Eftersom jag bara använde hälften av fisken till gårdagens fantastiska laxrätt så blev det lite gravad lax idag. Samtidigt som jag delade upp fiskbiten igår så la jag ner den bit som skulle gravas i en plastpåse med 1 msk socker. 1 msk salt, hackad dill och lite nymalen svartpeppar. Tolv timmar senare plockade jag fram laxen ur kylen och den var gravad intill perfektion.

Jag improviserade en kall sås där jag kombinerade traditionell hovmästarsås med smetana; rör ut 1 msk socker och en nypa salt i 2 tsk sherryvinäger eller annan fin vitvinsvinäger. Rör samman med 1 burk smetana, 3 msk dijonsenap, lite vitpeppar och rejält med finhackad dill. Låt stå svalt någon timme så smakerna hinner gifta sig.

Börjar bli snudd på tradition med salmalax på onsdagar. Du kan givetvis använda annan fin lax. Den här snabba rätten blev fantastiskt smakrik, frisk och fräsch. Den ”gröna pastan” gör att det dessutom blir en riktigt nyttig rätt. Nästan som en varm sallad med maffig laxdressing. Det viktiga är att tillagningen går snabbt och att maten serveras genast.

Strimla 1 liten zucchini per person spaghettitunnt med en grönsaksstrimlare eller hyvla tagliatellestrimlor med en potatisskalare. Lägg i ett durkslag och blanda med ett par matskedar salt och låt rinna av i ungefär en halvtimme. Skölj en näve ruccola. Koka upp en stor gryta med vatten.

Strimla och hacka den vita delen av en liten purjolök mycket fint. Fräs mjukt på låg värme i en klick smör. Slå på 1 dl finosherry och reducera (koka ner) något. Pressa över saften av en citron, slå på 1 msk fisksås, mal över lite svartpeppar och vispa ned en burk smetana. Koka upp. Lägg ned 2 hg fin lax skuren i kuber och sjud sakta några minuter. Vänd ner den fint strimlade gröna delen av purjolöken och det finrivna skalet av citronen precis innan servering.

Släng ner den urkramade zucchinin och ruccolan i det kokande vattnet och låt det ligga där i 30 sekunder och slå sedan av vattnet. Lägg upp på tallrikar, sleva upp fisk och sås och toppa med lite räkor.

Om det ska drickas vin till sommarens bär, frukter och glass så finns det nästan bara ett val – söta italienska bubblor.

Från Piemonte i norra Italien kommer två typer av sött bubbel; moscato d’asti DOCG och asti DOCG. Även om vinerna har klara likheter finns det tydliga skillnader mellan de två. Moscato d’asti ofta är sötare, något lägre i alkohol och är pärlande snarare än mousserande och försluts med vanlig kork. Den vanligare asti med sin kraftigare mousse kommer förpackad som ett traditionellt mousserande vin och framställs i industriell skala medan moscaton ofta kommer från mindre producenter.

En annan skillnad är att det i vinkretsar är ”finare” med moscato d’asti. Den vanliga astin betraktas som något som möjligtvis duger på studentfester. Jag håller inte med. Även om jag tycker att den sötare moscaton passar i många sammanhang så uppskattar jag mer den kraftigare moussen och något lägre syran i den billigare och enklare astin. Den är helt enkelt mer uppfriskande.

Vi njöt trotjänaren Asti Cinzano till den sanslöst goda hallonpajen häromdagen. Den druviga, lätt aromatiska karaktären med drag av piggelin, lime och fläder tillsammans med den lätta sötman och mjuka kolsyran fungerade perfekt till de friska hallonen, gräddsmeten och den friska lemon curden. Fantastiskt god också att hälla över en skopa glass och färska bär.

Kom ihåg att båda vintyperna är färskvaror. De tillverkas året runt efter behov för att kunna njutas fräscha och aromatiska. Får du en flaska över så stoppa inte undan den i källaren till nästa år. Risken är att den luktar pelargonia när du öppnar den. Inte kul.

Foto: Jose Cendon / IFRC Bilden lånad från Röda Korsets hemsida

Det har varit tunga dagar med svåra saker att ta in. Norge har drabbats av en ofattbar tragedi men folket och landet verkar hantera gräsligheterna med lugn och värdighet.

