Kvällen blev inte som förväntat. Inget tapas-eldorado och inget folkliv. Det kan konstateras att Montilla inte är Andalusiens hot-spot. Inte utan att jag längtar till Cordoba även om jag förväntar mig kaos à la lundakarnevalen.

Däremot har jag stiftat bekantskap med en ny snigelupplevelse. Utanför var och varannan bar satt en handskriven lapp ”Hay caracoles”, vilket översätts ”här finns sniglar” (tror jag). Jag vore väl inte matbloggare om jag inte dödsföraktande beställde in sniglar på lokalt vis med ett glas fino.

In kommer ett glas fino och ett glas sniglar i varm buljong. Och en sked. Jag stoppar servitören och försöker på spangelska fråga hur det är tänkt att jag ska äta de små liven. Han ser väldigt frågande ut men lommar iväg och hämtar tandpetare. Jag slevar upp några snäckor och petar ut innanmätet. Trots sitt stendöda tillstånd ser de spänstiga och pigga ut med de små antennerna piggt spretande uppåt. Fångade mitt i livet som avgjutningarna i Pompeji. Sniglarna är tuggiga utan att vara sega och smakar av den milt smaksatta buljongen där inga särskilda aromer kan urskiljas. Lite salt, aningen grusigt och understundom några rejäla stick av beska. Servitören är upptagen med någon såpa på teve men slänger ändå ett nyfiket öga på mig emellanåt. Jag inser att tandpetare inte är grejen. Självklart ska molluskerna sugas ut ur sin snäcka. Genast blir det lite roligare. Mer kokspad och mindre ängsligt spill. Lite som att sörpla kräftor.

Ny erfarenhet. Gott? Inte särskilt. Men 2,40€ med vinet var det värt. Ska jag beställa igen? Bara om jag hamnar i ett sällskap där jag kan spela världsvan och utbrista ”du har inte varit i Andalusien om du inte testat varma caracoles i sitt spad”.

Jag vill påminna om att sakeproducenten Masumi bjuder in intresserade mat- och dryckesbloggare samt elever vid Sommelierskolan till en spännande provning och en japansk buffé som sköljes ned med sake, umeshu och japansk öl.

Har du en matblogg, vill lära dig uppskatta sake och avrunda med en bit mat då ska du anmäla dig till en trevlig kväll i kommentarsfältet nedan.

Torsdagen den 3:e juni klockan 18.00-21.00 på Nordenskiöldsgatan 19 i Malmö.

Hoppas vi ses!

Som tidigare nämnts står en resa till Spanien på schemat. Mycket tidigt imorgon bitti (Öresundståg 04.22) ger jag mig av på ett andalusiskt äventyr helt på egen hand. Tre dagar ska spenderas i det, idag, ganska obskyra området Montilla-Moriles med besök på bodegor, kulinariska upptäcktsfärder och kanske tjurfäktning i Cordoba. Därefter blir det Jerez och en vinmässa för stark- och sötviner förlagd till ett gammalt moriskt fort. Massor med provningar och specialseminarier. Vilken lekstuga!

Hittar jag bara tillförlitliga nätverk kan jag utlova fylliga rapporter under veckan. Stay tuned eller ¡Estén pendientes! som spanjorerna säger (tror jag)!

…men kanske blir midsommarhelgen mer njutbar.

Onsdag den 16/6 är det nämligen dags igen för mig och Alf Tumble att riva av den tredje twitterprovningen. Då kan du sitta på din kammare, altanen eller i sommarstugan och prova midsommarhelgens viner tillsammans med andra intresserade.

Vi återkommer i god tid med instruktioner och en lista på somriga viner. Datumet kan du notera redan nu!

Det kanske är jag som är petig, men skulle inte denna rätt heta pepparbiff? Hursomhelst så är det Carl Butlers version av en riktig restaurangklassiker. Väldigt enkel utan några extravaganser eller krångligheter.

(per person)

1 utskuren biff (ryggbiff)
hel svartpeppar i mängd
salt
2 msk vitt vin
1,5 dl vispgrädde
smör

Krossa svartpeppar i en mortel. Det går åt mycket peppar, säkert en halv deciliter. ”Panera” biffarna med peppar och tryck in i köttet som får vila minst en timme.  Stek i smör på ganska hög värme ungefär 3 minuter på var sida och salta. Tag upp köttet och håll det varmt. Häll vinet i stekpannan och vispa ur den samt slå i grädden. Koka på hög värme och vispa till såsen blir ganska tjock. Smaka av med salt. Lägg upp biffen på varm tallrik, häll såsen över köttet och servera med stekt potatis och ugnsbakade tomathalvor.

