Inhandlade idag på loppis en bok till det facila priset av fem kronor; Erik Lallerstedt lagar fiskbullar. Boken är utgiven 1990 av Abba och presenterar en uppsjö av olika recept på konserverade fiskbullar signerade Erik Lallerstedt.

Jag har absolut ingenting emot konserverade fiskbullar, det kan vara jättetrevlig vardagsmat som både är billig och lättvarierad. Däremot ramlade jag nästan baklänges över vissa av recepten som försöker kamouflera den lilla bullen till gourmetmat. Värsta exemplet är ”Fattigmans pilgrimsmussla” som är panngrillade fiskbullar med rotfruktspuré och friterad purjolök. Jag kan inte undanhålla er receptingressen:

”Har du ätit pilgrimsmusslor? Förmodligen inte. De flesta av oss vanliga dödliga har aldrig sett skymten av dylika delikatesser, än mindre smakat. För Erik däremot är det ett av livets glädjeämnen, och det var han som upptäckte att den kära musslan faktiskt har vissa likheter med en fiskbulle.”

Undertonen av ”har du köpt denna bok är du förmodligen en loser som inte vet hur god mat smakar” kunde inte vara tydligare. Likheterna med musslan framgår väl för övrigt bara på håll och om man kisar med ögonen.

Erik Lallerstedt är ju verkligen en framgångsrik krögare. Om du undrar vad hans nästa steg i karriären var efter denna bok så var det två reklamkampanjer för McDonalds varav han i den ena yttrade den klassiska repliken ”Jag har tagit en McFeast och gjort den större.”

Jag har skrivit om vietnamesiska Restaurang Asien förut och det är definitivt en favorit. Riktigt bra smaker, varsam matlagning, personlig service och en gastronomisk oas mitt i stimmiga, livliga Möllan.

Tyvärr blir det inte så ofta jag går dit men jag har desto fler gånger suktat efter smakerna. Igår slog det mig hur makalöst korkad jag varit (det är helt ok att instämma i kommentarsfältet, det bjuder jag på). Det är klart att även Asien har take-away som vilken kinakrog som helst.

Det blev stekt fläsk med jordnötter, vårrulle och citronsås och en ganska het kycklinggryta. Fräscht, finstämt, smakrikt och trycka-in-i-ansiktet-och-bara-stöna-gott.

Jag rekommenderar varmt Asien som Malmös bästa take-away!

Papperstidningen Allt om Vin köpte nyligen upp nättidningen WOW News som varit lite av vinbranschens Hänt i Veckan.

Nu har ett smakprov på den gemensamma hemsidan kommit upp och den ser riktigt lovande ut. Redan några matnyttiga artiklar och möjlighet för den intresserade att ladda hem vinrecensioner som PDF. Fortsätter man på den inslagna vägen så kan sidan bli riktigt intressant.

Visst är det lite märkligt att vi associerar roséviner med sommaren? Om rosa viner endast ska drickas maj till augusti när ska vi då dricka djupgula vita viner eller ljust röda viner? Jag kan visst förstå att ett immigt glas lätt och bärig rosé känns rätt en varm sommardag men det finns faktiskt tillfällen under resten av året då blekt rött ansatta viner kan passa. Så även om vi befinner oss i sommarsäsongens utförslöpa så vill jag puffa för ett vin som kan hålla en bra bit in på hösten om man inte är så petig med kulören.

2009 Clarendelle Rosé är ett lite ”seriösare” vin i sin stil och kommer från från Bordeaux och Clarence Dillon Wines. Firman äger Château Haut-Brion som grundaren Clarence Dillon köpte 1935 och man tvekar inte att göra en affär av detta på vinets etikett för att göra tricket ”quality-by association”. Det hade man inte behövt göra för det här är ett vin som står för sig själv.

Ett vin med två etiketter.

Färgen är läckert hallonröd utan att trilla över i det karamellfärgade. I doften kommer de väntade röda bären som hallon, smultron, lingon och även en antydan av hallonbåtar. Men här finns mer intressanta toner som färsk grön mossa, vita champinjoner, smörkola och en trevlig örtighet. Men det är i smaken som vinet övertygar med en bra fyllighet som nästan upplevs som en fetma, frisk syra och en fin fruktighet av röda bär, honungsmelon, gula plommon och ett drag av svarta vinbär. Framförallt är vinet väl strukturerat med mjuka tanniner, en liten bitterhet, bra mineralton och nästan en känsla av fatstruktur fast vinet inte varit i kontakt med ek. Smaken är mycket lång och nästan ”tuggig”.

