När jag på 90-talet arbetade som säljare (nja, snarare kassabiträde) på Systembolaget så fanns det ett vin som var omåttligt populärt. Det var lite dyrare än genomsnittsbuteljen men var perfekt som gåbortspresent. Eftersom namnet var svåruttalat så gick det under namnet ”det där vinet med pinnen”.
Nu är Cantina Zaccagninis vin Dal Tralcetto från Montepulciano d’Abruzzo efter många år tillbaka på hyllorna igen och till ungefär samma pris om jag inte tar fel. Jag var ju helt enkelt tvungen att prova denna gamla klassiker. Kära hustrun föll direkt i farstun för flaskan med den lilla vinkvisten som till och med hade en liten luden knopp.
Ganska mörk blåröd färg. Medelstor doft av varma bär, sylt och en tydligt bränd ton med pulverkakao och lite torkade örter. Medelfyllig mycket frisk smak av syltade körsbär, mandel och återigen en lite bränd ton. Mjuk, rund munkänsla med aningen sötma men ganska rumpahuggen eftersmak med liten beska.
Otroligt publik smak som dock inte riktigt når upp till prislappen. Men man får ju ge en slant för den käcka presentationen.
Öhmans Mat & Vin 
Ett bättre val är Montepulciano d’Abruzzo Bianchi från Umani Ronchi.
För 61 spänn så har detta varit mitt basvin till enklare pastarätter i snart tio års tid.
Säkert ett bättre val…men då måste man ju fixa pinne själv. 😉
Du har ju likt mig en egen ”vingård” så det kan ju inte vara så svårt.
Jag har nog ett par veckor kvar till verasion så jag ligger nog i nivå med Rhone eller kanske Toscana när det gäller utveckling.
Jordmånen skiljer dock lite…