Avslutningskvällen var, för att använda vinspråk, intensiv och komplex med tydligt alkoholinslag, mycket lång och…sorgligt obalanserad. Ett tydligt slitet och härjat gäng satte sig på bussen i arla morgonstunden för transport till Wien för en tidig provning på Palais Coburg som har en av världens främsta vinkällare.

I de omåttligt eleganta lokalerna blev vi filmade av en tv-kanal medan vi provade femton olika viner presenterade av en panel med de fem producenterna Domäne Wachau från Wachau, Weingut Huber från Traisental, Schloss Gobelsburg från Kamptal, Mantlerhof från Kremstal och slutligen Weingut Setzer från Weinviertel. Temat var grüner veltliner och riesling och det var alla viner som på olika sätt imponerade.  Mest intryck gjorde dock 1995 Setzer Grüner Veltliner ”Die Lage” som var otroligt fruktig, välstrukturerad, intensivt mineralpräglad och med stor komplex arombild. Att en grüner kunde utvecklas så länge och fortfarande upplevas som ung var en totalt överraskande.

Höjdpunkten var dock de avslutande fyra vinerna som valts ut ur den enorma vinkällaren av Frank Smulders MW som nyligen tillträtt som ansvarig för samlingen. Fyra viner av olika ursprung men samtliga med runt tre decennier bakom sig. Bourgognen var i en rejält mogen stil jag gillar, italienaren en oväntad besvikelse och det blev förvånansvärt jämnt på mållinjen mellan klassikern från Bordeaux och den kaliforniska uppstickaren. Målfotot gav en knapp seger till Frankrike.

1976 Pommard 1er Cru Clos Blanc, Felix Clerget. Låg intensitet och tegelstensnyans med orange kant samt lite fällning. Mogen utvecklad, jordgubbsmarmelad, kryddig, läder, truffel, animalisk och inslag av vegetabilier. På gränsen till fyllig med en fin munkänsla, silkiga tanniner, fortfarande fruktig med karaktär av röda bär. Torr och ekstrukturen lite övertydlig. Complex och intensiv med förvånsvärt bra balans och mycket lång eftersmak. Old-school-burgundy!

1982 Renato Ratti Barolo. Låg till medel i insitet och färg mot tawny samt kraftig fällning. Utvecklad med uttalad mognadskaraktär av svamp, läder, tryffel, röda körsbär och ganska mycket volatila syror (vinägerstick). Medelfyllig, markerad syra och höga och uttorkade tanniner till följd av låg frukt. Sura, röda körsbär, någon parfymerad ton, torr ekstruktur. Komplex med lång och torr avslutning men något obalanserad.

1982 Haut-Bages Libéral 5ième cru, Pauillac. Djupt granatröd med telgelfärgad kant och kraftig fällning. Utvecklad, intensivt kryddaromatisk, läder, jordgubbsmarmelad, tobak och ceder samt någon cassis. Fyllig, massor med avrundade, fina tanniner, röda söta frukter, svartvinbär, kryddig och något parfymerad. Bra, mogen frukt, silkig struktur, balanserad med lång, elegant eftersmak. Fantastiskt bra vin från en klassisk årgång.

1982 Groth Napa Valley Cabernet Sauvignon. Medium intensiv granatröd färg med dragning mot tawny. Intensiv doft av varm, mogen, nästan syltig frukt, lite läder och en liten dammig ton (flaskvariation?). Fyllig med eleganta, mjuka tanniner, sammetslen frukt med något inslag av cassis och mycket sura körsbär. Harmonisk, balanserad och komplex med ytterligare några år med utvecklingspotential.

Sitter nu på mitt rum med en kall pilsner som jag verkligen förtjänat!

Den sista 12-glasprovningen för denna gång klarades av i morse med gott resultat och två strukturerade, men ganska innehållslösa, essäer avklarade på två timmar under eftermiddagen. Sex långa, otroligt intensiva, lärorika, krävande och omtumlande dagar är snart vid sitt slut. Detta är den sorts upplever som brukar kallas karaktärsdanande. Vad som än händer efter denna vecka så har jag vuxit och tar med mig massor med nyttig kunskap och erfarenheter.