Även om det är hur mycket peppar som helst så blir inte pepparhettan för mycket. Den gräddiga såsen tar udden av det mesta och den svartpepparns aromatiska toner tar över även om eldigheten också finns där. Det här var riktigt bra!

Här hittar du receptregistret ur Carl Butlers Kokbok samt länkar till de recept jag lagat.

Jag har skrivit om det förut men det tål att upprepas; loppisar är eldoradon för matnördar!

Här köper man grytor, fritöser, kastruller, vispar, och andra köksprylar till en fraktion av ordinariepriset. Ofta är det helt oanvända prylar i originalförpackning, oönskade presenter som efter några år i skåpet hamnar på loppisen.

Dagens loppisraid gav resultatet; Fyra (4) karotter från Le Creuset, 2 sprillans nya peugeotkvarnar och en begagnad, en helt ny teflonbelagd ugnsform från Hackman, trådsil (min gick sönder häromdagen), stålull för grytrengöring, en ny stor presskanna från Bodum (inte på bild), ”Kokkonsten från A till Ö” och min förlorade ”Mat för två omkring 10 :-”. Allt som allt 285 kronor utan att pruta!

Le Creuset-grytorna såg visserligen ut som om någon börjat poppa popcorn i dem och sedan åkt på semester utan att stänga plattan. Men efter knappa två timmars arbete med kaustiksoda, klorin och stålull var de nästan som nya sånär som på lite emaljavslag här och där på kanterna.

Tidigt på tisdag morgon reser jag till södra Spanien. Först ska jag utforska vilda Montilla-Moriles’ viner och gastronomi samt upptäcka staden Cordoba. Därefter blir det några dagar på en specialmässa i Jerez för söta viner och starkviner. Jag längtar!

Eftersom jag reser lågprisflyg och vätskor inte i tillåtna i handbagaget (Tack för den, Al-Qaida!) så är möjligheten att ta med viner, oljor och vinäger ganska begränsad. Jag behöver därför tips på lättransporterade kulinariska souvenirer typiska för Spanien i allmänhet och Andalucien i synnerhet.

Bästa tipset belönas med härliga kryddor från saluhallen i Jerez.

Edit: En uppdaterad  bloggpost med viner för 2012 hittar du här.

Vad menar man egentligen med buffévin? För mig betyder det i alla fall ett vin som fungerar till lika många olika smaker som människor. Det ska vara viner som tilltalar många och som har en karaktär som inte alltför mycket kolliderar med maten. Med andra ord snällt, mjukt, publikt men ändå med ganska mycket smak och ett rimligt pris (läs under 100 kr). Nedan har jag rekommenderat pålitliga viner jag själv gärna skulle bjudit på och som inte kostar mer än att man kan bjuda generöst.

Bubbel. En stor fest kräver bubblor i glaset som en aperitif och/eller välkomstskål. Tycker jag. Idén med mousserande viner är att de ska bidra med feststämning och en känsla av lyx. Att då snåla och köpa skräp för 59 kronor verkar dumt, oavsett hur bra betyg den champagnesörplande vinskribentkåren gett eländet. Satsa på en välgjord, frisk och lite brödig crémant de bourgogne. Louis Bouillot Brut är så nära du kommer champagne under 100-lappen. Vill du ha den äkta varan så ger Pannier Brut Tradition mycket bang for the buck. En riktigt bra, välgjord standardschampagne som är sorglös, lättdrucken. Vill man så går det utmärkt att fortsätt med bubblet även till maten.

Vitt vin. Till buffén vill jag ha ett vitt vin med fin frukt men ingen ekton. 2008 Château Bonnet från Entre-Deux-Mers i Bordeaux är torrt, ganska lätt, mycket friskt vin med bra fruktighet och toner av gröna äpplen, lime, krusbär och en botten av lite tropisk frukt. En modern budgetbourgogne är  2008 Mâcon-Villages som med sin medelfylliga, lite feta och nästan oljiga smak med frisk syra och toner av citrus, ananas och gula päron tilltalar dem som gillar chardonnay. Söker du mer bulleribång så ska du ta 2008 McManis Viognier med sin tydligt aromatisk, kryddiga doft med påtaglig ton av mogna, exotiska frukter, aprikoser och piggelin och medelfyllig och ganska frisk smak med en liten ”fet” munkänsla. 

