Besökte härliga Torvehallarna häromdagen och köpte bland annat en fin, fransk kyckling. Hade ingen aning vad jag skulle göra med den, förutom att den skulle vara helstekt, så jag skickade ut ett nödrop via de sociala medierna och fick tips om detta recept av Jamie Oliver.

Passade mig utmärkt då Jamie är en favorit samt att jag hade alla ingredienser hemma. Det blev riktigt, riktigt bra med potatisarna som gottade sig i kycklingfettet, citronsaften och kryddigheten från korven. Kära Hustrun himlade med ögonen över de små chorizoskivorna som blivit härligt frasiga i ugnen.

Till 3-4 personer: Skölj och klyfta knappt ett kilo små fina delikatesspotatisar. Koka 5 minuter tillsammans med 2 små citroner. Häll av vattnet, ta upp citronerna och stick  små jack i dem med en kniv. Skär stjälkarna av ett ett knippe bladpersilja och tyck in dem tillsammans med citronerna i en kyckling på cirka 1200 g. Citronsmaken blir rikare och värmen från dem hjälper till att tillaga kycklingen inifrån. Gnid in kycklingen med lite salt och nymalen svartpeppar. Blöt, kynckla ihop och skaka av ett ark bakplåtspapper och täck en ugnsform lite större än fågeln. Häll potatisen i formen, salta och peppra. Lägg kycklingen ovanpå potatisen och fördela 200 g skivad och starkt kryddad chorizo av den torra sorten över fågeln och stick in korvbitar under den. Ringla över olivolja och skjuts in i ugnen på 220° i cirka 80 minuter.

Under tiden gör du en gremolata. Hacka persiljebladen och 2 vitlöksklyftor fint och blanda med det finrivna skalet av 2 citroner samt en nypa salt och lite svartpeppar. Ta ut kycklingen ur ugnen. Sätt på grillelementet i ugnen, blanda runt potatisen (lägg med alla korv som du plockat från kycklingen) med fettet i formen och rosta i ugen cirka tio minuter, blanda runt då och då. Skär upp kycklingen, fördela delarna över potatisen och klicka gremolatan över den varma maten. Njut med ett glas beaujolais.

Finns det något som kan locka fram stadshotellsnostalgin snabbare är ”biff med lök”? En riktig svensk klassiker som även går under namnet ”ångbåtsbiff”. Så enkelt, så gott och så sorgligt bortglömt.

Till 4 personer: Koka potatis. Skär minst 4 gula lökar i inte allt för tunna skivor. Löken ska mjukna långsamt i massor av smör på medelhög och ska inte brynas utan bara efter minst 20 minuter bli lätt gyllene. Strö över 0,5 tsk socker, rör om och slå på 3 dl vatten och 1,5 msk kalvfond från flaska, 1 skvätt soja och rejält med vitpeppar. Sjud upp och håll varmt. Banka ut 4 stora fina utskurna biffar (rumstempererade) till knappt 1 cm tjocklek, torka dem torra med hushållspapper och salta och peppra. Stek på hög värme i en blandning av olja och smör, ett par minuter på var sida så de fortfarande är lätt rosa inuti. Ta upp köttet och slå löken med skyn i stekpannan så den snabbt kokas ur. Servera med potatis, saltgurka, biffarna toppade med löken, häll sky över och drössla över hackad persilja.

Njutes med en källarsval ljus lager enligt traditionen men en bra beaujolais var galet bra till.

Efter genomgången av ”naturvinslådan” från Noma kände jag att jag var tvungen att ge mig i kast med några av vinerna ur Systembolagets lansering av ”naturviner”.

Jag satsade på en beaujolais från Jean Foillard och en dolcetto som blivit uppskriven av flera vinskribenter. Trots att jag är en stor älskare av beaujolais har jag missat denna omskrivna, och av många hissade, producent. Tyvärr levde inte vinet upp till förväntningarna speciellt inte med hänsyn till priset på 250 kr. Jag saknade den charmernade och livliga bärigheten och frukten samt den omedelbara drickbarhet som jag förknippar med beaujolais. Men jag ska ge producenten en chans till och testa den enklare varianten som släpptes samtidigt.

Dolcetto brukar beskrivas som ”Italiens beaujolais” och här fanns just det jag saknade i det föregående vinet. Massor med generös frukt men också en imponerande struktur inbakad i generositeten. Ett riktigt bra och njutbart vin med lagringspotential. Dessutom mycket förmånligt prissatt.

