Senaste nytt

12 augusti 2010 | 1 kommentar

2008 Kim Crawford Sauvignon Blanc

Först ut bland mina ”magsårsviner” är en sauvignon blanc från Nya Zeeland; 2008 Kim Crawford Sauvignon Blanc.

Framförallt vinerna av denna druva från regionen Marlborough som rönt stora framgångar internationellt. Den yppiga, aromatiska och fruktiga doften och den ibland lite inställsamma, men friska, smaken har gjort dessa viner omtyckta och väldigt lätta att känna igen. Vissa producenter har gått så långt i sina strävanden att framhäva aromen med specialjäst och vinmakning att den stundtals blivit överdriven och tröttande. Nu börjar man dessbättre söka ett mer balanserat ideal som närmar sig de klassiska, franska förebilderna i Sancerre och Pouilly-Fumé.

Medelstor, aromatisk doft av fläderblom, kiwi, krusbär och en ton av mogen nätmelon. Typisk modern sauvignon blanc-doft utan att gå åt det överdrivna hållet med konserverad sparris och fruktcocktail. Smaken är torr och medelfyllig med frisk syra som balanseras av en nästan lite fet fruktighet. I smaken finns mer av gula tropiska frukter men med ett litet örtigt aromatiskt inslag, liten diskret bitterhet och en fin mineralton i eftersmaken. Modernt, druvtypiskt och fruktigt men samtidigt elegant och med en viss stramhet.

Stark köprekommendation till alla som inte tillhör den ängsliga skara vinnördar som anser att sauvignon blanc är ute.

11 augusti 2010 | 2 kommentarer

På spaning efter kocken Cesar

I Carl Butlers kokbok stöter man gång på gång på kommentarer om kocken Cesar. Flera av recepten bär hans namn och Carl benämner sin vän enbart som ”Cesar”. Inget mer verkar känt om honom än att han var Butlers gode vän och kom från Spanien.

Av en slump ramlade jag på en loppis över boken ”Har Källarmästar’n ett bord ikväll” som handlar om klassiska stockholmskrogar*. Där finns ett helt kapitel om Svensson & Butler. Jätteintressant med en del ny information. Där på en bild tillsammans med Carl finns den nästan mytiske Cesar! I bildtexten benämns han som ”…kökschef och på senare år även kompanjon, Roman Cesar”.

Vem var han? Hette han Cesar i för- eller efternamn? Vart tog han vägen efter konkursen 1996? Flyttade han hem till Spanien? Bor han kvar i Sverige? Frågorna hopar sig.

Om det finns någon som sitter på information om kocken Cesar, ge dig tillkänna!

*Boken gavs ut av Stockholms Energi (?) 1998 och är den tredje i en serie där de övriga titlarna är ”Hovmästar’n får jag beställa” och ”Fröken, får jag be om matsedeln”. Måste lägga vantarna på de övriga två för det här var spännande läsning om krogkultur, mathistoria och svunna restauranger.

11 augusti 2010 | 2 kommentarer

Sparris- & baconomelett

Det har varit lite oinspirerat på matfronten den senaste veckan. Igår blev det till exempel lite utrensning i kyl och frys. Fast himla bra blev det faktiskt ändå.

För 2 personer: Vispa ihop 6 ägg med 0,5 tsk salt, svartpeppar efter smak och några matskedar grädde. Häll i smörad, rund form grädda på 175° . Koka under tiden 12-15 stänglar fryst grön sparris enligt anvisningar, skölj med kallt vatten och låt rinna av. Klipp ner ett paket bacon i torr, het panna och stek riktigt knaprigt. Häll upp på hushållspapper och låt fettet rinna av. När omeletten börjat stelna men fortfarande är krämig/rinnig i mitten tar du ut den, sprider ut sparrisen, toppar med cirka 2 dl riven ost och strör sist över baconet. Grädda tills osten får fin färg.

10 augusti 2010 | 3 kommentarer

Enkel kikärtsröra med fetaost

Här hemma äter vi ofta kikärtsröror till grillat, kryddiga korvar, stekt kött och…ja till vad som helst egentligen. Lättlagat, snabbt och nyttigt alternativ till potatis, ris och pasta.

