Detta bildspel kräver JavaScript.

Österlen är verkligen ett paradis och epitetet ”Sveriges Toscana” är inte helt långsökt. Det är en lycka att få bo här i vårt blåa hus.

En nackdel är dock att man kommer långt bort från utbudet av vinprovningar och vinmiddagar. Därför var det särskilt roligt att bjudas in som gäst till en specialprovning hos Munskänkarna i Simrishamn. Initiativet till provningen kom från Percy Månsson på Domän Sånana och Karin von Schenck och Robert Nilsson på Österlensparris. De ville undersöka hur de österlenska vinerna och sparrisen fungerade ihop. Platsen för provningen var exemplarisk – Holmåkra gård med ett par kilometer till både sparris- och vinodlingarna. Snacka om närproducerat!

Exemplariskt placerad provning för mig som bara kunde hoppa upp på cykeln och trampa de knappa fem kilometrarna dit. I den stilla och ljumma vårkvällen susade jag fram genom det magiska landskapet där den gula rapsen stod axelhög. Den som aldrig känt den lätt parfymerade honungsdoften av blommande raps har verkligen missat något.

På plats var närmare 50 personer för att prova fyra viner från Domän Sånana (och ett alsacevin) till en sparrismeny som kocken Peter Häberli trollat fram i det enkla kaféköket.

Marinerad och smördegsinbakad vit sparris

*

Soppa av grön sparris och avokado

*

Grillad vit och grön sparris med lättstuvad ramslök och pesto

*

Purjolökscréme med mousse av grön sparris och pepparrot

*

Kokt vit sparris på bladspenat med hummerhollandaise

*

Tagliatelle med grön sparris, grädde och parmesan serverad med sallad på ruccola, grön och vit sparris, balsamvinäger och olivolja.

*

Sparrisglass med rabarbergelé

Vinerna var alla av årgång 2014, en ovanligt varm och mild växtsäsong under sommaren, särskilt vid Domän Sånana (Sveriges kanske äldsta frilandsodling av vin) som ligger nästan vid stranden. I juli månad var vattnet i havet nästan medelhavsvarmt tack vare det varma vädret och vindar som förde in uppvärmt ytvatten mot land. Detta märktes i vinerna som alla hade en ovanligt väl balanserad syra för svenska viner. Samtliga viner är helt torra med som mest 0,1 g restsocker.

2014 Croix Fleurie Solaris visade direkt att druvan solaris är den mest lämpade gröna druvan för vårt klimat då vinet helt utan chaptalisering (tillsatt socker) klockar in på 13,5%.Ganska stor aromatisk doft av honung, krusbär, citrus och lime. Bentorr, mycket frisk och aningen skarp syra mot bra fruktkoncentration och aromer av gula äpplen, citrus och honung. Bra längd och ett snyggt balanserat vin.

2014 Domän Sånana Souvignier Gris (en grön cabernet sauvignon-korsning) kom från 4 år unga stockar vilket visade sig i en lite enkel och något kort smak. Vinet hade ändå personlighet med toner av Rose’s Lime, päron och en liten intressant rökighet. Helt torr, lätt kropp, hög men balanserad syra trots den lite tunna frukten. Toner av grönt äpple och päron. Enkelt men behagligt vin som passade bra till flera av sparrisrätterna.

2014 Domän Sånana Muscaris är en korsning av solaris och muscat och kommer liksom föregående vin från helt unga stockar. Även här visar det sig i lite tunn frukt och kort smak. Tydlig aromatisk muscatkaraktär med kryddighet, vitpeppar och lite tuttifrutti-toner. Smaken var helt knastertorr, lätt, syrlig och med ett lite kartigt avslut.

2014 Domän Sånana Claré är ett rött vin på en blandning av rondo, regent, siramé, pinot noir och lite av den gröna solaris. Vinifierat med kort skalkontakt för att göra vinet mjukt och lätt påminner det lite om en enkel beaujolais. Lätt kropp, nästan obefintliga tanniner, liten beska och aromer av smmultron, lingon och gelégodis. Enkel frukt och ganska kort smak.

