Fick ett varuprov från Tryffelsvinet. Inget nytt eller okänt, men när det står ”Rubicon” på etiketten så tackar man ju inte nej.

Meerlust är en av de riktigt klassiska sydafrikanska egendomarna i likaledes klassiska Stellenbosch. Toppvinet Rubicon är en typisk bordeauxblandning och räknas också som ett av landets ikonviner. Att det har lagringspotential noterade jag i december när jag hittade en 1991:a i Grands vinkällare. För 229 kronor får man ett stort vin som samtidigt är läckert, snyggt och njutbart där frukt och struktur är i absolut harmoni.

2007 Meerlust Rubicon. Mörk och tät blåröd färg. Stor, rik och fruktig doft av mörk, mogen frukt, stor karaktär av svarta vinbär, tobak, kaffe, nyanserad ton av rostad ek och lakrits. Fyllig, frisk med koncentrerad men slank mörk frukt, täta och fint polerade tanniner och inslag av fat, kaffe, tobak, saftiga svarta vinbär. Balanserad, nyanserad och lång eftersmak med mjuk fruktighet och diskret fatkryddighet.

För den som tänker på Sydafrika som ett ungt vinland som levererar prisbilliga viner måste 2005 Vergelegen Red vara något av en chock. Här kommer ett sydafrikanskt vin från en egendomsom producerat vin i 300 år och som kostar lika många kronor. Vinet är en klassisk bordeauxblandning, det vill säga ett vin av Bordeaux’ typiska druvor, i det här fallet cabernet sauvignon, merlot och cabernet franc. Smaken är också klassiskt elegant och välstrukturerad med en liten mognad. Att vinet legat nästan två år på ny fransk ek kan bara anas.

Djupt granatröd färg med en liten dragning åt tegel i kanten. Stor, frisk och något utvecklad men ännu ung doft av kaffe, sötlakrits, peppar, mynta, röda mogna bär och ett animaliskt inslag. Ganska fyllig smak med slank rödbärig frukt och mycket friska och ungdomliga syror, avrundade och täta tanniner, massor av salmiak, svarta vinbär, mynta, blodapelsin, lite läder, kryddpeppar och torkad frukt. Lång, komplex och smakrik eftersmak. Ännu ungt vin med potential för flera års lagring på flaska.

Öhmans Mat & Vin finns på Facebook också. Gå in och ”gilla” så får du blogguppdateringar och annat direkt i ditt facebookflöde. 

Detta bildspel kräver JavaScript.

På måndagmorgonen lämnade vi svala och dimmiga Elgin och våra värdar på frukt- och vingården Shannon. Dagens tema gick i helt i grönt något man i Sydafrika arbetar mycket med. Gruppen jag blev indelad i skulle åka på en tur mellan ett antal olika vingårdar med miljöprofil. Helt i mitt intressefält och mycket intressant.

Först ut var ett besök i Stellenbosch hos Reyneke som odlar biodynamiskt. Vi togs emot av en mycket sympatisk Johan Reyneke bland myskänder och galna tuppar på den ganska anspråkslösa gården. Omgående blev hela truppen utkommenderad i vingårdarna där vi fick en genomgång om täckgröda, biodiversitet, kretsloppstanken och förevisades daggmaskfarmar. Mycket fint, tydligt och intressant presenterat med stor charm. Så småningom gled han försiktig över i vad biodynamiken verkligen handlar om utan att egentligen gå in på detaljer. Som alla biodynamiker jag träffat så var det mycket luddigt prat om helhetstänk och ”moder natur som andas ut och in” och annat harmlöst. De märkliga preparaten behandlades med den vanliga överslätande attityden att ”det verkar märkligt men vi ser att det fungerar”. Jag stod helt tyst och undvek artigt att ställa besvärande frågor. En annan i gruppen frågade om dessa metoder kunde spåras tillbaka till traditionella jordbruksmetoder. Johan Reyneke svarade att ”Steiner säkert studerat gamla sedvänjor, experimenterat med dem, analyserat resultatet och kommit fram till en vetenskaplig förklaring”. Detta svar visade med all önskvärd tydlighet att han, liksom de flesta biodynamiker, inte läst eller satt sig in i Rudolf Steiners tankevärld. Metoderna är nämligen helt tagna ur  Steiners klärvoajanta upplevelser och syner.

