Har du inte fixat julklapparna så har jag några tips till den vinintresserade:

• Det går fortfarande att få tag på sherryprovarlådan som jag utnämnde till årets julklapp.
• En bra bordeaux uppskattas alltid av frankofilen.
• Ett av mina favoritviner från Ribera del Duero finns att få tag på till ett bra pris.
• Ger man bort Champagne är det få som frågar efter kvittot.
• Tom Stevensons kompletta vinbok hade jag själv som guide när jag började min bana. Uppdaterad och briljant!
• En snygg korkskruv av märket Laguiole går alltid hem.
• Varför inte ett presentkort på en helkväll om Bourgogne eller Bordeaux?
• För den ambitiöse kanske en 2-dagarskurs med WSET-examen skulle passa?

De maffiga vinglasen kan du läsa om på precis en sån retroblogg.

Senapssill med dijonsenap, muscovado och maltwhisky ger en vuxen, mustig, stunsig smak långt ifrån den mesigt söta färdigköpta.  Dessutom tar den bara typ 10 minuter att fixa.

Lös upp 2,5 msk muscovadosocker, 1 msk strösocker och 0,5 msk salt med 1,5 msk maltwhisky och 0,5 msk 12%-ättika. Blanda i en msk  dijonsenap och 2 msk svensk senap. Vispa under omrörning ner 0,75 dl rapsolja i en tunn stråle. Blanda till sist i två msk smetana eller crème fraîche och en msk frusen, finhackad dill. Den frusna dillen tycker jag är helt överlägsen och mest ekonomisk så här års. Vänd slutligen ned ett paket ”5-minuterssill” som runnit av och skurits i fina gaffelbitar. Låt vila åtminstone ett dygn.

Jag har samlat alla mina julrecept här!

Sillburken och besticken kan du läsa om på precis en sån retroblogg.

Jag har inte mycket till övers för de stora bryggerierna julöl. Det är ofta mörka, söta och ganska klumpiga varianter av de vanliga ljusa lagerölen. Som tur är finns det idag massor med alternativ i Systembolagets sortiment. Mycket är dock konstigt, extremt och/eller för alkoholstarkt. Jag har i alla fall hittat två svenska öl, en ale och en lager, som gärna får stå på mitt julbord. Vilken som var bäst? Det var väldigt jämnt tomteskägg så det är lika bra att köpa hem bägge.

Nils Oscar Kalasjulöl har en stor maltig och litet rostad, bränd doft. Smaken är medelfyllig med en tydlig men balanserad beska och frisk pigg kolsyra och toner av choklad, vörtbröd och lite brända toner.  Välgjord och smakrik mörk lager utan julölens sötma.

Oppigårds Winter Ale har en fast och fin skumkrona som stannar kvar mycket länge. Knäckig och aromatisk doft av pomerans, fruktig, medelfyllig smak och ovanligt frisk för en ale men med typiskt brända, knäckiga aromer och karaktär av vörtbröd.  Lika väl balanserad beska som i föregående öl men lite mer markerad i den långa eftersmaken.

Läs mer om de retrofräcka finska glasen på precis en sån retroblogg.

Inget julbord utan snaps. Flera olika sorter ska det vara och helst något välbekant och gärna något nytt. Kryddar själv gör jag sällan. Det finns så många bra och balanserade sorter att välja på.

Ny för i år är Lysholm Julaquavit. Som nästan all norsk akvavit så är den lagrad på gamla sherryfat vilket märks på den komplexa, balanserade och avrundade smaken. De tydliga tonerna av stjärnanis, kummin, vanilj och dill samsas med en liten läderton och en fin fatstruktur. En akvavit att smutta på liksom min personliga favorit Lysholms Linie.

Ett måste på bordet är Rånäs Brännvin som är Kära Hustruns favorit. Lite snällare med någon sötma och tydlig karaktär av pomerans.

