Jag har fått flera frågor om jag kan rekommendera några bra mousserande viner och champagne till nyår. Vad svarar man på det?  Självklart ”ja”. De viner jag rekommenderar är enbart sådana jag själv gärna dricker och köper och som jag vet av erfarenhet tilltalar många.

Ska du lägga pengarna på en champagne så undvik till varje pris Moët & Chandon.

En champagne som passar fint som välkomstdrink är 2004 Launois Vintage Blanc de Blancs Brut, en mycket stram, ung, frisk, elegant champagne med mycket tydlig mineralkaraktär. Syran är riktigt aptitretande.  Servera gärna med salta eller syrliga tilltugg som tar udden av syran i vinet.

Mer allround är Pannier Brut Tradition som funkar till aperitif och entrérätter med skaldjur exempelvis. Skrev nyligen om den här. Då beskrev jag den så här: ”Ljust gul färg. Medelstor, frisk, jästig, brödig, fin citruston. Torr, frisk, mycket fruktig med viss mineralton, bra fyllighet och fin citruston. Ren eftersmak med bra längd. En riktigt bra standardschampagne. Sorglös, lättdrucken och välgjord. Svårslaget pris på 209 kronor. ”

En kraftigare, fylligare och mer utvecklad champagne med tydliga fruktighet och chokladtoner är André Clouet Grande Réserve. Vinet är dominerat av pinot noir vilket ger det en struktur sok lämpar sig till smakrikare rätter av fisk och fågel, ja till och med till kalvfilén.

I den kraftigare skolan hittar vi ett mycket säkert kort; Bollinger Special Cuvée Brut. Beskrev den utförligare här med dessa ord: ”…har en utvecklad, fruktig doft med inslag av svamp och nötter. Smaken är fyllig, frisk och välstrukturerad med en lång eftersmak. En klassiker!” Med en stor andel fatlagrade reservviner har denna champagne en utvecklad, mogen stil och viss fatstruktur som gör att den håller från varmrätten över till ostbrickan. Lite dyrare än de andra men värd varenda krona.

Till tolvslaget är det bortkastat med champagne anser jag. Då har vi ätit, druckit och, i värsta fall, rökt cigarr, så att smaklökarna tagit time out. En välgjord, frisk crémant de bourgogne passar utmärkt då. Louis Bouillot Brut är en av de bästa för tillfället och fungerar genomgående som budgetalternativ till champagne. Elegantare och friskare än cava och bara någon tia dyrare. Finns även som magnum.

Alla viner utom Launois ska finnas tillgängliga på alla Systembolag.

Serveringsråd kan du läsa om här.

Ibland är man snäll…tydligen. Fick en trevlig butelj i gåva häromsistens och tog jullugnet som förevändning att testa den.

Blanc de Lynch-Bages från den utmärkta årgången (för vita viner) 1997 kommer från Château Lynch-Bages i kommunen Pauillac.  Då endast röda viner är tillåtna med appellationen Pauillac så är detta vin klassat som en ”enkel” bordeaux blanc. Har snöat in lite på torra vita bordeauxer för tillfället. Älskar både de friska, fruktiga och de mer komplexa och fatlagrade. Som denna:

Briljant, djupt gyllengul färg. Stor, komplex, lätt oxiderad doft av vita russin, apelsinskal, mandelmassa och inslag av ek. Fyllig, torr och med en avrundad, läskande syra och fortfarande bra fruktighet. Smakrik och ganska intensiv med tydliga fattanniner, apelsin- och russintoner känns igen från doften. Lång, rik eftersmak där faten än en gång gör sig påminda.

Vinet har passerat sin topp och tappat lite fokus men är fortfarande njutbart. Passade mycket fint till en bit manchegoost.

Ingen i vårt hem äter lutfisk. Jag brukar säga att jag äter och dricker det mesta. Gränsen går vid lutfisk. Inte ens vid mina besök i Portugal, där den går under artistnamnet ”bacalao” och serveras på ”1001 sätt”, har den lyckats övertyga mig. Då ska ni veta att jag gladeligen sätter i mig grisöron och smakar snaps på bävergäll.

