När jag skrev om croque monsieur häromdagen var jag så övermäkta stolt över att lyckas peta in ett citat av Marcel Proust på originalspråk och att göra en litterär referens. Inte likt mig alls.

Som av en händelse hittade jag idag en form för madeleinekakor på Lidl (av alla ställen) vilket jag tog som ett tecken på att receptet med litterär anknytning inte var en engångsföreteelse.

Smaken av madeleinekakan som smulas sönder när den doppas i lindblomsteet väcker ett smak och doftminne hos Marcel Proust och förflyttar honom i tid och rum. Den torra kakan uppblött i örtte blir på så sätt skyldig till ett av de mest kända, och minst lästa, mastodontverken i litteraturhistorien; På spaning efter den tid som flytt.

Il y avait déjà bien des années que, de Combray, tout ce qui n’était pas le théâtre et la drame de mon coucher, n’existait plus pour moi, quand un jour d’hiver, comme je rentrais à la maison, ma mère, voyant que j’avais froid, me proposa de me faire prendre, contre mon habitude, un peu de thé. Je refusai d’abord et, je ne sais pourquoi, me ravisai. Elle envoya chercher un de ces gâteaux courts et dodus appelés Petites Madeleines qui semblaent avoir été moulés dans la valve rainurée d’une coquille de Saint-Jacques. Et bientôt, machinalement, accablé par la morne journée et la perspective d’un triste lendemain, je portai à mes lèvres une cuillerée du thé où j’avais laissé s’amollir un morceau de madeleine. Mais à l’instant même où la gorgée mêlée des miettes du gâteau toucha mon palais, je tressaillis, attentif à ce qui se passait d’extraordinaire en moi. Un plaisir délicieux m’avait envahi, isolé, sans la notion de sa cause. Il m’avait aussitôt rendu les vicissitudes de la vie indifférentes, ses désastres inoffensifs, sa brièveté illusoire, de la même façon qu’opère l’amour, en me remplissant d’une essence précieuse: ou plutôt cette essence n’était pas en moi, elle était moi. J’avais cessé de me sentire médiocre, contingent, mortel. D’où avait pu me venir cette puissante joie? Je sentais q’elle était liée au goût du thé et du gâteau, mais qu’elle le dépassait infiniment, ne devait pas être de même nature. D’où venait-elle? Que signifiait-elle? Où l’appréhender?

Läs gärna denna intressanta artikel där det utreds huruvida Marcel Proust verkligen visste vad en madeleinaka var när han satt på sin kammare och fabulerade.

Att vispa ihop madeleinekakor visade sig vara en baggis även för en bakningsanalfabet som mig. Det blev små trevliga portionssockerkakor. Enkelt och ett givet diskussionsämne över tekopparna.

Sätt ugnen på 175˚C. Vispa 75 g smör med 3/4 dl socker, 1/2 tsk vaniljsocker eller malen vaniljstång med elvisp tills det blir vitt och poröst. Tillsätt två ägg, ett i taget, under vispning. Sikta ner 1 dl mjöl och tillsätt finrivet skal från en halv citron. Rör ned försiktigt tills allt är blandat. Pensla formarna med lite smält smör och klicka lite av smeten i varje form och grädda mitt i ugnen cirka 15 minuter eller tills kakorna fått fin färg. Ta ut kakorna ur formarna och låt dem svalna på galler.

När jag häromsistens hyllade livräddaren, bistroklassikern och alla varma mackors ur-fader croque monsieur så lovade jag att återkomma med ett bra recept. Nu är det dags.

Croque monsieur översätts helt obegripligt till ”knaprig herre” eller ”stekt herre”, fast som svensk med en repertoar som innehåller ”gubbröra” så ska man kanske inte raljera. Första gången man kan belägga rättens existens är i Paris 1910 och redan åtta år senare omnämns den i andra bandet av Marcel Prousts mångordiga klassiker ”På spaning efter den tid som flytt”. Av detta kan vi sluta oss till att missbruk av lindblomste och madeleinekakor kan leda till tyngre grejer som gratinerade smörgåsar;

”Or, en sortant du concert, comme, en reprenant le chemin qui va vers l’hôtel, nous nous étions arrêtés un instant sur la digue, ma grand’mère et moi, pour échanger quelques mots avec Mme de Villeparisis qui nous annonçait qu’elle avait commandé pour nous à l’hôtel des «Croque Monsieur» et des oeufs à la crème, je vis de loin venir dans notre direction la princesse de Luxembourg…”

Det finns massor av recept och varianter på hur en ”riktig” croque monsieur ska tillagas. Ursprungligen var den bara en stekt ost- och skinksmörgås men utvecklades så småningom till att bli gratinerad med ost och béchamelsås. Huruvida den ska tillagas med dijonsenap är omtvistat men man ska definitivt smeta ett tjockt lager ovanpå. Ett litet stick i näsan hör till. Följer du mitt recept så blir ”krocken” både frasig och krämig. Serverad med en blandad sallad över vilken man ringlar en vinägrett så blir det en hel måltid.

Börja med att göra en béchamel genom att fräsa 1,5 msk vetemjöl i en rejäl klick smör. Vispa ner cirka 2 dl mjölk. Det ska bli en tjock kräm och inte en sås. Salta försiktigt men riv ner rejält med muskot och svartpeppar vitpeppar. Ställ åt sidan och låt svalna. Sätt ugnen på 225° på övervärme. Riv 150 g gruyère eller emmenthalerost (lagrad grève funkar också). Bred rumsvarmt smör på 8 skivor formfranska* och lägg med smörsidan nedåt på ett bakplåtspapper. Bred dijonsenap på alla brödskivorna och strö lite ost på häften av dem och lägg fin kallrökt skinka (schwarzwald eller jambon mignon tillexempel) över. Ytterligare ett lager riven ost och lägg slutligen över de resterande brödskivorna med smörsidan uppåt. Sätt in i nedre delen av ugnen tills det smörade brödet fått fin färg, då tar du ut dem och vänder på dem och gör likadant med andra sidan. Sist tar du ut dem och brer på ett tjockt lager béchamel so ska täcka helt och strör över rejält med ost. Grilla högt upp under grillelementen tills det bubblar friskt och osten får fin färg.

*Jag använder skivat toastbröd med stora skivor. Kolla innehållsförteckningen, det finns några märken som delvis använder surdeg och är jättebra. Givetvis kan du använda fransk lantbröd eller liknande men då blir det inte lika härligt sunkmysigt och gott som på en äkta, fransk bistro eller café.