Detta bildspel kräver JavaScript.

Här är alla recept listade som är med i ”Carl Butlers Kokbok”, några ur ”Carl Butlers Kokbok. Fortsättningen.”, ”Carl Butlers receptklubb” samt några andra av hans kokböcker. Drygt 150 stycken hittills. Länkarna går till recepten som jag lagat i Carl Butler-projektet, Carl Butlers Kokbok. Fortsättningen (markerade i orange), ”Carl Butlers Receptklubb” (grönt) samt ”Carl Butler i grekiska kök” (rött).

Jag har betygsatt samtliga recept utefter hur jag upplevde dem:

(-) Ett bottennapp. Inte värt besväret.

(=) Helt ok standardrecept.

(+) Mycket gott! Rekommenderas!

(++) Missa inte! Sätter guldkant på tillvaron!

Förrätter, tillbehör och sallader

• Sallad Niçoise (+)
• Spenat och champinjoner (+)
• Tomatsallad (=)
• Fransk rödkålssallad (+)
• Butlers salladsdressing (=)
• Vinägrettsås (=)
• Majonäs (=)
• Aioli (=)
• Grönsaker à la Grecque (=)
• Ratatouille (=)
• Tomatchutney (+)
• Provençalsk musselsallad (+)
• Haricots verts Provençal (+)
• Gratinerad fänkål (+)
• Avocado à la Butler (=)
• Bräserad endive (=/+) (recept ur ”Laga mat med Carl Butler”)
• Morotsgratäng (=)
• Butlers potatissallad (=)
• Piperade (=/+)
• Antoniettas linser (=/+)

Soppor

• Gratinerad löksoppa (+)
• Gazpacho (+)
• Purjolökssoppa (=)
• Morotssoppa (=)
• Tomatsoppa (-)
• Vitlökssoppa (+)
• Grekisk spenatsoppa (+/++)
• Kall avokadosoppa (-)
• Linssoppa med citron (+)
• Blomkålssoppa (=)
• Soppa med bönor – Fasolada (=/+)

Ris- & pastarätter

• Makaroner med fläsk (=)
• Mina favoritpannkakor (=)
• Italiensk makaronilåda (=)
• Canneloni på pannkakor (=)
• Pasta alla Siciliana (+)
• Pasticcio (Pastitsio) (=/+)
• Risotto med svamp (=)
• Jambalaya (=/+)
• Fried rice (=/+)
• Grekisk makaronipudding – Pastitsio (+)

Äggrätter

• Äggkaka (=)
• Tortilla (+)
• Ostsufflé (=)
• Grönkålsgratäng (=/+)

Fisk

• Stekt laxforell (=)
• Foliebakad laxforell (=)
• Currypilaff på räkor (+)
• Sauterad bergtunga (++)
• Dillstuvade räkor (=)
• Rysk fiskrätt (+)
• Fiskgryta (=)
• Musslor marinière (+)
• Gratinerad fisk (+)
• Ugnsbakad gös (+)
• Böcklingmousse (=)
• Bouillabaisse (+)
• Kall krabbsufflé (-)
• Fisk på Cesars vis (+)
• Laxforell vinaigrette (-)
• Laxpudding (=)
• Enkel fisk i låda (=) (recept ur ”Ät Gott med Carl Butler”)
• Persiljetorsk (+)
• Senapsbakad torskfilé (=/+)

Nötkött

• Kalvlever på mitt sätt (+)
• Biff Butler (++)
• Pepparstek (+)
• Hackade biffar (grundrecept) (=)
• Bitok à la Russe (=)
• Gratinerad biff (=)
• Biff Pizzaiola (+)
• Moussaka (+)
• Fylld paprika (+)
• Boeuf Bourgignonne (+/++)
• Spansk oxgryta (=)
• Ungersk gulasch (+)
• Korsikansk köttpudding (-/=)
• Indonesisk risrätt (++)
• Cesars spanska oxstek (+)
• Boeuf Italienne (+)
• Vitello Tonnato (=)
• Vitello Arrosto (=)
• Vinbräserad kalvbringa (+)
• Sås bolognese (=)
• Kalops (+) (recept ur ”Carl Butlers Bästa för Ikea”)
• Tjeckisk kalvragu (+)
• Stek från Pustan (-/=)
• Foliebakad lever (=)
• Bolito (=)
• Chili con carne (?)