Sammantaget en fin upplevelse att sitta på en gård mitt i rapsfälten och dricka ovanligt balanserad svenska viner odlade nästgårds och äta fina smårätter av primörsparris skördade några stenkast bort. Det är ganska fint på Österlen.

Jag bodde trettio år i Malmö och älskar staden. Trots det har jag inte saknat Malmö sedan vi flyttade ut på Österlen (jag pendlar i och för sig in varje vecka). Fast nu har Skånes huvudstad äntligen fått sin första riktiga vinbar och det är inte utan att jag börjar längta tillbaka.

Besökte mysiga l’Enoteca häromdagen och imponerades av det stora utbudet av vin men kanske framförallt av de goda smårätterna. En ny bekantskap var pasta e fagioli, en soppa eller gryta baserad på bruna bönor och pasta. Förvånansvärt smakrikt och läckert och en rustik fattigansrätt i min smak. Jag var givetvis tvungen att försöka laga den själv. L’Enotecas smakade lite djupare men min variant är väl värd att prova.

Lägg 500 g bruna bönor i blöt över natten eller minst 12 timmar. Skär en morot, en gul lök och tre vitlöksklyftor fint. Finhacka 2-3 stjälkar selleri och kärna ur och finhacka en röd chilifrukt. Fräs grönsakerna i rikligt med olivolja i en gryta. Klicka i 3-4 msk tomatpuré och fräs någon minut. Häll på 1 dl vitt vin och 2 liter vatten. Lägg ner 4 hönsbuljongtärningar  (eller grönsaksbuljong om du vill laga vegetariskt) och koka upp. Skölj bönorna väl och häll ner dem i grytan. Skala en stor mjölig potatis och skär i bitar och lägg ned i grytan. Finhacka stjälkarna av ett knippe persilja och blanda ner. Sjud under lock tills soppan/grytan tjocknar, åtminstone 2 timmar.

Medan soppan sjuder breder du ut ett paket baconskivor (eller ännu hellre fin pancetta) på ett bakplåtspapper på en plåt och steker dem i ugn på 175° tills de är knapriga (hoppa över detta om du lagar vegetariskt). Bryt ned baconet i grytan och smaka av med salt, peppar och eventuellt med vinäger. Tillsätt vatten om soppan är tjock. Häll i 200 g pasta av en liten sort som små makaroner eller liknande.
Låt sjuda tills pastan är klar. Servera soppan med ett gott bröd, strö över persiljekruset och ringla olivolja på toppen.

Idag hade skolan besök av Paul Drogemuller från Paracombe Wines i Adelaide Hills i Australien.

Paul planterade de första druvorna högt på en platå i denna svalare del av Australien 1983. Egendomen drivs av familjen och fokuserar på premiumviner. Det mesta arbetet i vingården görs för hand och tack vare det svalare och fuktigare klimatet slipper man att konstbevattna vilket annars är mer regel än undantag i Australien. Det mesta vinifieringen görs i öppna kar och vinerna filtreras inte.

Efter en inledning med två viner som var besvikelser tog det fart med de fyra sista röda vinerna. De uppvisade personlighet, elegans och viktigast av allt hade de ”drinkability”.

2014 Paracombe Sauvignon Blanc. Ljust gul med grönt inslag. Medelstor doft med tydligt gröna gräsiga toner med karaktär av grön paprika, vitpeppar, nässlor mot en botten av mogen gul stenfrukt som persika och gula plommon. Torr, medelfyllig smak av fet gul frukt och förvånansvärt låg syra gör en sauvignon blanc. Lite kort och något obalanserad eftersmak. Sauvignon blanc är inte Australiens starkaste gren.