Nu ska jag packa, ta på finkläderna och gå ner till kvällens festligheter. Imorgon åker vi tidigt till Wien för en sista provning (inte blind) på Palais Coburg och är hemma till kvällen.

Nu är det över. Det är nu det börjar.

Till min normala morgonritual den senaste veckan har varit en knapphändig, nedtvingad frukost i en nervös mage och ett intensivt pass med blindprovning och analys av ett ökande antal viner. Idag nåddes ett slags klimax med tolv viner på 2 timmar och 15 minuter. Att avverka dessa viner fördelade på fyra grupper med åtföljande komplexa frågeställningar på angiven tid är ingen barnlek. Man hinner helt enkelt inte med att prova, tänka efter, analysera, argumentera OCH formulera sig på ett främmande språk med med läslig handstil. Att efter en snabb kopp kaffe sedan spendera flera timmar med att i smågrupper utvärdera resultatet är en prövning, lärorik ja, men ändock en prövning. Kan inte avslöja något om vinerna som provades, men bara genom att se färgen på dem när de hälldes upp fick många i gruppen att dra efter andan. Är nöjd med att med precision ha spikat två av de tolv vinerna. Det var dessutom de som verkligen räknades. De pinsamma nederlagen kan vi prata tyst om.

Efter lunch var ämnet ”New World Chardonnay”. Fokus låg helt på Australien och sju viner av hög kvalitet i modern stil med olika ursprung provades. Att se dessa viner i glasen räckte för att ändra bilden av australiensisk chardonnay; briljanta, ljust gula med limegrönt stick. Att sedan mina anteckningar nästan helt saknade beskrivningar som ”tropisk frukt”, ”smörighet”, ”vanilj” och ”generös stil” utan beskrev viner med markerad friskhet, elegans, mineralitet och sval, krispig frukt var nästan en chock. Justin Knock MW som höll i provningen och föredraget visade upp en helt ny sida av Australien. Jag är helt såld på denna kontinent från och med nu och kan i förtroende meddela att Justin troligtvis ganska snart kommer och håller en 2-dagars masterclass om Australien i Malmö.

Min stora huvudvärk inför detta projekt har varit ”Business of Wine”. Jag har bävat inför föreläsningarna (rädd att känna mig dum) och bävat inför att ta itu med studerandet. Dagens avslutande föreläsning var därför ingenting jag såg fram emot. Därför var det med växande fascination jag insåg att detta var ett ämne jag skulle kunna behärska. Tack vare den absolut briljante föreläsaren Jean-Michel Valette MW kändes det plötsligt som om detta skulle vara den lätta delen av examinationen. Den som kan få mig att bli entusiastisk över ekonomiska kalkyler är en trollkarl. Veckans bästa föreläsning alla kategorier!

Dagen avslutades med att hela stora gruppen delades upp i tio mindre och fick följa med varsin lokal vinproducent till deras källare mitt i byn Rust för visning av källare och personliga provningar. Jag hamnade hos Feiler-Artinger där vi provade minst tolv olika viner varav några helt enastående ruster ausbrusch (ädelsöta viner). Sist fick vi prova ett vin från deras privata samling; 2001 Welchriesling Essenz. Egentligen inte ett vin i laglig mening då alkoholhalten bara lyckats sega sig upp till 3,5% efter några års jäsning. Restsockret låg över 400 gram per liter och vinet rörde sig högst tveksamt i glaset. Doft och smak var på gränsen till svårbeskrivlig men honung, aprikosmarmelad, mint och en syra och sötma som nästan var smärtsamt intensiv hänger kvar i minnet. I sanning en enastående nektar!

Dagen avslutades på en heureige där de besökta vinproducenterna ställt fram sina viner och middagen serverades i form av kallskuret och ost. Fantastiskt gott, avspänt och upplagt för att kunna smita iväg för en någorlunda tidig kväll.

Vilken dag!

Strax efter åtta på morgonen lämnade vi Rust som var insvept i den eviga dimman och begav oss ut i vingårdarna som på lite högre höjd skimrade i den bleka januarisolen. Den rejält påpälsade gruppen möttes vid en öppen eld i den terrasserade vingården av ett gäng vinodlare som försåg oss med handskar och sekatörer för vinterbeskärningen. Visa av skadan från tidigare klasser på studiebesök hade de färgmarkerat var rankorna skulle klippas. Fantastiskt härligt att efter tre dagar i fångenskap släppas ut på grönbete med frisk luft, sol och lite kroppsarbete. Efter ett inte allt för ansträngande pass bjöds vi på glühwein blandat med te och fick värma oss vid elden. Ett ögonblick att minnas länge.