Fläsk

• Äppelfläsk (+) (recept ur ”Carl Butlers Bästa för Ikea”)
• En vinkokt skinka (=/+)
• Fläskkotletter i vermouthsås (+) (recept ur ”Laga mat med Carl Butler”)
• Fläsk- och vitkålsgryta (=)
• Fläskkotlett i vita bönor (=)
• Panerade fläskkotletter (=)
• Fläskkotlett med sötsur sås (+)
• Falsk vildssvinsstek (-)
• Helstekt fläskfilé (+)
• Fläskkotlett Portugaise (=/+)
• Kokt rimmat fläsk med linser (=)
• Fläsk med surkål (=/+)
• Fläskkotlett med grönpepparsås (++)

Lamm

• Kokt lamm  i vitlökssås (=)
• Lammnavarin Printanier (+)
• Butlers lammlåda (+)
• Lammstek (och vitkålspuré) (+)
• Lammrullad (-)
• Grekiska köttbullar (=)
• Kalabrisk lammstek (++)
• Pasticcio (Pastitsio) (=/+)
• Cassoulet (+)
• Lammfärsbullar (=/+)
• Koftas Kari (+)
• Katalansk lammgryta (+)

Kanin

• Kanin i senapssås (+)

Kyckling

• Catalansk kyckling (-)
• Skinkgratinerad kyckling (=)
• Coq au vin (+)
• Paprikakyckling (+)
• Kycklingfrikassé (+)
• Kyckling Marengo (+)
• Chicken à la King (++)
• Currykyckling (+)
• Madame Larciers vitkålskyckling (+) (recept ur ”Laga mat med Carl Butler”)
• Vitlökskyckling (+) (recept ut ”Carl Butlers Bästa för Ikea)
• Vitlökskyckling (med tomat) (+)
• Dijonkyckling (+)
• Kyckling i stark sås (+)
• Grekisk kyckling (+)
• Basilikakyckling i vin (+)
• Gammaldags kyckling (+)
• Kyckling à la crème (+/++)

Pajer

• Butlers pajdeg (=)
• Lökpaj (se Äppelpaj)
• Ostpaj (++)
• Potatis- och purjolökspaj (=)
• Piroger (=)
• Kycklingpaj (-)
• Steak and Kidney paj (=)
• Butlers paté (=)

Bakat

• Engelsk fruktkaka (++)
• Invandrarens bröd (=)
• Aprikoskaka (-)
• Fransk nötkaka (=/+)

Efterrätter

• Chokladmousse (=/+)
• Créme Caramel (+)
• Blåbärspaj (se Äppelpaj)
• Äppelpaj (=/+)
• Hjortronpaj (se Äppelpaj)
• Ugnsbakad glass (glace au four) (+) (recept ur ”Laga mat med Carl Butler”)
• Butlers Cheesecake (=/+)
• Äppelflan till många (+/++)
• Vaniljsås (+) (recept ur ”Med Butler i köket”)

Kolla gärna in min nätbutik med utvalda vin- och kökstillbehör.

Du vet väl att Öhmans Mat & Vin finns på Facebook också? Gå in och ”gilla” så får du blogguppdateringar och annat direkt i ditt facebookflöde. Bra va?

Färdigköpt rödbetssallad är billig, bekväm och smakar helt ok. Men inte så gott som denna. Lite pill att skära allt fint, annars en baggis.

Tärna fint två röda äpplen, en gul lök och en stor burk med hela, inlagda rödbetor. Finriv en bit pepparrot och skalet av en apelsin. Blanda med 1,5 dl majonäs, 1 dl créme fraîche, 1 msk dijonsenap. Smaka av med nymald svartpeppar och salt.

