Det blir mycket sallader när termometern pendlar runt trettio grader och bladsalladen är billig, kommer i många varianter är smakrik och nästan köttig. Att sedan alla andra grönsaker och råvaror kommer i överflöd gör middagsvalet lätt.

Alla sallader blir dock inte lyckade. Jag fick in en riktigt misslyckad och sorglig variant på en restaurang i Uzès. Idén och ansatsen var dock så bra att jag redan nästa dag gjorde en egen variant på den som blev synnerligen bra.

Dubbelpanera (vispat ägg/vetemjöl/vispat ägg/ströbröd) en getost per person och ställ kallt. Det ska vara de små puckformade ostarna. Plocka ihop några olika sorters bladsallad som du sköljer och torkar väl och lägg upp på tallrikar. Skär tjocka skivor av stora, mogna och biffiga tomater och lägg ut på salladen tillsammans med urkärnade svarta oliver av god kvalitet. Skär tjocka strimlor (lardons) av rökt sidfläsk och stek gyllenbruna på medelhög värme. ta upp fläsket och spara fettet. Gör en enkel vinägrett och blanda ner stekfettet. Sjud grön sparris i lätt saltat vatten tills den precis börjar mjukna och skölj den snabbt. Stek getostarna i en blandning av olivolja och smör på ganska hög värme så de får fin färg. Lägg sparrisen på salladen, ringla över vinägretten, frö över fläsket och toppa med getosten. Avnjutes med ett svalt rosévin

Jag börjar så sakteliga inse att ambitionerna med att laga mat i huset vi hyrt här i södra Frankrike måste skruvas ned något. När det är runt 30° så är man varken pigg på att stå i spisvärmen eller äta något avancerat. Men vad gör det när det finns så mycket gott att köpa i butikerna och det bara handlar om att montera ihop det man hittar.

Förutom att vanliga franska supermarkets befinner sig i ett annat universum jämfört med svenska vad det gäller utbud och färskvaror (blir katatonisk inför fiskdisken) så finns här enkla grejer som borde tas efter där hemma. Att kunna köpa färdigkokta och vakumförpackade rödbetor i grönsaksdiskenär ju genialt! Bara att klyfta eller skiva upp och servera som tillbehör till valfri kött- eller fiskbit. Borde ju kunna dra upp försäljningssiffrorna för denna förbisedda läckerhet rejält. Snälla livsmedelshandeln: släng ut den där trista färdigkokta majsen och se till att vi får mjälla rödbetor till vår latmat istället. Då blir det hur lätt som helst att servera denna klassiker som förrätt när som helst:

Blanda machésallad med olivolja och lite citronsaft och fördela på assietter. Skiva eller klyfta kokta, skalade och avsvalnade rödbetor och arrangera snyggt på salladen. Smula över getostrulle (jag använde förstås någon lokal, smakrik och pastöriserad sort), riv över lite citronzest, strö över lite flingsalt och ringla slutligen över lite olivolja. Klart!

Dags att utforska om man verkligen kan ha labneh till vad som helst. Jag har nämligen en teori att labneh är mejeriprodukternas motsvarighet till bacon. Bacon gör allt godare och kan Gitto göra baconkola så kan väl jag göra gettryfflar. Eller?

Jodå. Det gick. Speciell och pikant smak med den djupa kakaotonen mot syran, sötman, sältan, citrusaromen och den illa getkaraktären. Jag är ingen vän av kakao och rött vin men här fungerade det utmärkt. Det fylliga, chilenska syrahvinet blev mjukare och fruktigare till tryffeln och lockade fram tydliga lakritstoner ur chokladen.

Till varje väl avrunnen och avtorkad labnehboll (cirka 30 g) tar du 1,5 msk mörk kakao av hög kvalitet (typ Valrhona eller liknande) och 1 msk strösocker och mosar samman väl. Det blir en ganska torr pasta och när allt är riktigt ihoprört droppar du i lite vispgrädde så smeten blir lite mer medgörlig. För varje ostboll finriver du ner skalet av 1/4 citron och blandar. Ställ svalt så smeten stelnar något. Forma smeten till små ägg med två kaffeskedar och vänd i kakaopulver (jag använde mix till drickchoklad) och ställ svalt igen innan severing

Jag har fått en ny favorit och kärlek i köket: Labneh!

Labneh är en färskost som görs av väl avrunnen getyoghurt och som formas till golfbollsstora bollar och förvaras i olja som ibland smaksätts. Man pratar om libanesisk labneh men typen av ost är vanlig i stora delar av östra Medelhavet och Mellanöstern men under många olika namn. Den labneh jag köpte är tillverkad i Bulgarien.

Påminner lite om fetaost men är mjukare och krämigare i konsistensen och med en distinkt yoghurtsyra, fin sälta, intensiv smak och med getkaraktären lurandes diskret i bakgrunden. Mycket god att hacka ner i sallader eller att äta som färskost rakt upp och ned till bröd med lite olivolja. Jag hade den som tillbehör till bland annat torkad skinka, chorizo och inlagda kronärtskockor på en tapastallrik där den verkligen lyfte smakerna. Rörde ut några bollar i färsen till mina goda fyllda paprikor vilket gav fyllighet och syra. Användningsområdena är många och jag kommer ständigt att ha en burk hemma. Har till och med börjat fundera på någon typ av dessert.