Det är bara att vänja sig. Svenska viner är här för att stanna.

Igår provade jag ett nytt spännande vin; 2009 Sydväst & Nordväst Solaris*. Vinet är ett samarbete mellan Vingården i Klagshamn, där druvorna odlas, och Vingården i Åhus där de vinifieras. Druvan är solaris som visat sig fungera mycket bra i svenska förhållande, ge hög kvalitet samt lämpa sig väl för fatjäsning och lagring. Att druvan också producerar höga sockernivåer avslöjade en snabb titt på etiketten; 15%!!!

Det är ganska anmärkningsvärt att ett vin odlat strax söder om Malmö når upp till en naturlig alkoholhalt man normalt brukar hitta hos kaliforniska viner. Än mer uppseendeväckande är att vinet trots det har en restsötma (ej utjäst socker) på 12 g/l! Var ska detta sluta?

Trots den höga alkoholen slog det inte igenom i doften som påminde om en solmogen chenin blanc med toner av gråpäron, ylle, tropisk frukt och en tydlig, nästan rökig mineralton. Smaken var fyllig, fruktig och nästan fet med massor av gul solmogen frukt och en frisk citruston. Framstår som torr trots restsockret. Alkoholen gav en åtstramande och värmande känsla som förstärktes av en ganska disktinkt mineralkaraktär. Mycket karaktär och smak och bra längd.

Det här är inget billigt vin, det ligger i klass med en bättre premier cru från Chablis, men med tanke på hantverket, den låga avkastningen (runt 20 hl/ha), det speciella ursprunget och att vinet är mycket njutbart idag så är det inget orimligt pris.

*Säljs endast i butiken i Limhamn.

Är man en bordeauxnörd som jag får man med tiden personliga favoriter man ständigt återvänder till. Pålitliga som gamla vänner finns de där när man blivit besviken på nya bekantskaper. Det är sällan de riktiga toppslotten (kanske för att man sällan har råd att dricka dem), utan de i mellanklass som stretar på lite skymundan.

Château Chasse-Spleen är just en sådan trogen vän, lite kusinen från landet då slottet ligger i mindre ansedda och lite avsides belägna kommunen Moulis en Médoc. Egendomen levererar viner som kan njutas ganska unga, som denna, men alla äldre årgångar jag provat har utvecklats fantastiskt väl. Lite besviken är jag dock på att de bytt ut det gamla typsnittet mot en vederstygglig star trek-liknade font. Men en ansiktslyftning får inte stå emellan gamla bekanta.

Djupt blåröd och tät färg. Ganska stor, ung och fruktig doft med tydlig karaktär av svarta vinbär och inslag av jordgubbar och grön paprika. Dova toner av bränd, lite sur ved, tjära och svartpeppar. Medelfyllig, mycket frisk med tät fruktighet där svarta vinbär dominerar igen, mycket balanserade tanniner och tydlig rostad fatkaraktär. I eftersmaken kommer den lite brända, sotiga karaktären tillbaka kombinerad med en tydlig, stram mineralton.

Pålitlig bordeaux till överkomlig pris att både dricka och spara i många år trots att den kommer från ett av de lite svagare åren på 2000-talet. Finns fortfarande att hitta på Systembolaget.

På flera ställen i media har ”nya rön” från forskare i Reims i Champagne återgivits.

Enligt vad de efter lång tid kommit fram till är att man…*trumvirvel*… behåller upp till dubbelt så många bubblor i glaset om man lutar det och låter vinet rinna utmed sidan. Det var en föga sensationell upptäckt. De hade kunnat fråga vilken ölhävare som helst och fått samma svar.

Vad som däremot är väldigt förvånande är att man ska hälla på detta sätt för att bubblorna ”förmedlar smak och arom”. Kolsyra i sig upplevs som syrlig och döljer därför sötma men även fruktighet. Kolsyran binder även aromämnen även om de i måttliga mängder även ”lyfter” doftämnen till doftreceptorerna. Faktum är att för mycket kolsyra i champagnen förtar upplevelsen av vinets smak och arom. Prova att stoppa ner näsan och dofta direkt i champagneglaset precis när vinet är upphällt. Du lär få en kolsyrechock rakt upp i näsan. Därför ska man snarare försöka bli av med en del av kolsyran genom att hälla vinet rakt ner i glaset.