Per person: Bottna en kastrull med olivolja och värm upp. Slå på en 1 burk kikärtor, avrunna och avsköljda  och värm upp. Häll i några matskedar grädde eller mjölk, 0,5 msk spiskummin (eller mer efter smak), knappt 0,5 tsk salt, nymald svartpeppar samt pressa i en liten vitlöksklyfta. Låt puttra några minuter. Kör till ett mos med mixerstav eller stamp men låt gärna en del kikärtor förbli hela. Vänd ner tärnad fetaost och servera.

09 augusti 2010 | 0 kommentarer

Kinesisk dessert*

När jag senast var i Bourgogne reste jag med en grupp av blandade nationaliteter. Bland annat en mycket trevlig, rolig och vinkunnig man från Singapore.

Efter en av middagarna lutade han sig över bordet mot mig, höll fram en tandpetare och frågade ”Do you know what this is?”. Jag svarade förstås att det var en tandpetare. ”No” replikerade han. ”It’s chinese dessert” sa han, flinade brett, lutade sig tillbaka och började njutningsfullt peta tänderna.

*I det kinesiska köket serveras nästan aldrig någon söt, avslutande rätt så som vi är vana. ”Kinesisk dessert” finns därför egentligen inte. Friterad banan och glass som serveras på kinakrogar är ett hittepå för att västerländska gäster ska bli nöjda.

08 augusti 2010 | 4 kommentarer

Christian Teubner ”Food” – vilket fynd!

Jag har sagt det förut och jag säger det igen; Är du matlagningsintresserad SKA du gå på loppisar!

Mina Le Creuset-grytor och Peugot-kvarnar är fynd för några tior. Oanvända fritöser och ouppackade lergrytor är vanliga kap liksom fabriksnya presskannor. Kokböcker, nya och gamla, finns kilovis och är hur kul att bläddra i och inspireras av när man bara betalat några futtiga kronor. Allt går att hitta och du sparar 1000-lappar!

Helgens fynd var dock ganska svårslaget. Jag stod plötsligt framför ett praktverk med titeln ”Food – The world of food” av Christian Teubner. Stor som en gammal atlas och på 350 sidor låg den i en skyddande kassett och med plastomslaget fortfarande obrutet. Jag tänkte först inte fråga om priset då den såg för dyr ut. När jag till slut gjorde det fick jag svaret ”tjugi spänn”. Fort fram med den skrynkliga sedeln och ner med den tunga boken i kassen.

Boken är helt magnifik då den i text och med ett totalt överflöd av bilder går igenom alla typer av råvaror. Fullständigt sagolikt! Har försökt hitta boken på nätet men den verkar vara ganska ovanlig. En tysk version fanns och den rockade loss på 99€!!!

Som sagt; GÅ PÅ LOPPIS!

07 augusti 2010 | 7 kommentarer

Viner som ger mig magsår

Vinerna på bilden riskerar att ge mig magsår. Inte så att de är sura och dåliga. Absolut inte.

Ni får ursäkta men jag kommer att vara lite hemlighetsfull. Vinerna utgör kanske början på ett ganska långtgående projekt som jag inte vet var det slutar. De står på min köksbänk och påminner mig om saker som måste göras. Suck. Nu är semestern slut och verkligheten knackar på dörren.

Snart kommer jag att berätta vad det handlar. Men innan dess kommer jag i alla fall att posta provningsanteckningar och synpunkter på alla fyra vinerna.

07 augusti 2010 | 8 kommentarer

Vuxenglass som förr

Plötsligt lämnade jag GB- och Nestlé-land och befann mig vid en kiosk där det erbjöds ett alternativ. Stor sak!

I västra götaland finns en av få uppstickare i det nästan massiva glassmonopolet; Klings Glace. Som sann matnörd vill jag prova och uppmuntra de lokala och udda produkterna. I frysboxen låg en uppsjö av roliga alternativ, alla i förpackningar som genast tog mig tillbaka till barndomen och ön vid kiosken vid badplatsen. Jag valde, efter att valt bort bleka kopior av magnum och liknanade produkter, den klassiskt klingande (no pun intended) smaken kaffe/konjak.