Kikade igenom inläggen jag gjort den senaste månaden. Det har blivit en del. Här har jag plockat upp några som jag inte vill ska försvinna ner i arkivets glömska. Enkla, goda recept som jag tycker du ska prova.

• New York Blueberry Cheesecake – himla lyckad kaka för att ta hand om säsongens bär.
• Frukostklassiker på nytt sätt – kanske passar bättre som brunch men mycket gott.
• Ost & makaroner – snott från Jamie Oliver och redan en klassiker här hemma.
• Clafoutis – passa på nu när körsbären är som bäst.
• Blodiga biffar – inte vad det låter som.
• Ta en kaka till – det perfekta tilltugget till vin

Söndag med slappande i solen på altanen och söndagsmiddag med familjen på semesterns sista dag. Kanske brist på fokus och engagemang som gjorde att nästan inget blev särskilt lyckat.

Ugnstekt majskyckling med currysmak och blomkålspuré med broccoli. Gott, visst, men inget mer.

Dagens projekt var att göra en citronmarängpaj, ett beslut taget på grund av 6 överblivna äggvitor från experimentet med crème brûlé.  Varken paj eller maräng är några av mina paradnummer. Dessutom baserade jag citronkrämen på en burk lemoncurd som stått och dammat i skafferiet. Inte bra. Marängen blev lite för lös och citronkrämen mycket för lös. Smakade bra men betedde sig sämre.

Däremot lyckades jag göra ett perfekt pajskal! Absolut överraskande! Har aldrig hänt. Trots att jag använde en springform(pajform saknas i mitt kök) lyckades jag få en elegant form utan bubblor och med kanter som höll formen och reste sig ståtligt.

Jag gjorde så här: Med fingrarna arbetade jag ihop 150 gr smör i bitar med 3,5 dl vetemjöl och en nypa salt. Satte till 2 msk vatten och ytterligare mjöl för att binda vätskan. Recepten jag läste föreskrev att man inte skulle arbeta degen för mycket. Jag gjorde tvärtom. Såklart. Knådade, arbetade och kavlade degen med mjöl. Skar ut en botten efter springformen. Över formens löstagbara botten spände jag smörpapper, mycket bra för att få pajen att släppa.  Jag la bottenrundeln på plats och byggde upp raka kanter med utkavlad deg. Prickade bottnen och skjutsade in hela formen i frysen 20 minuter innan den åkte in i ugnen i 15 minuter på 200°. Nu tror jag kan det här. Dags att köpa pajform kanske?

Efter att ha erkänt att jag aldrig lagat en crème brûlé i min matnördsbikt har jag gått och funderat på bot. Självklart måste jag pröva. Genom läsningar av diverse recept visade att det egentligen är en baggis. De var alla snarlika i mått och ingredienser, rekommenderade temperaturer varierade mellan 150°-180° och gräddningstid mellan 30-50 minuter. Men så var det det här med vattenbadet.

I alla recept stod att portionskopparna skulle ställas i ugnen i ett vattenbad. Som jag förstått saken är vattenbadet till för att tillagningstemperaturen ska vara jämn och inte överstiga 100°(vatten blir ju i inte varmare än så). Men med en modern och pålitlig ugn ska det ju inte vara något problem. Eftersom jag trots allt var en oskuld på området tyckte jag att det var dumt att chansa. Ett jämförande test skulle ju dessutom vara intressant.

Jag kokade upp 3 dl vispgrädde med 1,5 dl mjölk och en tesked mald vaniljstång(vaniljsocker eller hel vaniljstång). Tog av från plattan och blandade försiktigt ned 6 äggulor som jag vispat med 0,75 dl socker. Hällde upp i sex portionsformar av lergods. Klart. Hur enkelt som helst.