Turen gick sedan till Neusiedl am See och vincentrat Wein Werke för provning med en panel vinmakare från den helt nya (septemper 2010) appellationen Leithaberg DAC. Fantastiskt intressant att höra hur ett nytt ursprungsområde arbetats fram och få prova viner som verklige visar på en specifik stil. Framförallt imponerade de röda vinerna av blaufränkisch, vilka visade upp en nästan vibrererande röd bärighet, lätthet, friskhet och elegans med tydlig mineralitet trots att de inte får släppas till försäljning förrän september två år efter skörd. Absolut ett område att hålla ögonen på för den som söker viner av karaktär helt vid sidan av den ”internationella fruktiga stilen dominerad av ek”.

Efter en lunch med bland annat schnitzel (YES!) och lite ledig tid med möjlighet till shopping (lite förvirrat kändes det med en stunds oplanerad tid) bar det av till nästa program punkt. Vår otympliga grupp delades upp i tio lätthanterliga som togs om hand av en grupp biodynamiska (sic!) vinodlare. Allt kan sammanfattas som 90 minuter med vingårdsbesök, gödselhögsskådande och provningar med alldeles för dyra, men överlag bra, viner.

Slutligen en panelprovning av Österrikes viktiga röda druvor (zweigelt, blaufränkisch och saint laurent) samt söta viner. Säkert jätteintressant, men jag var försjunken i att beskriva vinerna enligt MW-metodiken samt lära mig att plita tydligt med en reservoirpenna. Gick sådär.

Dagen avslutades med en 4-rättersmiddag och hemfärd med ankomst strax efter elva. Imorgon väntar tolv viner kl 08.15. Nu pratar vi full uppställning som inför en riktig examen till Master of Wine. Lite scary.

Tredje dagen och jag kände redan när jag satte mig för två timmar med tio okända viner att det skulle bli tungt. Gnistan och energin fanns inte där efter två dagar av intensiv koncentration och kraftdränering (hur det gäng som satt uppe och pimplade vin till fyra på morgonen mådde vill jag inte ens tänka på). Att provningen sedan var av det slaget att handledarna inför utvärderingen fick hålla ett föredrag om ”damage control” gjorde ju inte saken bättre. Efter gårdagens lilla framgång var jag glad över att lyckas spika ett vin och sedan räkna in enstaka poäng för kvalitet, pris och några ursprung som snarast kan tillskrivas kontot ”lyckokast”.

Eftermiddagen ägnades åt kaotiskt intensivt grupparbete där det gällde att blanda ett vin för en specifik marknad av 6 okända viner (givetvis skulle de identifieras utifrån druvsorter och ursprung). Det handlade inte bara om att söla och vispa ihop på en höft för varje grundvin hade en prislapp, begränsad volym och det skulle bli två olika cuvéer i olika kvalitet och prisnivå. En ganska grannlaga uppgift. Vinerna lämnades sedan in för bedömning. Då vidtog det verkliga arbetet! Nu skulle gruppen skapa en strategi för lansering, distribution, marknadsföring och prissättning med mera. Efter presentation inför övriga elever skulle frågor besvaras inför en panel av kristiska Master of Wines. Precis den typen av ämne som inte är min starka sida. Turligt nog kunde jag ta en något passiv roll i en stark grupp.

Efter en ”paus” på 20 minuter då man förväntades snygga till sig begav sig gruppen iväg till legendariska Schloss Esterházy för lite kultur och historisk bakgrund till deras vinproduktion. För fem år sedan flyttade den månghundraåriga verksamheten från barockkällarna under slottet till en ny anläggning precis utanför Eisenstadt. Här kan man prata om state-of-the-art! Genom att flytta till de nya lokalerna skapade man en helt ny stil på vinerna och man kan säga att det är en helt ung vinproducent trots den imponernade historien. Allt startat på nytt vilket märks på vinerna som helt klart är på väg någonstans men inte riktigt hittat ända fram.

