Idag fyller Carl Butler 81 år!

Det tycker jag att man kan fira med att laga hans moussaka. Om man ska sammanfatta Carls mat så blir det just en moussaka. Den innehåller ingredienser som ständigt återkommer; vit sås, vitlök, hela konserverade tomater och lamm. Samt att rätten kommer från en plats dit han ständigt återkommit för inspiration – Grekland!

Att Carl fyller år idag, fortfarande är i livet men lite krasslig är ungefär så mycket jag vet om honom, förutom vad som framgår av böckerna och denna intervju. Det är också mycket sparsmakat med foton. Bilden ovan tycker jag är fin och speglar enkelheten i recepten och hans inställning till mat. Jag har fotograferat av den från framsidan av boken ”Carl Butlers Bästa För IKEA” från 1980. Det är faktiskt en av hans bästa böcker i mitt tycke och en av mina första kokböcker som jag också lagat mycket gott ur.

Jag hoppas att Carl Butler är så frisk och pigg att han på sin födelsedag kan få sitta som på bilden, äta något gott, dricka ett glas vin och umgås med vänner.

Här hittar du receptregistret ur Carl Butlers Kokbok samt länkar till de recept jag lagat.

Trots namnet verkar denna rätt ha franskt ursprung. Vad som skulle vara italienskt är höljt i dunkelt. Kanske apelsinen. Kanske vitlöken.

(6-7 personer)
1- 1 1/2 kg oxstek
5 vitlöksklyftor
1 burk hela tomater
2 gula lökar
1-2 gröna paprikor
1/2 kålrot
2 morötter
1/2 flaska rött vin
1/2 tsk smulad rosmarin
1/2 tsk timjan
skalet av en 1/4 apelsin
smör
salt & peppar

Till potatispurén:
12-15 potatisar
2 dl mjölk
1 tsk salt
3 msk riven ost

Strimla paprika, kålrot, morötter och lök ganska fint. Fräs grönsakerna så att de mjuknar något i en tjockbottnad, ugnssäker gryta. Tillsätt vinet, de grovt skurna tomaterna, salt, kryddor samt apelsinskalet (eftersom ingen beredning angavs så rev jag skalet, tog dessutom dubbelt så mycket). Koka upp och låt sjuda under lock i en halvtimme.

Skala vitlöksklyftorna och klyv dem på längden. Torka köttet väl, med en liten vass kniv gör du små snitt där du trycker in vitlökarna. Bryn köttet väl runt om och salt och peppra väl efteråt. Lägg ner steken bland grönsakerna, sätt in i ugnen på cirka 175°. Beräkna 45 minuter per halvt kilo kött.

Koka potatisen och gör ett slätt mos. Blanda ner det mesta av osten (parmesan!) och klicka eller spritsa ut moset på ena halvan av en ugnsform. Strö den sista osten ovanpå. Gratinera högt upp i ugnen så potatisen och osten får fin färg. Skär upp steken och lägg i formen och sleva upp sås och grönsaker ovanpå.

Trots namnet smakar detta som en vällagad rätt på en fransk bistro; smakrikt mos, mört vitlöksdoftande kött och välkokta grönsaker med en touch av ratatouille. För mig som inte är så särskilt glad i söndagsstek men älskar fransk husmanskost var detta riktigt bra. Mer apelsinskal blir det nästa gång.

Här hittar du receptregistret ur Carl Butlers Kokbok samt länkar till de recept jag lagat.

”Italiensk makaronilåda” av bolognese, pennepasta och bechamelsås? Det är väl snarare att  betrakta som en rörig lasagne?

(4-5 personer)

Ett paket pasta
bolognesesås
riven ost
Smör

Till vitsåsen:
1/2 liter mjölk
2 msk vetemjöl
2 msk smör

Gör bolognesesåsen enligt eget recept eller Carl Butlers. Såsen ska vara som en tjock stuvning.

Gör såsen genom att smälta smöret och låta mjölet fräsa med i några minuter. Häll på mjölken och låt sjuda ihop. Salta och peppra.

Koka pastan enligt anvisningarna på förpackningen.

Varva pasta, bolognese, vit sås och riven ost, avsluta med ett lager pasta. Strö ost på toppen och hyvla över kylskåpskallt smör. Gratinera i ugne på 225° i cirka 20 minuter.

