Jag älskar palt. Det är den snällaste, tryggaste mat jag kan tänka mig. Men vad ska man dricka till?
De flesta skulle svara ”mjölk”, men jag är inte mycket för att dricka mjölk överhuvudtaget. Olika typer av öl har jag provat men inte fått det att funka heller.
På ren trots och i ett infall av tillfällig galenskap testade jag champagne till den nykokta palten. Mina systrar, som inte tackar nej till vare sig palt eller champagne, var inte sena att nappa på förslaget. Det fungerade fantastiskt bra! Kontrasten mellan den enkla, rustika norrländska rätten och det lyxiga, eleganta vinet var en oväntad succé! Systerskapen, som fått verklig smak för bubblorna, hjälper numera till att sprida den nya kombinationen!
När jag satte igång med denna soppa slog det mig att jag nog har lagat den tidigare, fast det är nog närmare 30 år sedan. Inget giltigt skäl att hoppa över detta recept med andra ord.
Grymma mängder med vitlök ingår, men det är inget man ska backa för. I boken rekommenderar Butler att man kan byta ut äggen mot exempelvis pasta av något slag.
(4 personer)
12-15 vitlöksklyftor
2 burkar hela konserverade tomater
1 1/2 tsk paprikapulver
12 dl svag buljong (eller vatten) 4 ägg 4 skivor vitt bröd
olivolja
1 knippa persilja salt och peppar
Dela de skalade vitlökarna på längden och fräs dem i lite olivolja några minuter utan att de får ta färg. Strimla tomaterna och fräs tillsammans med vitlöken ytterligare ett par minuter. Pudra över paprikapulvret och häll i buljongen. Jag använde fryst hönsbuljong jag spädde ut. Dra några ordentliga tag med pepparkvarnen och låt sedan soppan sjuda i cirka 45 minuter utan lock. När soppan är klar smakar du av den med salt. Knäck äggen ett i taget i en kopp och låt dem glida ner i soppan. Efter 3 minuter lägger du ner brödskivorna och strör över persilja.
Jättegod soppa med mild men distinkt vitlökssmak. Matigt och mättande med äggen och brödet. Helt perfekt i den ruggiga vinterkylan. Var generös med pepparkvarnen och var inte rädd för vitlöken, den smakar lite sött när man tuggar på dem.
Den franska kokboksklassikern ”Je sais cuisinier” av Ginette Mathiot finns nu i en engelsk utgåva, ”I know how to cook” med uppdaterade recept för moderna kök.
Första upplagan kom 1932 och den är en veritabel bibel med 1400 recept ur det franska köket. Boken är vackert, men sparsamt, illustrerad med helsidesfoton (se förlagslänken ovan) som verkligen lockar att sätta igång att laga mat. Enkla, tydliga recept där måtten anges i två olika enheter.
Kan verkligen rekommendera denna skatt som jag själv hittade för strax under 300 kronor i bokhandeln.
Ett litet exempel ur boken är instruktionerna hur man lagar en boeuf bourguignon. Betydligt kärnfullare än Julia Childs episka utläggning.
In a heavy-based pan over a medium-high heat, fry the onions and lardons until browned. Remove them, add the meat and brown it on alla sides. Sprinkle with the flour, stir until browned, then add the hot stock. Add the lardons, onions, wine and bouquet garni, and season with salt and pepper. Simmer gently on alow heat for 2 hours, then add the mushrooms and cook for 30 minutes more.
Ännu en rätt jag förmodligen aldrig skulle gjort om jag inte gett mig in i detta dödsföraktande projekt. De få gånger jag ätit denna dessert har det varit som en enkel avslutning på en otillfredsställande middag på någon krog på kontinenten. Trist, dallrig, grynig och ganska smaklös. Carl däremot hejar på och hoppas att här ”…väcks trevliga semesterminnen vid medelhavet vid liv”. Idag är en sådan förhoppning ganska fruktlös då de flesta har sina gastronomiska semesterminnen i form av tropisk frukt i Khao Lak.
Smält sockret i en torr stekpanna tills alla klumpar är borta och sockret blivit brunt. Häll i en kakform och låt sockersmeten rinna runt så det mesta av formen täcks. Du kan behöva ta hjälp av en bakpensel (ej av plast). Tänk på att formen blir väldigt varm av sockret. Riv mandlar och citronskalet fint. Jag tog i lite extra med 5 mandlar och skalet av en hel lite citron. Vispa upp äggen. Ge gräddmjölken ett uppkok och häll under kraftig omrörning ner i äggsmeten. Rör ned citron och mandel. Häll i smeten i kaformen som du ställer i en form med höga kanter som du fyller med hett vatten. Sätt in i ugnen på 200° i 45 minuter. Låt svalna innan du försiktigt lossar crémen från kanterna. Stjälp upp på en tallrik och servera naturell eller med vaniljglass.