Efter obligatorisk rundtur och provning fick vi till slut en mycket sen middag. God mat, viner som slank ner, trött men trevligt sällskap och avslutningsvis fantastiskt bra, rena och uttrycksfulla destillat som blev en värdig avslutning på en mycket lång dag.

Hemma kvart över elva och skriver bloggpost om dagen (hur tokig är jag?) fast jag borde ligga i sängen. Imorgon slipper vi den tunga morgonprovningen. Istället är det utflyktsdag med vinterbeskärning i råkalla vingårdar, besök hos vinodlare och provningar på alla upptänkliga ställen runt Neusiedlersee. Har jag tur är jag hemma vid samma tid imorgon kväll.

För den som händelsevis skulle känna sig avundsjuk på min ”vinresa” till Österrike kan jag bara säga att dimman är som ärtsoppa, kosten består mestadels av olika kulörer ock konsistenser av kål och en av dagens höjdpunkter var ovanstående powerpointpresentation (se där en förskräcklig ordkomposition!).

Ärligt talat så var dagen personligen ett stort steg framåt och jag har gått med ett stort, nöjt leende på läpparna. Den fruktade provningen av åtta viner på morgonen som berövade mig större delen av nattsömnen och frukostaptiten men visade sig vara en milstolpe. Jag hade lyckats ta till mig instruktioner och råd från dag ett och lärt mig läxan att lita på instinkterna och inte drabbas av panik. Jag tog mig igenom 90 minuter av intensiv koncentration och frenetiskt skrivande och lyckades strålande bra om man bortser från klen hantering av tiden. Första hälften av vinerna placerade jag snudd på kusligt exakt och den andra hälften fick jag nöja mig med en tapper arbetsseger och bortsåg gladeligen från logiska felslut. Stor lycka och en känsla av att ha förstått grunderna och ”tänket” i provningarna.

Utvärderingen av provningarna var en ren njutning och föreläsningarna om EU-lagstiftningen var fascinerande (jo det är sant) även om jag var mentalt dränerad. Som en  ”liten bonus” fick alla studenter också ett set om tolv riedelglas att ta med hem i en pratisk reseförpackning. Oumbärlig för vinkonnässören på språng!

Dagens sista pass handlade om att planera och skriva essäer, ett ämne som jag med min högst bristfälliga akademiska bakgrund bävat för. Tack vare fantastiskt inspirerande och insiktsfulla föreläsare och handledare blev det istället nästan av en uppenbarelse. ”Mysterierna” klarnade och allt kändes med ens helt överkomligt. En otroligt intensiv, tuff men inspirerande dag som för för första gången verkligen fått mig att tro att jag kan klara det här.

Imorgon bitti väntar först tio okända viner och två timmar i total koncentration och därefter ytterligare utmaningar av okänd natur. Jag kan knappt vänta!

Första dagen i ett dimmigt Rust inleddes med en föreläsning om hur man analyserar och argumenterar kring ett vin som en Master of Wine. Många ”do’s and don’ts”, bland annat den kloka uppmaningen från Liftarens Guide till Galaxen ”Don’t Panic!” samt ”trust your first instinct”. Två mycket goda råd som som givetvis var glömda i samma ögonblick som sex viner ställdes framför näsan och en uppsjö av komplexa frågeställningar presenterades.

De sex vinerna* var indelade i två grupper och de första fyra skulle analyseras för sig. Jag var precis blank inledningsvis och trodde jag förlorat all förmåga att dofta och smaka. Plötsligt såg jag ljuset och kunde börja nysta i problemet. Druvsorten var identifierad och jag började arbeta mig igenom frågeställningarna. Mitt i alltihop drabbades jag av tvivel. ”Det här stämmer inte! Fel druva!”. PANIK! Jag gick tillbaka, strök över, ändrade och befann mig plötsligt i en labyrint byggd på ett gungfly. Jag sjönk snabbt och såg ingen väg ut. Mardröm! Det var bara att kallsvettig ge upp, lämna den havererade frågan och med ett öga på klockan ge sig i kast med de två sista vinerna. Kände mig ganska förvirrad men lyckades ändå prestera någorlunda logiskt underbyggda svar. När de tilldelade 108 minuterna var över ville jag bara hem!

