Tag Arkiv: starkvin

Ett galet och fyndigt vin

J.H. Goncalves & C. Boal 5YO

Så fort jag har en chans drar jag en lans för starkviner. Näst efter sherry är madeira min favorit. Ett helt galet vin som du kan läsa om här. Tyvärr är det väldigt få idag som förstår att uppskatta dessa komplexa och långlivade viner.

Jag fick tips idag om ett fantastisk fynd. J.H. Goncalves & C Boal 
5 Years Old(vinet är tydligen dolt på Systembolagets hemsida så du måste använda länken) på halvlitersbutelj slumpas ut för 71 kr mot ordinarie priset 134 kr! Inte nog med det. Enligt Sveriges främste madeiraexpert Niklas Jörgensen med den internationellt uppmärksammade bloggen Mad about Madeira så innehåller vinet en ansenlig mängd gammal madeira för ökad balans och koncentration. Niklas utnämnde den till ”mest prisvärda Madeira på Systembolaget” när den såldes till ursprungspriset. Du behöver alltså inte ta risken att endast lita på mig. Vi snackar om ett riktigt fyndvin! Nästan gratis.

Hittade en provningsanteckning från när Gerard Basset MW höll en masterclass i Malmö för några år sedan.

Medeldjupt mahogny. Stor, utvecklad doft med massor av torkad frukt, dadlar, soja, knäck, vaniljkola. Ganska fyllig, söt, hög syra, bränd ton, fikon, russin, lakrits, mycket smakrik med bra intensitet, fatstramhet och och pepprighet. Mycket lång rik smak med bra grepp och elegans.

Beställ minst ett par flaskor att njuta till knäckiga, nötiga desserter eller till lagrade hårdostar. Brukar du använda madeira till bakning eller matlagning så ska du bunkra upp ordentligt. Billigare och bättre blir det inte. Vinet har nästan obegränsad hållbarhet även när flaskan är öppnad. Enligt importören finns det 1200 flaskor i lager. EDIT: Tyvärr är vinet helt slut nu. Flaskorna flög iväg efter att jag skrev igår.

När du sparat en slant på vinet ska du investera i bra vinglas.

Madeira – det galna vinet

Var i Köpenhamn igår och bevistade en så kallad ”masterclass” om Madeira. En dryg timme med föredrag och provning av åtta viner är bara provning och föredrag. Det spelar ingen roll hur intressant det är. Jag tycker tet krävs mer än 60 minuter om ett ämne för att det ska kvala in i kategorin masterclass.

Hur som helst. Jag behövde verkligen en uppfräschning av mina kunskaper i ämnet. Mitt starkaste minne hittills knutet till madeira är från Systembolagets 40-årsjubileum 1995. Där serverades lämpligt nog en madeira (tror det var en malvasia) av årgång 1955 till en charlotte russe. Olämpligt nog var vi ett gäng som smög oss undan i ett hörn med ett par flaskor och drack alldeles för mycket. Vinglade därefter iväg till nattåget till Malmö och vaknade i ett gruvligt snöoväder som bara överträffades av min monumentala baksmälla. Så denna tillställning med Rui Falcão och Mads Jordansen kom som ett brev på posten.

Rui Falcão gick ut starkt och deklarerade ”Madeira är galna viner! Helt annorlunda från andra viner. De bygger på SYRA precis om champagne”. Visst stämmer det att vinerna alltid har en hög eller väldigt hög syra närvarande oavsett om vinerna är snustorra eller intensivt söta. Att vinerna får en så hög syra trots det subtropiska klimatet på den lilla ön i Atlanten förklaras med odlingar på hög höjd och järnrika jordar. Madeiravinerna är också starkviner vilket innebär en tillsatts av druvsprit och en alkoholhalt på runt 20%.

Dessa viner är ”galna” också på de sätt de framställs. Vanligtvis säger man att ett vins främsta fiender är syre och värme. För madeira är dessa två element istället en förutsättning för vinstilen. Vinet utsätts under lagring både för oxidation och höga temeprraturer vilket ger den speciella karaktären men också gör vinerna nästan odödliga. Det finns många exempel på madeiraviner med flera århundraden på nacken som fortfarande är livfulla och vitalaoch en öppnad butelj kan sparas i princip hur länge som helst.

De fyra viktigaste och ”ädla” druvsorterna är alla gröna och de representerar också var och en tydliga stilar: sercial (torr), verdelho (halvtorr), bual/boal (halvsöt) och malvasia (mycket söt). Ser man dessa druvnamn på buteljen så ska det också förstås vilken stil vinet har. Det finns också en femte druva som är viktig: den blå tinta negra. Druvan kan sägas vara något av en kameleont då den kan användas till samtliga stilar söthetsgrader. Om endast smaktypen (dry, sweet och så vidare) anges så är det vinet av tinta negra. hela Madeira 600 ha.

