltid fast med riktiga bestick, porslin och glas. Förrätten beskrevs som ”laxröra med gräslök och sikrom”. Små strimlor av, tror jag, kallrökt lax med lite tranig smak simmade runt i en på tok för söt sås av homästartyp. Förhållandet lax/sås var typ 30/70 och alltså mer som en krämig soppa. Funkade okey som pålägg på det goda knäckebrödet. Huvudrätten var kåldolmar med potatispuré och rårörda lingon. Purén var luftig, mild och fin men hade av uppvärmning fått en lite seg skorpa som inte var så kul. Lingonen var jättefina men dolmarnas efternamn skulle snarare stavas ”Dafgård” än ”Mannerström”. Sladdrig kål, lite gummiaktig färsfyllning och en sås som balanserade farligt nära Knorr-träsket. Blåbär- och yoghurtmoussen var däremot mycket fräsch och luftig och alldeles för liten. Den hade jag kunnat sleva in mycket utav.

Ska man sätta sitt namn på dylika kampanjer så bör man nog ha bättre styr på vad som serveras och hur slutresultatet blir. Definitivt inte värt pengarna. Köp en macka på stationen istället.

Så var det dags att avslöja vem som vinner den lilla brännaren.

Uppgiften var att tipsa om ett bra recept där jag kunde utnyttja min nya matberedare. Valet var ganska enkelt. ”Julsalladen” som kalle föreslog bereds nästan helt och hållet med skär- och rivskivor. Dessutom inspirerade det mig till denna krispiga sallad som passade perfekt nu när Kära Hustrun ställt krav på nyttigare mat.

Grattis Kalle! Hör av dig så kommer brännaren på posten!

Det kanske verkar konstig, men matbloggare som jag är så har jag saknat en riktig matberedare. För många år sedan hade vi en fantastisk liten apparat från Moulineux som var en kombinerad matberedare, mixer och som hade en tillsats där vi puréade barnmat. Tyvärr brann motorn någon gång för 15 år sedan och sedan dess har vi klarat oss med mixerstav, rivjärn och kniv.

Nu hade jag dock bestämt mig. Matberedare skulle inhandlas och valet hade fallit på Jamie Olivers för Tefal med samma funktioner som min gamla trotjänare. Givetvis fanns den inte på lager, men det gjorde däremot apparaten på bilden. Samma funktioner, mer effekt, större kapacitet och dessutom billigare. För 600 kronor fick den följa med hem.

Apparater kräver utrymme så det blev att röja och organisera i skåp. Det är inte klokt vad mycket prylar man samlar på sig. Och damm. Kaoset spred sig till diskbänken och plötsligt blev det kylskåpsrensning och en ny sats potkäs på gamla ostbitar mitt i alltihop. Bra tillfälle att testa rivfunktionen på beredaren.

I ett av skåpen hittade jag ett litet oanvänt gasolbrännarset (jag köpte två sprillans nya på en loppis för ett par år sedan). Eftersom jag knappt använder ett så tänkte jag ”TÄVLING”. Till den som tipsar om bästa recept att uttnyttja min matberedare till vinner setet med gasbrännaren och fyra porslinsformar. Perfekt till créme brûle, stekyta, tända marschaller eller tina upp igenfrusna lås. Skriv ditt tips i kommentarsfältet. Svaret vill jag ha senast nu på söndag den 15/1.

WordPress generar varje år ett sammandrag av statistiken och presenterar den lite snyggt (kolla länken nedan om du är intresserad). Dock har den inte med de sista dagarna i december då receptet på biff wellington gjorde att sidvisningarna slog rekord på rekord med en topp den 30/12 med 4 919! Dessutom har de totala sidvisningarna nu passerat 600 000!

Gott nytt år önskar jag alla läsare! Utan er hade jag inte hållit på!

Here’s an excerpt:

London Olympic Stadium holds 80,000 people. This blog was viewed about 300 000 times in 2011. If it were competing at London Olympic Stadium, it would take about 4 sold-out events for that many people to see it.

Click here to see the complete report.

Jag fick en fantastisk liten skatt i julklapp.

Mina storasystrar hade sparat undan min mormors recept som hon nogsamt plitat ner på små lappar. En liten guldgruva som nu läggs till receptet på hennes underbara palt. De flesta av dem är bara ingredienslistor till olika kakor och bröd men jag ska prova att återskapa några av dem. Det lär blir lite bloggposter av det framöver.

God jul alla och hoppas att ni fått något lika fint i julklapp!

I den här videosnutten från Oz and James’s Big Wine Adventure får du en sammanfattning på en minut över allt du egentligen behöver veta om vin. Allt annat är i ärlighetens namn bara fluff.