2013 Paracombe Pinot Noir. Ljust röd färg med liten blå ton. Stor, rik bärig doft av solvarma jordgubbar, nypon och torkade örter. Lätt till medelfyllig, mycket frisk, bärig men lite klen frukt med karaktär av röda äpplen, lingon, tranbär och en distinkt ton av torra örtkryddor. Lite kort och torr eftersmak med någon bitterhet.

2010 Paracombe Cabernet Franc. Ganska djup blåröd färg. Stor, rik doft av mörka söta bär, svarta vinbär, eukalyptus, körsbär, piptobak. Medelfyllig, frisk med slank fruktighet, eleganta tanniner, kryddighet och massor av friska röda bär som tittar fram mot slutet. Läskande, elegant och med bra längd. Läckert.

2009 Paracombe The Reuben (bordeauxblend med en liten andel shiraz). Stor komplex och mörkfruktig doft av ceder, läder, svarta vinbär, eukalyptus, sot, salmiak. Medelfyllig, stram och mörkfruktig med friska syror, kryddig, pepprig, svarta vinbär, björnbär och mörka körsbär. Mot slutet kommer röda friska bär, sot och lakrits i en lång elegant eftersmak.

2009 Paracombe Cabernet Sauvignon. Djup röd färg som börjar drar mot brunt i kanten. Ännu knuten, lite eldig doft med mörka bär, piptobak och vanilj. Medelfyllig, slankt mörkfruktig smak av svarta vinbär, björnbär och ett grönt inslag av tomatblad. Lång eftersmak med fina tanniner som bildar en fin struktur med de välintegrerade faten.

2009 Paracombe Shiraz. Mycket djupt röd färg med en nyans av blått i kanten. Stor något komplex doft med nyanserad kryddighet, diskret eukalyptus, läder, lakrits och lite fatvanilj. Fyllig, mycket fruktig smak av mörka mogna bär balanserad av mjuka tanniner och friska syror. Lång eftersmak med antydan till fruktsötma.

Det är sorgligt magert med uppdateringar på bloggen. Har ständigt idéer på grejer jag ska skriva men så kommer något emellan. Tur då att det finns återväxt inom familjen när en generation är utsliten.

Sonen Wiktor har på sistone utvecklat ett stort intresse för mat och experimenterar vilt. Tydligen har han också upptäckt en öppning i bloggosfären som jag lämnat öppen och därför starta en egen blogg. Gå in och kolla helt nystartade Wiktors Mat där det utlovas vegetarisk mat. Hans burritos ska tydligen vara riktigt goda!

Det blir tyvärr inte mycket skrivet på bloggen nuförtiden. Jag skulle kunna ha dåligt samvete men det har jag faktiskt inte.

Tittar jag tillbaka på de senaste glesa bloggposterna så har det blivit flera vinfynd till osannolika priser. Det är faktiskt en tillfällighet. Nu kommer ytterligare en tillfällighet.

Jag skrev om Château Prat-Majou-Gay för flera år sedan. Ett riktigt trevligt och personligt sydfranskt vin som kostade ungefär 75 kronor då. Inför sommelierutbildningens examinationer letade jag i Systembolagets sortiment efter de billigaste röda vinerna med naturkork att användas vid dekantering. De två som dök upp var portugisiska Dão Casal Mor (som jag fyndflaggat tidigare) och just Château Prat-Majou-Gay som nu säljs för märkligt låga 51 kr!

Två lådor köptes in in och idag sniffade jag mig idag igenom 18 flaskor som omsorgsfullt dekanterades av nervösa elever. Kvaliteten förvånade mig. Ett så här trevligt, ärligt, fruktigt, kryddigt lavendeldoftande vin med tuggig struktur och i total avsaknad av kladdig restsötma ska inte vara så här billigt. Särskilt inte när det kommer från en mindre familjeegendom och dessutom är ekologiskt. Det är ett pris som är så lågt att man inte kan få ett vettigt vin som produceras anständigt för den pengen. Var tvungen att kolla med importören.