Det finns många olika typer av klassificeringar och stilar av madeira. Bland annat åldersdeklareras vinerna från 5 YO (year old) och därefter hittar vi 10, 15, 20, 30 upp till 40 YO. Åldersangivelsen anger hur gammalt det yngsta vinet i blandningen är. Vinerna kan också ha angiven årgång med beteckningarna frasqueira, colheita eller vintage.

På det hela taget är madeira ett fantastiskt komplext, intressant och användbart vin som fler borde ge sig tid att upptäcka. Det förtjänar verkligen att räddas från gottebordet och matlagningen. Provningen i Köpenhamn var faktiskt en av de mest intressanta jag deltagit i på länge och madeira har nu en mer framskjuten plats i mitt vinmedvetande.

Här är vinerna som provades.

Blandys Sercial 10 YO. Ljust bärnstensfärgad.Medelstor, frisk och eldig doft av apelsin, citron, honung och karaktär av irländsk whiskey. Torr, medelfyllig och mycket frisk smak av honung, torkad frukt, bokna äpplen och valnötter. Mycket lång, elegant, eldig, intensiv och stramt avslut med litet animaliskt inslag.

Justino’s Boal 10 YO. Medeldjupt kopparfärgad. Stor, eldig doft med flyktiga syror (etylacetat), fikon och dadlar. Fyllig, halvsöt med intensiv syra, eldig, mörk choklad, torkad frukt, mogen banan och knäck. Silkig struktur och lång, elegant eftersmak.

Henriques & Henriques Verdelho 10 YO. Kopparfärgad med lite grön ton i kanten. Medelstor doft av läder, knäck, lite rökigt inslag, torkad frukt, oxiderat äppelmos, lite animalisk och någon flyktighet. Halvtorr med mycket intensiv syra, bränt socker, påtaglig eldighet, knäck, peppar och en liten bitterhet. Bra längd men ett lite ”dammigt” avslut.

Henriques & Henriques Bual 15 YO. Medeldjupt bärnstensfärgad. Stor, intensiv och tydligt flyktig (Karlssons klister), mandelmassa, dadlar, russin, läder, piptobak och anchoachili. Medelfyllig, halvsöt, mycket hög syra, lite stram med torkad frukt, fikon och mörk choklad. Lång, intensiv, balanserad eftersmak med tydlig eldighet.

Blandys Harvest Malmsey 2004. Djupt bärnstensfärgad. Stor komplex och rik doft av muscovadosocker, toffee, vanilj läder och tydlig karaktär av armagnac. Fyllig, söt, frisk med smak av fudge, tobak, lakrits, choklad, kaffe och armagnac. Sammetslen struktur och lång, intensiv och balanserad eftersmak.

Barbeito VB Reserva Lote 3, Cask 7 136 & 272. Mässingsfärgad. Medelstor, jästig och lite underlig rökig doft med inslag av honung, citrus och…hönsbuljong(!). Halvtorr, ganska frisk smak av torkade äpplen, lite obalanserad med kvardröjande eldighet och torrt avslut. Märkligt vin.

Justino’s Colheita 1996 (tinta negra). Djupt bärnstensfärgad. Stor doft av torkad  ananas och aprikos, vita russin, knäck samt tydlig karaktär av friska röda äpplen och calvados.Halvsöt, fyllig, mycket frisk smak med viss bränd ton och choklad. Lång, komplex och elegant smak med tydliga drag av röda äpplen.

Barbeito Bual 1982. Djupt kopparfärgad. Stor, utvecklad och något flyktig doft, läder och oxidation. Halvtorr och mycket frisk, elegant och harmonisk med torkad frukt och russin. Ren smak, silkig frukt och mycket lång eftersmak.

Portvin på enkelt sätt

Efter gårdagens bloggpost om trevliga men lite udda starkviner är det nu dags för portvin. Jag tycker det är trist att konsumenter i allmänhet inte vet skillnaden mellan sherry och portvin. Annat var det förr. Dags att ändra på det kanske?

Portvin kommer från Douro i norra Portugal och är ett starkvin, eller förstärkt vin, och det betyder att vinsprit tillsatts någon gång under tillverkningen. När det gäller portvin sker detta när druvmusten bara jäst några dagar och alkoholhalten ligger runt 4-5%. Genom att sprit med en styrka på 77% tillsätts till en nivå på cirka 19-20% så avstannar jäsningen och mustens naturliga sötma bevaras. Portviner har vanligtvis en sockerhalt på mellan 100-120 gr/l.

Om vi bortser från det senaste tillskottet rosa port så kan portvin delas in i tre huvudgrupper beroende på deras färg.