Nu till gräddningen. De tre första sattes i en hög form och därefter fyllde jag på med kokande vatten upp till smetens nivå. In i ugnen på 150° som var den mest förekommande temperaturen i recepten. Efter 50 minuter togs formen ut och brûléerna plockades upp och fick svalna. Två formar sattes nu in på 100° och fick även de gå i 50 minuter. En form tog jag åt sidan och sjöd i en gryta med vatten på spisen i 30 minuter. Tyvärr tog jag upp den kokade brûléen för tidigt så den blev aldrig färdig.

När de fem formarna fått svalna och vilat i kylen några timmar strödde jag råsocker på toppen och brände på med min lilla blåslampa. Lite nervöst i början men det var enklare än vad jag trott.

Resultatet: Den knäckiga ytan blev perfekt! Resultatet för krämerna blev däremot olika. Båda var mycket goda i smaken men den ena satsen blev helt perfekt mjuk, len och krämig i konsistensen medan den andra var helt rinnig som en vaniljsås. Den perfekta crème brûlén var den utan vattenbad, samma tidsåtgång men lägre temperatur. Förmodligen hade resultatet blivit bättre i vattenbadet om jag hade höjt temperaturen till 180°. Att koka crème brûlé på spisen hade säkert lyckats om den fått stå på i 50 minuter. Däremot är det ett mycket opraktiskt sätt.

Slutsats: Att grädda sina krämer i 100° ger en energivinst(samt PK-poäng) samt att man slipper hantera hett vatten i ugnen. En annan och mycket viktigare slutsats är att crème brûlé är tusan så gott!

Vid ett nytt besök på Ängavallen köpte jag en liten fin sida med spädgrisracks lagom för två. Fettsidan kryssades och masserades in rikligt med salt, peppar och grovhackadad rosmarin. Stektes på hög värme till vacker färg på fettsidan och helt hastigt på den andra, totalt ett par tre minuter. Hela biten fick sedan gå färdig på 120 grader i ugnen under 20 minuter.

Som ett mycket lyckat tillbehör kokade jag ett par gul- och rödbetor så de var knappt färdiga, sköljde i kallt vatten och drog av skalet. Delade stora tärningar och blandade med hackad fetaost, finstrimlade marinerade soltorkade tomater, en näve färsk körvel samt olivolja och flingsalt. Sallad och lättkokt broccoli.

De små fina racksen blev perfekt tillagade, rosa och alldeles saftiga med en kraftigt salt yta. Kontrasterade fint mot de mjälla och lite söta betorna och fetaostens syrlighet.

Hittade fantastiska körsbär hos grönsakshandlaren idag. Stora som små plommon och nästan svarta med ett vinrött skimmer. Öste upp rikligt i en påse och gick för att betala. ”Åttifyrakronortack”. Va!? För sju hekto körsbär!? Jodå det stämde. Det var nämligen gudomliga körsbär från Österlen. Jag smakade och…jo…de var verkligen gudomliga. Saftigt köttiga med intensivt, mörkt vinrött innandöme och en rik, söt smak. Åttifyra kronor kändes inte längre särskilt dyrt.

Väl hemma bestämde jag mig för att hälften av bären fick njutas naturellt medan resten skulle få bli en clafoutis. Detta är en typ av söt ugnspannkaka med körsbär med ursprung i södra Frankrike. Kände inte till denna kaka innan jag läste om den häromdagen på utmärkta bloggen Kryddburken. Givetvis var jag tvungen att bara liiiite modifiera receptet. Framförallt storleken.

Vispa ihop 0,75 dl vetemjöl med 1 dl mjölk(börja med hälften av vätskan). Rör ner 2 ägg, 0,75 dl socker, en nypa salt och vanilj. Jag hittade idag KRAV-märkt mald bourbonvanilj i en liten burk. Enbart vanilj, inget annat. Smaken blev mycket bra. Smörj en form på cirka 24 cm och sätt ugnen på 175°. Kärna ur cirka 3 hg körsbär (hittar du inte gudomliga körsbär går det säkert bra med vanliga) genom att halvera dem med en liten kniv. Placera ut bären snyggt i formen och häll över smeten. Grädda i 30-40 minuter.