Rött vin. Här vill jag inte ha för mycket strävhet och heller inte överdriven fruktighet.  2007 Lirac ”Les Chesnais” medelfyllig, frisk med färska örter och en liten bränd, knäckig vaniljton där björnbär dominerar och en fruktig plommonkaraktär som kommer in i den syradominerade, mjuka och ganska  långa smaken. Chilenska 2008 Casillero del Diablo Cabernet Sauvignon är mycket pålitligt, publikt, välbalanserat och smakrikt vin med bra struktur, liten ekton och tydlig karaktär av mogen, mörk frukt och svarta vinbär. Ett vin helt utan kanter som inte kan förarga någon. Lättdrucket och bra mycket mer välgjort än andra viner i prisklassen. Lite mer fat har ekologiska riojan 2006 Beronia Viticultura Ecológica. Misstänkt lågt pris men med typisk riojakaraktär med lite mognad, solvarma jordgubbar, dill/vanilj och medelfyllig smak med avrundad strävhet, frisk salivavsöndrande syra och fruktighet av röda, mogna bär. 

Men boxviner då? Nej. Tycker inte det och vill du ändå ha det så ska vinerna serveras ur karaff. Det ser mycket, mycket trevligare ut (måste jag påpeka det?) och dessutom försvinner det extra svavlet som tillsatts i plastpåsen och vinet smakar mer.

Hur mycket går det åt? Mycket svårt att säga. Bor du utanför stan ditt folk tar sig med bil eller mitt i stan dit folk promenerar? Är era bekanta vin- och pratglada som måste fösas ut efter midnatt eller godtemplare med hög magsyreproduktion? Räkna hur som helst med nästan en flaska per person. Köp mer än vad du räknar med går åt, spara kvittot och lämna tillbaka överblivna flaskor till Systembolaget (pratar vi stora volymer är det bäst att avtala med butiken i förväg). Det går alltid mer rött än vitt om inte SMHI flaggar för värmebölja. Stora bringare med isvatten får du inte glömma. Givetvis ska det finnas rikligt med alkoholfria alternativ. Vilket för oss till nästa punkt.

Det där med ungdomar och alkohol. Studentfester är ett gungfly när det gäller gränsdragningar. Jag är av den starka uppfattningen att ungdomar inte ska bjudas på, eller hantera, alkohol innan de fyllt arton år. Varken hemma eller någon annanstans. Punkt. Slutdiskuterat. Innan de fyllt tjugo år och får handla själva ska de heller inte få ansvar för sin egen konsumtion. Min åsikt är att på fester där det är många ungdomar är inbjudna ska inte vin och öl stå framme för servering efter eget gottfinnande. Som värd eller värdinna serverar du drycken. Gå runt och fyll på glasen så blir det ett naturligt sätt för dig att mingla runt och du får också tillfälle att prata med ungdomarna Det dricks mindre och du undviker också det delikata problemet med fastern som gärna blir lite ”trött” på fester.

Det är den där tiden på året nu. Studentfester, bröllop, avslutningar och trädgårdsfester. Bufféer i långa banor. Själv älskar jag ett stort dignande bord där man kan ta för sig i flera omgångar, äta enkelt och få anledningar att mingla runt och byta sällskap. Sittningar med många rätter och misslyckad bordsplacering är en mardröm.

För den villrådiga festfixaren har jag samlat lite tips som kanske kan hjälpa:

• Håll buffén enkel. Hellre få och bra rätter än många halvbra. Med färre rätter är det lättare att planera mängder och hålla den fräsch.
• Krångla inte till det. Att hålla på att göra allt från grunden och experimentera med nya ingredienser och piffiga recept är bortkastat. Kör säkra kort och förlita dig på halvfabrikat så slipper du bryta ihop av stress och gråta över alla rester. Idén med buffé är att det ska vara lättsamt – inte ledsamt.
• Planera. Sitt ner i god tid och planera inköp, beräkna åtgång och gör beställningar. Kommer det allergiker och vegetarianer? Gör en checklista. En välplanerad buffé ska vara färdig bara behöva läggas upp på dagen för festen.
• Servis. Engångsglas är dyra och onödiga. Engångsbestick är sladdriga och en skymf mot maten. På Ikea finns både glas och bestick som nästan är lika billiga som plastdito. Efter festen packar du ner dem i en låda och gömmer på vinden till nästa fest. Bra och stadiga papperstallrikar kan vara helt ok och är bekvämt att bara dra rakt ner i sopsäcken. Har du råd så är det underbart att hyra hela medivippen.
• Stora uppläggningsfat. Det finns att köpa jättestora engångsfat i aluminium eller plast. Men om det inte är en jättefest så är det bättre att förbereda tallrikar och mindre fat som du kan ha i kylen sätta fram efter hand. Fräschare och bättre mathygien.