WHITE. Portvin är nästan alltid rött men det produceras även en del vitt. White port är i allmänhet ett ganska enkelt, ungt sött och eldigt vin som oftast inte har någon fatlagring. Colheita (som betyder ”skörd”) däremot är ett ganska ovanligt årgångsbetecknat vin som kan lagras mycket länge och kan ge mycket karaktärsfulla viner.

RUBY. Som namnet antyder är detta rubinröda eller snarare purpurfärgade röda viner och nyansen kommer sig av den kortare fatlagringen. Vanlig, enkel ruby port lagras på ståltankar eller ekfat 2-3 år och är rättframma, söta och har en tydlig fruktighet och karaktär av körsbär och ofta en tydlig karaktär av alkoholen. Vintage port görs endast särskilt bra år, lagras på fat 2-3 år och blir koncentrerade, mörka, kraftulla och sträva bakom sötman. De kräver ofta decennier för att mogna och komma helt till sin rätt. Eftersom de flesta idag inte lagrar sina viner så finns late bottled vintage (LBV) som är en årgångsport som lagrats lägre tid på fat, 4-6 år, och därför är drickfärdig vid buteljering.

TAWNY. Namnet betyder ”gulbrun” och är som de övriga en beskrivning på vinerna utseende. Den ljusa och brunare tonen kommer från förläng tid i fat. En enkel tawny utan ålderangivelse ska spendera minst två år på fat och har en lätt oxiderad ton med karaktär av torkad frukt. Tawny med ålderangivelse (10, 20, 30 och 40 år) har lagrats på fat minst ett genomsnitt av vad som anges och kan vara mycket komplexa, bärnstensfärgade och med tydlig oxidation. Colheitas är viner med årgågnsangivelse som lagrats lång tid på ekfat, ofta upp till 20 år.

Commanderia och Sétubal – oändliga nyanser av brunt

 

Här är två riktigt bra viner av starkvinstyp! Massor av karaktär, härligt oxiderade nyanser och mognadstoner. Sällan man får så mycket komplexitet för så lite pengar. Båda är suveräna till knäckiga, nötiga desserter samt till choklad och andra godsaker. Moscatel de sétubal från portugal är lite elegantare medan cypriotiska commanderian är fylligare och rikare och perfekt till julens gottebord.

 Moscatel de Setúbal har en stor, komplex och distinkt kryddig (julkryddor) doft med tydlig ton av eukalyptus, apelsinmarmelad, torkad frukt och knäck. Söt, medelfyllig, eldig smak av kanderade citrusskal, kryddighet, russin och knäck. Lång, nyanserad och tydligt kryddig eftersmak.

Commandaria St John har en mycket stor, komplex och utvecklad doft av läder, piptobak, knäck, rökighet, sirap, valnötter, fikon. Mycket rik och nyanserad doft där nya aromer ständigt dyker upp. Mycket söt, intensiv, rik och frisk smak med viss eldighet och med aromerna ekande från doften plus en tydlig karaktär av coca-cola eller snarare colaflaskor (godiset). Torrt fint avslut med tydlig fatstruktur.

Hållbart och stort i litet format

Helt nyligen släpptes 1982 Don PX Gran Reserva på Systembolaget. En intensivt sött och komplex liten rackare med snart tre decennier på nacken och till ett fyndpris.

Jag skrev om vinet redan i slutet av april och har haft en öppnad tredjedels halvflaska stående i skafferiet sedan dess. Jag brukar hävda att dessa oxiderade viner håller i månader efter öppnandet. Nu infann sig ett gyllene tillfälle att prova påståendet. Hade den lilla skvätten klarat ett halvår i rumstemperatur? Jodå. Förutom ett litet inslag av lite flyktiga syror så var vinet mer eller mindre intakt och levererade nästan lika bra som vinet i den nyöppnade buteljen.

Det finns en hel del flaskor kvar spridda över landet. Se till att du får tag i en flaska. Smakbeskrivningen är från i våras men är giltig även idag…och förmodligen många år framöver.

Doften är intensiv men nyanserad och levererar lakrits, mörk choklad, espressokaffe, bröstkarameller, soja, svarta oliver, piptobak, melass, torkade fikon och dadlar. Och så vidare. Smaken upplevs som mindre söt men har en mer intensiv syra och mörka toner av salmiak, bitter choklad, katrinplommon, tobak, läder och en lång, intensiv eftersmak som påminner om riktigt bra, långlagrad spansk brandy. Fantastiskt bra vin som ska njutas som det är, till en bit mörk choklad eller en cigarr om man gillar sånt. Ett alternativ till en konjak helt enkelt.