Ännu konstigare blir det när den ultimata serveringstemperaturen anges till 3.8°! Ju kallare något är desto mindre doftar och smakar det. Om du verkligen inte vill ha ut någon upplevelse  av din dyrköpta champagne ska du följa forskarnas råd. Annars kan du välja att servera vinet vid ungefär 10° och dricka ur ett vanligt vinglas med stor kupa där kolsyran förflyktigas och aromer stannar kvar. Du kommer att få en betydligt större upplevelse.

Här kan du läsa mina serveringsråd för champagne.

(För övrigt är det crémant de bourgogne i glaset på bilden om nu någon skulle notera det)

Idag har regnet stått som en kompakt vägg utanför fönstren här i Malmö. Det var helt klart läge att trösta sig med en Bellini.

Sedan jag såg Jamie Oliver blanda ihop den klassiska drinken i Jamie Oliver upptäcker Vendig har jag varit sugen på att göra den själv. Egentligen ska det vara prosecco i den, men det fick duga med en halvtaskig crémant jag hade hemma. Smaskigt! Som en smoothie för den som inte vill vara nykter men ändå känna sig lite sund.

Till en butelj: Bryt sönder 2 mogna persikor och ta bort kärnan. Pressa ut fruktköttet genom en trådsil med en slev. Blanda ut fruktpurén med lite vin så den blir lättflytande. Portionera ut ett par matskedar i varje glas och fyll upp med iskallt mousserande vin (det skummar kraftigt!). Drick genast!

Marknadsföretaget Cision har listat Englands tio bästa vinbloggar. Vilka är Sveriges bästa? Några förslag?

1. SPITTOON

2. Drinking Outside The Box

3. Jamie Goode’s Wine Blog

4. THE WINESLEUTH

5. Wine Conversation

6. winedr

7. Confessions of a Wino

8. Worcester Sauce

9. The Pinotage Club

10. bordeaux undiscovered blog

Det andra ”magsårsvinet” är 2008 Montgras Reserva Merlot från Chile.

Chilenska viner i allmänhet, och merlot i synnerhet, blir ofta mycket fruktiga, runda och mjuka i karkaktären. Chiles vinodlingsklimat och förutsättningar är nästan för ultimata. Det är så lätt att få mogna, fruktiga och friska druvor att det nästan blivit en black om foten. Vinerna har fått ett rykte om sig att bara vara publika, lättdruckna men sakna personlighet och struktur. Vem kan klandra vinmakarna att göra dessa viner när de säljer så bra och inte skäms för sig. Men ur den jämna, saftiga druvjuicefloden stiger fler och fler exempel på viner som i uttryck och karaktär kan tävla med de allra bästa. Detta vin har långt dit men har ändå lämnat det mest slätstrukna bakom sig.

Mycket djup, tät blåröd färg. Medelstor, ung, mycket fruktig doft av mörka körsbär, hallon, jordgubbar, blåbär och en ton av lakritsbåtar men även en litet ”grön”, kartigt inslag. Liten rostad karaktär och en diskret vaniljton som avslöjar en lätt ekbehandling med en del nya fat. Smaken är ung, ganska fyllig, rund och mycket fruktig och saftig med dominerande karaktär av svarta vinbär och mogna jordgubbar. Den nästan syltiga frukten hålls upp av en bra syra och en tydlig fatstruktur. I eftersmaken dröjer sig dock en liten jästaktig, nästan jolmig känsla kvar som avslöjar modern vinmakning, enzymer och effektiva jäststammar. Välgjort och publikt och kan säkert sparas något år med positiv utveckling.

För den rimliga pengen ett mycket välgjort, snyggt vin med viss struktur som säkert uppskattas av de allra flesta.

Först ut bland mina ”magsårsviner” är en sauvignon blanc från Nya Zeeland; 2008 Kim Crawford Sauvignon Blanc.