Trevlig överraskning! Så lätt att göra och ett absolut perfekt resultat med fast, något krämig, konsistens. Kul också när något ser ut som på bilderna. Den friska citronsmaken och mandeltonen var mycket fin. Den extra dosen behövdes. Nästa gång ska jag servera med mjuk vaniljglass och färska hallon.
…står i ugnen där den verkar möta samma öde som Windows Vista, det vill säga bara pannkaka.
Det började som en bra idé på pappret; att dekonstruera mitt favoritrecept för att göra en upphottad version. Redan innan formen åkte in i ugnen kände jag oron gnaga i magtrakten. Nu skvalpar smeten oroväckande när jag vänder på formen. Det blir nog till att återinstallera version 1.0 i receptsamlingen igen.
Bättre lyss till den sås som sprack än aldrig vispa en béa.
Edit: Den blev inte bara misslyckad, den gick inte att äta.
Lite trött på ingrediensfattiga butlerrecept gav jag mig i kast med en köttlimpa. En fin vitlökspaté låg nämligen nära bästföre och en burk oliver tog plats i kylen. Jag utgick från ett recept jag gjorde i somras och adderade lite smakgivare.
1 dl skorpmjöl rörs ut i0,5 dl mjölk och 0,5 dl grädde och får svälla en stund. Blanda i 2 ägg, 2 msk dijonsenap, 2 msk kapris, 1 dl grovt hackade svarta oliver, 2 msk brandy (eller konjak/armagnac/calvados), 2 msk worcestershiresås, 2 msk flingsalt, 1 msk lätt stött grönpeppar, rejält med nymalen svartpeppar och 2 rivna vitlöksklyftor. Mosa ner 2 hg vitlökspaté eller ugnsbakad leverpastej och blanda sedan allt ordentligt med 1 kg nötfärs. Klä en patéform eller en avlång sockerkaksform med tunna baconskivor, (här använder jag faktiskt sladderbacon och inte riktigt bacon) fyll formen med smeten och vik över baconskivorna. Blir det smet över kan du steka biffar. Baka i 150° cirka en timme.
Det här receptet är verkligen lyckat! Har gjort flera smaksättningar och det blir så bra varje gång. Konsistensen fast men saftig och smaken rik. God att skiva upp kall på en skiva knäckebröd okså,
Till sin restaurang ”importerade” Carl Butler kockar från andra länder för att få nya influenser till köket. Inget konstigt tycker vi idag, men då var det ganska ovanligt. I kokboken refereras ofta till en spansk kock med namnet Cesar. Här är ett recept från honom på estofado, Spaniens motsvarighet till kalops.
(5-6 personer)
1 kg oxkött (kalopskött)
3 medelstora morötter
2 gröna paprikor
1 gul lök 1 burk hela tomater 1 1/2 dl vitt vin
1 lagerblad
1/2 tsk timjan 2 vitlöksklyftor 1 tsk salt
svartpeppar
Skär morötter, paprika och lök i ganska stora bitar. Fräs med lite olivolja i en tjockbottnad gryta cirka 5 minuter utan att det tar färg. Skär tomaterna grovt och häll tillsammans med spadet i grytan. Riv eller pressa ner vitlöken och tillsätt salt (jag tog 2 tsk och fick ändå eftersalta), kryddor och vinet. Koka upp och ställ åt sidan. Skär köttet i grytbitar, torka av med hushållspapper och bryn på hög värme i omgångar så det får bra färg. Lägg ner köttet till grönsakerna rör om och fyll på med vatten så att det knappt täcker. Koka sakta på spisen eller i ugnen (150°) i minst två timmar. Servera med kokt potatis eller ris.
Här var det verkligen retrokänsla! Smakade som grytorna jag själv gjorde i slutet på 1970-talet då grön paprika var ett nästan obligatoriskt inslag i matlagningen. Ganska blek i smaken faktiskt (Carl föreslår att man kan tillsätta en buljongtärning också) och krävde eftersaltning och en del stänk med tabascoflaskan.
Edit: Resterna av grytan värmde jag upp med den kokta potatisen, skivade ner svarta oliver och smaksatte med lite harissa och lite ekologiskt buljongpulver. WHAM! Riktigt mustigt och gott!
