Egentligen gillar jag inte att grilla, men nu så har den perfekta glöden börjat utöva en lockelse på mig.

Idag slängde jag helt enkelt på korvar från en grillbricka från Lidl. Riktigt, riktigt bra grejer. Eftersom det grillade inte krävde någon ansträngning så la jag lite tid på tillbehören istället. Bäst blev en mycket enkel men fantastiskt god bönsallad som kommer att bli ett stående inslag på bordet i sommar.

Skölj 2 burkar med stora vita bönor. Mosa samman en stor bit fetaost med 2 dl mild ajvar relish (helst den fantastiskt goda som kallas ”hemlagad”). Vänd ner bönorna, ringla över olivolja och blanda ner rikligt med hackad persilja. Done!

Av någon anledning fortsätter jag att prova mig igenom Systembolagets alkoholfria sortiment. Fråga mig inte varför.

Turen kom idag till BEO Blood Orange Hibiscus som är en ”brewed refreshment” från Carlsberg. Man har utgått ifrån en maltbrygd (öl alltså) och kompletterat med en eklektisk juiceblandning från druva, apelsin (dock ej blodapelsin), äpple, citron, persika, svart (!) morot samt hibiskusextrakt. På den positiva sidan ska sägas att här finns inga övriga tillsatser, färgämnen, konserveringsmedel eller ens kolsyra utöver den naturliga. Det negativa är att det är en högst ointressant produkt som smakar som ett mellanting mellan utspädd Fanta och något märkligt smaksatt vatten. Varken festligt, gott, uppfriskande eller matvänligt. Ganska mycket socker (55 g/l) så det är inte ens ett hälsoalternativ.

Här finns fler alkoholfria alternativ .

För precis tio år sedan i dag firade jag ”4th of July” i Portland, Oregon. Det var massor med folk i den lilla trädgården, alla hade med sig stora skålar och fat med mat, hembrygd öl flödade ur kranarna och kalkoner sänktes ner i het olja och friterades hela. Inget flaggviftande men givetvis ett avslutande fyrverkeri. Ett riktigt skönt minne av ett gemytligt nationaldagsfirande pre-nine-eleven.

Dagen till ära öppnade jag därför en flaska Brooklyn Summer Ale från Brooklyn Brewery i New York. Deras smakrika och lätt rostade lager är en favorit sedan tidigare men denna säsongsöl hade jag helt missat. Summer ale är en lättare typ av ale (överjäst öl) och egentligen en amerikansk variant av pale ale.

Ljust bärnstensfärgad med fint skum. Ren, frisk, lätt aromatisk nästan blommig doft och litet inslag av säd. Ganska lätt, frisk smak med fin maltfruktighet, inslag av citrus, persika, bananjästighet och väldigt snäll beska. Lättdrucken och välbalanserad med bra längd med liten syrlighet. Smakmässigt någonstans mellan en fyllig lager och en mild veteöl.

En riktig sommaröl för varma dagar, matiga sallader och fest i trädgården.

Bilder tagna från min hörna i soffan på terrassen ut mot innergården inne i Malmö. Här kan jag slumra och lyssna på måsarna, klinket från vindspelet och det avlägsna sorlet från människor. Mitt sommarställe!

OBS! Bildsviten avslutas med en fot om någon är känslig.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Grillning är inte min grej. Särskilt inte när det handlar om hela köttstycken. Men en fin bit flankstek till bra pris i köttdisken fick mig att testa i alla fall.

Flanksteken är inte någon särskilt vanlig styckdetalj i Sverige, men dyker upp ibland så här under grillsäsongen då det är ett ganska tunt och jämnt köttstycke som lämpar sig väl på grillen. Köttet är magert och kan lätt bli segt om man inte hanterar det rätt. Det ska helst marineras (se mitt förslag nedan) och grillas snabbt på hög värme så att det blir vackert rosa inuti. Sedan måste det skäras mot fiberriktningen och gärna snett och i tunna skivor ungefär som en gravad lax. Gör man på detta sätt blir det ett smakrikt, mört och saftigt kött inte helt olikt en fin rostbiff.

Blanda en marinad av saften från 1 citron, 1 lime, 1 msk tamarisoja (eller vanlig), 2 msk rapsolja, 1 tsk chipotletabasco, 2 tsk paprikapulver, 1 tsk salt,  2 rivna/pressade vitlöksklyftor, finhackad färsk persilja, timjan och rosmarin. Lägg i en plastpåse tillsammans med köttet i 2 timmar i rumstemperatur (eller längre i kylen men ta ut en timme innan köttet ska grillas). Torka bort vitlök och örter innan grillning då dessa blir beska.

Mina minnen av oxsvanssoppa är från min barndom när pappa köpte färdig soppa på burk. Jag tyckte den var fantastiskt god. Så mustig, fyllig och så lite spännande att den var gjord på svans. Även om soppan kom på burk så kändes det lite speciellt. Har faktiskt aldrig ätit den sedan jag flyttade hemifrån.

Eftersom sommarvädret lyste med sin frånvaro, dagen låg öppen och oxsvansen fanns till bra pris i affären så kändes det som rätt tillfälle att pröva på att laga denna läckerhet. Lite pill med tillagningen men väl värt besväret. Soppan blir otroligt mustig, smakrik och umamistinn.