Det blev verkligen likt ugnspannkaka med fin vaniljton. Inte alls söt, äggkaraktären kom fram fint och fin arom från den gräddade ytan. Bären kom verkligen till sin rätt med sin fylliga och söta smak. Jag och kära hustrun fullständigt mulade in hela kaka på fem minuter. Underbar. Perfekt som den är på egen hand, kanske skulle det bli ännu bättre med en klick löst vispad grädde men absolut inte vaniljsås som hade tagit över de fina smakerna.

Edit: Om jag gör om denna härliga dessert kommer jag att smaksätta även med mandel som Anna Billing i sitt recept. Det tror jag kommer att höja smaken än mer.

När jag besökte Bordeaux häromsistens blev jag bjuden på små parmesankakor till ett sött vin. Vinet har jag glömt men kakan var speciell. Kocken delade glatt med sig av receptet som var löjligt lätt att komma ihåg; 150 parmesan, 150 vetemjöl och 150 smör (eller de löjligt enkla propoprtionerna 1-1-1 enligt ratio-tesen).

Idag kom jag mig för att pröva receptet. Eftersom jag aldrig vill/kan följa ett recept till punkt och pricka ville jag pröva på en annan smaksättning. Parmesan kan ju få en lätt kräkton som inte uppskattas av alla även om en liten touch av spya inte stör mig. Beslöt mig för citron och basilika/tomat.

150 gram parmesan revs fint och blandades med 150 gram(cirka 3 dl) vetemjöl och 150 gram mjukt smör. Arbetades ihop med händerna till en smidig deg. Klumpen delades i tre lika delar. En klump smaksattes med fint rivet skal från en liten citron. I den andra blandades mycket fint hackad basilika och en liten bit soltorkad tomat. Den tredje och sista fick vara naturell. Degklumparna formades till rullar med en diameter som en femkrona, packades in i gladpack och fick vila i kylen för att bli fasta i konsistensen. Ugnen värmdes till 200°, rullarna skivades ett par millimeter tjocka och bakades i cirka 20 minuter tills kakorna fick fin färg.

Kakorna får en rik parmesansmak och en mjäll, fet konsistens som blir knaprigare ju tunnare de skivats. Citruskakan blev en personlig favorit med fin arombrytning och en liten syra. Tomat- och basilikavarianten blev smakrik och fint balanserad. Den naturella tilltalade kära hustrun som tydligen gillade den lite fräna smaken. Tilläggas ska att hon är en hängiven ostbågekonnässör.

Kakorna är perfekta små tilltugg till många olika typer av viner. Den naturella fungerade jättefint till en söt bordeaux, citruskakan lyfte det vita vin vi drack ikväll och det är nog ingen djärv gissning att de går till många röda viner. Rullarna kan förvaras i kylen i flera dagar och du kan skära upp och grädda efter behov.

Detta är säkert ett känt recept men det var nytt för mig. Kul är det i alla fall och lätt att variera.

Igår blev det pasta. Hämtade helt sonika receptet från ”Jamies Matrevolution”, den förra pastarätten jag prövade ur boken blev ju så bra. Jag gillar verkligen Jamie Olivers enkla och okomplicerade mat. Detta recept ska vara en förenklad variant av ”tagliatelle alla genovese”.

Skala en medelstor potatis och skiva tunt med potatisskalaren. Skär av stjälken på en broccoli, dela upp buketterna och dela och skiva stjälken tunt. Koka upp en stor gryta med saltat vatten och släng i 400 g tagliatelle(jag tog pappardelle från Garofalo, mycket bra och smakrik pasta med otroligt bra tuggmotstånd) tillsammans med broccolistjälken. När det är två minuter kvar av koktiden lägger du ner buketterna och potatisen. Slå av vattnet(spara lite för spädning). Lägg i ett halvt stånd grovhackad basilika, minst 4 msk pesto(jag körde med Lidls eget märke som var riktigt bra och smakade friskt) och en näve riven parmesan och/eller pecorino i grytan. Rör om och späd med kokvattnet. I originalreceptet står inget om att salta men jag rekommenderar ett par rejäla nypor flingsalt. Servera med rikligt med hackad basilika och ost på toppen.