Det finns några flaskor kvar av Spirit of Hven Organic Winter Schnapps. Bör passa perfekt till risgrynsgröten med sin stora doft av pepparkaksdeg, hasselnöt, kanel, pomerans, vanilj, citrus och apelsin. Smakrik, kryddig och rund med en aning sötma och en lång eftersmak med liten ekstruktur och bitterhet.

Har du inte provat Porsbrännvin så har den en lite annorlunda örtig och nästan fet karaktär som bryter av mot övriga snapsar. En av våra allra äldsta bröd-. öl- och brännvinskryddor.

Tänk på att dagens kryddade sprit är ren, nyanserad och mild i smaken. Därför räcker det att servera den kylskåpskall och den ska smuttas inte svepas. Då räcker både du och spriten längre.

De udda snapsglasen kan du läsa mer om hos precis en sån retroblogg.

Dagens recept är snott rakt av från Anna Billing för det är så bra att det måste spridas. Dadelknäcken har en fin djup smak, fruktig och lite syrlig. Sötman upplevs som lägre och mer komplex än i vanlig knäck. Prova!

Koka upp 2 dl dadelsirap, 2 dl socker, 2 dl grädde och 2 msk smör i en tjockbottnad kastrull. Koka på hög värme i ungefär en halvtimme eller tills smeten nått 122 grader. Använd termometer. Gör ”kulprovet” genom att doppa en sked med smet i kallt vatten. När du kan rulla en kula är knäcken färdig.
Hacka 1,5 dl pistage fint och blanda hälften i smeten. Smöra en plåt och sätt ut knäckformarna (cirka 70 st) och portionera ut smeten, använd en bringare med pip så går det lättare. Strö till sist resten av pistagehacket över knäcken och låt stelna. Förvara kallt.

Jag har samlat alla mina julrecept här!

De snygga skålarna kan du läsa om på precis en sån retroblogg.

Massor av bra svar blev det i förra adventstävlingen. Vinnaren av ett vintillbehörsset blev Niklas Nilsson med detta rim:

Det skall öppnas, det skall njutas,
blir det kvar skall det förslutas.
Men innan drycken når din mage,
se till den kylts utav en krage.

Tredje ljuset tänt och det börjar dra ihop sig till jul. Det är också dags för adventstävlingen!.

Denna gång är vinsten en låda med italienska godsaker.

• Pasta conchiglioni formade i bronsformar på traditionellt sätt
• Taggiascaoliver
• Polpa di Olive Nero (Svart olivpasta)
• Pesto di Genovese (DOP Ligurien)
• Olivolja
• Aceto Balsamico di Modena

Som de andra gångerna gäller det att skriva ett julklappsrim om vinsten i kommentarsfältet. Svaret ska vara inne innan den 19/12 då nästa ”lucka” öppnas i kalendern och vinnaren presenteras.

Hos precis en sån retroblogg tävlar du om ett presentkort. Kika in där också.

Jag satte upp som mål för Carl Butler-projektet att jag skulle vara klar innan året var slut. Efter detta recept har jag bara kvar att avverka bouillabaissen! Det har gått segt på slutet vilket kan skyllas på oinspirerande recept och att livet kommit i vägen. Men snart är det dags för den stora finalen!

Denna rätt från boken är en av många som innehåller bringa och jag har faktiskt blivit fena på att binda upp rullader vid det här laget tack vare salig Butler. Två saker är lite märkliga med detta recept; enligt min slaktare kan man inte få ut ett kilo benfri bringa från lamm, min finputsade bit vägde in på 500g. Kanske menade Calle bringa med ben? Efter att ha studerat min duktige slaktare bena ur köttstycket så är det ingen aktivitet jag rekommenderar. Det finns också en herrelös vitlöksklyfta i receptet. Jag rev helt sonika ner den i färsen där jag tyckte den passade bäst.