Besöket avrundades med en provning av gårdens viner i ett provningsrum behängd med den mest deprimerande ”vinkonst” jag upplevt. Vinerna var det dock inget fel på, rakt över snygga och välgjorda även om en del var av det mer rustikare slaget och saknades lite elegans här och där. Sammantaget inga större nyheter eller överraskningar vid detta besök. Däremot överträffades förväntningarna när vi åkte vidare till Paarl och producenten Backsberg.

Backsberg är en ganska stor och familjeägd egendom med anor från 1916. Man bestämde sig 2006 för att försöka ge tillbaka till naturen vad man skördat under nästan ett sekel. Man tittade på sin totala verksamhet inklusive transporter, förpackningar och produktion och började mäta ALLT i fråga om koldioxisutsläpp, vatten- och energiförbrukning och blev excel-experter på kuppen. Man satte ett mål att bli självförsörjande på energi och vatten samt att satsa på att återskapa naturliga miljöer för växt och naturliv på egendomen. Man har experimenterat och sökt nya vägar och räknar med att inom ett par år vara ett slutet och självförsörjande system.

Hela vår grupp kördes runt på egendomen och upp i de högre och vildare delarna av gården på två traktorsläp och förevisades projekterade anläggningar för biodiesel och de slutna dammsystemen för vattenförsörjning och bevattning av Mikael Back. Mest intressant var projektet att vid nyplanteringar gå från den traditionell cordon-metoden för uppbindning av vinet till ett nytt och anpassat system av den nästan bortglömda lyr-uppbindningen. Genom denna metod ökar man bladmassan och fotosyntesen men minska planteringsdeniteten (mycket tekniskt). Resultatet blir att man minskar energiåtgången i vingårdsarbetet och har kunnat reducera dieselåtgågnen med 75% och man har också halverat vattenåtgången.

Med återplantering av träd och växter samt skapandet av växtskyddsområden har man fått en stor mångfald på egendomen. Man odlar till och med sina egna stolpar för uppbindning av vintockarna. Man arbetar också mycket med täckgröda men har valt att inte odla ekologiskt även om man dragit ner dramatiskt på bekämpningsmedel genom sitt arbete. Anledningen till detta beslut är flera. Bland annat kräver ekologisk odling mer intensivt arbete i vingården vilket kräver mer energi och vatten. Men Mikael Back sa också att han de försökte se helheten och undvika att vara dogmatiska eller som han sa ”om du är en purist så missar du så många möjligheter och val och stänger dörrar”. Familjen har ofta fått frågan vad de åstadkommit med sitt arbete. På det brukar de svara att de inte vet, bara att det är på väg i rätt riktning.

Provningen av Backsbergs viner var vi tyvärr tvungna att hasta oss igenom, men de lyckades bäst med de enklaste vinerna som var raka, ärliga och lättsamma samt de i toppen som visade bra balans och komplexitet. Besöket avslutades med en härlig lunch på grillat karoo-lamm ute i solen innan vi hastade till nästa vingård.

Besöket på Avondale hade jag sett fram emot då de presenterats som en ekologisk producent som kontrast till Reyneke. Nu visade sig det inte stämma. Här hade man kokat ihop sin egen modell som man sa var baserad på ekologi, biodynamik och vetenskap. Den biodynamiska delen sas vara där för att ”få ihop i jordens kemi och skapa balans i energierna”. Jag var på väg att ställa en fråga om vad det var för energier men fick en bister blick från vår annars väna reseledare. Hela gruppen blev dock charmade av flocken av snigelätande ankor som skjutsades runt bland vingårna i en ”duck mobile”. Hela vingården var otroligt vacker, välskött och mycket påkostad, vinerna namngivna efter mytiska jordväsen och försedda med mystiska symboler och provningsrummet elegant med de bästa riedelglasen och underlägg i präglat skinn. Mycket satsades uppenbarligen på yta. Hur var då vinerna? Förutom deras mousserande vin som var otroligt elegant och läckert så var de obalanserade, klumpiga och vissa fall rent ut märkliga och till och med rent ut hemska. Dessutom var de med sydafrikanska mått ruskigt dyra.