Eftersom jag planerat att klara av alla bologneserecepten i ett svep (en stor sats ragú) var detta tredje dagen med samma, ganska milda köttfärssås. Då jag lätt kan föreställa mig kombon bechamel/pasta/bolognese (jag åt nästan samma rätt igår) beslutade jag mig för att inte vara butlerortodox denna dag. Jag pimpade bolognesen med några teskedar harissa och ganska mycket grovt hackade svarta oliver och piementooliver. Dessutom var jag riktigt generös med osten och de båda såserna. Riktigt saftigt, smakrikt och trycka-in-i-ansiktet-gott blev det.

Om pastan ser lite konstig ut på bilden så beror det på att jag passade på att resa ut överblivna pastarester i skafferiet.

Här hittar du receptregistret ur Carl Butlers Kokbok samt länkar till de recept jag lagat.

Nu har jag äntligen sett filmen Food Inc som jag tidigare skrivit om. De modiga filmskaparna har skapat ett absolut omskakande dokument om en industri som kontrollerar ett av våra grundläggande behov. Systemets fullständiga inhumanitet, maktfullkomlighet och kriminella beteende lämnar mig nästan helt uppgiven.

Som tur är slutar filmen med enkla råd som visar hur vi konsumenter kan påverka genom våra val. Någon som också inger mig hopp är Jamie Oliver. När det finns människor som är så passionerade och arbetar så hårt för något de tror på så orkar jag en liten bit till. Kolla in det korta föredrag han höll när han tilldelades TED-priset.

En riktig hybridrätt. Är det crêpes, enchiladas eller canneloni? Troligtvis är receptet sprunget ur det obefintliga pastasortimentet 1974.

(4-5 personer)

vit sås
pannkakor
bolognesesås
1 1/2 msk tomatpuré
1 dl vatten
1 rågad msk riven ost

Till vitsåsen:
1/2 liter mjölk
2 msk vetemjöl
2 msk smör

Till pannkakssmeten:
2 1/2 dl mjölk
1 dl vetemjöl
2 ägg

Gör bolognesesåsen enligt eget recept eller Carl Butlers. Såsen ska vara som en tjock stuvning.

Gör pannkakssmeten genom att blanda mjölken, lite i taget, med mjölet och en nypa salt så att du får en klimpfri smet och blanda därefter i äggen.  Grädda i en stekpanna på ganska hög värme och mycket smör så du får cirka 10 tunna pannkakor. Ungefär 0,5 dl per pannkaka.

Gör såsen genom att smälta smöret och låta mjölet fräsa med i några minuter. Häll på mjölken och låt sjuda ihop. Salta och peppra.

Koka upp 1 dl vatten med tomatpurén så du får en slät sås.

Fördela bolognesen på pannkakorna, rulla ihop dem och placera dem i en ugnsform. Klicka över tomatsåsen, täck med vitsåsen och strö över ost. Gratinera på 225° i cirka 10 minuter eller tills osten fått fin färg. Servera med en frisk sallad.

Carl Butlers milda köttfärssås, pannkakor och béchamelsås gratinerat under osttäcke. Det smakar som det låter. Snällt, milt mjukt och en betongsäker hit hos barnfamiljer.

Här hittar du receptregistret ur Carl Butlers Kokbok samt länkar till de recept jag lagat.

Köttfärssås, sauce bolognese, ragú bolognese, bolognesesås, spagettisås. Kärt barn har många namn. Visst har vi alla vårt favoritrecept på denna rätt som numera är nästan lika svensk som köttbullar. Själv är jag väldigt nöjd med min egen variant. Därför tog det emot lite att göra Butlers bolognese. Enligt honom själv ska den dock ligga nära det italienska originalet.

Jag följde som vanligt ingredienslistan slaviskt men har ändrat lite på tillagningen.

2 1/2 hg oxfärs
1 1/2 hg kycklinglever
75 gram lättrimmat fläsk
1 morot
1 gul lök
1 liten bit rotselleri
1 1/2 msk tomatpuré
1 1/2 dl vitt vin
2 dl buljong
1/2 tsk oregano
1 klyfta vitlök
muskot
smör
salt & peppar

Tärna lök, morot och selleri mycket fint. Avlägsna svålen från fläsket och skär både det och levern i små tärningar. Fräs grönsakerna i smör eller olja och lägg över i en tjockbottnad gryta. Fräs fläsket och addera färsen och därefter levern. Blanda med grönsakerna och smaksätt med oregano, svartpeppar, tomatpuré, muskot och pressad/riven vitlök. Häll i buljong och vitt vin, koka upp och lått puttra i minst 45 minuter under lock. Om såsen är för lös låter du den sjuda utan lock en stund. Smaka av med salt.

