Om man ska utse en rätt att representera 1970-talet så måste det nästan bli denna. Det är nästan så att tapeterna hemma blir orange- och brunblommiga när man sätter fram maten på bordet.
Att rätten har sitt ursprung i Grekland visste jag inte. Men jag kan lätt föreställa mig att det skulle fungera fint med lammfärs och lite fetaost i fyllningen. Som huvudrätt serveras den med ris, tomatsallad och en paprikasås. Carl Butler rekommenderar också att äta paprikorna kalla, halverade och med olivolja och citronsaft ringlat över.
(6 personer)
6 gröna paprikor
1 dl ris
4 hg köttfärs
2 finhackade gula lökar
1 burk hela tomater
1 dl rött vin
1 msk smör
1/2 tsk rosmarin
1/2 tsk oregano
1 vitlöksklyfta
salt & peppar
Fräs löken och färsen tills den blir finfördelad. Blanda i tomaterna som du skurit i mindre bitar samt spadet och vinet. Häll också i örtkryddorna och den pressade vitlöken. Salta och peppra. Låt sjuda under lock i 50 minuter tills röran har samma konsistens som vanlig köttfärssås. Blanda nu i riset som du kokt med 1,5 dl vatten. Skölj paprikorna, skär av ett lock vid fästet och ta ut innanmätet. Fyll med färsröran, vippa in paprikorna i foliepaket och sätt in i ugn på 225° i cirka 1 timme.
Paprikasås
2 gula lökar
3 msk smör
3 msk mjöl
1 msk tomatpuré
1 vitlöksklyfta
2 tsk paprikapulver
3 dl buljong
2 dl mjölk eller matlagningsgrädde
salt & peppar
Skiva löken och fräs den i smör tills den blir genomskinlig. Rör ner paprikapulvret, tomatpurén, pressa över vitlök och pudra över mjölet. Rör om och låt fräs en stund. Slå på buljong och grädde/mjölk lite i taget och vispa ihop. Låt sjuda cirka 10 minuter och sila sedan av löken. Smaka av med salt och peppar.
När man väl kommer över den beska paprikasmaken med tulpanstjälksvarning är det här en riktigt trevlig rätt. Den lite söta såsen, det milda riset, den örtigt mustiga färsen och den beska paprikan kompletterar varandra. Mätta, nöjda och glada kom vi helskinnade tillbaka från 1974.
Här hittar du receptregistret ur Carl Butlers Kokbok samt länkar till de recept jag lagat.
Öhmans Mat & Vin 
Nej, du! Det där är ren och skär ondska. Min mamma lagade rätten och jag minns den med fasa. gröna paprikor är pure evil.
Frågan är om ondskan ska skyllas paprikan eller mamma?
Jag har själv haft en hunch om att det i grunden är en grekisk grej, just för att det finns ofta på menyn på grekhak!
Rätten fungerar bäst med de ljusgula paprikorna som är vanliga på Balkan och då kokar man paprikorna i en mustig tomatsås kryddad med rött paprikapulver. Hade det till middag i veckan tillagat av min matglade make. Vi äter ofta polenta till eller ett gott potatismos.
Varför baktalar så många grön paprika? Den är ju underbar med sin gräsiga beska smak. Tycker den borde få upprättelse – och det här receptet är bra första steg. Måste nog skriva en hyllningsartikel.