Den mycket givande och intressanta dagen avslutades med ett fantastiskt event som inledning på vinmässan Cape Vine 2012. Hela mässan är totalt präglad av miljötänk och alla gäster var därför uppmanade att gå ut till Kapstadens hamn där invigningsfesten hölls. Mat, vin, musik, kultur och skönt mingel i en perfekt organiserad inramning, fantastisk miljö och avslappnad, vänlig attityd. Jag är totalcharmad av Sydafrika.

De två dagarna på WOSA Megatasting i London var verkligen givande. Att koncentrerat få prova så många viner från ett land ger verkligen en bra bild. De korta seminarierna (hann med hela sex stycken) var också verkligt intressanta.

Ett av mina mål var att hitta röda sydafrikanska viner jag kunde uppskatta. Det gick sådär. Plöjde igenom en hel del pinotage men kan inte fördra stilen av vin druvan oftast levererar. Det är mest ointressant frukt, lite stjälkiga toner, brist på struktur, ofta tydlig bitterhet och nästan alltid den där rökiga tonen som är så tydlig i många sydafrikanska viner. Jag vet att vinmakarna och representanter för dessa viner försöker säga att den rökiga karaktären, som i värsta fall kan påminna om varm bakelit eller rent av orenheter och som ofta resulterar i beska, är ovanlig eller rent av inte existerar. Det är inte sant. Även ovana provare plockar lätt ut denna karaktär.

Jag provade också igenom de flesta av toppvinerna (5 stjärnor) som presenteras i Platter’s Wine Guide. Bland de röda (där inga pinotageviner fanns representerade) var kvaliteten självklart mycket god, men samtidigt i en ganska utslätad, fruktig, opersonlig och teknisk perfekt stil som inte tilltalade mig. De viner av pinot noir jag provade var, med några undantag, alldeles för tungt ekade eller hade för slapp syra. Men när jag bevistade det sista seminariet med rubriken ”Great Cabernet and Cabernet blends chasing icon status” så var det jackpot!

Det mycket inspirerande seminariet leddes av Mike Ratcliffe från Warwick Estate och Albie Koch från De Toren med benäget bistånd från Greg Sherwood MW. Man inledde med att konstatera att sydafrikansk vinindustri har två problem. För det första så saknas självförtroende. Trots framgångar internationellt verkar vinmakarna och producenterna lida av något minervärdighetskomplex som hindrar dem från att slå sig för bröstet. Här finns världsklass men man måste själv tro på det och deklarera sin position. Det andra är att Sydafrika till skillnad från andra vinländer saknar ett eller flera ikonviner. Ett ikonvin ska vara en pålitlig och omtalad representant för sitt lands eller regions stil och kvalitet. En typ av högkvaitativ benchmark. För att kvalificera sig som en ikon ställdes sex kriterier upp:

• Consistency: Jämnhet i kvalitet oavsett årgång
• Focus: Att man enbart gör ett par olika viner eller stilar
• Pedigree: ”Stamtavla”, dvs att man kan visa upp en historia av god kvalitet
• State: En koppling mellan producent och vingård, dvs vin av egna druvor.
• Confidence: Ett självförtroende i den egna kvaliteten.
• Volume: Att vinerna finns tillgängliga både till volym och pris

