Jag hade köpt hem lite svamp, bacon och färskost för att svänga ihop en enkel pastarätt. Av en händelse hamnade jag vid fiskehoddorna och fick med mig öresundstorsk hem. Det blev en fiskgratäng istället. Enkel, smakrik och mycket god vardagsrätt.
Skiva 250 g champinjoner och stek i torr panna tills det mesta av vattnet är borta och svampen fått fin färg. Klicka i lite smör och klipp ner ett paket bacon. Fräs tills allt blivit väl brynt. Skiva ner 6-8 soltorkade tomater (marinerade i olja) och låt fräsa med en stund. Blanda samman fräset med en ask cream cheese, finrivet skal av en citron och nymald svartpeppar. Lägg portionsbitar av 400 g torskfilé eller sej tätt i en form, salta lätt och pressa över lite citronsaft. Klicka över ostblandningen och gratinera i ugn på 175 grader i cirka 20 minuter. Servera med kokt potatis.
I samband med att matbloggspriset delades ut förra veckan anordnades en jättetrevlig bloggarträff hos Truth. Mingel, föredrag (här är en snutt av mitt bidrag) och mat och vin så klart.
Trots att det serverades sådana läckerheter från grillen som övernaturligt saftiga pata negra-racks så var det den baconlindade halloumin som tog hem priset. Runt kuber av Fontanas gårdshalloumi lindades fint, rökt bacon och det hela stektes sedan runt om. Osten var mycket fin i konsistensen och påminde inte så lite om kycklingbröst. Rackarns salt blev det så några få bitar räcker och måste kompletteras med något kontrasterande. När jag repriserade rätten hemma gjorde jag en sallad baserad på nätmelon och gurka som kärnades ut och skars i kuber. Små, fina och riktigt mogna tomater skars i bitar och söt, röd spetspaprika slantades också ner. Rev ner lite färsk basilika och blandade allt med en dressing gjord på mycket olivolja, en skvätt vinäger, en nypa salt och en matsked flytande honung. Fräscht, milt och lite sött som balanserade det salta. Vitlöksbröd kompletterade bilden.
Du vet väl att Öhmans Mat & Vin finns på Facebook också? Gå in och ”gilla” så får du blogguppdateringar och annat direkt i ditt facebookflöde. Bra va?
”Baconmacka”. Smaka på ordet. Det är möjligtvis det vackraste ordet som kan uttalas. ”Baconmacka”.
Skär två rejäla skivor av ett surdegsbröd som legat och blivit lite torrt. Rosta brödet på bägge sidor i en torr stekpanna på strax över medelvärme. Bred ett tjockt lager dijonsenap på den ena och täck med rikliga mängder lagrad cheddar. Bred ajvar relish på den andra skivan. Häll lite olja i den heta stekpannan, sänk till medelvärme och stek fyra skivor bacon så de blir krulliga och gyllene. Lägg fläsket på brödet med ost, fördela några skivor av mogna, fina tomater, täck med mer ost och lägg över den andra brödskivan. Vänd mackan hastigt i baconfettet i stekpannan så bägge sidorna blir feta och fina, lägg en tallrik med tyngd över mackan och stek några minuter, vänd på brödet, på med tyngden igen och stek några minuter till. ÄT med hela ansiktet!
Risotto har aldrig varit min grej. Jag äter gärna risotto men det verkar så nervöst att laga till den. Lite gordonramsayångest att den ska bli överkokt, underkokt, för salt eller smaklös. Någon gång har jag provat men utan större framgång. Idag fick jag en krämig rätt av risoni (risformad pasta) till lunch. Sprang genast hem för att testa själv.
6 skivor riktigt bacon steks knaprigt. Ta åt sidan och spara det fina fettet. Skölj och torka ur stekpannan och bryn 1 hg skogschampinjoner och 1 hg ostronskivling i den torra pannan på medelhög värme tills den får färg och tillsätt sedan baconfettet (använd smör om du inte stekt riktigt bacon eller vill ha ett annat tillbehör) lite i taget och fortsätt bryna tills svampen får en fin gyllene färg. Ta svampen åt sidan och koka ur stekpannan med 1 dl vitt vin. Koka 2,5 dl risoni i 1 l grönsaks-, höns- eller kalvbuljong tills pastan har ett par minuter kvar. Häll av buljongen men spara den. I pastagrytan tillsätter du vinet och lite av buljongen till risonin och rör medan vätskan kokar in och späd kontinuerligt med buljongen. Tillsätt minst 1 dl fint riven parmesan eller pecorino och 100 g färskost (typ philadelphiaost) och fortsätt röra så osten blandat sig och ”risotton” får en fin krämig konsistens. Tillsätt sist svampen, finhackad persilja och smaka av med salt och svartpeppar. Servera med baconskivorna på toppen och med en sallad.
Resultatet blev mycket bra. Med risonin fick ”risotton” en len konsistens och en mild grundsmak som lyfte fram den rika ost- och svampsmaken och kompletterade det salta och rökiga fläsket. Tycker faktiskt att denna version smakade bättre än den äkta varan.
Om det finns en rätt som direkt skulle kvalificera sig in på tio-i-topp över ”skämsemat” så måste det väl vara flygande jakob? Så fort man nämner rätten möts man av rynkade näsor och kommentarer som ”uuuh jag får kväljningar av bara tanken”. Ändå får man upp 19 000 träffar när man googlar ”flygande jakob”. Det är väl som med skvallerpressen; trots en enorm upplaga är det ingen som köper tidningarna.