Istället har vi en tradition att på annandagen äta den överblivna gravade laxen till dillstuvad potatis. Detta började vi med för snart 25 år sedan när jag gravade min egen lax till jul och vi alltid fick ohemula mängder över. Gravandet har jag slutat med men annandagstraditionen består. Den färdigköpta laxen som blir över från julbordet njutes med dillstuvad potatis. En krämig béchamelsås smaksätts med vitpeppar och frusen dill (bäst så här års) och kokt potatis i munsbitar vänds ner.

Till detta njuter vi ett gott vitt vin. I år blev det en frisk, fruktig crémant de bourgogne. De milda fina smakerna och konsistensen tillsammans med ett uppfriskande vitt vitt vin är en skön kontrast mot den kraftiga, salta julmaten, den mäktiga mumman och starka snapsen.

Här är tips på hur du pimpar julgröten och gör quesadillas på skinkresterna.

När man pysslar med vin har man i perioder favoritområden och druvor som man snöar in på. Bland druvorna låg länge riesling på min förstaplats men där regerar nu chenin blanc. Sina starka fästen har druvan i Loire och Sydafrika. Karaktäriseras av fin fruktighet, mycket hög syra, karaktär av päron, citrus, aprikos och ibland av en ton som brukar beskrivas som vått ylle.

Chenin blanc är intressant för den ger viner som varierar från fullständigt bentorra till intensivt söta, men behåller sin druvkaraktär igenom alla stilar. Här följer två viner av chenin blanc som är favoriter just nu.

2008 Minerale+ kommer från det mindre kända området AC Montlouis i Loire. Loire verkar vara nedlusat med övervintrade grönavågenhippisar i medelåldern. Mycket växtfärgat, hemstickat, ekologiskt och vildvuxna frisyrer hittar man i den spännande loiredalen. Frantz Saumon är en ganska typisk representant för dessa små egensinniga vinproducenter. Endast tre hektar och biodynamisk odling.
Ganska djupt gul, briljant utseende. En fint fruktig doft av citrus, gråpäron, ett anslag av tropiska frukter och en diskret mineralton. Smaken är koncentrerat fruktig och mycket, mycket frisk. Uppfattas som torr i smaken men betecknas som demi-sec, det vill säga halvtorr. Fantastisk läcker, elegant, smakrik och lättdrucken samt otroligt användbar tack vare den väl dolda sötman. Mycket ung och kommer säkert att utvecklas mycket intressant. Satt som en smäck till janssons frestelse och gravad lax. Kan tänka mig att den går utmärkt till lite heta rätter med asiatsiskt stuk.
Beställde vinet via Vinminvin och betalade 147 kr flaskan. Bor du i Malmö kan du prova vinet glasvis på Moccasin, trevligt ställe med bra och personligt dryckesutbud.

2007 Rudera kommer från Stellenbosch i Sydafrika. Jag är ingen fan av fixar inte röda sydafrikanska viner men många av de vita är ofta helt strålande. Särskilt bra blir chenin blanc i min mening.
Mycket ljust gul. Stor fruktig doft med toner av citrus, honung och en liten rökighet. Smaken är helt torr, mycket frisk och fruktig med toner av citrus och exotisk frukt, diskret fatkaraktär och viss mineralitet i eftersmaken.
Väldigt mycket vin och kvalitet för pengarna (109 kr) i min mening. Utmärks skaldjursvin och går kanon till en kyckling tillagade i lergryta med citron.

Vill bara tipsa om två duktiga tjejer som bloggar om vin och livets goda.

Både Heike och Erica gick ut som kursettor från de två senaste årkurserna i Sommelierskolan och har nyligen startat sina bloggar De skriver bra och informativt. In och läs och trigga dem med kommentarer! Vi behöver fler tjejer som skriver om vin, de är underrepresenterade i bloggosfären.

