Jag vill börja denna bloggpost med en bugning till Vinunic som är en av de få vinimportörer som lägger spännande provningar och event utanför Stockholm. Tack för det!

Igår kväll var jag inbjuden till en middag på Årstiderna med provning av viner från ikonproducenten Gaja. Angelo Gaja är en levande legend vars betydelse för italienska viner allmänhet, och piemontesiska i synnerhet, inte kan underskattas. Nu var det inte Angelo själv som var på plats utan hans dotter Gaia. Absolut inget dåligt substitut då hon var en skarp tjej och trevligt bordssällskap. Hon presenterade vinerna och företaget på ett inspirerande och informativt sätt utan sedvanligt WBS*.

Gemensamt för vinerna var en fin parfymerad ton, perfekt balans, transparens, mycket fint polerade tanniner och slank fin frukt. Utan tvekan otroligt välgjorda viner och man förstår deras stora inverkan på vinerna i Piemonte. Det enda problemet är priset. Vinerna är dyra. Alldeles för dyra i förhållande till priset. Särskilt tydligt blir det mellan Sperrs (som redan den är mycket för dyr) och elvahundra kronor dyrare Sori San Lorenzo. Där finns inga markörer som motiverar prisskillnaden. Gaja är känt för att prisa in sig bland världens stora viner och Alf Tumble har skrivit en fin liten betraktelse på temat.

Om du undrar vad jag menar med ”Ajabaja Gaia Gaja” så kunde jag bara inte låta bli att använda denna självklara kvällspressrubrik. Ingenting hände under kvällen som berättigar denna rubrik, men jag tror nog att Gaia inte alltid är Guds bästa barn.

2009 Rossj-Bass Chardonnay. 439 kr. Djup, gyllengul färg och en stor, komplex och tydligt aromatisk, rik doft som nästan svämmade över av apelsinblommor, vanilj, knäck, stjärnanis, brynt smör, rostade toner och hur mycket gul, mogen tropisk frukt som helst. Smaken var imponerande fyllig, fet och koncentrerad med tydlig eldighet och en hög syra som lyfte upp den överdådiga frukten. Eftersmaken var mycket lång, smörig, rökig och intensiv. Imponerande vin i en överdådig stil som är ganska ovanlig idag. Lite ”over the top” men häftigt.

2008 Promis. 259 kr. Ett vin från Toscana med druvblandningen 55% merlot, 35% syrah och 10% sangiovese. Medeldjup rubinröd färg och en lite parfymerad, eldig, rökig doft med massor av mörka körsbär och fint invävd ek. Medelfyllig och mycket frisk smak med slank rödfruktighet, liten mineralitet och fina tanniner. Lång, balanserad och elegant eftersmak. Snyggt, välgjort och charmerande.

2008 Sito Moresco. 299 kr. En druvblandning av 35% nebbiolo, 35% merlot och 30% cabernet sauvignon. Ett mörkt rubinrött och briljant vin med djup, mörk doft av svarta körsbär, rök och viol. Medelfyllig och stram med mycket fina, runda och täta tanniner och frisk syra som balanserar mogen, mörkröd och rik frukt. Mycket lång, elegant och balanserad eftersmak med fint integrerad ek.

2005 Dagromis Barolo. 459 kr. Medeldjup, briljant granatröd färg och en utvecklad, intensiv, lite flyktig, något eldig och kryddig doft av nytt läder och syltade körsbär. Fyllig, mycket frisk och stram med fint polerade tanniner och fokuserad röd, mogen frukt. Snyggt balanserad fat- och tanninstruktur och saftigt avslut.

2004 Gaja Sperss. 1395 kr. Medeldjup, briljant granatröd färg och en ganska intensiv och eldig doft av körsbärslikör, läder och anis, viss mognad och lite flyktiga syror. Fyllig, ung smak med mogen körsbärsfrukt, frisk syra och strama men fint balanserade tanniner. Lång, elegant, torr och mineralrik eftersmak med mycket snygg men tydlig fatstruktur.

2004 Gaja Sori San Lorenzo. 2495 kr. Djup granatröd färg och en stor, utvecklad, lätt parfymerad och varm doft rökigt och sotigt inslag med mörka körsbär, mint och nytt läder. Fyllig, kompakt och fokuserad frukt och täta, täta fina tanniner. Örtig, stram, elegant och mycket lång eftersmak. Ett vin med riktigt kraftigt tanningrepp.