Vänd 1,5 kilo oxsvansbitar i vetemjöl. 2 stora morötter, 2 gula lökar, 1 liten palsternacka, 1 liten purjolök, en bit rotselleri och en selleristjälk skärs i ganska små bitar och 5 vitlöksklyftor delas på längden. Bryn köttet väl i en blandning av olja och smör i en stor gryta. Ta upp köttet och bryn de skurna grönsakerna tillsammans med 3 msk tomatpuré på hög värme. Skrapa hela tiden i botten så det inte bränner fast. Lägg tillbaka köttet, slå på 1 liter vatten samt 1 tsk rosmarin, 1 tsk timjan, 1 msk soja, 3 poddar/tärningar oxbuljong, 10 vitpepparkorn, 2 lagerblad och 1 flaska rött vin. Ge det hela ett rejält uppkok, lägg på locket och ställ in ugn på 125° i 4 timmar.

Ta nu ut grytan, lyft ur köttet och befria det från knotorna. Hacka köttet ganska fint. Häll soppan genom en trådsil och passera en del av grönsakerna genom silen med en slev. Lägg ner köttet och koka upp. Red av soppan genom att klicka ner lite mjöl utrört i smör. Smaka av med salt, massor med nymald svartpeppar och eventuellt en skvätt vinäger om det saknas syra. Avsluta med att röra ned en knapp deciliter grädde och massor med hackat persiljekrus.

Har blivit helt fascinerad av danska Camilla Plum som rumsterar om i programmet ”Mat som håller” som rullar på SVT (DR:s hemsida är en gudgruva av klipp och recept). Man kan bara älska en kvinna som desinficerar syltburkarna med konjak! Det är så danskt, avslappnat, stökigt och smått anarkistiskt när hon konserverar, syltar, saltar och torkar. Jag kunde inte låta bli att prova hennes recept på jordgubbssylt när bären kostade 15 kronor litern. Resultatet blev en intensivt aromatisk och ganska lös sylt. Fantastisk till frukostyoghurten.

Till ett kilo (2 liter) jordgubbar går det 750 g socker och ger ungefär 1 liter sylt. Allt ska gå snabbt och på hög värme gör att bevara jordgubbarnas karaktär och för att vätska snabbt ska avdunst. Värm sockret på 200° i ugnen cirka 20 minuter. Värm en vid stekpanna eller gryta (inte gjutjärn eller aluminium) så den blir riktigt het och slå på jordgubbarna så det fräser (dra in den underbara doften i näsan) och låt dem safta sig ordentligt och vatten ånga bort i 4-5 minuter. Slå på det heta sockret (akta så du inte bränner dig) och koka ytterligare 5-10 minuter. Riv under tiden skalet från en citron och pressa ut saften. Blanda ner i sylten strax innan den är klar. Citronen bidrar med pektin som får sylten att tjockna något. I programmet blandade Camilla ner rosenblad så jag rörde ned 1 msk rosenvatten. Häll på konservburkar som du desinficerat med 1 msk konjak eller annan god sprit. Låt spriten vara kvar i burken, den ger fin smak.

Livet för en finsmakare är inte lätt. En ständig jakt på de bästa råvarorna och nya smakupplevelser. Många upplevelser men också besvikelser.

En av de största nederlagen var när Estrellas Blue Cheese Dipmix försvann för några år sedan. Skandal! Jag är vanligtvis en lugn och sansad person men denna gång skrev jag ett upprört mejl till kundtjänst. Jag fick ett kort svar att sortimentet förnyades och att det fanns många andra smaker. Vad hjälpte det mig? Blue cheese dippen är ju den enda som verkligen fungerar med dillchips. Jag lyckades trots allt hitta några förskrämda påsar i olika butiker och la upp ett litet lager. Under en övergångsperiod kunde jag alternera och vänja mig vid nachocheesedip, ett blekt substitut  till den läckra blåostdippen.

Men idag var en glädjens dag! Blue cheese dipmix är tillbaka!!! Tack Estrella för detta kloka beslut! Fredagsmyset är räddat!

Jag skriver så mycket om vin och alkohol att det inte är mer än rätt att jag jobbar på mitt sociala ansvar lite grand. Till min lista av alkoholfria alternativ lägger jag nu ett vitt ”vin”.

Natureo Free Muscat är tillverkat av pålitliga Torres och framställs av den aromatiska druvan muscat. Man jäser druvmusten till ett vin från vilket man sedan avlägsnar alkoholen. Muscat bör lämpa sig väl för den här processen då den är så aromatisk att mycket av karaktären bör bli kvar även efter tuffa processer.

”Vinet” har en mycket druvig, frisk och lätt aromatisk ton. Smaken är ganska frisk, något lite spritsig och fruktig med en väl balanserad sötma (hela 35 g!). Uppfriskande, fräscht och med mer karaktär av druvjuice än vin. Smaken är så kort att man genast tar en klunk till. Fungerar kanon som sällskapsvin med en isbit och en limeklyfta men är säkert strålande till het, lite söt asiatisk mat.