Sparris ska ätas på två sätt: vit, tjock, spansk och konserverad eller som soppa. Tycker jag.
Sparrissoppa är så fantastiskt gott och dessutom enkelt. Jag tror faktiskt att sparrisens enda och hela syfte är att bli soppa (om den inte är vit, tjock och spansk och därmed avsedd att konserveras).
Koka upp 7 dl vatten med 1 tsk salt. Lägg ner 500 g fryst, grön* sparris (den frysta sparrisen är helt överlägsen om du inte befinner dig mitt i säsong) och koka 2-3 minuter. Ta upp sparrisen, skär av knopparna som du lägger åt sidan. Skär stjälkarna grovt och lägg tillbaka i det sjudande vattnet där det får sjuda ytterligare 7-8 minuter med 1 pod/tärning/fond kycklingbuljong och 1 msk amontilladosherry (kan uteslutas). Mixa soppan slät, tillsätt 2 dl vispgrädde, några stänk tabasco och koka upp igen. Mixa soppan skummig, häll upp i varma tallrikar, toppa med knopparna och servera med vitlöksbröd.
*Jag blandade två delar grön och en del vit eftersom jag hade det hemma.
Öhmans Mat & Vin 
Sparris ska ätas grön nyplockad från Lau (Gotland) och den ska stekas i smör med lite flingsalt på. Till den har man smör och parmesanflagor eller en sås gjord på löskokta ägg och smör. Tycker jag.
Du har gått på myten. Konserverad och soppa ska det vara. 😉
Nej. Omfattande fältstudier har visat att färsk lättstekt grön sparris från Lau är bäst. Den ska vara skördad samma dag och kännas som en tulpanstjälk när man bryter av den.
Har aldrig smakat sparris från Lau. Men nog låter Niklas recept underbart gott. 24 månaders parmesan hoppas jag?