Som gästskribent på eminenta sidan Taffel tipsar jag om lite spännande drycker till olika typer av människor så här inför julklappsstökandet.

Roligt och hedrande att få vara med tycker jag. Gå gärna in och kommentera tipsen.

Gav mig i kast med risotto idag uppmuntrad av den lilla videofilmen i min nya iphone-app. Nu blev den inte så krämig och ”ooozing” som Jamies, men smaken blev bra och ryggbiffen perfekt. Återkommer med recept när jag lyckats. Hav tålamod. Det kan behövas.

Däremot fick jag en ny kompis; 2008 Kanonkop Kadette från Stellenbosch i Sydafrika.

Anhängare av sydafrikanska viner och golfare har en ovana gemensamt. De ska alltid övertala oss tveksamma att prova ”så kommer du att ändra dig”. Greenen har jag lyckats undvika men otaliga bakelitdoftande, bittra, bläckiga och brända sydafrikanska pinotager har genomlidit. Några få lysande (dyra) undantag har funnits men ofta har jag återigen funnit mig själv helt oförstående. Därför var det ganska uppgivet jag lovade att testa Kadetten.

Klar blåröd färg och en doft av mogna blåbär, vanilj, mandel och en diskret, lätt rökig fatton med drag av tobak och en aning örtighet. Smaken var medelfyllig och mycket frisk med mjuka tanniner och en fint bärig frukt som vägdes upp av en lätt fatstruktur. Tonerna av mandel och tobak kom tillbaka förstärkta av russin och mörk choklad. Mycket välbalanserat och trevligt syradominerat vin med bra längd. Sydfranskt i stilen. En mycket trevlig bekantskap som jag gärna köper igen.

Jag älskar min iphone. Det är okey att ta en njure eller så från mig men rör fan inte min iphone! Den kan allt. Nästan. Och det finns en app för allt. Små praktiska eller onödiga program som är gratis eller kostar några tior.

Nu har jag köpt Jamie Oliver 20 minute meals, en ganska dyr app som kostar 55 kr. Men det är den värd! Enkla recept med steg för steg instruktioner i text, bild eller som ljudkommentarer. Snygga, instruktiva videofilmer med Jamie (nu ska jag banne mig ge mig i kast med risotto), en interaktiv och praktisk inköpslista med mera, med mera. Enkelt, tydligt och pedagogiskt. Jag bestämde mig för att testa två recept.

Brilliant beef stroganoff with rice (2 personer)

Strimla 300 g nötkött (fransyska, rostbiff, ryggbiff eller liknande) och blanda ordentligt med några nypor salt, rejält med nymalen svartpeppar och duktigt med milt paprikapulver i en bunke. skiva en rödlök, en vitlöksklyfta och 250 g champinjoner. Hacka 6 cornichoner och persiljestjälkar fint. De slätbladiga persiljebladen hackar du grovt. Riv det yttersta av skalet av en citron fint.

Koka basmatiris enligt anvisningar tillsammans med citronskalet. När det är klart klickar du i smör och håller varmt under lock.

Fräs champinjonerna i en torr ganska het panna så att de tappar vätska och låt de sedan fräsa en liten stund i smör (här har ag ändrat lite i receptet). Lägg åt sidan. Fräs löken och vitlöken mjuk i lite olivolja. Lägg åt sidan. Fräs köttet i omgångar  i het panna och olivolja så att det får fin färg. Tillsätt svampen och de hackade persiljestjälkarna och låt fräsa med en stund. Häll på en rejäl skvätt brandy/konjak. Har du gasspis kommer det hela att flamberas, så håll undan för ansikte och köksfläkt. Låt det mesta av spriten avdunsta. Blanda ner cornichonerna och 0,75 dl créme fraîche. Låt puttra några minuter. Ta av från värmen, pressa ner saften från en halv citron och rör ned ytterligare 0,75 dl créme fraîche. Smaka av med salt. Strö persiljebladen över grytan. Servera med riset.