Vid genomgången av svaren visade det sig att jag hade varit helt rätt ute med bedömning av druva, vinifikation, kvalitet och ursprung på de fyra inledande vinerna. Hade jag bara litat på det första intrycket (som jag tjatar på mina elever att göra) så hade det gått som en dans. På de två sista var jag förstås helt ute och seglade.

Dagen fortsatte med föreläsning om logaritmer, joner, fritt och bundet svavel, vätskor i ekvilibrium samt 150 minuter non-stop om vitikultur med Oliver Humbrecht MW. Utan att ens få andas matades vi sedan med information om vinerna från Styrien och Alto-Adige som vi skulle få tillfälle att prova 50 olika viner av senare på kvällen.

Det är en märklig känsla att befinna sig bland vinmakare, journalister, konsulter, utbildare och andra inom branschen som på sin hemmaplan har en position som ”någon” men här i Rust plötsligt befinner sig på skolgården första dagen och är ”ingen”. Det är en skrämmande, men samtidigt fascinerande, känsla av absolut nystart.

Det svindlar, jag lär mig och är lite rädd. Och imorgon bitti tio nya viner och ännu fler frågor. ”Jag kan flyga. Jag är inte rädd. Jag kan flyga..”

*Provningarnas upplägg och innehåll är konfidentiellt då de används vid fler än ett tillfälle.

Inte så lite omtumlande var det att konfronteras med 51 andra MW-studenter från alla delar av världen och ”different walks of life”, även om det bara var helt flyktigt och lite tumultartat under en informell buffémiddag och provning.

Min obehagskänsla och nervositet inför veckan är mer eller mindre borta och det var bara under några korta ögonblick jag upplevde den där universella känslan av ”undra-när-alla-ska-upptäcka-att-just-jag-är-en-bluff”.

Kvällen inleddes med provning av tio österrikiska viner som var uppställda för en gående provning. Bland dem stod 2009 Gobelsburg Riesling Heiligenstein Reserve från Kamptal ut. Mycket koncentrerad, stram och med en nästan intensivt rökig mineralkaraktär.

Men det var några viner som hotellets vintokige och engagerade ägare hällde upp åt mig i baren som var mest intressanta. Bland annat 2009 Noir som var ett lokalt mousserande vin från producenten Peter Schandl. Framställt på 100% pinot noir enligt traditionell metod, nätt och jämnt lökskalsfärgat och med 13,5% alkohol hade det en kraftfull, fruktig och nästintill intensiv stil. I samma skola var även Koenigsegg Brut Rosé ”Oeil de Perdrix” från Schloss Halbturn där man tydligt kände att man arbetat med mogen frukt istället för som brukligt med druvor med hög syra. Två annorlunda viner som tilltalade mig.

Nu slår jag ihop datorn för det är dags att sätta sig i skolbänken. Bland annat blir det en duvning i metoden att prova som en Master of Wine samt en föreläsning om vitikultur av biodynamikern och alsaceproducenten Oliver Humbrecht MW. Kan bli intressant.

Så var jag då framme och installerad i lilla Rust (vi pratar byhåla) vid Neusiedlersee i Österrike. En ensam solig eftermiddag innan de övriga MW-studenterna anländer senare på kvällen.

Jättetrevlig lunch på Elfenhof Schenke som är en restaurang i gamla källarvalv i anslutning till vinproducenten Elfenhof mitt inne i den pittoreska stadskärnan. Suppe mit leberknödeln (klar buljong och fluffiga leverfrikadeller) och en Puntigamer Pils inledde lite lätt. Därpå givetvis fläskschnitzel som sköljdes ned med en riesling som hade en liten trevlig restsötma samt en mycket bra vingårdsbetecknad sauvignon blanc. Den sistnämnda köpte jag med en flaska av (8€). I varenda portgång i byn finns förövrigt en weingut med provsmakning och försäljning. Däremot saknas söndagsöppet snabbköp där schampo kan inhandlas.

I övrigt är hotellet en dröm för dem som gillar överflöd av torkade, dammiga blommor, ”dekorativa” tomflaskor och väggar i kulören aprikosfärgad kaskadspya. Spontant tror jag inte Österrike kommer att utgöra något hot mot skandinavisk design de närmaste eonerna.