Senaste nytt

23 juni 2012 | 1 kommentar

2011 Domaene Gobelsburg Rosé

Det lär bli en och annan flaska rosé innan sommaren är slut. Ju varmare desto mer rosé lyder det tydliga orsakssambandet och blir det en toppsommar finns det en hel del att välja på i hyllorna.

2011 Domaene Gobelsburg Rosé från Niederösterreich kommer från en pålitlig producent som brukar leverera riktigt bra vita viner. Att denna rosé kommer från en vitvinsproducent känns tydligt. I det mycket lätt färgansatta vinet finns en liten anstrykning av röd bärighet i både doft och smak men i övrigt är det inte mycket som avslöjar att det är en rosé i glaset. Kroppen är lätt, helt torr och mycket frisk med citrustoner, någon örtighet och avslt med karaktär av krusbär. Smaken har viss längd och balans och är väldigt stram. Vinet levererar inte någon rosékänsla och lämnar intrycket att man hellre skulle valt Gobelsburgs utmärkta riesling eller grüner veltliner istället.


22 juni 2012 | 1 kommentar

Lunch på Atmosfär

Lunchfyndet på Vendels Sture var inte ett undantag i Malmö. Lunchen på Atmosfär ligger i samma klass med råge.

Restaurang Atmosfär kan med rätta kallas en malmöklassiker. I snart sexton år har här levererats mat- och dryckesupplevelser av klass. Genom alla åren och de varsamma och genomtänkta förändringarna har Henrik Regnér, Sveriges kanske mest sympatiske krögare (sorry alla ni andra), stått vid rodret.

Jag fick prova små portioner av båda varmrätterna då jag inte kunde bestämma mig för vilken som lät godast. Kummel på krossad nypotatis, vitvinssås och primörmorötter samt sida av rapsgris med ugnsbakade tomater, lök och en frisk tomatsås. Bägge rätterna var omsorgsfullt tillagade och presenterade och visade rena, klara, tydliga och distinkta smaker som bara sjöng i munnen. Riktigt, riktigt bra för löjliga 95 kronor. Då får du också en liten soppa samt Atmosfärs klassiska focaccia som hängt med sen starten. Den sista utposten mot surdegsinvasionen?

21 juni 2012 | 1 kommentar

”Idag ska vi prata om mint, men inte vilken mint som helst utan om FUUURmint”

Den som vuxit upp med HAJK vet att ovanstående rubrik ska läsas på värmländska. Inte blir den mer begriplig, möjligtvis lite roligare.

Hursomhelst så är furmint en druva som är okänd för de allra flesta. Den ingår vanligtvis som en del i de söta vinerna från Tokaj i Ungern. Även om dessa viner är magnifika och kan räknas till de världens allra främsta så är efterfrågan på söta viner inte vad den varit. Därför framställer man istället mer av de torra friska och fruktiga viner som marknaden (ja, jag pekar på dig!) efterfrågar. 2010 Tokaji Furmint är just ett sådant vin. Det är verkligen dags att uppmärksamma denna typ av vin, särskilt när det är så snyggt och välgjort som detta från en av de främsta producenterna i området – Royal Tokaji WIne Company. Väldigt mycket vin för precis under hundralappen!

Ljust gul och grönskimrande. Ganska stor doft med påtaglig krutrökighet och mycket fruktiga aromer av vit persika, päron, vita blommor och diskret vanilj. Torr, mycket frisk med äppliga syror, fet fruktighet av vit persika, aprikos, omogen honungsmelon och mycket citrus och liten aromatiskt karaktär. Mycket lång, ren och fruktig eftersmak med stram och kritig mineralitet och en antydan till ek. 

20 juni 2012 | 2 kommentarer

Kung Fu Girl Riesling

Riesling från Washington State på den amerikanska västkusten är ingen vanlig gäst på Systembolagets hyllor. Men när det nu finns ett exempel kommer det från nästan kultförklarade Charles Smith Wines. Även om vinet presenterar sig med en osedvanligt ful etikett (jaså den är cool?) så är 2010 Kung Fu Girl Riesling så galet lättdrucken att mitt länge efterfrågade vinglas i sejdelform är påkallat. Det här är bara så läckert, snyggt och läskande!