Jag har förenklat och förkortat instruktionerna som kan vara lite röriga att följa då de är upplagda helt kronologiskt med hackande av ditt medan datt fräser. Funkar säkert för Jamie, men det tar inte 20 minuter första gången. Jag gjorde en dubbel sats av rätten som fick en markerad, frisk syra. Jag fick balansera den med några skvättar kalvfond från flaska. Rätten blev fantastiskt god och fick fyra entusiastiska tummar upp vid matbordet. Riktigt lyckat!

Provade dessutom årets Beaujolais Nouveau till maten. En riktig fullträff! Den friska smaken i stroganoffen gifte sig otroligt väl med den mjuka, bäriga, friska och saftiga karaktären på vinet.

Imorgon kommer rapport om desserten!

Håller fortfarande på att hämta mig från en den bästa champagneprovning jag varit på. Faktiskt en av de bättre producentprovningarna alla kategorier.

Terence Kenny är exportchef för champagnehuset Pannier* som kanske inte är ett av de mer namnkunniga. Terence har varit i champagnebranschen i över tjugo år men är född och uppvuxen i Bronx, New York. Det sistnämnda märks i hans bullriga, högljudda och totalt respektlösa framträdande. Hela provningen var en briljant mix av skrevsparkar, detaljinformation och stand-up. Mannen är en veritabel citatmaskin. Jag hann tyvärr inte med alla guldkorn men har försökt mig på att återge en handfull här:

Om varför man inte reducerar skörden i Champagne och gör mer koncentrerade viner: Champagne is see-through, not black velvet.
Om champagnenördar: Theese are guys that spends the night analyzing oaky champagnes…while their girlfriend disappears with the guy in the Ferrari.
Om att visuellt analysera bubblorna: A total waste of time. The bubbles says more about the individual glass then the wine.
Om skillnaden mellan en vanlig brut och en blanc de blanc: If you would like to kill someone this would be a hammer while this would be more like a knife…but why do we talk about killing. We are tasting champagne.
Om vinnördar som frågar om dosage (tillsatt socker) innan man provat: Duuuuuuuuuude! Why do you wanna know!? Taste the mans champagne damn it! Then you can ask.
Om en jätteintressant fråga han fick på provningen: Did that answer your question? I don’t remember what it was but I could talk about it for 10 more minutes.
Om att Pannier är en av de största vingårdsägarna: We can’t make champagne from it all. We use the very best grapes only. What about the rest? We sell it to the big houses that makes more expensive champagne from it.

Vinerna vi provade höll en fantastiskt fin och jämn linje med en liten rökighet som gemensam nämnare. Sju champagner från en ”enkel” brut via en ”porrig” champagne till en av världens ”top 10”

• Pannier Brut Tradition Ljust gul färg. Medelstor, frisk, jästig, brödig, fin citruston. Torr, frisk, mycket fruktig med viss mineralton, bra fyllighet och fin citruston. Ren eftersmak med bra längd. En riktigt bra standardschampagne. Sorglös, lättdrucken och välgjord. Svårslaget pris på 209 kronor. (25% chardonnay, 40% pinot meunier, 35% pinot noir. 10% reservviner. 10 gr dosage. Minimum 36 månaders lagring sur latte).

• Pannier Brut Vintage 2004 Ljus citrusgul färg. Medelstor, lätt rökig doft med mycket mineral och karaktär av grapefrukt. Mycket, mycket frisk syra och kruttorr. Tillbakahålen frukt, återigen mycket mineral och lite rök. Omogen citron. Bra längd. Elegant och stram. (60% chardonnay, 40% pinot)

• Pannier Blanc de Blanc 2002 Ljust gyllengul. Stor doft av nybakat bröd, lime, citrus, mineral och liten ton av exotisk frukt samt rökighet. Mycket frisk, stram, torr, mycket mineral, citruspulver, bra frukt, lång elegant eftersmak. (Dominerande premier och grand cru. 6 gr dosage. minimum 60 månaders lagring sur latte)