2005 De Toren ”Fusion V”  är som namnet antyder sammansatt av fem klassiska bordeauxdruvor: 57% cabernet sauvignon, 14% merlot, 14% malbec, 11% cabernet franc och 4% petit verdot. Lagrat 12 månader på 50% ny ek. Stor ganska, intensiv doft av svarta vinbär, mynta, blodapelsin, lite ceder och mörka, mogna bär. Medelfyllig till fyllig, mycket frisk, söt och mogen mörk frukt, mjuka tanniner och och viss mognad. Lång, balanserad och elegant eftersmak. Mycket bra och välgjort vin med klar lagringspotential. (Tillgänglig på Systembolaget)

1997 Kanonkop ”Paul Sauer”. 80% cabernet sauvignon, 10% merlot och 10% cabernet franc. Lagrat 24 månader på 100% ny ek. Förvånansvärt ungdomlig röd färg för åldern. Medelstor, mogen och något animalisk doft med toner av läder, kryddor och lite ”funky” karaktär men med bra fruktighet. Medelfyllig, mjuk, nyanserad och komplex smak med kryddighet, kaffe, röda syrliga bär. Elegant, lång, mogen smak med karaktär av röda äpplen och läder.

2007 Meerlust Rubicon. Blandning av cabernet sauvignon, merlot och cabernet franc. Djup, något blåröd färg. Stor, tät, ung doft av mörk, mogen frukt, mocca/kaffe, lite rostad ek och mynta.  Fyllig smak med koncentrerad frukt, välbalanserad och välstrukturerad med täta fina tanniner och inslag av fat, tobak, choklad och svarta vinbär. Stram och klassisk stil. (Tillgänglig på Systembolaget)

2005 Rustenberg ”Peter Barlow”. Det enda av vinerna av 100% cabernet sauvignon. Lagrat cirka 20 månader på 100% ny ek. Tät, blåröd färg. Ganska stor, dov, mörk frukt, svarta vinbär, rostat kaffe, litet inslag av läder och mynta. Fyllig, rik och koncentrerad, fruktig smak med snygga, välpolerade tanniner. Välbalanserad och lång eftersmak.

2007 Warwick Wine Estate ”Trilogy”. Blandning av cabernet sauvignon, merlot och cabernet franc och 24 månaders lagring på 60% ny ek. Djup, koncentrerad blåröd färg. Stor, intensiv och syltig doft av mörk frukt, cassis och mynta. Fyllig, ren, koncentrerad frukt med fin syra, elegant med väldisponerade fat- och frukttanniner. Lang, balansera och rik eftersmak.

2003 Vilafonté Vineyards ”Series C” från Paarl-Simonsberg, det enda av vinerna som inte kom från Stellenbosch. 82% cabernet sauvignon, 9% merlot, 7% cabernet franc och 2% malbec och 50% ny ek . Tät röd färg. Medelstor, komplex, pepprig doft av mogen, varm frukt, jordgubbar, dadlar, russin, ceder och ost (?). Medelfyllig, mjuk smak av mogen frukt, frisk syra, fin tanninstruktur. Balanserad, intensiv och komplex eftersmak. Välbyggd och elegant.

Idag bjöds eleverna på sommelierutbildningen på ett överraskningsvin helt blint. Inte ens jag visste vad det var.

På uppmaningen om spontana reaktioner kom ”lättdrucket”, ”fruktigt”, ”obalanserat” samt ”trevligt och prisvärt om det kostar runt 150 kronor.” Själv tyckte jag att det var ett ganska snällt, fruktigt och mjukt vin i modern stil som dock kantrade över av lite för mycket alkohol och som avslutades med en tydlig beska.

Döm om vår förvåning när det visade sig vara 2007 Rust en Vrede ”1694 Classification” från Stellenbosch i Sydafrika. Det här ska tydligen var en superprestige av priset 800 kr att döma (enligt uppgift hela 1500 kr på egendomen). Men priset var det enda som var superptrestige med detta vin. Helt obegripligt pris för ett vin som saknar någon vidare struktur längd, balans och komplexitet…och charm.

Som tur är ska jag på två dagars ”träningsläger” i London som enbart ägnas åt sydafrikanskt vin. Kanske lär jag mig att uppskatta landets röda viner där. Om inte så är jag nog ett hopplöst fall.

(Sorry Maja!)

