Det är inte särskilt originellt att gilla Jamie Oliver. Jag är inte originell alls på det sättet. Återkommer ständigt till hans recept och köpte nyss ett par av hans nya böcker, hans vegetariska och den med rätter baserade på fem ingredienser. Från den sistnämnda snodde jag detta receptet som jag ändrade lite på. Fantastiskt fräscht och gott. Tar dessutom inte mycket längre tid än det tar att koka pastan.

Koka cirka 300 g gnocchi/snäckpasta enligt anvisningar. Under tiden fräser du 2-3 matskedar kapris i olivolja i en stor stekpanna tills de blir krispiga. Ta upp kaprisen ur och släng ner 4-5 hg delade körsbärstomater i den smakrika oljann och låt fräsa en stund. Blanda ner 1 msk torkad oregano och en burk konserverad tonfisk tillsammans med lite av pastavattnet och låt puttra försiktigt. Häll av vattnet från pastan och blanda ner den i tomatröran tillsamman med lite citronzest, pressad citron och rejält med svartpeppar från kvarn. Smaka av med salt och strö sist över kaprisen och ringla över lite olivoja.

Idag var vi desperat hungriga på vägen hem och jagade planlöst efter någon bra take-away. Då slog det mig att jag inte testat Spoonery trots att jag många gånger blivit tipsad om detta sopp- och grytkök.

I en liten lokal i Slottsstaden som tidigare inrymde ett bageri kan man hämta långkok, soppor och grytor till både lunch och middag. Vad som bjuds presenteras på skyltar som hängts upp på väggen. Det finns också fina levainbröd att köpa om man inte nöjer sig med de tjocka skivor som man får med i påsen. Man kan också botanisera bland exklusiva olivoljor, utvalda delikatesser, fläsksvålar av jamon iberico samt roliga, kylda drycker från Mora Bryggeri samt de fantastiska lättölen från Skånehill Gård.

Vi valde på rekommendation chilin av högrev. En rejäl portion köttrik, mycket mustig (var det kakao i?) och smakrik chili som pirrade alldeles lagom i svalget. Riktigt, riktigt bra! Spoonery är definitivt en ny favorit!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Som jag nämnde i gårdagens bloggpost om Flippin’ Burgers så öppnade i fredags två nya ”snabbmatsställen” i Stockholm med fokus på kvalitetsburgare. Efter besöket på Flippin’ Burger var vi ju helt enkelt tvungna att också testa F12-gruppens och Melker Anderssons Vigårda Barbeque på Norrlandsgatan.

I vad som tidagare varit en McDonalds hittar vi nu en snabbmatsrestaurang med grön profil, svarttonad och behängd med bondgårdsrekvisita och shabbychickkitsch. Resultatet är en lite rörig men ändå skön miljö som skärmar av lite av storstadsbetongen. Det hela fungerar som en lite opraktisk brickservering där man plockar på sig engångsbestick i trä, hemgjorda dipsåser, ekologiska drycker och väljer mat baserat på råvara (oxe, fläsk, lamm, majskyckling eller grönsaker) och väljer tillbehör. I kassan kan man också beställa vin (i plastglas!) och sedan plockar man upp sin beställning. Rekordsnabb leverans! Vi fick maten på typ 60 sekunder snarare än de 60 minuter som det tog på Flippin’Burger.

Vi gick direkt på burgarna förstås! En i sällskapet valde ”original” som utlovade ”hemlagad hamburgare med kryddbrässerad oxchili”.  Övriga gick på ”24 H Piggham”. Båda burgarna skulle serveras med ”cheddargratinerat Vigårdabröd, grönsakscrudité och valfritt tillbehör”, det sistnämnda blev förstås pommes frites. Att ”24 H Piggham” inte var någon hamburgare framgår ju av namnet. Här handlade det mer om en mumsig köttmacka med kryddmustig och långlagad grishals av pigghamkött, pulled pork helt enkelt. Oavsett vilken den korrekta etiketten ska vara så var det riktigt bra, saftigt, fint chilikryddig och med ett fantastiskt bra bröd. Pommes fritsen var grovskurna och perfekt friterade och var ljuvliga ihop med dippen av rostad paprika och vitlök. Sedan kan man förstås kalla grov isbergssallad med strimlor av morot och lite dressing för ”grönsakscrudité” men det är ändå bara en tråkig sallad. Sammantaget en riktigt smaskig och mättande snabbmatsmåltid som man kände sig glad av.