2000 Gaja Conteisa. 1095 kr. Briljant granatröd färg med lite brun kant. Nyanserad, komplex, kryddig och utvecklad doft av tryffel, läder, svamp, parmesanost och…vax. Medelfyllig, mycket intensiv smak av läder, tydlig ekstruktur, tuffa tanniner, mycket hög och lite ilsken syra. Tydlig beska, något grönt och omoget inslag och grusiga tanniner. Något obalanserad. Inget dåligt vin, men i jämförelse med de andra så lider det illa.

2006 Gaja Barbaresco. 1250 kr. Stor, aromatisk doft med något flyktiga syror, koncentrerad fruktig ton av mörka körsbär och vax (igen!), ännu något knuten. Fyllig, kraftfull och koncentrerad men slank och elegant röd, mogen fruktighet balanserad av stram syra och täta, välstrukturerade tanniner. Lång, komplex och nyanserad eftersmak. Ett nästintill komplett vin som ännu har sina bästa år framför sig.

*Wine Bullshit

Vi är bara i januari men jag tvekar ändå inte att redan nu utropa årets bordeauxfynd. För bara åttionio pengar kan du bära hem en klassiker som verkligen levererar.

Ska garanterat köpa en låda av 2006 Château du Grand Mouëys och försöka spara ett gäng några år, för här finns potential för utveckling. Inte utan att man också blir sugen på att åka ner och bo på slottet en vecka.

Ganska stor, dovt uttrycksfull och bordeauxtypisk doft av svarta vinbär, kaffe, liniment, läder och ceder. Medelfyllig, fruktig och balanserad och fokuserad smak med riktigt fin tannin- och syrastruktur, röda saftiga bär solmogna svarta vinbär, rostade fat, blod och lång mineralrik eftersmak. Välgjord, klassisk bordeaux som levererar för minst två gånger pengarna.

När man har det lite körigt, så som jag har det just nu, så är det mat som lagar sig själv som gäller. Denna gryta blev till efter en förrådsrensning och blev riktigt lyckad. I princip bara att skära och skiva. Det bästa är att man kan göra en riktigt stor sats och variera den i flera dagar. Bara att addera olika tillbehör, skvätta i lite grädde eller skiva ner mer grönsaker.

Skär 1 kilo högrev i ganska små grytbitar. Klyfta 500 g champinjoner och torrstek tills drygt hälften av volymen återstår, klicka då i lite smör i panna och stek till riktigt gyllenbruna (det funkar säkert utmärkt att hoppa över stekmomentet). Skär 2 grillade, inlagda paprikor grovt, strimla en röd chilifrukt fint och slanta 100 g torr chorizo. Lägg allt i en gjutjärnsgryta tllsammans med 4 msk tomatpuré, 2 tsk rökt paprikapulver, 2 tsk chilipulver, 4 krossade vitlöksklyftor, 1 tärning/pod/fond oxbuljong. Slå på en flaska rött vin, koka upp på spisen, lägg på locket och ställ in i ugn på 175° i 4 timmar. Servera med ris, potatis eller vänd ner och värm vita bönor.

Sedan jag startade denna blogg sommaren 2009 har jag, med något sällsynt undantag, bloggpostat minst en gång om dagen. Det har blivit en kär ritual och ett sätt att få struktur.

Igår uteblev blogginlägget och detta är egentligen bara en ursäkt eller förklaring till varför det inte blev något idag heller. Förmodligen uteblir morgondagens bloggpost också. Anledningen är en tillfälligt ökad arbetsbörda med massor av utbildningar och kursstarter. Bland annat. Idag har jag till exempel inlett en 2-dagarskurs i sensorik och kvalitetsbedöming för svenska vinodlare. Jättespännande!

Snart hoppas jag vara tillbaka i vanliga rutiner. Vi ses!

Det händer inte så ofta att jag får varuprover på vin att blogga om. Idag damp det dock ner en nyhet som lanseras förste februari i Systembolagets beställningssortiment.

Med min vanliga tur så var det ett tetravin! En côtes-du-rhône-village från den namngivna byn Cairanne av den klassiska druvblandningen grenache, syrah och mourvèdre. Åkesson som lanserar detta vin hade förra året en châteauneuf-du-pape på tetra som fick en hel del uppmärksamhet, mycket på grund av den vitsiga kopplingen till ”papp”. Denna gång begränsar sig lustigheten till den lilla meningen ”mis en carton par Tetra Pak”. Jaja. Bara att skruva upp den vita plastkorken och prova.