Enligt uppgift tog de över agenturen för vinet och strax därefter blev vinet avlistat av Systembolaget (småproducenter och personliga viner i mindre volymer göre sig icke besvär) och det flyttades till beställningssortimentet. Sittandes på ett stort lager sänktes priset till 49 kronor och plötsligt såldes vinet så bra att det kvalificerade sig för en ny listning i ordinarie sortimentet. Med skattehöjningen blev priset 51 kronor. Vinet säljs idag med förlust, även om producenten får betalt, men man planerar en nödvändig prisjustering.

För oss konsumenter är det bara att passa på och bunkra upp inför vårens och sommarens fester!

På fredag och lördag (10-11/4) är det dags för Malmö Vinfestival 2015! Två dagar med massor av vin som presenteras av många bra importörer samt intressanta provningar. Temat på festivalen är ”Italien” men här finns viner från hela världen och av olika typer.  Fantastiskt tillfälle att prova många kul viner.

Kom och hälsa på mig där jag står i montern hos Gustibus Wine & Spirit Academy. Jag pratar utbildningar, har en kul tävling och presenterar även lite vintillbehör från Vinet & Glaset. Hoppas vi ses!

Här kommer ett riktigt spännande vin som är resultatet av Miguel Torres Chiles projekt att göra kvalitetsvin av druvan país*. Druvan, som också är ”känd” under namnen criolla och mission, kom till Sydamerika med spanjorerna på 1500-talet och har länge varit den mest odlade i Chile. Den har låg färgintensitet, besvärliga och kärva tanniner och man har ansett att den endast lämpar sig för mycket enkla viner. Syftet med projektet är att lyfta anseendet och priset på druvan och därmed inkomsterna för de kämpande småodlare som fortfarande vårdar de oftast mycket gamla vinstockarna. Man prövade alla upptänkliga metoder och vintyper och kom slutligen fram till det mousserande Estelado Rosé. Druvorna kommer från de otillgängliga områdena som inte konstbevattnas (Secano interior) vilket ger dem en högre koncentration. Det ekologiska vinet görs enligt den traditionella metoden med andra jäsning på flaska men med mycket kort tid på jästfällningen för att bevara druvans karaktär och fräschör. Vinet fick ett fantastiskt mottagande i Chile när det först lanserades.

Mycket blekt rosa. Medelstor, frisk, bärig doft av omogna smultron, hallon, lime, apelsin och vispgrädde. Lätt, torr, mycket frisk, krämig mousse, fräsch fruktighet, hallon, omogna smultron, apelsin, blodapelsin, antydan till brödighet. Frisk avslutning med en liten fetma i munkänslan. Inget stort vin men härligt uppfriskande, läckert och med ett inbyggt löfte om sommar.

Estelado Rosé har funnits en kortare tid förut i Systembolagets sortiment och är nu tillbaka med bra distribution i landet. Rekommenderas varmt!

*Stora delar av texten är tagen från bloggposten jag skrev vid mitt besök hos producenten för två år sedan.

Ett recept i mitt projekt ”Carl Butlers Kokbok. Fortsättningen.”

Fried rice, eller stekt ris som det heter på menyerna på svenska kinakrogar, är som Carl Butler själv skriver ett slags asiatisk pytt i panna. Mest likt är det den indonesiska rätten nasi goreng.

Precis i början av 1980-talet, när jag kommit in i krogåldern, gick jag och kompisarna i Borås ofta till Restaurang Cecil och åt denna rätt. Billigast på menyn och med en nästan lika dyr stor stark (Pripps Blå) var det fest och bra början på helgens äventyr. Var det löningshelg slog vi kanske på stort med biff i tomat istället och delade på en portion friterad banan och glass, men stekt ris var den stående beställningen.

Avvek från receptet och la till gröna ärtor. Vill minnas att det var så den serverades i Borås på 80-talet och så behövde den brundassiga rätten lite färg.