När vi så kommer till ”originalburgaren” är det en annan historia. Det är samma sallad och bröd och en mycket smakintensiv och spännande oxchili. Allt bra så långt. MEN! Burgaren är en osannolikt trist historia. Det här är inte ”hemlagat”, alternativt har man verkligen ansträngt sig för att få fram samma smak och konsistens som hamburgarna har i ett ordinärt sibyllagatukök. Tunn, kompakt, lätt seg biff med en gråaktig köttmassa som skämmer hela anrättningen. Mycket märkligt. Antingen har färsen och burgaren misshandlats till oigenkännlighet eller så har köttråvaran tagit slut på söndagen efter stor kundtillströmning och att någon i panik köpt färdiga hamburgare hos någon helgöppen grossist. Men i så fall är det oförlåtligt. Rätten skulle i så fall bara strukits eller gästerna informerats om ändringen. Tror inte Melker Andersson skulle vilja ha den köttsulan på sitt samvete.

Med denna anmärkning så hoppas jag ändå att det blir en lyckad satsning och att Vigårda blir en kedja som vi så småningom får se även i Malmö.

Läs också vad Maja Berthas skriver om besöket.

Jag har tidigare berättat om Centralhallen och alla matställen som öppnat där. Idag var jag tillbaka för att testa något nytt. Det blev Street Food som utvecklats av Scandinavian Service Partners i samarbete med Marcus Samuelsson. Denna snabbmatskedja serverar inte bara Sveriges dyraste kaffe (se bild ovan) utan också ”gatumat” med inspiration från olika delar av världen.

Jag beställde deras burger meal (utan kaffe 89 kronor) och fick en rejäl burgare i bröd, pommes frites, cole slaw, valfri sallad (extra kålsallad, kikärts- eller grönsallad) samt valfri dricka. Pommesen var rejäla, matiga och lagom frasiga och burgaren tjock, smakrik och saftig trots att den var well done. Salladen var föredömligt finstrimlad och smakade som den skulle. Att majonäsen som skulle vara smaksatt med wasabi märktes inte mycket däremot gav chilikryddan som strötts över det hela en fin liten hetta. Allt smakade bra, mättade rejält och lämnade mig helt burgartillfredsställd. Dyrare än de stora hamburgerkedjorna men det var det absolut värt. Enda minuset var den klyddiga kartongen som maten serverades ur.

Stippes är en institution i Malmö och har snudd på funnits i alla tider. Den som inte mulat in en ungersk korv med ajvar i ansiktet här på väg hem från en pubrunda sent på natten kan inte kalla sig en malmöbo. Hade jag en krona för varje gång jag ätit en ”vegetarisk burgare” (stekt ägg, champinjoner, lök och massor med ost i burgarbröd. Godare än det låter.) här så skulle jag kunna köpa en…vegetarisk burgare. Det sköna är att till Stippes är alla välkomna. Hit kommer affärsmän och festglada och trängs med hemlösa som får en kopp kaffe eller en bit mat om det kniper.

Då och då går jag fortfarande hit och äter en hamburgartallrik. För 59 kronor serveras man en 150-gramsburgare och massor med tunna strips täckta med grillkrydda (om man inte säger ifrån) på porslinstallrik och med riktiga bestick. Ingår gör en läsk och här finns Trocadero. Bara en så’n sak! Smakar som en riktig hederlig gatuköksburgare ska. När jag idag njutningsfullt mumsade i mig onyttigheterna och tittade ut över den nästan tomma lokalen undrade jag i mitt stilla sinne varför folk trängdes på Donken och BK bara 100 meter bort. Ett mysterium.

Idag var det halva-priset-dag på salmalax igen. Den här gången testade jag snabbgravning. Att säga att det är snabbt och lätt är en stark underdrift. Gott blir det också, som en blandning av sushi och mild gravad lax. Men försök inte ersätta med vanlig odlad lax.