Färgen är medeldjup med en lite blåröd ton och så där lite ”disig” som sydfranska viner ofta är. Doften är medelstor, något eldig och dominerad av röda varma bär och med den där typiska lite örtigt, parfymerade lavendeltonen. Smaken medelfyllig, med måttlig syra och samma soliga, söta bär i smaken som fanns i doften. Tanninerna är måttliga och härligt torra och ger en snygg struktur som kontrast till den saftiga frukten och den aromatiska örttonen i eftersmaken. Rent, snyggt, balanserat och oklanderligt lättdrucket.

Utan någon större karaktär eller uttryck så är det här vinet ändå just så som ett rhônevin ska vara; bussigt, okomplicerat med viss struktur. Ganska överraskande och till ett riktigt bra literpris för ursprunget. Med tanke på stilen och förpackningen så är det svårt att tänka sig ett bättre picknickvin. Nu ska vi bara lägga den här vintern bakom oss.

Vardagsmiddag med ett vässat butlerrecept och pimpad fläskotlett. Lätt, gott, nyttigt och utan onödiga kolhydrater.

Skiva 2 hg champinjoner och vänd ner i en vinägrett (Vispa/rör/skaka samman 1,5 msk vinäger, 4 msk olivolja, salt, svartpeppar och en klick dijonsenap) och ställ åt sidan åtminstone 15 minuter, vänd då och då. Skiva 2 vitlöksklyftor fint och fräs försiktigt några minuter i smör utan att den tar färg. Bland ner 400 g fryst bladspenat och tina under lock och låt puttra en stund så det blir genomvarmt. Ta av grytan från värmen, rör ned 100 g fetaost som du tärnat, smaka av med salt och peppar och ställ sedan åt sidan att svalna. Vid servering toppar du spenaten med svampen.

Vispa samman ett ägg, finriven percorino eller parmesan och salt och peppar till en ganska tjock smet, 2 fläskkotletter utan ben bankas ut lite grand med näven. Torka av med hushållspapper, salta och peppra och vänd i vetemjöl. Vänd snabbt i ostsmeten och stek i smör på inte alltför hög värme, osten bränner lätt vid.

Precis som igår blev det idag jamieoliverinspirerat. Denna gång från iphone-appen ”20 minute meals”. Något justerad blev det riktigt, riktigt smarrig rätt med härlig chilihetta. Kan räcka med en halv chilifrukt.

Koka upp en stor gryta med saltat pastavatten. Skär bort det grövsta och träigaste från två broccolistånd, skär av fina buketter och lägg åt sidan samt skär resten av stammarna ganska fint. Skiva 2 vitlöksklyftor och en röd chilifrukt tunt. Hacka 4-6 sardellfiléer. Hetta upp olivolja i en panna och fräs upp broccolistjälkarna, vitlöken, chilin och sardellerna, sänk värmen och låt puttra 7-8 minuter under lock. Koka orecchietten* enligt anvisningarna på paketet. När cirka 7 minuter återstår av koktiden slänger du i broccolibuketterna. Riv 50 g pecorino eller parmesan. Häll av kokvattnet från pastan (men spara en kopp att späda med) i ett durkslag. Vänd ner pastan i chiliröran, tillsätt osten, olivolja och eventuellt lite av kokvattnet om det blir torrt. Smaka av med salt och nymalen svartpeppar. Servera genast.

*Orecchiette är skålformad pasta som du kan ersätta med någon annan kraftig sort.

Efter åtta dagars matlagningsabstinens var jag äntligen tillbaka i köket idag. Det blev en mycket fräsch och lättlagad fiskrätt inspirerad av Jamie Oliver.

Koka basmatiris med några curryblad (kan uteslutas), salt och 1 tsk torkad koriander. När riset är klart blandar du ner finrivet skal och juicen av en lime samt rikligt med olivolja. Blanda samman 3-4 msk vetemjöl med lika mycket curry, 1 tsk salt och rejält med nymalen svartpeppar. Torka bitar av hokifiléer (eller fast torsk) med hushållspapper och vänd dem i paneringen. Hetta upp olivolja och en klick smör i en stekpanna och stek fisken på ganska hög värme. Servera fisken med riset, en klick turkisk yoghurt samt lime att pressa över fisken.

