Trots att jag högtidligen om och om igen sagt att ”det är inget för mig” och ”det är ett alldeles för stort projekt” så har jag nu slutligen gjort det; Jag har ansökt till studieprogrammet hos The Institute of Masters of Wine.
Det här är anledningen till att jag brottats med magsårsviner den senaste tiden. För att ansöka måste man nämligen skriva en uppsats om upp till 1000 ord på ett givet ämne (på engelska såklart) samt lämna in analyser på fyra olika viner av givna typer. Vinerna ska inte beskrivas utan analyseras enligt devisen ”taste like a detective, argue like a bannister”. Det innebär att man baserat på vad man kan se, dofta och smaka ska sluta sig till vad man provar. Lite tricky att göra den argumentationen när man redan vet vad som är i glaset.
Förutom uppgifterna måste man ha flera år i vinbranschen, en adekvat och grundläggande vinutbildning (läs WSET Diploma) och rekommenderas av någon som redan är Master of Wine. Att bli en av de 280 högt ansedda Masters of Wines är själva målet med utbildningen.
Om jag nu skulle bli antagen (vilket bland annat kan falla på att jag inte har någon högre akademisk utbildning) så är det bara till ett introduktionsår. Efter det så utvärderas resultatet och man kan sedan ansöka om att fortsätta de två ytterligare åren. Under de totalt tre åren handlar det om intensiva självstudier, utbildningssymposier och resor. Allt summeras i en examination som sträcker sig över flera dagar. Klarar man den så är man INTE klar. Då ska man nämligen skriva en omfattande avhandling som ska godkännas.
Vad innebär det då att vara Master of Wine? Man tillhör en liten krets av mycket kunniga personer i vinbranschen som anlitas som talare, provningsledare, konsulter, utbildare och skribenter. Man får delta i provningar och evenemang som de flesta bara drömmer om. Man får sätta de skrytiga bokstäverna ”MW” efter sitt namn och man har en plikt att stödja och hjälpa dem som studerar för att själva nå fram till målet. Bland annat.
Om det bara vore för ovanstående skulle jag inte ens överväga att söka. Istället har jag blivit oerhört inspirerad av de Masters of Wines jag mött och den kunskap och insikt de besitter. De har berättat om hur oerhört lärorik processen varit. Även dem jag mött som inte klarat programmet (många är kallade, få äro utvalda) har varit entusiastiska över allt de lärt sig. Jag gör helt enkelt detta för att få möjligheten till en lång och lärorik resa.
Sedan finns det andra skäl också. Man säger ju att man bara ångrar det man inte gjort. Jag vill inte sitta och gräma mig över att jag inte försökte. Sedan måste jag ju fylla mitt liv med innehåll när nu Carl Butler-projektet lider mot sitt slut.
Nu är ansökan skickad. Jag har gjort mitt bästa. Avgörandet ligger hos andra. Blir jag inte antagen så har jag i alla fall testat.
Häftigt, lycka till!
Detta håller jag tummarna för! A with distinction!
Du är bäst!
Om jag är bäst återstår väl att se.
Lycka till. Tror inte att de andra skriver lika fina bloggar i ämnet.
Det tror inte jag heller. 😉
Inspirerande igen!
”Ingen högre akademisk utbildning”. Skit i det, kör på!!
Tyvärr brukar de vilja att man har en sådan.
Som du vet kommer det att kosta dig en mindre förmögenhet, ta flera år av ditt liv och inte ge dig några märkbara fördelar. Men jag förstår ändå varför du gör det! Kör hårt och lycka till!
Visst är det ett ganska dumdristigt företag. Gissningsvis ett utslag av åldersnoja.
Sämre åldersnojor kan man väl ha! Lycka till! : )
Helt rätt inställning att försöka. Jag önskar dig all lycka till!
Grattis till modet! Nu håller vi tummarna för att de där människorna förstår sitt eget och vinvärldens bästa. Hur många MW finns det i Sverige?
Det finns två i Sverige; Madeleine Stenwreth och Ulf Sjödin.
Lycka till!
Kör hårt, lycka till! Helt rätt beslut!
TACK för alla glada och snälla tillrop!
Om det är någon som kan klara det så är det nog du.
Om det är någon som har möjligheten att fixa detta så är det du! Hoppas allt går bra!
Otroligt inspirerande med någon som vågar! Du gör helt rätt, du måste ju ta din chans. Önskar jag var lika modig som du.