I skuggan av detta utspelar sig en annan tragedi av obegripliga mått. Torkan och hungern i östra Afrika drabbar miljoner av de fattigaste och sprider död omkring sig. Man kan och ska inte kvantifiera sorg och katastrofer. Men där finns en stor skillnad. I fallet Norge står vi inför ett fullbordat faktum men för Afrikas svältande vuxna och barn kan vi göra skillnad. Skillnad mellan liv och död.

Det är enkelt, och som läsare av denna matblogg vet du att jag gillar enkla recept. Här följer dagens enkla och goda recept som räcker till många. Pröva det! Jag lovar att du inte ångrar dig.

Lyft telefonen som ligger bredvid dig och sms:a AKUT TORKA till 72 900 för att skänka 100 kr som räcker till att 12 personer får rent rent vatten i en månad. Du kan också skänka 300 kr via BG 900-8004 eller PG 900 800-4. Märk betalningen ”Torka”. Den slanten räcker till 42 personer får extra matranson i en månad. Du kan också skänka en gåva on-line genom att klicka här.

Du kan läsa mer om katastrofen och om hur du kan hjälpa på Röda Korsets hemsida.

Den här salladen ingick i ett av Jamie Olivers 30 minute meals. Nja, inte precis då jag modifierat det något. Hur som helst testade jag receptet med viss skepsis. Själv gillar jag inte den jordiga och nästan metalliska smaken av rädisor och Kära Hustrun kan inte fördra fänkål. Men jag kunde inte låta bli i alla fall. Det blev en väldigt krispig och fräsch sallad med en lite nötig smak och i total avsaknad av de mindre trevliga karaktärerna i huvudingredienserna.

Skiva fänkål och rädisor mycket fint. Lägg i kallt vatten med is och ställ i kylen någon timme. Häll av vattnet och slunga torrt i salladsslunga eller i en handduk. Blanda ner finhackad dill, det finrivna skalet av en citron, nymalen svartpeppar och ett par nypor salt. Pressa över saften av en citron och häll över rikligt med olivolja. Blanda väl.

Nu när det är säsong för hallon gäller det att njuta av dem utan att förvanska dem. Sylt, saft och annat kan vi spara till kallare årstider. Den här pajen bjuder på frasighet, syrlig krämighet och oförfalskad hallonnjutning på toppen.

Gör en mördeg genom att blanda samman 150 g smör med 2,5-3 dl vetemjöl och 0,5 dl socker till en smidig deg. Tryck ut den i en pajform på 24 cm och ställ den i kylen en timme. Picka botten med en gaffel och grädda i ugn på 200° tills vackert gyllenbrunt. Smält 3-4 msk lemon curd på svag värme och bred/pensla ut på den varma kakbottnen som ”fuktspärr”. Låt svalna. Vispa samman 5 msk lemon curd med 3 dl mascarpone. Vispa 2 dl vispgrädde hårt och vänd ner i mascarponen. Bred ut gräddkrämen på pajbottnen och täck med färska hallon (2 askar går åt).

Nyligen gjorde jag en bönsallad som jag i en bloggpost kallade det perfekta grilltillbehöret. Jag hade fel. Det absolut bästa grilltillbehöret kommer nu. Friskt och smakrikt med lite hetta och fin konsistens.

Skölj två burkar stora vita bönor. Blanda samman 400 g keso, 150 g fetaost, 2 tsk harissa, finrivet skal av en citron, 1 tsk salt och finhackade färska örter (ex timjan, rosmarin, basilika, gräslök, persilja). Vänd ner bönorna i röran tillsammans med lite olivolja.

För de allra flesta är Tyskland  synonymt med vita viner i allmänhet och halvtorr riesling i synnerhet. Det förvånar nog en del att närmare en tredjedel av produktionen i landet är röda viner. Anledningen till att vi så sällan ser dem här är för att tyskarna gärna håller dem för sig själva. Men det händer att det dyker upp ett sällsynt exempel på Systembolaget ibland. Att stöta på en pinot noir med närmare tolv år på nacken får betecknas som ett smärre mirakel.

1999 Künstler Reichestal Pinot Noir kommer från Rheingau som har ett visst rykte om sig för sina röda viner. Producenten Künstlers rieslingviner har jag länge uppskattat och har också provat ett par av deras röda som var riktigt trevliga. Spännande att få uppleva att de dessutom har lagringspotential som en bra bourgogne. Kvalitetsmässigt kan vinet också jämföras med ett village-vin från Bourgogne men till ett lite humanare pris.