”Soete” – söta och starka

Sydafrika har en gammal tradition av att göra starkviner och man är väldigt duktiga på det. Igår provade jag mig igenom närmare 20 olika sorter som avslutning på dagen. Mycket intressant! Här nedan några av de bästa.

Det finns några exempel på den här typen av viner på Systembolaget. Väl värda att prova.

NV Boplaas Cape Tawny Port från Western Cape är som namnet så diskret antyder ett vin av portvinstyp med mogen tawnykaraktär. Stor mogen, nötig doft med tydlig ton av läder och torkad frukt. Söt, eldig och ganska stram med mycket fatkaraktär och lång, nötig eftersmak med lite torrt avslut.

1969 KWV Hanepoot Jerepigo från Boberg är framställd av muscat d’alexandrie (hanepoot) och i en för Sydafrika vanlig stil som kallas jerepigo. Man tillsätter helt enkelt druvsprit till den söta druvmusten och lagrar den sedan på fat. Det är alltså ingen jäsning inblandad och det kan jämföras med exempelvis pineau des charentes. Klart brun färg från över fyra decenniers lagring och en stor, intensiv och utvecklad doft av läder, tobak, kanel och liten rökighet. Behärskad sötma, mogen smak av läder, kola, torkad frukt och en tydlig karaktär av brandy.

2001 Monis Red Muscadel från Western Cape är framställd av en röd muscatklon som är vanlig för denna typ av vin i Sydafrika. Stor, mogen, eldig och tydligt ekig doft med karaktär av gammal brandy, läder, svamp och en distinkt ton av rosenvatten. Intensivt söt, frisk och eldig med drag av knäck, kryddor, ingefära och en lång komplex eftersmak.

2005 Nuy Muskadel ”Volsoet” från Klein Karoo har en ljus bärnstensfärg och en stor aromatisk, kryddig doft av honung, pomerans, läder och viss eldighet. Elegant, intensiv och eldig smak med kryddigt aromatiska inslag samt citrus och apelsinmarmelad i den långa, smakrika eftersmaken.

Seppeltsfield Cellar No 9 Muscat

Jag stötte på Seppeltsfield första gången i somras när jag var i Jerez. Jag fick då pröva deras exceptionella Para som endast släpps när det är 100 år. Seppeltsfield är en av Australiens äldsta vinproducenter och specialiserade på starkviner, bland annat av sherry- och portvinstyp.

Nu har Seppeltsfield Cellar No 9 Muscat släppts på Systembolaget. Det är ett sött starkvin (325g socker/liter och 17% alkohol) av druvan brown muscat som lagrats på små ekfat under obestämd tid. Det är ett häftigt och hänförande vin till absolut inga pengar alls. Njut som det är i små glas efter middagen eller till någon knäckig och nötig dessert av något slag.

Ganska ljus, briljant orangeröd färg och mycket hög viskositet (simmig). Stor, intensiv, komplex, eldig och kryddig doft med inslag av torkad frukt, apelsinmarmelad, eucalyptus, honung och piptobak. Intensivt söt och simmig smak av sirap, honung, bränt socker, kanel, ingefära, eucalyptus och en stor eldighet och hög, balanserande syra. Lång, komplex och intensiv smak. Stor upplevelse!

iWine? Nä. Macvin!

macvin

För dig som vill prova ett ovanligt vin från ett obskyrt område har jag ett tips; Macvin du Jura.

Detta är ett sött starkvin från regionen Jura som ligger mellan norra delen av Bourgogne och schweiziska gränsen. Här hittar vi flera mycket karaktäristiska och säregna viner. Macvin är kanske det mest udda. Vinet har mycket lång tradition men erkändes som egen appellation först 1991. Vinet framställs av sent skördade druvor vars must inte jäses men förstärks upp till 16-18% med fatlagrad marc (fransk grappavariant) och lagras på ekfat minst 12 månader.

Färgen är briljant och ljust gyllene. Doften är minst sagt speciell. Mycket distinkt ton av grappa från blå druvor, det vill säga en karaktär av ”Den lille kemisten”. Ger man sig tid hittar man också en tydlig karaktär av vita russin, pomerans och lite julkryddor som kanel. Smaken är ren, mycket söt, tydligt eldig, ganska låg syra men med en lite metallisk karaktär som inte är oangenäm. Torkad frukt, russin, aprikos och kryddor kommer igen i smaken.

Om man inte låter sig avskräckas av den speciella doften så är det ett mycket tilltalande vin som passade fantastiskt bra till osten pico melero och valnötter. Vinet rekommenderas traditionellt till den lokala osten comté. Kan tänka mig att det fungerar till créme brulé, italiensk julkaka, ankleverpaté och till smakrika charkuterier.

Försök komma över en butelj på Systembolaget. För 169 spänn får du en stor och speciell upplevelse.