Skär 400 g salmalax i skivor. Ju tunnare du skivar desto snabbare går gravningen. Tunna skivor gravas på 20 minuter, men jag gillar mina skivor tjocka och då tog det en timme. Sprid ut skivorna på ett fat och strö över 0,5 msk salt och 0,5 msk socker. Dra några tag med pepparkvarnen, drössla över finhackad dill och ringla över lite fin olivolja. Klart.

Sista stoppet på min dag i Köpenhamn innan jag klev på (det försenade, överfulla och varma) Örseundståget hem var Gourmet Hot Dog hos Andersen Bakery i samma byggnad som Nimb.

Detta stramt eleganta ”hål i väggen” är korvkonnässörens val istället för de sorgliga, slanka, vattniga ursäkterna till charkprodukter man får i den traditionella pølsevognen. Jag valde ”grand danois” som var en 125 g ekologisk, örtkryddad korv från Bornholm i ett frasigt nybakat bröd, ketchup, bornholmsk senap, inlagda gurkor, kantarellremoulad och mörkbruna, spröda, rostade lökringar. Jag kunde ju inte låta bli att lägga till ekologisk chokladmjölk från Nimbs micromejeri. Ska det va’ så ska det.

Korven med sina tillbehör var en dröm. Det var helt enkelt en liten fest att mula in denna rika godhet av ren och skär bukfylla. Som i all sann snabbmat så geggade alla smaker och aromer ihop sig och ingen enskild ingrediens, förutom de härligt krispiga lökringarna, stack ut.

Chokladmjölken smakade som flytande, gräddig fin mjölkchoklad. Inte så konstigt kanske då den förutom endast mjölk och socker innehöll 10% kakao. Riktigt smarrigt. MEN! Korv och chokladmjölk passar inte ihop! Nej och åter nej! Det blir kvalmigt, fett och vidrigt på alla upptänkliga sätt. Det spelar ingen roll om det är Nimbs ekologiska och lyxiga, Pucko eller Cocio. Det går fetbort. Sen får alla glada korvmojsätare säga vad de vill. Men traditionen är ofta starkare än den upplevda smaken så jag böjer mig.

Hur som helst. Tar du tåget till Köpenhamn för en heldag ska du börja eller sluta besöket med en lyxpølse för 50 DKK. Du kommer inte att ångra dig.

Det har blivit lite mycket Carl Butler den senaste tiden. Både för mig och för Er Kära Läsare. Det har märkts på en mindre engagerad bloggare och följdriktigt i minskande besök.

Därför såg jag fram emot en hel vecka utan kokbok i det sköna Bourgogne. Jag skulle blogga om vinerna, restaurangerna och råvarorna. Men så kom askmolnet.

Nu blir det istället massor med mat och vin hemma, loppisjakt och kanske en tur till Stockholm i veckan. Blogga ska jag göra också. Lite Butler men mycket annat också.

På bilden ser du en ungersk korv med mos, ajvar och saltgurka som jag tröståt i desperation hos Orvars Korvar. Är man ute och festar så hamnar man alltid här eller hos Stippes. Båda legendariska snabbmatsställen. Orvars har enligt ihärdiga rykten aldrig stängt sin lucka under de mer än 35 år som stället funnits. Helgdagar, strömavbrott eller översvämning har inte stoppat utfodringen av hungriga malmöbor. Dygnet runt, året om alltid öppet.

En pastarätt perfekt när man är för hungrig och för lat för hämtpizza.

Koka pastan. Under tiden låter du en burk krossade tomater (helst Mutti om du har) puttra. Smaksätt såsen med lite salt, en skvätt fisksås och en tesked harissa/chilipasta. Blanda ner en burk tonfisk av god kvalitet.

Klart innan du hinner säga ”capricciosa extra lök”.

Precis så här trist ser det ut när man svänger ihop slarvpasta en tråktorsdag. Ingen tid att handla. Ingen inspiration till matlagning. Ingen ork till stordåd. Men efter den senaste tidens extravaganser var detta precis vad jag ville ha.

Fiberrika spiralmakaroner rördes ihop med knaperstekt riktigt bacon, hackade piementooliver, en näve parmesanost, några matskedar av min egen apelsinketchup och en skvätt grädde. That’s it! Vardagen är här och den smakar jättebra!