Jag blir sugen på lufttorkad skinka, lagrade ostar, saussicon sec, friterade skaldjur och majonäs. Kanske en vitello tonnato eller en ugnsstekt majskyckling med bakade rotfrukter och ratatouille. Jag blir kort sagt hungrig av det här vinet.

Vissa saker är så där självklart barnsligt goda. Pannkakor, glass och sylt kan få vilken hårdhudad buse som helst att bli snäll och astridlindgrenmild. Idag gjorde jag en lite vuxnare variant som man blev minst lika snäll av.

Börja med att göra en pannkakssmet på 3 ägg (blir cirka 5 pannkakor) och tillsätt en nypa salt och 1 msk cane syrup eller mörk sirap. Stek pannkakorna i smör och låt svalna. Klicka ut vaniljglass mitt på pannkakorna, häll över 1 msk PX-sherry (eller en god brandy eller någon likör du har hemma) på varje portion och vik ihop till ett avlångt paket. Ät med en gång och bli snäll.

Hittade för första gången platta persikor när jag var på Möllevångstorget senast. Måste provas såklart.

De små ludna frukterna från Jordanien doftade precis som de skulle. Fruktköttet var fastare och vitare än på vanliga persikor. Smaken var inte lika stor, snarare en mild persikokaraktär parad med gult äpple och en ton av jordgubbar. Ganska likt plommon i karaktären. Mycket fin smak. En frukt som säkert passar i matlagning. Recept någon?

Finns det förresten något annat namn? Platta persikor låter lite trist tycker jag.

Idag fick det bli en improviserad snabblunch. En väldigt lyckad sådan baserad på resterna av och med inspiration från Carl Butlers piroger. Superenkelt att laga, billigt och himla krispigt, fräscht och nyttigt. Kanon som tillbehör för den som håller på med LCHF eller liknande diet. Jag serverade den dilldoftande kålen till stekt falukorv men tror att den skulle vara en dröm till fisk av olika slag.

Tll 2 personer: Strimla ett halvt litet vitkålshuvud fint (så här års är den mjäll och fin) och fräs i smör i en tjockbottnad gryta några minuter. Lägg på locket, sänk temperaturen så att vitkålen bara mjuknar. Det tar cirka 10 minuter. Rör om då och då. Häll över 0,5 dl vispgrädde, 0,5 tsk salt, rejält med nymalen svartpeppar och 1 msk dijonsenap. Rör om och låt puttra någon minut. Sist blandar du ner 2 msk finhackad dill.

Av en tillfällighet fick jag syn på en ny alkoholfri produkt på Systembolaget; San Miguel 0,0% Manzana. Det är en öl smaksatt med gröna äpplen. Först tyckte jag det lät mycket märkligt för att sedan börja inse att det kanske inte var en så dum idé.

Eftersom jag hade både pilsner och äppelmust hemma så var det den enklast sak i världen att testa. Jag bottnade glaset med en del grumlig äppelmust och toppade med tre delar ljus pilsner. Resultatet blev en matig, svalkande måltidsdryck med syrlig ton balanserad av sötma och en liten beska från ölen. Maltigheten och äppelfruktigheten samspelade mycket bra.

Det smakade varken must eller öl. Ett plus ett blev tre. Något nytt och mycket trevligt. Testa själv!

De här receptet är helt klart inspirerat av ryska recept. Däremot är det väl lite oortodoxt att använda pajdeg när man ska göra piroger, vilket också Carl Butler medger. Men det är något skumt med Calles ryska recept. Båda två (här är det andra) han har med i boken innehåller nämligen fiskpinnar! Mycket märkligt.

Börja med att göra en sats pajdeg och vispa upp ett ägg. Kavla ut degen tunt och skär ut rundlar med hjälp av ett kaffefat. Degen bör räcka till 9-10 piroger. Lägg fyllningen på ena halva, pensla lite ägg utmed kanten, vik över andra halvan och tryck till ordentligt så degen håller ihop. Pensla pirogerna med ägg och grädda i ugnen i 200° cirka 30 minuter.

Pirog på fiskpinnar
Ett paket fiskpinnar
4 kokta potatisar
4 inlagda rödbetor
1 dryg msk kapris
i burk raka sardeller
2 dl gräddfil
salt och peppar

Stek fiskpinnarna och skär potatis och rödbetor i små tärningar. Blanda potatis, rödbetor och kapris med gräddfil och smaksätt med salt och peppar. Fyll varje pirog med ett par matskedar av röran, en fiskpinne och en sardell.