När man pysslar med vin har man i perioder favoritområden och druvor som man snöar in på. Bland druvorna låg länge riesling på min förstaplats men där regerar nu chenin blanc. Sina starka fästen har druvan i Loire och Sydafrika. Karaktäriseras av fin fruktighet, mycket hög syra, karaktär av päron, citrus, aprikos och ibland av en ton som brukar beskrivas som vått ylle.

Chenin blanc är intressant för den ger viner som varierar från fullständigt bentorra till intensivt söta, men behåller sin druvkaraktär igenom alla stilar. Här följer två viner av chenin blanc som är favoriter just nu.

2008 Minerale+ kommer från det mindre kända området AC Montlouis i Loire. Loire verkar vara nedlusat med övervintrade grönavågenhippisar i medelåldern. Mycket växtfärgat, hemstickat, ekologiskt och vildvuxna frisyrer hittar man i den spännande loiredalen. Frantz Saumon är en ganska typisk representant för dessa små egensinniga vinproducenter. Endast tre hektar och biodynamisk odling.
Ganska djupt gul, briljant utseende. En fint fruktig doft av citrus, gråpäron, ett anslag av tropiska frukter och en diskret mineralton. Smaken är koncentrerat fruktig och mycket, mycket frisk. Uppfattas som torr i smaken men betecknas som demi-sec, det vill säga halvtorr. Fantastisk läcker, elegant, smakrik och lättdrucken samt otroligt användbar tack vare den väl dolda sötman. Mycket ung och kommer säkert att utvecklas mycket intressant. Satt som en smäck till janssons frestelse och gravad lax. Kan tänka mig att den går utmärkt till lite heta rätter med asiatsiskt stuk.
Beställde vinet via Vinminvin och betalade 147 kr flaskan. Bor du i Malmö kan du prova vinet glasvis på Moccasin, trevligt ställe med bra och personligt dryckesutbud.

2007 Rudera kommer från Stellenbosch i Sydafrika. Jag är ingen fan av fixar inte röda sydafrikanska viner men många av de vita är ofta helt strålande. Särskilt bra blir chenin blanc i min mening.
Mycket ljust gul. Stor fruktig doft med toner av citrus, honung och en liten rökighet. Smaken är helt torr, mycket frisk och fruktig med toner av citrus och exotisk frukt, diskret fatkaraktär och viss mineralitet i eftersmaken.
Väldigt mycket vin och kvalitet för pengarna (109 kr) i min mening. Utmärks skaldjursvin och går kanon till en kyckling tillagade i lergryta med citron.

Gav mig i kast med risotto idag uppmuntrad av den lilla videofilmen i min nya iphone-app. Nu blev den inte så krämig och ”ooozing” som Jamies, men smaken blev bra och ryggbiffen perfekt. Återkommer med recept när jag lyckats. Hav tålamod. Det kan behövas.

Däremot fick jag en ny kompis; 2008 Kanonkop Kadette från Stellenbosch i Sydafrika.

Anhängare av sydafrikanska viner och golfare har en ovana gemensamt. De ska alltid övertala oss tveksamma att prova ”så kommer du att ändra dig”. Greenen har jag lyckats undvika men otaliga bakelitdoftande, bittra, bläckiga och brända sydafrikanska pinotager har genomlidit. Några få lysande (dyra) undantag har funnits men ofta har jag återigen funnit mig själv helt oförstående. Därför var det ganska uppgivet jag lovade att testa Kadetten.

Klar blåröd färg och en doft av mogna blåbär, vanilj, mandel och en diskret, lätt rökig fatton med drag av tobak och en aning örtighet. Smaken var medelfyllig och mycket frisk med mjuka tanniner och en fint bärig frukt som vägdes upp av en lätt fatstruktur. Tonerna av mandel och tobak kom tillbaka förstärkta av russin och mörk choklad. Mycket välbalanserat och trevligt syradominerat vin med bra längd. Sydfranskt i stilen. En mycket trevlig bekantskap som jag gärna köper igen.