Stor, frisk fruktig och citrusdominerad doft av apelsin, clementin, lime och grapefrukt. Torr, med en kvillrande rieslingsyra och massor av fruktighet som nästan upplevs som sötma. Citrusfrukterna från doften återkommer i smaken men med en dominans av lime. Lång, ren mineralstinn och salivframkallande eftersmak. Hur läcker som helst.

19 juni 2012 | 0 kommentarer

Midsommarens måsten

…
Tipsar här om några recept och bloggposter som är aktuella nu inför midsommar.
…

19 juni 2012 | 1 kommentar

Deli-style coleslaw

Ännu ett recept hämtat från Cook’s Illustrated. Riktigt bra coleslaw som tillbehör till burgare, grillat. På köpet kommer också ett bra recept på majonäs.

Majonäsen: Vispa samman en äggula med 1,5 tsk citronsaft, 1 tsk vitvinsvinäger, 1/4 tsk dijonsenap och 1/4 tsk salt. Mät upp 1,75 dl neutral matolja. Under konstant vispande häller du oljan i en tunn stråle i äggulan. Häll i omgångar och vispa hela tiden så att oljan blandar sig och majonäsen blir slät. Ställ kallt.

Dela ett litet vitkålshuvud (knappt ett kilo), skär bort stocken och strimla fint. Skala och strimla 2 morötter. Blanda kål och morötter med 2 msk salt och lägg i ett durkslag. Låt det hela vila mellan en till fyra timmar (perfekt resultat efter två) då grönsakerna mjuknar och vätska rinner av. Skölj väl i kallt vatten och låt rinna av ordentligt. Jag klädde min salladsslunga med hushållspapper och fick bort det mesta vattnet. Vill du förbereda så kan du lägga allt i en plastpåse och förvara i kylen till nästa dag.

Blanda vitkålen och morötterna med en liten gul lök som skivats fint. Blanda i majonäsen och 2 msk risvinäger (eller annan fin, mild vinäger) och smaka av med svartpeppar. Jag blandade i finhackad persilja också. Salladen kan sparas ett dygn i kylskåp och smakar faktiskt bättre dag två.

Gillar du coleslaw ska du testa Annikas sanslöst goda också.

18 juni 2012 | 2 kommentarer

Huevos rancheros

Huevos rancheros är en klassisk mexikansk frukosträtt kan översättas till ”ranchägarnas ägg”. En riktig mästarfrukost med krispig tortilla, krämiga ägg och en frisk, smakrik och lagom het salsa. Kan utan problen kan kombineras med bönor, bacon och annat gott. Det finns för övrigt inga lagar som säger att det måste vara morgon för att rätten ska avnjutas. Varför inte brunch, lunch eller kvällsmat.

Receptet är hämtat från Cook’s Illustrated och kan med fördel dubbleras om fler än två ska äta. Gör salsan dagen innan så är det nästan lika lätt som att koka ägg att fixa till när man står yrvaken i morgonrocken.

Halvera 750 g mogna plommontomater och skeda ur inkråmet. Skala en liten gul lök och skär i 6-8 klyftor. Skala 2-3 vitlöksklyftor och halvera och kärna ur 3 st jalapeños. Blanda grönsakerna i en skål tillsammans med 3 msk matolja, 1 tsk salt, 0,5 tsk spiskummin, 1 krm cayennepeppar och 2 msk tomatpuré. Stjälp upp allt på en plåt med bakplåtspapper och baka av i ugnen i 45 minuter på 190°. Ta ut grönsakerna och låt svalna något. Ta tomaterna åt sidan och mixa det övriga väl till en slät massa. Addera tomaterna, 2 msk limesaft, 2 msk hackad koriander, 1 tsk salt och 1 finhackad jalapeño. Mixa hastigt, salsan ska inte vara helt slät. Häll salsan i en vid panna och låt sjuda upp. Knäck 4 ägg i var sitt glas eller kopp. Gör fyra fördjupningar i salsan och låt äggen glida ner i dem. Låt sjuda mycket sakta tills äggvitan stannat. Medan äggen sjuder penslar du 2 tortillas med matolja och gräddar dem på bakplåtspapper i ugn på 225° i 6-8 minuter. Vänd efter halva tiden. Skeda försiktigt upp äggen på det krispiga brödet, häll salsa runt om och servera med ett par limeklyftor.

Gillar du matiga rätter och ägg till frukost ska du testa äggmuffins. 

17 juni 2012 | 5 kommentarer

Mitt första restaurangminnne

Apropå matminnen så finns det ett som präglat mig starkare än något annat: mitt första restaurangbesök. Jag påmindes om då jag de senaste dagarna ägnat mig åt nostalgifrosseri på facebooksidan ”Du vet att du är ifrån Ulricehamn om…”.

Som jag minns det hela var det en söndag och pappa tog mig till Stadshotellet i Ulricehamn. Jag kan inte ha varit mer än åtta eller nio år. Matsalen var stor, ljus och luftig och det var långt mellan borden som var klädda i långa, vita, svala linnedukar. Serveringspersonalen i sina vita och svarta uniformer var snabbt på plats att dra ut stolar och ta beställning. Matsalen var nästan öde och det kändes ganska högtidligt men samtidigt spännande och roligt. Jag fick en läsk, kanske var det apelsin. Jag kommer inte ihåg vad pappa åt men jag fick en halv grillad kyckling på en tallrik med guldkant och monogram. Stekt potatis kom i en tung silverskål på en assiett med en servett och gele och pressgurka kom i små glasskålar. Den snälla servitrisen hällde gräddssås över kycklingen. Kan fortfarande återkalla smakerna. Kycklingens knapriga skinn och lite torra kött, den sötsyrliga gelén, den friska gurkan och potatisen som var lite mosig under en frasig gyllene stekyta. Men det som stannat kvar starkast var den där obestämbara ”restaurangsmaken” som inte bara låg på tungan utan också mättade luften i matsalen.

Stadshotellet brann redan 1971 och pappa är borta men smaken och minnet finns kvar.

Tack Lars F Nilsson som lade upp bilden av hotellet.

16 juni 2012 | 1 kommentar

Gräddig, svampig köttfärssås

När det gäller mat präglas man starkt av minen från barndomen. För mig yttrar det sig bland annat i att mitt ideal för köttfärsås är den gräddiga, bruna och peppriga sås som min mormor gjorde. Jag har aldrig lyckats återskapa den, men den här var nästan lika god (men inte snygg på bild).

För 7-8 personer: Dela och skiva 500 g champinjoner och stek på medelhög till hög värme i torr panna tills de tappat vätska, pannan blir torr och svampen börjar kvida och knäppa. Tillsätt sedan rikligt med smör och stek tills gyllenbruna. Slå i 2 gula lökar som du hackat ganska fint och fortsätt fräsa tills löken börjar mjukna. Riv ner 2-3 vitlöksklyftor, vänd runt och lägg svamp- och lökröran åt sidan. Stek 1 kg nötfärs (undvik ”gasad” som smakar illa och försök få tag på butiksmald) tills genomstekt. slå på 1 dl vatten, 3 msk koncentrerad oxfond, 3 msk japansk soja, 2 msk sherryvinäger, 5 msk tomatpuré och 1-2 tsk harissa och låt fräsa några minuter. Slå på 3 dl vispgrädde, mal över rikligt med svartpeppar och låt koka ihop. Servera med spaghetti och riven parmesan.

15 juni 2012 | 3 kommentarer

Casa Silva på Brasserie Östergatan

Detta bildspel kräver JavaScript.

Gårdagens chablislunch var bara en liten uppvärmning för en winemakers dinner  i Ystad.

Nu var det ju i sanningens namn ingen vinmakare närvarande, men Steven Ludlum som representerade chilenska producenten Casa Silva gjorde ett bra jobb. Jag har faktiskt noterat att exportchefer ibland gör bättre och intressantare presentationer än många vinmakare.

Nu var det kanske inte främst för vinerna jag tog mig till Ystad en torsdagkväll även om jag omvärderat Chile som vinland och denna producent absolut presterar bra. Det här var nämligen ett ypperligt tillfälle att bekanta sig med Gina och Daniel Müllerns omtalade Brasserie Östergatan.

Kvällen inleddes med lite godsaker i form av lufttorkad skinka, pata negra-svålar, oliver, fuet och salta mandlar som sköljdes ned med Champagne Delamotte Brut. Därefter vidtog provning och middag.

2011 Casa Silva Chardonnay Semillon. Ljust gul. Ganska enkel men stor, fruktig doft av piggelin, persika och melon. Torr, mycket fruktig smak med läskande syra, persika, gula päron och en nästa fet karaktär. Helt ok längd. Enkelt men välgjort och trevligt vin.

2009 Casa Silva Quinta Generación White. Medeldjup gul färg. Stor och aromatisk doft av apelsin, pomerans, lime, apelsinblomma och citruszest. Fyllig, frisk och torr med koncentrerad fruktighet, lätt aromatisk apelsinton, någon fatstramhet. Lång eftersmak med viss komplexitet. Intressant och lyckad blandning av druvorna sauvignon blanc, sauvignon gris, chardonnay och viognier.

Vinerna serverades till perfekt tillagade, havsvattenrimmade pilgrimsmusslor med krispig vit sparris och en rik grönärtspuré i krassejuice. Bägge vinerna fungerade bra även om 2009 Casa Silva Quinta Generación hade en tendens att ta över anrättningen med sin aromatiska karaktär.

2011 Casa Silva Cabernet Sauvignon Carmènere. Medeldjup granatröd färg med liten blå ton. Medelstor, bärig och ganska enkel doft av röda, syltiga bär, lingon och en liten grön ton. Medelfyllig, mjuk, saftig, mycket frisk smak, bra kropp och karaktär av hallokaramell. Balanserat, välgjort vin utan komplexitet men med viss längd.

2009 Casa Silva Carmènere Reserva. Djup, blåröd färg. Stor, komplex, uttrycksfull och bordeauxlik doft med rök, sot, tobak, mörk frukt, kryddor, peppar och vanilj. Fyllig, syltig frukt, lakrits, vanilj, mjuka men otillräckliga tanniner och syror, liten fatsträvhet. Ganska kort och något obalanserad. Doften imponerade stort men smak- och strukturmässigt var vinet en besvikelse.

Till de röda vinerna serverades en till perfektion tillagad hängmörad côte de boeuf med råstekt grön, skånsk sparris och en ost- och smörmättad potatispuré som jag nästan kunde tänka mig att ha sex med. Helt makalöst god anrättning. Det enklare vinet passade utmärkt här med sina friska syror och mildare karaktär som framhävde maten.

2008 Casa Silva Quinta Generación Red. Djup granatröd färg. Stor doft av solvarma mörka bär, björnbär, rök, tobak och lite läder. Fyllig, frisk smak, mjuka, mogna tanniner, intensiv fruktig smak av mogna mörka, saftiga bär, fin fatstruktur. Toner av salmiak och lakrits i den långa, balanserade eftersmaken med viss mineralitet. Druvblandning av carmènere, cabernet sauvignon, syrah och petit verdot. Mycket njutbart vin.

Sist ut kom en trio skånska ostar. En krämig, fet och frisk vit ost som hette Spåna och påminde starkt om Brillat-Savarin. Från Lundaost presenterades en prästost som lagrats i 25 månader, inte helt lyckad då den saknade lite kropp eller fyllighet att hålla upp den kraftiga karaktären. Avslutningsvis kunde vi njuta rika och nyanserade blåskimmelosten Österlen Ädel från Vilhemsdal. Det sista röda vinet passade förvånansvärt väl till samtliga ostar trots deras sinsemellan väldigt olika karaktärer.

Trevliga viner, fantastisk god mat och skön miljö. Ta en omväg till Ystad för Östergatan är definitivt värt ett besök!

 Detta var ingen bjudmiddag. Jag betalade för både mat och vin.

← Äldre inlägg
Nyare inlägg →