Avslutningskvällen var, för att använda vinspråk, intensiv och komplex med tydligt alkoholinslag, mycket lång och…sorgligt obalanserad. Ett tydligt slitet och härjat gäng satte sig på bussen i arla morgonstunden för transport till Wien för en tidig provning på Palais Coburg som har en av världens främsta vinkällare.

I de omåttligt eleganta lokalerna blev vi filmade av en tv-kanal medan vi provade femton olika viner presenterade av en panel med de fem producenterna Domäne Wachau från Wachau, Weingut Huber från Traisental, Schloss Gobelsburg från Kamptal, Mantlerhof från Kremstal och slutligen Weingut Setzer från Weinviertel. Temat var grüner veltliner och riesling och det var alla viner som på olika sätt imponerade.  Mest intryck gjorde dock 1995 Setzer Grüner Veltliner ”Die Lage” som var otroligt fruktig, välstrukturerad, intensivt mineralpräglad och med stor komplex arombild. Att en grüner kunde utvecklas så länge och fortfarande upplevas som ung var en totalt överraskande.

Höjdpunkten var dock de avslutande fyra vinerna som valts ut ur den enorma vinkällaren av Frank Smulders MW som nyligen tillträtt som ansvarig för samlingen. Fyra viner av olika ursprung men samtliga med runt tre decennier bakom sig. Bourgognen var i en rejält mogen stil jag gillar, italienaren en oväntad besvikelse och det blev förvånansvärt jämnt på mållinjen mellan klassikern från Bordeaux och den kaliforniska uppstickaren. Målfotot gav en knapp seger till Frankrike.

1976 Pommard 1er Cru Clos Blanc, Felix Clerget. Låg intensitet och tegelstensnyans med orange kant samt lite fällning. Mogen utvecklad, jordgubbsmarmelad, kryddig, läder, truffel, animalisk och inslag av vegetabilier. På gränsen till fyllig med en fin munkänsla, silkiga tanniner, fortfarande fruktig med karaktär av röda bär. Torr och ekstrukturen lite övertydlig. Complex och intensiv med förvånsvärt bra balans och mycket lång eftersmak. Old-school-burgundy!

1982 Renato Ratti Barolo. Låg till medel i insitet och färg mot tawny samt kraftig fällning. Utvecklad med uttalad mognadskaraktär av svamp, läder, tryffel, röda körsbär och ganska mycket volatila syror (vinägerstick). Medelfyllig, markerad syra och höga och uttorkade tanniner till följd av låg frukt. Sura, röda körsbär, någon parfymerad ton, torr ekstruktur. Komplex med lång och torr avslutning men något obalanserad.

1982 Haut-Bages Libéral 5ième cru, Pauillac. Djupt granatröd med telgelfärgad kant och kraftig fällning. Utvecklad, intensivt kryddaromatisk, läder, jordgubbsmarmelad, tobak och ceder samt någon cassis. Fyllig, massor med avrundade, fina tanniner, röda söta frukter, svartvinbär, kryddig och något parfymerad. Bra, mogen frukt, silkig struktur, balanserad med lång, elegant eftersmak. Fantastiskt bra vin från en klassisk årgång.

1982 Groth Napa Valley Cabernet Sauvignon. Medium intensiv granatröd färg med dragning mot tawny. Intensiv doft av varm, mogen, nästan syltig frukt, lite läder och en liten dammig ton (flaskvariation?). Fyllig med eleganta, mjuka tanniner, sammetslen frukt med något inslag av cassis och mycket sura körsbär. Harmonisk, balanserad och komplex med ytterligare några år med utvecklingspotential.

Sitter nu på mitt rum med en kall pilsner som jag verkligen förtjänat!

Den sista 12-glasprovningen för denna gång klarades av i morse med gott resultat och två strukturerade, men ganska innehållslösa, essäer avklarade på två timmar under eftermiddagen. Sex långa, otroligt intensiva, lärorika, krävande och omtumlande dagar är snart vid sitt slut. Detta är den sorts upplever som brukar kallas karaktärsdanande. Vad som än händer efter denna vecka så har jag vuxit och tar med mig massor med nyttig kunskap och erfarenheter.

Nu ska jag packa, ta på finkläderna och gå ner till kvällens festligheter. Imorgon åker vi tidigt till Wien för en sista provning (inte blind) på Palais Coburg och är hemma till kvällen.

Nu är det över. Det är nu det börjar.