Drack det trevliga röda vinet från Lirac till grytan. Vinet lyfte till nya höjder och fick en tydlig tona av kanel/kardemumma. Nice!
I Carl Butlers kokbok saknas pesto, färsk basilika, fetaost, chili, parmesan, olivolja, matlagningsyoghurt och andra stapelvaror i det nysvenska köket. Något av det mest exotiska vi hittar är avocado. Så ny och populär var den då att den fått en revival idag.
Tydligen var denna rätt en klassiker på restaurangen Svensson & Butler.
Mosa ner osten (jag tog cirka 3 msk) i gräddfilen och blanda sedan med majonäsen. Istället för malda valnötter hackade jag 8 valnötter och blandade ner. Skala räkorna (cirka 500 g oskalade räkor). Dela avocadon på längden och ta ur kärnan. I orginalreceptet ska ska räkorna läggas i hålan efter kärnan. Jag grovhackade istället både avocadoköttet och räkorna, blandade med en matsked av dressingen och skedade tillbaka i skalen. Resten av dressingen hälldes över och toppades med några hela räkor.
Ja, vad kan gå fel med räkor, avocado och majonäs? Inget alls. Grönmögelosten gav det hela en pikant brytning och valnötterna lite trevligt tuggmotstånd. Kanske jag skulle bytt ut gräddfilen mot yoghurt för lite bättre syra.
Det var lika bra att ge sig i kast med denna märkliga rätt. Jag har satt mig före att göra alla recept i boken, men detta kunde ju inte bli bra. Jag skulle hur som helst ALDRIG lagat det om jag inte gett mig in i det här projektet. Ett recept med fiskpinnar finns liksom inte på kartan. Har inte köpt fiskpinnar sedan grabben flyttade hemifrån, han krävde nämligen denna produkt till de fruktade fiskpinnemackorna.
Enligt boken är anrättningen inspirerad av en rätt på rysk restaurang i Paris. Undrar vilken restaurang det var som serverade fiskpinnar under filmjölkssås?
Såsen gör du genom att fräsa mjölet i smör (inte margarin!) och sedan hälla på filmjölken. Låt sjuda cirka 10 minuter. Receptet säger inget om salt men jag tillsatte några nypor för att balansera syran.
Skiva champinjonerna (jag tog nästan 2 hg), stek i torr panna tills de tappat vatten och fräs med lite smör till de tagit lite färg. Salta och peppra.
Stek fiskpinnarna (”1 pkt” översatte jag till 12 st) så de får lite färg och nästan blivit färdiga och lägg dem i en ugnsform. Täck med de skivade äggen, champinjonerna och häll över såsen. Sist strör du över osten. ”1 litet paket riven ost” lät misstänkt som parmesanpulver eller, gudförbjude, ”rivosto” så jag rev lite blandade bitar jag hade i kylen. Gratinerade på cirka 175° tills osten fick lite färg. Servera med kokt potatis.
Jag närmade mig rätten med stor tvekan medan kära hustrun anföll den med ett glatt ”det luktar jättegott”. Det smakade faktiskt bra. Filmjölkssåsen gav syra och paneringen från pinnarna band den lösa konsistensen. Lite frisk, mild och trevlig. Garanterat en succé hos barnfamiljer. Gissningsvis kan filmjölkssåsen ersättas med matlagningsyoghurt (som inte fanns i diskarna 1974). För en lyxigare variant skulle man kunna byta ut svampen mot räkor. ”Det här ska jag ha fler gånger” slog kära hustrun fast.
Gubbe som gillar ärlig mat och ärliga viner. Misstänker att det samma gäller mina åsikter om människor. Jag kan inte poängbedöma mina medmänniskor, lika lite anser jag att det finns möjlighet att sätta siffror på viner. Däremot har jag en ganska klar uppfattning om vem och vad jag gillar respektive ogillar. Som tur är har jag ganska lätt för att ändra mig.
Arbetar med dryck och smaker professionellt som utbildare. Strävar ständigt efter att lära mig mer. Hur mycket som fastnar är en annan sak.
Kontakta mig på anders @ gustibus.se
Vinet & Glaset – Verktyg för livets goda
Perfekt present -”Ring för champagne”
KLassiska kartor över Bourgogne!
Wine Tower – när dekantering blir en show!
AROMASTER – största samlingen av vin- & spritaromer
Öhmans Mat & Vin 
Senaste kommentarer