(5-6 personer)
1 benfri lambringa
1 hg lammfärs
1 tsk rosmarin
8-10 potatisear
2 vitlöksklyft0r
1 gul lök
smör
salt och peppar

Bred ut bringan och strö 1/2 tsk salt, 1/2 tsk rosmarin och rejält med svartpeppar över köttet. Blanda ihop färsen med 1/2 tsk salt, 1/2 tsk rosmarin, riven/pressad vitlöksklyfta och rejält med svartpeppar. Bred ut färsen över bringan, rulla ihop och bind upp med steksnöre. Bryn rullen runt om i smör så den får fin färg och sätt in i ugnen på 175°. Skala potatisen, skiva mycket tunt, skölj i kallt vatten och låt rinna av. Skiva också löken fint. Bryn hälften av potatisen i smör, salta peppra, blanda ner löken och vitlöken. Potatisen ska inte bli färdigstekt. Bryn den andra omgången på samma sätt och lägg sedan all potatis i en ugnsform. När köttet stått i ugnen en halvtimme lägger du det ovanpå potatisen och ställer in allt i ugnen igen och steker färdigt i en timme.

Potatisen blev mycket god och det var också den och salladen vi åt oss mätta på. Lammrulladen gick inte att äta. Torr och senig växte den bara i munnen. Omöjligt att putsa bort mer senor och hinnor utan att göra bringan till färs och slamsor. Till och med färsen var stenhård, knastertorr och oaptitlig. Följde receptet till punkt och pricka (med undantag för den där vitlöksklyftan då) men ändå gick det åt skogen. Då lammbringa inte är den lättaste styckdelen att hitta så avråder jag å det bestämdaste från detta recept.

Här hittar du receptregistret ur Carl Butlers Kokbok samt länkar till de recept jag lagat.

Jag gör en janssons frestelse till varje julafton, men nästan varje år glöms den bort på altanen och får bli lunch i mellandagarna med hårdkokt ägg och en liten nubbe. Jag förundras också över hur oförutsägbar denna rätt är. Ibland blir den alldeles mosig på nolltid medan andra gånger kan den stå inne i två timmar och ändå är potatisstrimlorna stenhårda. Skumt.

En riktigt bra, men ovanlig, dryckeskombination till jansson är sauternes! Se till att du får en kraftig ansjovissmak så bryter sältan och sötman i rätten fantastiskt fint mot det söta vinet.

Den här varianten är baserad på ett recept av Leif Mannerström. Tillagningen gjorde att det var lätt att kontrollera smaksättningen och konsistensen blev mycket bra.

Strimla 800g fast potatis och halvera och strimla 4 gula lökar. Fräs löken i mycket smör i en panna tills den börjar anta en lätt gyllene färg. Vänd ner potatisen och slå på 4 dl vispgrädde, ungefär 1 dl ansjovisspad och salta och peppra efter smak. Rör om och låt sjuda i minst 5 minuter på svag värme. Varva potatisröran med äkta ansjovisfiléer* i en smord form och låt sista lagret vara lök/potatis. Avsluta med att strö över lite rivebröd och grädda på 175° i cirka en timme (kolla med en sticka).

*Om man följer Mannerströms recept så går det åt 4 stycken 125-grams burkar. Jag använde en stor burk med hela ansjovisar som jag rensade själv. De ger en rikare, mustigare och bättre smak anser jag. Lite extra pill men det är det värt.

Jag har samlat alla mina julrecept här!

På precis en sån retroblogg kan du läsa om porslinet som finns på nästan alla mina bilder och de ruggigt snygga besticken.

Mandelmusslor är julafton för mig. Att i två stora tuggor sluka de spröda mandelkakan, den lena grädden och den murrigt söta och myrsmakande hjortronsylten är en sann njutning. Här hemma gillar inte alla skogens guld så vi serverar kakorna på ett fat, grädde i en skål och en burk vardera av hjortron- och hallonsylt och sen får var och en montera sin egen kaka. Det är faktiskt gott med hallon också i brist på annat.