Framförallt vinerna av denna druva från regionen Marlborough som rönt stora framgångar internationellt. Den yppiga, aromatiska och fruktiga doften och den ibland lite inställsamma, men friska, smaken har gjort dessa viner omtyckta och väldigt lätta att känna igen. Vissa producenter har gått så långt i sina strävanden att framhäva aromen med specialjäst och vinmakning att den stundtals blivit överdriven och tröttande. Nu börjar man dessbättre söka ett mer balanserat ideal som närmar sig de klassiska, franska förebilderna i Sancerre och Pouilly-Fumé.

Medelstor, aromatisk doft av fläderblom, kiwi, krusbär och en ton av mogen nätmelon. Typisk modern sauvignon blanc-doft utan att gå åt det överdrivna hållet med konserverad sparris och fruktcocktail. Smaken är torr och medelfyllig med frisk syra som balanseras av en nästan lite fet fruktighet. I smaken finns mer av gula tropiska frukter men med ett litet örtigt aromatiskt inslag, liten diskret bitterhet och en fin mineralton i eftersmaken. Modernt, druvtypiskt och fruktigt men samtidigt elegant och med en viss stramhet.

Stark köprekommendation till alla som inte tillhör den ängsliga skara vinnördar som anser att sauvignon blanc är ute.

Vinerna på bilden riskerar att ge mig magsår. Inte så att de är sura och dåliga. Absolut inte.

Ni får ursäkta men jag kommer att vara lite hemlighetsfull. Vinerna utgör kanske början på ett ganska långtgående projekt som jag inte vet var det slutar. De står på min köksbänk och påminner mig om saker som måste göras. Suck. Nu är semestern slut och verkligheten knackar på dörren.

Snart kommer jag att berätta vad det handlar. Men innan dess kommer jag i alla fall att posta provningsanteckningar och synpunkter på alla fyra vinerna.

Nu är det kräftor som gäller! Själv sparar jag mig tills jag får ett par kilo svenska kräftor levererade om någon vecka. Men för dig som är sugen på de små liven redan nu så kommer här tipsen du behöver för en lyckad kräftskiva:

• Så här kokar du kräftorna
• Västerbottenpaj med kantareller är tradition…
• …om du inte nöjer dig med en vanlig, men otroligt god, ostpaj
• Brännvinskultur är ett måste…
• …liksom en mörk lager, svensk eller tjeckisk, men…
• …för den som föredrar vin kan ett torrt aromatiskt eller ett friskt halvtorrt passa
• Sveriges största kräfttest av både frysta och färska kräftor

Här är Jamie Olivers variant på den klassiska italienska desserten tiramisú. Då hans originalrecept är för 12 personer och de flesta inte har en italiensk jättefamilj att laga mat till, så har jag anpassat det efter en förpackning mascarpone (250 g).

• 100 g mörk choklad (70% kakao)
• 20 g smör
• salt
• 10-12 savoardikex
• 1 dl starkt, varmt, sötat kaffe
• Vin santo*
• 2 ägg
• 3 msk strösocker
• 250 g mascarpone
• 1 apelsin
• några hela kaffebönor

Smält chokladen (utom en del som du sparar till dekoration) och smöret över svag värme, i vattenbad eller mikron. Rör om så att det blandar sig väl och tillsätt en nypa salt och några matskedar vin santo. Bottna en serveringsskål med savoiardikex och ringla kaffet över dem och smeta därefter ut chokladröran jämnt över kexen. Låt svalna.

Separera äggvitor och gulor. Vispa vitorna med en nypa salt till ett hårt, toppigt skum. Blanda gulorna med sockret och vispa pösigt och rör därefter ihop med mascarponen, zest av halva apelsinen och en skvätt vin santo. Bland ner ett par skedar i av äggvitan i marscarponeröran och tillsätt därefter resten av vitorna och blanda försiktigt. Smeta ut över chokladlagret. Ställ kallt några timmar. Precis innan servering toppar du desserten med grovt mortlade kaffebönor, finrivet apelsinskal och hyvlad choklad.

*Jamie föreslår att man kan använda annat sött vin till denna rätt. Välj då en söt olorososherry, söt madeira eller billig tokajer. Dessa viner har alla den oxiderade ton som man hittar i vin santo.