Jag gjorde en rejäl sats på ett kilo färs och ökade på mängden tomatpuré och fick salta ganska ordentligt. Såsen fick fin smak men blev inte så rik och mustig som jag vill ha den. En helt okej bas för den som inte har ett bra recept men inget jag personligen kommer göra igen. Jag improviserar hellre fram en egen sås. Prova gärna min oitalienska, mustiga köttfärssås.

Här hittar du receptregistret ur Carl Butlers Kokbok samt länkar till de recept jag lagat.

Idag fick det bli ett recept (befriat från hela, konserverade tomater) som fick mig att tänka på Jamie Olivers kyckling. Carls kyckling gav direkt associationer till god, rejäl restaurangmat som jag minns den från förr. Dubbelpanerat och gratinerat…mmmm!

1 rejält kycklingbröst per person
1 tunn skiva rökt skinka per person
1 skiva schweizerost per person
salvia
salt & peppar
smör
Till paneringen
vetemjöl
ägg
rivebröd

Salta och peppra kycklingbrösten och dubbelpanera dem (vänd i mjölet, sen i ägget och sist i skorpmjölet) innan du bryner dem lätt i smör. Lägg i en ungnsform, strö över lite salvia och häll över smöret från stekningen. Tillaga klart i ugnen på 225° i cirka 15 minuter. Täck därefter med skinkan och sist osten (jag tog lagrad grevé). Servera med tomatsallad.

Absolut en trevlig, enkel kycklingrätt. Kan tänka mig att slänga in en tomatskiva under osten nästa gång.

Här hittar du receptregistret ur Carl Butlers Kokbok samt länkar till de recept jag lagat.

En elev kom till mig och berättade att hon hade ett gammalt vin hemma och frågade om jag kunde ta en titt på det för att ”se om det är någonting att ha”. Sådant kan man ju inte motstå.

Det visade sig vara en Pichon Longueville Comtesse de Lalande från 1955. Ett av de stora bordeauxvinerna men från en något medioker årgång. Inga problem. Rätt lagrade och hanterade kan dessa viner bjuda på fina upplevelser.

Nu är decennier högst upp på ett köksskåp i fullt dagsljus långt ifrån goda lagringsförhållanden. Det är i själva verket rena döden. Etiketten var dock i gott skick tack vare ett skyddande lager av fossilerat stekos. Däremot var vinet långt nere på axlarna. Korken kunde skönjas i flaskhalsen som ett knotigt, svart finger som förmodligen endast hölls kvar tack vare lite intorkat vin under blykapseln. Troligtvis var det endast blyförslutningen som hindrat vinet från att helt avdunsta.

Jag grät nästan en lite skvätt där jag ömt höll flaskan som en liten sarkofag där man vet att det vilar en sorgesamt avliden mumie.

Nu har jag en filial! Jag finnas numera också med ytterligare blogg på utmärkta matnördssidan Taffel.

Jag kommer att fortsätta bomba mina läsare med poster här i gammal god stil men på Taffel blir jag lite mer sparsmakad med, förhoppningsvis, mer genomtänkta och välskrivna inlägg.

Här hittar ni min sprillans nya blogg ”Gubbröra”. Välkomna!

Denna lilla entrérätt har jag ätit på korsen och tvärsen men aldrig fixat till själv. Nu var det läge eftersom jag hade en stump chévrerulle som låg och åldrades i kylen.

Rosta gott, vitt bröd i ugnen eller brödrosten. Skär tunna skivor av chévrerullen och lägg på brödet. Toppa med grovt hackade valnötter och ringla lite honung över. In i ugnen på 150° grader tills osten börjar smälta ute vid kanterna. Servera med en liten sallad som du ringlar lite vinägrett över.

Det här är en så klockren liten rätt. Kombinationen och brytningen mellan alla grundsmakerna och de olika konsistenserna är strålande. Till och med kära hustrun som aldrig går att lura på får- eller getost slök rätten med god aptit.