Glassen smakade som jag minns lite vuxna smaker från min barndom och konsistens och karaktär var likaledes helt i linje med hur jag mindes glass från förr. Tyvärr kan jag säga att det var inte enbart positivt.

Allt var faktiskt inte bättre förr och det finns en anledning till att vissa små producenter försvinner.

06 augusti 2010 | 0 kommentarer

Gotlands Bittar

Ramlade över en ny, kul svenskproducerad dryck igår; Gotlands Bittar (ska uttalas med kenodialekt).

Detta är en gotländsk variant på den italienska digestifen amaro, framställd av destillerad öl från Gotlands Bryggeri och av ett trettiotal örter plockade på ön. Att komma på idén att producera en variant på denna, i Sverige, extremt nischade dryck kan bara vara resultatet av för mycket drikku, gotländsk tjurskallighet eller en klockren varpaträff i huvudet.

Hur som helst så är resultatet riktigt bra! Balanserad, rik kryddighet med toner av glögg och en bitterhet som inte slår över tack vare en diskret sötma. Ren och snabbt avklingande eftersmak som gör att man nästan genast vill ta en liten klunk till av detta örtextrakt. Jag är inte speciellt förtjust i Gammeldansk eller Jägermeister, men denna kan jag tänka mig att ha hemma som magmedicin.

Tror faktiskt jag ska ta hem en flaska på från beställningssortimentet.

05 augusti 2010 | 5 kommentarer

Jambon persillé

Denna klassiker från Bourgogne är väl egentligen en aladåb, eller vad som på svenska blir ”sylta”. Återigen ett exempel på hur de franska köket tar tillvara på allt och gör skön matkonst av resterna. I ursprungsrecepten purear man exempelvis svålen för att göra gelén, men det har jag hoppat över här.

Som för alla klassiker finns den här rätten i oräkneliga varianter. Jag har skummat över ett tiotal och kokat ner till en egen version. Mest intryck har jag tagit av Julia Child. Hon föreslår två olika presentationer av rätten; en ”formell” som liksom nedan serveras på fat och skivas snyggt, och en ”informell” som serveras ur skål med en slev.

Koka upp rimmad, benfri fläsklägg (1-1,2 kg) och skumma av. Slå av vattnet och häll på 5 dl vitt vin, 5 dl grönsaksbuljong, vatten så det täcker, 1 tsk timjan, 1 tsk dragon, 1 vitlöksklyfta, 1 skivad morot, 1 grovt hackad gul lök, 1 skivad selleristjälk. Koka upp och låt sjuda i minst 2 timmar under lock. Låt köttet svalna i buljongen tills du kan hantera det med händerna. Ta bort svålen och dra isär köttet så att du kan ta bort allt fett, senor och hinnor. Fortsätt att finfördela köttet med fingrarna och skär eventuellt i mindre bitar om det behövs. Ställ köttet kallt.

Sila buljongen och häll i en hög och smal bringare (gärna genomskinlig). Låt svalna, ställ kallt och låt fettet samlas på ytan och grumset sjunka till botten. Avlägsna så mycket av fettet som möjligt med en slev och häll av den klara buljongen i en gryta utan att bottensatsen följer med. Koka upp buljongen och reducera tills ungefär en halv liter är kvar (smaka under tiden så det inte blir för salt). Låt svalna och smaksätt med massor av hackad persilja, 1 pressad vitlöksklyfta, 1 tsk dragon, vitpeppar och eventuellt salt och vitvinsvinäger. Buljongen ska vara ganska kraftigt salt och syrlig eftersom rätten serveras kall. Ställ kallt och se om buljongen stelnar. Det ska bli en kraftig gelé så om det behövs lös upp några matskedar gelatinpulver i hett vatten och blanda i.

När gelén börjar stelna bottnar du en form eller skål med ett lager och blandar resten väl med köttet och fyller upp formen. Lägg ett lock med en tyngd så att det hela pressas ihop och ställ kallt så det stelnar och sätter sig. När du ska servera doppar du formen i hett vatten och stjälper upp syltan på ett serveringsfat.

Servera med sallad och ett gott bröd. Det är också gott med kokt nypotatis till.

← Äldre inlägg
Nyare inlägg →