Ljust röd färg med en kant som drar mot orange. Stor, utvecklad och mogen doft av jordgubbsmarmelad, nyponpulver, läder, sandelträ och tydlig kryddighet. Medelfyllig, mycket frisk smak med mognadsoner som läder, torkade röda bär, kryddighet, avrundad strävhet, lång och ganska intensiv eftersmak med viss bitterhet och lite torrt avslut.

Ganska kraftfullt och smakrikt vin som klarade av lite kryddiga lammkorvar. Väl värt att prova för den som inte smakat en mogen pinot noir.

Sommarvädret (eller vad man ska kalla det) tog igår en vändning som krävde en värmande och mustig gryta. Jag ville ge mig på att göra en genuin ungersk gulasch och googlade. Av en ren slump dök denna sida upp med bra instruktioner till ungersk matlagning. En slump därför att den tillhör Ilona som jag tågluffade med till Ungern för mummeltrettiomummel år sedan. Givetvis var jag tvungen att laga hennes gulasch.

Att riva löken är tydligen ett genomgående drag i ungersk matlagning och när köttet puttrade i lökröran blev den nästan som en kräm eller redning. Jag blev lite konfunderad över att det nästan inte var någon vätska i receptet men det löste sig när grönsakerna kom i på slutet. Jag justerade receptet något litet med proportioner och framförallt drog jag på ordentligt med paprikapulvret (använde en spansk söt sort) men i övrigt höll jag mig till instruktionerna. Avstod från klimpen (csipetke) men gjorde en egen variant på gräddfilen då jag mindes hur bra citron funkade i Carl Butlers variant. Mitt råd är att göra en dubbel sats (minst) av grytan för resultatet blev magiskt bra och Kära Hustrun staplade superlativer så att det nästan blev lite löjligt.

Riv 3 gula lökar eller hacka dem mycket fint. Fräs den mjuk på låg värme utan att det tar färg i smör eller allra helst i ister eller ankfett. Strö över 1/2 tsk kumminfrön (uteslut inte) och 5 tsk milt paprikapulver samt starkt paprikapulver efter smak. Låt fräsa en stund. Blanda ner 500 g nötkött (högrev, fransyska eller liknande) skuret ganska smått och smaksätt med 2 rivna vitlöksklyftor och 2 tsk salt. Häll i 3 msk vatten. Lägg på locket och lått puttra på svag värme i många timmar och rör om då och då. Alternativt sätter du grytan i ugnen på 125° och glömmer bort den. När köttet är mört vänder du ner 400 g fast potatis skuren i lika stora bitar som köttet, 200 g färska tomater i stora bitar samt 2 stora röda eller gula spetspaprikor skurna i skivor. På med locket och låt sjuda tills potatisen är mjuk.

Servera med ett gott bröd och klicka över smetana som du blandat med finrivet skal + lite saft från en citron och en nypa salt.

…att se tomaterna mogna på terrassen. Det är också ganska otroligt att det idag är precis två år sedan jag startade bloggen här (Egentligen drog jag igång bloggandet den 25:e juni fast då på annan plats).

Det här är den ettusenåttionde bloggposten vilket innebär ett snitt på i runda slängar 1,4 poster per dag. Helt galet! När jag ser tillbaka på vad jag skrivit under dessa två år kunde jag gott skippat de där .4 och satsat på lite mer substans i de övriga.

Ganska nöjd är jag över att ha balanserat innehållet i bloggen enligt namnet ”Öhmans Mat & Vin”. Mest mat har det blivit kompletterat med vin och andra drycker. Jag försöker idag att hålla vinet till ungefär en tredjedel av innehållet. Dels är det faktiskt ganska svårt att skriva intressant om vin och det är dessutom de poster som läses minst.

Mest nöjd är jag över att jag rodde i land Carl Butler-projektet. Jag lärde mig otroligt mycket och fick fantastisk respons. Roligt är också att se att så många hittar till bloggen då de söker efter Butlers recept.

Hur länge orkar jag hålla på? Ja än så länge är det jättekul. Ibland finns det kanske en viss tvångsmässighet i bloggandet (det är där .4 kommer ifrån) men mest handlar det om lust. Att veta att bloggen har omkring 600 till 700 besök om dagen gör att det är mödan värt.

Ikväll öppnar jag nog en flaska champagne. Det finns alltid en bra anledning att öppna öppna en kruka skumpa. Det här är en.

Här är de allra populäraste bloggposterna under de gångna två åren: