Det finns två säsonger för rosévin; sommaren och melodifestival-cupen.

Det är ett säkert vårtecken när rosévinerna börjar ramla in. Idag hade jag chansen att prova ett par ”riktiga” roséviner som tilltalar vinsnobbar som jag; ljusa, lökskalsfärgade med torr karaktär, fin munkänsla, frisk syra och bra stuktur. Bland annat Cuvée Therese Rosé från Château l’Arnaud som finns på beställningssortimentet. Bra viner utan kommersiell utsikt.

Mindre kul (men säkert med bättre utsikter att hamna på säljtoppen) var Lord ZinClair White Zinfandel. Även om den var något bättre än de typiska kaliforniska tuggummivinerna så kunde inte sötman dölja beskan och den snåla frukten. Iskall en riktigt varm sommardag med mycket distraktion runt grillen så slinker den nog ner.

Vet inte om vinet eller etiketten var värst. Däremot förlät den sköna pressreleasen nästan allt. Kan inte undanhålla er den och återger den i sin helhet.

The Zin rises in West

”The little Lord went west and found a town full of Zin, and it all became clair.” Så talade den sluge Konceptus, där han stod och blickade ut över Bay Area med sitt Alcatraz, Golden Gate, Bay Bridge, One Market, Pacific Hills, Swan´s, Rasputin och, ja, ett och annat ställe därtill. Och han fann sig väl till mods.

Alltmedan Eos i Öst spred sina rosenfärgade fingrar över skyn ändrade Konceptus anlete uttryck. Från ett Eureka-läge till en förnöjsam Nu-blir-jag-banne-mig-rik-komposition. Och han fann det vara gott.

Med ett tilltagande dovt slammer vaknade staden sakta till liv där nedanför honom och när trafiken stod stilla på Bay Bridge satt Konceptus och skrev sitt Golden Concept med en sådan fart att den gamla knätoppen från IBM, som han så gärna koketterade med, protesterade och gick i baklås. ”Men för Den Blinde Argus!” vrålade han för tomma öron och ögon och staden som oblygt fläkte ut sig därnere, redo att ännu en gång uppslukas av havets dimmor. Och han fann sig vara förbenad.

Konceptus slet upp sin iPhone, ringde kontoret, där de flesta redan gått hem för dagen, glada över ännu en problemfri dag på jobbet tack vare att den gnidne, elake och självgode Konceptus inte var där. Baran hade oturen att svara och få det otrevliga uppdraget att förverkliga Konceptus senaste idé om hur man enklast tar sig från A till Snabba cash. Och hon fann det både nedslående och pinsamt.

”Men fattar du?! Konceptus vill att vi ska göra ett retrovin! Ett blush wine! Va? Slutade inte folk dricka sådant när kreti och pleti tog steget ur 70-talet? White Zin! Det låter som en rasistisk förolämpning. Man kan rodna för mindre!” sammanfattade Baran situationen för sin pojkvän Morgan, när de senare på kvällen satt och jämförde sin dag över en snabbt hopslängd svamprisotto och med de stämningsskapande stearinapplikationerna i ljusan låga. Baran vann kampen om Dagens sämsta upplevelse. Och hon fann även det både nedslående och pinsamt.

Men här är han nu: Lord ZinClair. En patetisk flört med det sämsta av 70-talet. Vinets v-jeans. Vinets hockeyfrilla. Vinets plyschdräkt. Vinets vinter-OS 1976. Vinets oljekris. Vinets Karl-Evertz. Utgiven av Marianne Records i Skara. Med en förment hurtlustig etikett långt från Kalla kriget, ett larvigt budskap långt från det politiska 70-talets livliga debatter och en figur som aldrig någonsin kommer att bli folkkär och som luktar mer instängd 20-talsromantik än 2010.

Enligt Konceptus är detta inte bara ett bra koncept utan också ett m-y-c-k-e-t trevligt pratvin, som passar p-e-r-f-e-k-t i såväl berså som på stranden. Den väl avmätta sötman balanseras mot en i grunden frisk syra och en härlig fruktighet där bäriga ord som smultron faller en både i näsan och på läppen. Inte ens med den bästa välvilja i världen kan man inte påstå att Lord Zinclair är det perfekta matvinet å andra sidan är det svårslaget i bersån.

Lord ZinClair White Zinfandel, (varunummer 6291, 55 kr) avnjutes lämpligen i svalt tillstånd.