En enkel, rejäl och smakrik rätt. Den kraftiga pastan jag hade till dominerade lite väl mycket i rätten så originalets tagliatelle är nog att föredra.

Vinet vi drack till var 2008 Menetou-Salon ”Les Thureaux”. För de allra flesta säger Menetou-Salon ingenting. Det är en av alla dessa mindre kända franska appellationer som skapar förvirring. I detta fall befinner vi oss i Loire och vinet är snarlikt de mer kända vinerna från Sancerre och Pouilly-Fumé. Samma druva (sauvignon blanc), samma gröna aromatiska ton, friska syra och en antydan till mineralton. Detta vin är förtjänstfullt bra mycket billigare(99 kr) än sina mer kända grannar och har mer fyllighet och kropp än dessa brukar ha. Ett riktigt bra och karaktärsfull vin i sin stil och prisklass. Fungerade mycket bra ihop med pastarätten som framhävde frukten i vinet.

Till efterätt svängde jag ihop en hallonmousse. Vispade separat 2 äggvitor och 2 dl vispgrädde. Mosade en ask färska hallon med några matskedar socker. Vände samman alltihop försiktigt, la upp i portionsskålar och lät stå i kylen ett par timmar.

Jag är ingen älskare av sallad egentligen. Jag bojkottar exempelvis salladsbufféerna på lunchrestaurangerna. Vem har hittat på på dem? Man går till en restaurang med bordsservering och knappt har man landat på stolen förrän man ombeds gå att köa för att sleva upp majskorn, blöt isbergssallad, bleka tomatklyftor, tjocka gurkskivor och – halleluja! – jordsmakande groddar och menlös dressing på en alldeles för liten tallrik. Har man ”tur” finns det hembakat bröd som man måste skära upp själv med en slö, sågtandad kniv. När man kommer tillbaka till bordet står varmrätten redan där och börjat kallna. Ställen med lite tänk låter servisen komma med små individuella skålar med sallad redan när hon/han tar beställningen. Då kan man som gäst sitta ner i lugn och ro och njuta av både sin lunchpaus och salladen.

Fransmännen(detta stolta, vackra och kloka folk) vet att en sallad är en måltid i sig. ”En sallad” är inte något litet fettsnålt och ”fräscht” man pliktskyldigast petar i sig innan spinningpasset. ”En sallad” är inget man köande tvingas montera själv på ett tefat. ”En sallad” är inte strimlad vitkål på pizzerian.

I Frankrike upplever man en sallad bäst genom ”salade de campagne”, det vill säga lantsallad eller en sallad på traktens produkter. En fransk sallad utgår alltid från en bas av riktig sallad som täcker hela tallriken av fullstorlek. Salladen är också ordenligt klädd och inmasserad i sin dressing. Dressing ringlar man inte ängsligt över, den ska arbetas in med nävarna. Sedan lägger man ofta till löskokta eller förlorade ägg som mättar. Sedan kommer ingredienserna som är smakrika, ger struktur och speglar ursprunget. I Provence blir det tonfisk eller sardeller. Besöker man sydvästra Frankrike blir det ”à la Perigord” det vill säga med alla möjliga och omöjliga delar av den goda ankan. På bistron i Lyon får man fläsk(lardons) och krutonger och i Alsace munstergratinerad potatis. En sallad mättar och innehåller livets goda tillbehör. Till en sallad dricker man med behållning en halv flaska vin. Per person.

Dagens lunchsallad baserades på fyra olika salladssorter och mynta med en klassisk vinägrett. På toppen fullmogna körsbärstomater, salladslök, knaperstekt riktigt bacon och kokta ägg.