Någon av läsarna av denna blogg kanske minns mina öden och äventyr med Frantzén/Lindeberg i höstas. Jag beskrev dem i en liten trilogi som blivit några av de mest välbesökta posterna på bloggen.

Idag kan vi gratulera grabbarna på F/L till den andra stjärnan i Guide Rouge, eller michelinguiden som den kallas.

Samtidigt gläds jag själv åt att jag inte förlorat förmågan att häpna och förvånas.

Häromsistens erbjöd jag i desperation min nästan nya KitchenAid i utbyte mot en gammal Electrolux Assistent.

Den amerikanska kökshjälpen är, enligt min mening, snygg men överhajpad som ett inredningsmåste. En av de få gånger jag använt den var till en normal vetedeg. Maskinen kroknade nästan och degen rymde från bunken och var farligt nära att arbeta sig upp i mekaniken. Väsnades gjorde den också.

Gamla svenska Assistent minns jag från min barndom och är av robust, nästan outslitlig kvalitet. Snygg är den också. Ett måste i köket.

Tack vare efterlysningen har jag nu en väl använd Assistent som spinner som en katt. Fullt utrustad med kvarn, puréare, korvhorn och degknådare i trä. Detta är en riktigt tidig modell med text i grönt och trädetaljer. Extra snyggt.

350 spänn med ny elsladd. Ett fynd! Nu ska jag bara avyttra jänkaren och få lite plats till den nya köksslaven.

Mitt ogilande av viner paketerade i plastpåse är väl känt. Redan för flera år sedan försökte jag sprida mitt ”manifest” som jag sedan publicerade lätt modifierat här på bloggen.

Flera vinpersonligheter har uttalat sig mot förpackningen men fortfarande ägnar sig flertalet vinskribenter åt att marknadsföra och hissa förpackningen. Undergrävande verksamhet vill jag kalla det.

Därför är det skönt att hjälp anländer i form av ”Change lådvin”. Tanken är att byta från påse i box till flaskor i box. Att det bakomliggande syftet är att dra kunder till två företagen Australian Wine Club och Fine Wine Society gör mig ingenting. Ändamålet helgar medlen.

Time for Change? Yes We Can!

Vilken chock!

Helt plötsligt när jag satt och tittade på utmärkta Veteran-TV från Utbildningsradion så var han där! Min hjälte Carl Butler! Gammal och grå men sig lik ändå från bilderna. Fantastiskt att få se och höra honom!

Inslaget börjar 10.45 och är filmat för två år sedan: Carl Butler i VeteranTV

Här hittar du receptregistret ur Carl Butlers Kokbok samt länkar till de recept jag lagat.

Idag kunde jag njuta av en rejäl brunch på altanen. Aldrig har bacon, ägg och vita bönor smakat bättre. Som avslutning en stor balja kaffe, vände ansiktet mot den värmande stolen, lyssnade på hundarna som busade runt på gräset och bara njöt av ögonblicket.

Ja jag vet. Utslag ”10” på kirchsteigerskalan.

Ibland är jag mer än lovligt fånig. Läs min senaste post på bloggfilialen Gubbröra på Taffel.

Endast för dem med underutvecklad humor. *fniss*

Ibland får man nöja sig med andras rester. Ja det kan vara tufft ibland. Håhåjaja!

Efter fredagseftermiddagens provning blev det massor med rester av buffén från Möllans ost. Rester ska inte förfaras (man får ju för jösse namn inte vara politiskt inkorrekt) så det blev en pizza på det överblivna. Torkade, marinerade körsbärstomater skars ner och fick ersätta tomatsåsen. Som topping blev det marinerade smålökar och kronärtskockor, olika torkade skinkor, coppa, svarta liguriska oliver. Över det hela drössades massor av smakrik ost av olika slag. In i ugnen och därefter några tag med pepparkvarnen och lite basilikablad.

Resultatet blev en sällsynt lyxig och smakrik pizza. Ibland kan skulorna vara särskilt njutbara.

Jag önskar mig verkligen en Electrolux Assistent. Den där blytunga, krämfärgade trotjänaren som fanns i nästan alla kök när jag var liten. Praktiskt taget outslitliga och med massor av tillbehör.

Om någon kan skrämma fram en Assistent i fint skick komplett med all utrustning och instruktionsbok så finns möjlighet till ett bra byte. Jag släpper min nästan helt oanvända krämfärgade Kitchen Aid rakt av. Men då vill jag ha Assistenten vid dörren och min amerikanska apparat avhämtad.

Någon som nappar?

Om ni gillar mitt carlbutlerprojekt så kommer ni att älska ”Den bruna maten”!

I denna blogg träffar vi en familj som genomlider två samlingar med de ökända receptkorten som fanns i vart och vartannat kök på 7o-talet. Detta är en definitivt en blogg jag kommer att besöka när jag behöver söka kraft när jag finner butlerrecepten som en prövning. Jag tror det kommer att hjälpa. Det finns en tröst i att andra har det värre.

Att göra sallad på vitkål är ju hur rätt som helst nu på vintern. Coleslaw brukar ju dessutom bli himla gott. Smaskens-Annika postade nyligen ett recept på coleslaw som jag inte kunde motstå. Kommer här lätt modifierat utefter vad mitt kylskåp kunde prestera.

Skiva cirka 1 kilo vitkål mycket fint. Bäst blir det om du använder en osthyvel. Blanda en dressing på 1 dl äppelcidervinäger, 4 tsk salt, 4 tsk socker, 2 tsk dijonsenap och svartpeppar. Blanda dressing och vitkål och låt stå minst en timme. Jag lade salladen under press men jag vet inte om de gjorde någon skillnad. Häll därefter av dressingen och blanda kålen med 2 dl aïoli, 1,5 dl turkisk yoghurt och lite hackad persilja.

Riktigt stunsig sallad med bra syra och bra med vitlök. Kommer testa nästa gång med att tunt skiva ner grillade, inlagda paprikor.