Mintkyssar är ett julgodis som för mig är intimt förknippat med barndomen. Den spröda, sockriga smaken med den intensiva mintigheten och den mörka chokladpluppen smakade så annorlunda, vuxet och lyxigt.

Det här var första gången jag gjorde dem själv. Lite pilligt när man ska klicka ut dem och hålla smeten smidig. Ett tips är att dubbla satsen när man ändå håller på för de blir inte många kyssar av det här receptet. Ett annat tips är att bryta ned blockchokladen direkt i spritspåsen och smälta den i mikron. Detta förutsätter förstås att spritstyllen är av plast.

Rör ihop 2 dl florsocker, 1 msk glykos (inte glukos), 0,5 dl vatten och 1 krm 24%-ättiksprit och värm i en kastrull på spisen. Koka lagen tills termometern visar 115°C. Häll lagen i en liten, värmetålig, oljad (neutral matolja) bunke och låt svalna i ungefär en kvart.. Droppa i 3-4 droppar pepparmintarom och rör tills det börjar vitna. Ställ ner bunken i en kastrull med sjudande vatten och rör tills massa tjocknar något och blir vit. Klicka ut på bakplåtspapper. Smeten ska vara så pass lös att den rinner ut och blir slät. Om smeten är för fast rör du ner några droppar vatten och värmer igen. Låt stelna. Smält lite blockchoklad och spritsa ut på mintplattorna.
Förvara torrt i rumstemperatur.

Fudge är ett julgodis jag minns från när jag var liten. Jag har inte ätit det på decennier så det var faktiskt på tiden nu.

Jag använde mig av kakaopulver från Valrhona som gav en mycket djup och fin smak. Fudgen blir härligt porös och mör och med en skvätt sprit i blir den ännu vuxnare i smaken. Svårt att sluta äta när man väl börjat.

I en gryta blandar du 3 dl strösocker, 50 g smör, 2 dl vispgrädde, 1 msk vaniljsocker, 3 msk kakao och eventuellt ett par matskedar whisky, rom eller brandy. Koka och rör tills termometern visar 126°. Det tar ungefär 30-40 minuter. Har du inte termometer kollar du konsistensen genom att droppa lite smet i kallt vatten, kan du forma smeten till en fast kula är fudgen klar. Klä en liten form (cirka 20×15) med smörpapper, häll i smeten och låt svalna. Skär upp i bitar stora som sockerbitar medan fudgen fortfarande är lite varm.

Jag har samlat alla mina julrecept här!

Läs om de knalliga skålarna och den italienska burken hos precis en sån retroblogg.

Dagens recept är snott rakt av från Anna Billing för det är så bra att det måste spridas. Dadelknäcken har en fin djup smak, fruktig och lite syrlig. Sötman upplevs som lägre och mer komplex än i vanlig knäck. Prova!

Koka upp 2 dl dadelsirap, 2 dl socker, 2 dl grädde och 2 msk smör i en tjockbottnad kastrull. Koka på hög värme i ungefär en halvtimme eller tills smeten nått 122 grader. Använd termometer. Gör ”kulprovet” genom att doppa en sked med smet i kallt vatten. När du kan rulla en kula är knäcken färdig.
Hacka 1,5 dl pistage fint och blanda hälften i smeten. Smöra en plåt och sätt ut knäckformarna (cirka 70 st) och portionera ut smeten, använd en bringare med pip så går det lättare. Strö till sist resten av pistagehacket över knäcken och låt stelna. Förvara kallt.

Jag har samlat alla mina julrecept här!

De snygga skålarna kan du läsa om på precis en sån retroblogg.

Har mycket vaga minnen om att jag någon gång kokat knäck. Men att rulla tryfflar, göra fudge och liknande har aldrig lockat trots att min morfar var karamellbagare och sålde konfekt på marknader. Eller kanske just därför.

Men Anna Billings dadelknäck lät så lockande att jag var tvungen att testa. Särskilt som kära hustruns skurna pepparkakor också blev så lyckade med sirapen utbytt mot dadeldito.

Annas recept är helt perfekt sånär som på en punkt; jag fick koka knäcken i nästan en timme, inte 20 minuter, för att få till rätt temperatur och konsistens. Men det var det värt för smaken blev djup, fruktig och lite syrlig. Sötman upplevdes som lägre och mer komplex än i vanlig knäck. Jag blandade också hälften av pistagen i smeten och sparade hälften för dekoration.