Vad ska vi ha för mat?

• Sallader. Ärligt talat; hur mycket sallad äter man på en buffé? Inte särskilt mycket. Gör en enkel, blandad grönsallad med olja, vinäger eller dressing vid sidan av. Om du blandar i dressingen slokar salladen snart. Två enkla sallader kan förberedas och håller sig fräscha till nästa dag. Pastasallad? Visst är det drygt, mättande och billigt. Men hur kul är det? Hoppa över.
• Potatissallad. För många är potatissalladen nästan ett obligatorium på buffén och visst är den praktiskt. Enkelt, gott och billigt är att koka nypotatis, halvera eller skära i klyftor och vända dem i en vinägrett medan den fortfarande är varm. Smaksätt med färska örter och kapris. Gillar du den krämiga typen så kan du testa mitt fusk med färdig potatissallad. Billigt, gott, enkelt och perfekt som back-up.
• Bröd. Bröd är utfyllnad på buffén. Bakar du inte själv så försök att hitta ett bra surdegsbageri och köp ett riktigt gott bröd. Blir det över så har du fint bröd en vecka. Den svampiga bake-off-baguetten bli torr på en kvart när du skurit upp den.
• Pajer. Kanon på en buffé, perfekta att förbereda och alla brukar ha ett bra recept. Om du saknar recept så lovar jag att Carl Butlers Ostpaj gör succé. Skär upp i små tårtbitar så blir det lättare att ta för sig.
• Charkuterier. Ovanstående är billiga, enkla saker som du fixar själv. Lägg pengarna på goda rökta och lufttorkade skinkor, smakrik salami, het chorizo och matig mortadella som du får tunt uppskuret i charkdisken. Gott och hållbart.
• Ost. Min erfarenhet är att ostarna är bland det mest uppskattade på buffén. Nöj dig med ett par tre stora, väl valda ostar istället för en hel drös småbitar. Skär upp hårdostarna i portionsbitar så blir det lättare att ta för sig och man slipper stora ostmassakern.
• Diverse gott. Ovanstående räcker gott och väl men lite små tillbehör piggar upp. Ett fat med grillade, inlagda paprikor som du ringlar lite olivolja över. Ett par skålar med goda oliver. Marinerade kronärtskockor eller andra spännande inläggningar på burk. Grissini att knapra på. Fin olja och smaksatt vinäger.
• Något sött. Baka några kladdkakor och skär upp i små tårtbitar. Pröva min vita kladdkaka som är lite somrigare än den vanliga bruna. Testa också den härliga jordgubbsdesserten från Bordeaux; servera den i små glas med vispgrädden bredvid. Garanterad succé och väldigt enkelt.

Men vad tusan ska man dricka till? Mina vintips hittar du här.

Under förra våren så körde Expressen en kampanj där man varje vecka kunde köpa en kokbok i serien ”Smaker från hela Världen” i samarbete med Allt om Mat. Fram till idag hade jag inte ens bläddrat i någon av de tjugo volymerna. Som gammal loppisräv visst jag nämligen att drivor av dessa böcker inom en snar framtid skulle dyka upp på loppmarknaderna.

Idag hittade jag en hel låda full med oöppnade böcker för en tia stycket. Jag plockade med fem stycken som intresserade mig. Efter att nu ha ögnat igenom dem måste jag säga att det är jättefina böcker! Behändiga, enkla, tydliga och inspirerande recept med snygga bilder, helt i AoM:s tradition. Har redan en liten lista på recept jag ska prova.

Jag kommer absolut att fynda på mig hela serien. Det tycker jag att du också ska göra! Med riktpriset 10 kr så blir det ju bara 200 spänn för alla 20 volymerna.