2010 Morgon Côte du Py (Jean Foillard). Ljus, blåröd färg. Medelstor doft av syltiga skogsbär, gröna örter och ett stick av grisurin. Det låter inte trevligt men ger vinet en spännande komplex dimension till det bäriga. Lätt kropp, få men gröna och lite kärva tanniner, mycket frisk syra, en ekstruktur som ännu inte är integrerad , en snabbt avklingande bärig frukt, toner av anis och en påtaglig och lite oren beska i eftersmaken. Ung, lite kort och något outvecklad smak. Svårt att sia om utvecklingen på detta vin men gissningsvis kommer det att bli mer harmoniskt med ett par år i flaskan.

 2010 Dolcetto di Dogliani (Cascina Corte) . Djup, nästan purpurfärgad. Medelstor, lite outvecklad men mycket fruktig doft av björnbär, hallon, solmogna jordgubbar, lagerblad, örter, sötlakrits och ett tydligt inslag av vitpeppar. Fyllig, massor av ”tuggig” mörk frukt, tuffa tanniner som är inbäddade i bärigheten och en påtaglig rökig ton och karaktär av lakrits och salmiak. Välstrukturerat, lång eftersmak men ännu outvecklat. Händer nog en hel del inom det kommande året.

Ibland stöter man på viner vars etikett bara skriker ”drick mig”. Vinet på bilden är ett sådant. Jag fick en instinktiv lust att slita ur korken, slänga fram charkuterier och ost på bordet och fylla ett slitet duralexglas till bredden med det röda vinet. Jag bärgade mig dock.

Skulle 2009 Beaujolais-Village från Joseph Jambon (Josef Skinka. Bara en så’n sak!) leva upp till vad etiketten lovade? Jodå. Både i doft och smak levererades vad som kan förväntas av bra beaujolais av årgång 2009. Dessutom fanns här en fin fatstruktur som gav en lång eftersmak och ryggrad som lovade viss utvecklingpotential utan att vara påträngande. Farligt lättdrucket och aptitretande samtidigt som det var karaktärsfullt. Ett riktigt användbart vin till massor av olika typer av mat.

Kostar 125 kr men finns endast att beställa på Jakobsson & Söderström (kolla så årgången blir rätt bara) men då kan man å andra sidan passa på att lägga en liten order på den suveräna champagnen också. Edit: Fel av mig. Det verkar som om vinet för tillfället inte finns tillgängligt för konsumenter.

Efter att nyligen lagt ut texten om den förträffliga årgång 2009 och hur dessa viner rört mig ända in i barndomsminnena så är det kul att hitta ett av dessa tillgängliga på Systembolaget.

Nu är ju kanske inte ekologiska 2009 Morgon ”Côte du Py” från Domaine de la Bonne Tonne en typisk representant för den stil jag älskar, men den är en riktigt bra inkörsport för den beaujolaisovane. Detta vin är lite fylligare och kraftigare i stilen tack vare ett år på ekfat. Det dämpar lite av den sprudlande bärigheten och frukten men lägger till en dimension av kryddighet, anis, lakrits, ett stråk av läder samt en fin ekstruktur som klär in gommen.

Lite maffigare. Lite dyrare. Men ett njutningsbart vin som definitivt kommer att ha en intressant utveckling de närmaste 3-4 åren.

När jag var liten hade vi fullt av bärbuskar i trädgården; krusbär, hallon, svarta vinbär och massor av röda vinbär. Jag minns så starkt doften när man satt på huk och plockade bären. Den klorofyllmättade aromen från bärbuskarnas blad och gräset som blandades med den rena men djupa doften från den fuktiga och mörka jorden. Jag älskade att repa av bären från sina små prydliga stänglar, fylla handen och trycka in massor med bär i munnen. Jag kunde inte få nog av den intensiva bärigheten med den nästan vibrerande fruktigheten och pirrande syran. Precis så smakar beaujolais av årgång 2009.

Det har sagts och skrivits mycket om denna exceptionella årgång som äntligen lyft fram detta distrikt med sitt skamfilade rykte men en sak är säker; vinerna är fantastiska! Bland annat var det en beaujolais som var den största upplevelsen när jag var på Vinexpo i juni. Tyvärr är de så njutbara att de flesta redan druckits upp trots att många av dem skulle vinna på flera års lagring. Kikar man i hyllorna i vinbutiker så är årgången nästan omöjlig att hitta. Däremot har Irma i Danmark fortfarande en handfull olika viner av årgången kvar. Det jag köpte på mig senast är redan på upphällningen och jag förbannar mig själv att jag inte köpte lådvis av dem då det kostade mellan 69 och 79 DKK. Löjligt billigt.

Ser du en beaujolais 2009:a så KÖP!