Vad är det som väcker sådana känslor av kärlek, hat, förakt och vämjelse? Är det den rosaktiga färgen? Den vispade grädden? Barnmatsvarningen? Bananerna? Min gissning är att det är den fokliga populariteten kombinerat med att rätten är så ”olutheransk” i sin framtoning. Något som är antitesen till långkok och så oblygt utmanande, flörtigt lättätet kan ju inte vara värdigt respekt. Eller? Lite grand som Melodifestivalen.
Men man måste väl idag ändå räkna in denna rätt bland moderna svenska husmansklassiker? Receptet är helt svenskt och skapat av Ove Jakobsson som arbetade med flygfrakt, därav namnet, och publicerades första gången i ”Allt om Mat” 1976. Kombinationen av udda ingredienser måste vid tiden varit mycket uppseendeväckande och i kombination med hur lättlagad rätten är bidragit till populariteten.
Eftersom jag själv inte ätit rätten på flera år tyckte jag att det var dags att återuppleva denna syndfulla rätt. Efter att ha letat igenom nätet och sett alla upptänkliga varianter på receptet hittade jag till slut originalet från 1976 (se nedan). Följde det nästan till punkt och pricka. Trodde jag skulle behöva ersätta den italienska salladskryddan med något annat. Döm om min förvåning när det står en burk i kryddskåpet! Har ingen aning om hur den hamnat där. Kära hustrun (som sällan lagar mat) utsattes för korsförhör men befanns oskyldig. Mystiskt. Nåväl. Den enda förändringen var att jag ersatte hälften av chilisåsen med en lite hetare amerikansk apelsinketchup(!) för att få lite sting.
Hur smakade det? Gott givetvis. Den gräddiga fetman, chilistinget, tuggiga nötter, knaprigt bacon mosig och söt banan och mör kyckling kan liksom inte bli fel. Serverade strimlad isbergssallad (tidsenligt skulle det vara) med bara en skvätt olivolja och vinäger. Kompletterade perfekt med syran och krispigheten. Rätten är inte helt olik den försvenskade thaimat som serveras på otaliga snabbmatsserveringar; kokosmjölken, frukten, kycklingen, nötterna, mild chili och ris. Kanske dags att uppdatera flygande jakob med grön curry och kokosmjölk?
Diskuterade vad som hade passat att dricka till. Varför inte ett skämsevin? Liebfraumilch. Hade säkert passat utmärkt med sin sötma och mjuka karaktär.
RÖSTA nedan om denna vattendelare i det gastronomiska Sverige.
Originalrecept Flygande Jakob
Antal personer: 8
Ingredienser
3 färdiggrillade kycklingar
1 tsk italiensk salladskrydda
4–5 bananer
4,5 dl vispgrädde
2–2,5 dl chilisås av ketchuptyp
2 pkt bacon
1 dl salta jordnötter
Gör så här
Sätt ugnen på 225°. Bena ur kycklingarna och lägg bitarna i en smord, ugnssäker form. Smaka på kycklingen. Krydda eventuellt med salt och peppar. Strö över salladskryddan.
Skala bananerna. Dela dem först på tvären och sedan på längden så att det blir fyra bitar av varje. Lägg bananbitarna ovanpå kycklingbitarna.
Vispa grädden och blanda den med chilisåsen. Bred gräddblandningen över kyckling-/bananbitarna. Gratinera i ugnen ca 20 minuter.
Skär under tiden baconet i småbitar och knaperstek dem. Strö baconet och jordnötterna över den färdiggratinerade kycklingen.
Till min franska köttfärslimpa gjorde jag en blomkålsgratäng efter ett recept i Jamie Olivers bok ”Jamies Matrevolution”. Jag har aldrig blivit besviken på något av hans recept. Det är ofta så enkla och självklara att jag inte ens lockas att ändra i dem. Denna variant på klassikern blomkålsgratängen var mycket lyckad.
Skär buketter från ett riktigt stort eller 2 medelstora blomkålshuvuden. Koka 5 minuter i saltat vatten. Mosa 5 sardeller och blanda med 5 dl creme fraische, salt, peppar och 100 g fint riven ost (i receptet anges cheddar men jag bukar ta vad jag har hemma, idag blev det västerbotten och lagrad gouda). Klicka ut röran över blomkålen som du lagt i en form. Strö ytterligare 100 g riven ost över. Sist strör du över en brödmix som du gör så här: mixa 4 skivor dagsgammalt vitt bröd med kanterna kvar med 1 tjock skiva bacon, några kvistar rosmarin och ungefär 0,5 dl olivolja. 45 minuter i ugnen på 175°.
Jätteenkelt och gott. Den milda, mjuka blomkålen och den friska men feta ostsåsen kontrasterades av det frasiga täcket med en rökig ton och liten örtighet av rosmarin.
Betygsätt detta:
Vem är Öhman
Gubbe som gillar ärlig mat och ärliga viner. Misstänker att det samma gäller mina åsikter om människor. Jag kan inte poängbedöma mina medmänniskor, lika lite anser jag att det finns möjlighet att sätta siffror på viner. Däremot har jag en ganska klar uppfattning om vem och vad jag gillar respektive ogillar. Som tur är har jag ganska lätt för att ändra mig.
Arbetar med dryck och smaker professionellt som utbildare. Strävar ständigt efter att lära mig mer. Hur mycket som fastnar är en annan sak.
Kontakta mig på anders @ gustibus.se
Vinet & Glaset – Verktyg för livets goda
Perfekt present -”Ring för champagne”
KLassiska kartor över Bourgogne!
Wine Tower – när dekantering blir en show!
AROMASTER – största samlingen av vin- & spritaromer
Senaste kommentarer