2 personer
2 dl kokt ris
1 stor gul lök
1-2 vitlöksklyftor
1-2 msk sambal oelek
2 msk kinesisk soja
1 ägg
2 msk olivolja
kyckling, skinka eller annat
kokt kött, räkor eller musslor
eller det du har hemma

Hacka löken grovt och vitlöken fint. Skär kötet smått och skala räkorna. Vispa samman ägget med sojan och sambal oelek. Fräs löken några minuter i en tjockbottnad gryta eller wok utan att den blir genomstekt eller tar färg. Vänd ner kött och räkor och fräs hastigt innan du tillsätter riset. Blanda väl och fräs tills riset blir varmt. Rör ned äggblandningen och fortsätt röra tills ägget stelnat i strimlor. Servera gärna med chutney.

Smakade nästan som på Cecil men med mer sting. Trevligt och lättlagat basrecept där man inte behöver bry sig om mängder och som kan varieras i oändlighet.

Här hittar du alla recept från båda Carl Butler-projekten.

Jösses! Två recept på två dagar och bägge baserade på blomkål! Vad har det farit i Öhman?

Jag är nog en av de sista i bloggosfären att uppmärksamma trenden med helt ugnsbakat blomkålshuvud. Men bättre sent än aldrig. Såg det här receptet på en amerikansk sida och föll för det eftersom resultatet var så snyggt. Receptet har verkligen allt! Enkelt, billigt, vegetariskt, gott, nyttigt och rasande stiligt. Blomkålen blir perfekt tuggigt i konsistensen rakt igenom och den milda smaken kontrasteras av den kryddheta  aromatiska ytan. Perfekt som helvegetarisk rätt med en sallad eller som tillbehör till en bit kött eller fisk.

Sätt ugnen på 175°. Ansa ett blomkålshuvud. Blanda 1 msk chilipulver, 1 msk spiskummin, 1 tsk curry, 1 tsk salt, rejält med nymalen svartpeppar, en riven/pressad vitlöksklyfta, 1 msk lime- eller citronjuice med 1 dl matlagningsyoghurt. Smeta in hela huvudet (blomkålens alltså) med röran, placera på ugnsfast fat och baka i ugnen cirka en timme. Ta ut och vänta tio minuter innan du skär upp det.

Ett recept i mitt projekt ”Carl Butlers Kokbok. Fortsättningen.”

Det var jättelängesedan jag postade ett recept och ännu längre sedan som jag fick ur mig en maträtt från ”Carl Butler Kokbok: Fortsättningen”. Jag har haft tankarna på annat och bara lagat gamla standardrecept här hemma. Men nu är det äntligen dags!

Börjar lite mjukt med ett riktigt enkelt recept med endast 4 ingredienser. Bilden i boken såg inte särskilt aptitlig ut och tillagningen lämnade lite att önska så jag anpassade för ovanlighetens skull receptet något.

1 blomkålshuvud
100 g rimmat fläsk
1 msk smör
1-2 dl riven ost efter smak

Ansa och skär blomkålshuvudet i mindre bitar. Strimla/tärna fläsket (jag dubblade mängden). Smält smöret i en stor gryta och fräs fläsket utan att det tar färg (jag fräste det ordentligt istället för att få färg, smak och tuggighet). Ner med blomkålen (jag lät den fräsa lite så det tog lite färg) och slå på 1 liter vatten. Koka i drygt tio minuter. När blomkålen mjuknat mosar du den i grytan med en potatisstöt. Smaka av med salt och svartpeppar. Rör ned lite av osten i soppan (använd en lagrad och lite smulig ost annars blir det gärna gummiaktiga strängar). Servera het med resten av osten på toppen.

Mild och trevlig smak och förvånansvärt god. Nästa gång piffar jag nog till den med lite spiskummin.

Här hittar du alla recept från båda Carl Butler-projekten.