Kålpirog med ägg och dill
1/2 litet kålhuvud
4 hårdkokta ägg
1 knippa dill
smör
salt och peppar

Avlägsna de yttersta kålbladen, skär bort stocken och strimla kålen fint. Fräs kålen lätt i lite smör i en tjockbottnad kastrull, sänk värmen, lägg på locket och sjud sakta tills kålen mjuknar. Hacka dill och ägg, blanda med kålen och salta och peppra.

Jag gjorde båda fyllningarna, en halv sats av varje, till en sats pajdeg. Fyllningarna var mycket smakliga bägge två. Fiskfyllningen var ganska pikant med sardellen, men kålfyllningen blev min favorit. Tyvärr tycker jag inte att pajdegen funkade till pirog. Det blev både smuligt och stabbigt på en och samma gång.

Här hittar du receptregistret ur Carl Butlers Kokbok samt länkar till de recept jag lagat.

Att döma av kommentarer i bloggosfären så var jag inte den ende som frestades av rätterna och rycktes med av Jamie Olivers entusiasm över svensk gastronomi och råvaror i programmet Jamie Does Stockholm. Särskilt goda såg de extremt kladdiga kardemummabullarna fyllda med blåbär ut. Edit: Kolla videoklippet längst ned hur Jamie sölar och improviserar (tack för tipset Receptomaten).

Som tur är fanns receptet publicerat på Jamie Olivers hemsida. Jag har översatt det mer eller mindre rakt av med några smärre justeringar. Enda anmärkningen på receptet är att jag tyckte det var svårt att få med alla blåbär. Jag serverade ungefär en tredjedel vid sidan av.

Håll tillgodo.

• 1 paket jäst (färsk eller torr)
• 375 ml varm mjölk
• 1 rågad tesked mald kardemumma eller 2 tsk hela kardemummakärnor
• 2 stora ägg
• en nypa salt
• 200 g strösocker
• 50 g smält smör
• 800 g vetemjöl, plus extra för utbakningen
• 15 g smör till plåten
• 75 g råsocker eller demerarasocker

Till fyllningen
• 400 g blåbär, färska eller frysta
• 75 g strösocker
• 1 apelsin

Rör ner jästen i den varma mjölken och ställ åt sidan. Krossa kardemummakärnorna ordentligt i en mortel. Vispa ägg och salt i en stor skål och tillsätt sedan efter hand socker, kardemumma, smält smör, jästblandningen och sist cirka 500 g av mjölet. Vispa hela tiden när du adderar ingredienserna klibbig konsistens. Blanda i resten av mjölet med mjölade händer tills du har en deg som håller ihop. Sikta över lite mjöl, täck med en handduk och låt jäsa i minst en timme.

Bland under tiden blåbär och strösocker i en skål. Finriv apelsinskalet och blanda med bären (spara lite av skalen) tillsammans med en rejäl slatt av apelsinsaften. Mosa samman. Täck en stor plåt med bakplåtspapper som du smörar ordenligt och strör över med råsocker eller demerarasocker.

Mjöla händerna och en ren arbetsyta med mjöl och tänja och dra i degen tills den är lite större än ett A4-papper. Nästa moment är ganska söligt, så ha en skål med mjöl till hands bli inte orolig om det blir ganska blött. Sleva upp ungefär hälften av de mosade bären på degen men undvik att ta med för mycket saft. Sprid ut röran på degen och dra sedan sidorna av degen upp och in mot mitten som ett kuvert, och fortsätt att trycka samman degen.

Skär degen i åtta lika stora delar, dra och sträck sedan varje bit till en lång smal korv, och sno runt dem så du får ett slags grov knut. Sprid ut dem på plåten och tryck till en liten grop i varje bulle där du kan sleva i resten av de mosade bären och tryck försiktigt ner dem. Strö över ytterligare lite råsocker och resten av apelsinskalet. Täck med ett bakplåtspapper och sedan en handduk och låt jäsa cirka 20 minuter.

Grädda på 180º i 25 minuter eller tills gyllene och krispiga. Servera dem varma som de är eller tillsammans med varm vaniljsås.

Edit: Tyckte själv bullarna blev lite torra. Men förstod varför då jag alldeles nyss hittade det smälta smöret i mikrovågsugnen.