• Egérie de Pannier 2000 Medelhög intensitet, gyllengul. Lätt parfymerad, rökig, apelsinblomma och hasselnötter. Torr, ycket fyllig, komplex, fint strukturerad syra, mycket fruktig, jästig, nötig, mogen citrus, lång, smakrik med viss mineralitet och en liten fatkaraktär. Välstrukturerat. Detta vin utsågs nylige av tidningen ”Fine Champagne” till femte bästa champagne bland 1000 blindprovade viner. Listan är omdiskuterad och Terence tog inte ens upp den. Jag  håller med. Egérie är inte så bra. Men för i runda slängar 650 kronor är den ett kap.

• Egérie de Pannier 1988 Djupt gul och briljant. Mycket stor, utvecklad och komplex doft av lakrits, svamp, drag av tryffel och mörk choklad. Mycket fyllig, torr och fruktig, avrundad men läskande syra, inslag av citrus, ananas, apelsin och svamp. Mycket lång  och rik eftersmak med antydan till fatkaraktär. Imponerande vin med tjugo år på nacken. Resulterade i många lustfyllda stönanden på provningen.

• Pannier Brut Rosé Blekt laxrosa.  Medelstor doft av smultron, hallon, citrus och lime. Medelfyllig, torr, mycket frisk med viss tanninstruktur, röda bär och syltade jordgubbar. Lång, bra struktur. Snygg ro, matorienterad rosé. (30% chardonnay, 50% pinot noir, 20% pinot meunier. 25% reservviner. 15% rött vin. 40 månaders lagring sur latte)

• Rosé Velours Vacker laxrosa färg. Medelstor doft av söta, röda bär, jordgubb, lime och en liten, liten rökighet. Mycket fruktig, medelfyllig, fin syra som balanseras av en lätt sötma, generösa toner av röda bär och hallon. Den fina syran kommer tillbaka i eftersmaken. Lång, silkig, ganska elegant och löjligt lättdrucken. Var på väg att skriva ”sexigt” men ”porrigt” passar bättre. Här snackar vi rund, roterande säng, sidenlakan, speglar i taket och Barry White i högtalarna. Jo, du ser rätt på bilden. Det är en sammetsetikett. Ingen champagne för konnässören, men perfekt för dem som vill komma i stämning. *nudge-nudge-wink-wink-know-what-i-mean* (Tillverkad enligt saignée-metoden. 25% chardonnay, 50% pinot noir, 5% pinot meunier. Uteslutande årgång 2003. 50 månaders lagring sur latte. Dosage 20 g).

*De som känner mig vet att jag arbetat med Pannier för många år sedan. Jag har inga kopplingar till dem eller importören idag mer än att jag gillar champagnerna.

Som läsare av denna blogg vet så är jag ingen vän av boxviner och inte heller ett fan av röda viner från Sydafrika. Trots det har jag testat lådvinet Umbala, en blandning av cabernet sauvignon, shiraz och pinotage för 139 kr. Det motsvarar ett buteljpris om knappt 35 kronor. Billigare än så kan det knappast bli.

Hur smakar det då? Doften är ganska liten med en lite bränd, gummiaktig ton och en svag, saftig karaktär av mörka bär. Smaken är lätt, bärig, mjuk men med en lite kärv, torr karaktär av ek (nejnej, vinet har inte legat på fat). Vinet har en distinkt, nästan aggressiv syra och en lite bränd/rökig ton i den korta eftersmaken. Vinet saknar den lätt kväljande, påklistrade sötma som viner i denna prisklass brukar vara behäftade med. Med prislappen i åtanke är det inte mycket att säga om vinet. Man får precis vad man betalar för. Inget mer. Inget mindre. Ett enkelt vin för en liten peng.

Jag brukar säga att varje vin har ett syfte och ett användningsområde. För mig hade detta vin ett uttalat syfte som det fyllde med den äran; bas till glögg.